KÖK ɟō⁴k, n.; best. -et; pl. == ((†) -er TÖRNEVALL E 7 a (1694)); förr äv. KÖKE, n.; pl. == (SCHMEDEMAN Just. 89 1590, L. PAULINUS GOTHUS Pest. 67 b (1623)); äv. KÖKEN, numera bl. i sser ɟō³ken~, förr äv. KÖCKEN, n.; best. -et; pl. == (LEUCHOWIUS Zader 197 (1620)). ( kiöch 1599 (: kiöchett, sg. best.). köche 1567. k(i)öcken 1543, 1544 (: båssma[n]s köckenneth) – c. 1565 (: köckenfett). kök (kiö(ö)k, kjök, köök) 1540 osv. k(i)öke 1538–1700. k(i)öken 1531 (: kökenfeth), 1620 (pl.) – 1929 (: kökenfett). – bl. ss. första led i ssgr: ko- 1577 (: komestarens). koknn- 1566 (: koknnfetth). k(i)ö- 1536 (: Kömesther peningha) – 1594 (: kiömestare). k(i)öchen- c. 1567 (: köchenmestere) – 1599 (: Kiöchenskriffwarne). k(i)öck- 1611 (: Köckmester) – 1768 (: Kiöcks Koppar). k(i)ög- 1537 (: kögmesterepeninga) – 1709 (: Kiögmestaren). k(i)ög(h)e- 1520 (: kōgemes[er]s) – 1623 (: Kögemästarens). kögen- 1545 (: kögenfätt) – 1575 (: kögenschriffuere). köi(j)e- 1522 (: kōiemest[er]s) – 1561 (: köiemästare). köken- c. 1645 (: Kökonfett))

[ fsv. kökia, f. köken- (i ssgn kökentygh). se vidare under KÖKS-MÄSTARE (se ssgr nedan); jfr d. kōkken, n., nor. dial. kjōk, m.; av mnt. koke, kokene, f., mots v. holl. keukem, fht. kuchina, t. küche, feng. cycene, eng. kitchen; av vulgärlat. cocina, av senlat. coquina; till lat. coquere, koka (se KOKA, v.²) - det neutrala genus i sv. o. dan. efter det tidigare använda

STEKAREHUS (stegers); formerna kö(c)ken resp. kök o. köke uppkomna av sg. best. kö(c)kenet resp. köket, som uttalats dels (efter nt. mönster) med enstavighetsaccent, dels med tvåstavighetsaccent. – Jfr KÖKSA]

[KÖK 1]

1) med eldstad (kokspis l. dyl.) försett rum i en byggnad (i fråga om ä. förh. äv. om fristående byggnad), avsett för matlagning; äv. om för dylikt ända mål inredt rum på fartyg l. i järnvägsvagn o. d.; förr äv. om sammanfattningen av alla redskap m. m. som fordras för matlagning. VarRerV 60 (1538). Den dagen (då de ryskasändebuden voro i audiens) tracterades vthur Drotningens köök medh mehra ähn 100 Retter. AOXENSTIERNA Bref 4: 266 1646. I dhen rijkas Kiöke spilles offta meehr, än dhen fattigha förtährer. GRUBB 14O (1665). (Citronernas) användning i kök och hushåll är väl bekant. ELFVING Kulturv. 80 (1895). Jag.. ställde mig att diska af frukostkopparna i köket. WÄGNER Norrt. 9 (1908). Det elektriska köket (dvs. ett kök i vilket elektricitet användes för kokning m. m.). TT 1927, Allm. s. 56. (†) Tvenne Betjenter med saker, kök och Cantiner. BEYER Res. 15 1814. jfr FÄLT-, HERRE-, HERRGÅRDS-, HOV-, HOVJUNKARE-, KAFFE-, SKEPPS-, SKOLKÖK m. fl. – särsk.

[KÖK 1.a]

a) om offentlig inrättning för matlagning i allm. i förbindelse med (enklare) serveringslokal; numera bl. ss. senare led i ssgr. VarRerV 37 1538. jfr FOLK-, GÅR-, SOPP-, ÅNG-KÖK.

[KÖK 1.b]

b) oeg., om lokal avsedd för kokning, bryggning o. d.; men icke för egentlig matlagning; numera bl. ss. senare led i ssgr. Kors hvad många Bacchi kök! BELLMAN (SVS) 1: 159 (1773, 1790; sannol. om brännvinsbränneri); jfr DrFinlH 432 (1753: Bränvinsköket; om brännvinsbränneri). – jfr BRYGG-, HÄX-KÖK.

[KÖK 1.c]

c) (†; se dock ) övergående i bet.: mathållning, kesthåll; hushåll. Utgifvit .. till de unge herrars (vid G. I:s hov) daglige Kök (så o. så mycket). 2VittAH 8: 102 (1540). Hwar the (dvs. de råds- personer som sitta fängslade på Nyköpings slott) icke wele lathe nöije sig medh then Spijs som widh Slottet wancker, dhå måge the hålle theris eigit köke. HB 2: 346 (1599). Tager icke en hög Herresitt köök med sigh när han achtar at besökia sin fattige wän och vndersåtare? MURÆUS Arndt I: 309 1647. – särsk.

[KÖK 1.c.α]

α) (numera föga br.) i uttr. vad köket förmår o. d., vad huset fönnår (jfr FÖRMÅ 1 d slutet). OxBr. 10: 286 (1626). Hvad köket kan åstadkomma. BJÖRKMAN 1889.

[KÖK 1.c.β]

β) (fullt br.) övergående i bet.: sätt varpå mat lagas, matlagning; kokkonst; -äv. med anslutning till 2. Det nederländska och det tika köket (voro, vid denna tid (dvs. 1631) berömdare än det fransyska. TOPELIUS Fält. 1: 74 (1853). Forskaren i svenska kökets historia. EICHHORN Stud. 2: 46 (1872). Restauranten är känd för sitt förträffliga kök. VL 1594 nr 84, s. 3. NDA 1912, nr 328, s. 6. – särsk. (†) i vissa mer l. mindre bildl. uttr. (jfr d, med bestämning angivande förplägnadens kvalitet o. riklighet l. knapphet. Wij see wel, at the rika köken icke tiena för hwar man. LPETRI 2Post. 186 h (1555). Thenne mannen hafwer en ståteligh disk och itt mächta wäl tilpyntat Köök. MURÆUS Arndt 1: 307 (1647). Fett kök gör mager pung. Svordspråksb. 34 1865.

[KÖK 1.d]

d) i vissa bildl. uttr.

[KÖK 1.d.α]

α) (†) i uttr. kika ngn i köket, blanda sig i ngns angelägenheter. HSH 38: 96 1590.

[KÖK 1.d.β]

β) (†) i uttr. ligga sjuk i köket, bliva fetare, lägga på hullet. ULLENIUS Röthm. & 67 1730.

[KÖK 1.d.γ]

γ) (†) i uttr. låta hunden komma in i köket, låta en fiende få insteg hos sig. BRASK Pufendorf Hist. 371 1680.

[KÖK 1.d.δ]

δ) (†) i uttr. kallt kök (jfr 2, kök i vilket det icke eldas, i vilket ingen matlagning äger rum (av brist på födoämnen). GRUBB 205 (1665). SPEGEL SalWijsh. 15 (1711).

[KÖK 1.d.ε]

ε) (föga br.) i uttr. öppna sitt kök för ngn, mottaga ngn som sin gäst. Samtiden 1873, s. 24.

[KÖK 1.d.ζ]

ζ) (†) i uttr. uppehålla ett kök, mottaga gäster. Wachta tigh therföre, at tu icke i titt hws vppeholler itt köke, Ty thet drager tigh myckit aff. FORSIUS Fosz 288 1621.

[KÖK 1.d.η]

η) (†) i uttr. ngt drager in l. bär ngt o. d. i köket, ngt giver vinst l. inkomst. LPETRI 2Post. 207 a (1555). Sorg bär intet i Kiöket. GRUBB 752 (1665). Skönhetz flor, som svinner såsom rök, / Och drager litet in i källare och kök. KOLMODIN QvSp. 1: 11 (1732).

[KÖK 1.e]

e) i överförd anv., om personalen i ett (större) kök. WESTE FörslSAOB (1823). Köket och stallgårn vet ju allting först, mest och bäst! STRINDBERG Bjälb. 89 (1909).

[KÖK 2]

[anv. utvecklad ur 1 c; jfr t. kalte küche]

(†) om mat; i uttr. kallt kök (jfr 1 d ), varmt kök, kall resp. varm mat, kalla resp. varna rätter. I stället för soupé framsattes ett litet bord med kallt kök. TERSMEDEN Mem. 2: 167 (1735). LAURÉN Minn. 16 (1877).

[KÖK 3]

3) i oeg. anv. av 1, om mindre, flyttbar kokapparat avsedd att eldas med flytande l. gasformigt bränsle o. d.; i sht ss. senare led i ssgr. BERNDTSON 1880. VaruhbTulltaxa 1: 434 1931. – jfr FOTOGEN-, GAS-, LAMP-, TE-KÖK.

[KÖK 4]

[apparaten liknar till det yttre i ngn mån ett fotogenkök (se 3)]

(föga br.) om mindre apparat för framställning av acetylengas, i sht för strålkastare å automobil. NERÉN HbAut. 1: 186 1911.

Ssgr (till 1):

(numera bl. ngn gg i -LÖS):

– KÖK-BORD

– KÖK-BORG,

– KÖK-GAFFEL,

– KÖK-GÅRD,

– KÖK-HUS,

– KÖK-KNIV,

– KÖK-KOPPAR,

– KÖK-KRYDDA,

– KÖK-LÅS, se F.

– KÖK-LÖS. ( kök- 1919–1931. köks- 1931 (föga br.) som saknar kök. Den "köklösa" våningens fördelar. SvD(A) 1919, nr 246 A, s. 6 (rubrik). ÖSTERGREN 1931.

– KÖK-MÄSTARE,

– KÖK-REDSKAP,

– KÖK-RUM,

– KÖK-SAKER,

– KÖK-SALT,

– KÖK-SKRIVARE,

– KÖK-SKÅP,

– KÖK-SPIS,

– KÖK-STAT,

– KÖK-STYCKE, se F.

– KÖK-TENN. koll., om kökskärl o. d. av tenn. BoupptSthm 1676, s. 34 a 1674.

– KÖK-TYG. ( kök- 1669. köke- 1640

[jfr fsv. kökentygh; av ett icke anträffat mnt. kokentūch; jfr mnt. kokentowe]

köksredskap. Linc. G 1 b (1640). RISINGH KiöpH 94 (1669).

– KÖK-VAGN, se F.

– KÖK-VÄRK, n. om köksinteriör. 1 Schillerie (dvs. målning) medh kiöckwärk. BolupptSthm 3/2 1677.

(†. Anm. Denna ssgstyp kan ansluta sig såväl till formen kök som till formen köke):

– KÖKE-BORD

– KÖKE-DÖRR, se F.

– KÖKE-FETT, se C.

– KÖKE-FOLK,

– KÖKE-FÖNSTER,

– KÖKE-GAFFEL,

– KÖKE-HANDKLÄDE,

– KÖKE-HYLLA,

– KÖKE-KAMMARE,

– KÖKE-KITTEL,

– KÖKE-KNIV,

– KÖKE-KOPPAR,

– KÖKE-KRYDDA,

– KÖKE-KÄRL,

– KÖKE-LÅS,

– KÖKE-MÄSTARE,

– KÖKE-REDSKAP, se F.

– KÖKE-RÅTTA. bildl., om person som endast ägnar sig åt köket o. matlagningen. SCHRODERUS Albert. 1: 25 (1638).

– KÖKE-RÄNNA,

– KÖKE-SKORSTEN,

– KÖKE-SKRIVARE,

– KÖKE-SKÅP,

– KÖKE-SLEV,

– KÖKE-SPIS,

– KÖKE-STUGA, se F.

– KÖKE-SÄLLSKAP. kökspersonal. KlädkamRSthm 1614 A, s. 30 b.

– KÖKE-TALLRIK, se F.

– KÖKE-TYG, se A.

– KÖKE-VAGN,

– KÖKE-VAKTARE,

– KÖKE-VÄXT, se F.

(†) utom i -FETT. Denna ssgstyp ansluter sig till formen köken)

– KÖKEN-FETT. ( köke- 1629. köken- 1527–1929. kökon- c. 1645; se nedan) (jfr d. kōkkenfedt] eg.: fett som användes i köket l. erhålles vid matlagning; numera bl. sjöt. om ett till tacklingens skyddande mot nötning användt smörjämne bestående av en blandning av talg o. gammalt smör. G1R 4: 31 (1527). En halff T.na kökenfett till atth smörie belger mett. JernkA 1845, s. 38 (1545). Smör skal een Booqwinna kärna (i januari), och samka Kökonfett. IERICI Colerus 1: 14 (c. 1645; säkerligen tryckfel; i uppl. 1694 ändrat till Kökenfett). VFI. 1929, s. 93.

– KÖKEN-MÄSTARE,

– KÖKEN-SKRIVARE, se F.

(†. Denna ssgstyp ansluter sig närmast till formen köke)

– KÖKES-BORD, se F.

(†. Denna ssgstyp ansluter sig närmast till en form motsv. fsv. kökia):

– KÖKO-MÄSTARE, se F.

– KÖKS-APPARAT ɟök³s~ l. ɟø³ks~ . jfr APPARAT 3 a. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 57.

– KÖKS-ARTIKEL. föremål som användos i kök l. vid matlagning; nästan bl. i pl. SFS 1911, nr 80, s. 51.

– (1 c) KÖKS-ARTIST. (numera bl. tillf.) person som är skicklig i matlagning; jfr -KONSTNÄR. JournManuf. 4: 3 (1834). CALLERHOLM Stowe 28 (1852).

– KÖKS-AVFALL ~⁰², äv. ~²⁰. avfall från matlagning o. d., hushållsavfall. FörhLäks 1565, s. 195.

– KÖKS-AVSKRÄDE ~⁰²⁰ . == -AVFALL. ROTHOF 3 1762.

– KÖKS-BEHOV. Tre Åhr effter dhe (dvs. sparrisplantorna) äre planterade skäras deaf till Kökz-behof. RÅLAMB 14: 12 (1690). TT 1885, s. 83.

– KÖKS-BETJÄNT. (†) jfr BETJÄNT sbst., 1 a, b. KKD 3: 132 (1703). WESTE FörslSAOB 1823.

– KÖKS-BILA, r. l. f. (numera knappast br.) använd i köket. BoupptSthm 12/3 1669.

– KÖKS-BJÖRN. (vard.) skämtsam benämning på kökspiga l. på kvinna som helt går upp i arbetet i köket. LIND (1749). KöksBjörn vil säga så mycket som en Köks-Piga i sin ämbetetes iver. DALIN Vitt. 5: 47 (1751. GHT 1934, nr 79 A, s. 28.

– KÖKS-BORD. ( kök- 1672. köke- 1664. kökes- 1667. köks- 1668 osv.) bord (avsett att användas) i ett kök; äv.: diskbänk. BoupptSthm 7/6 (1664). Ett Köksbord med skåp under. DA 1824, nr 6, Bih. s. 3. STIERNSTEDT Liw. 298 1925.

– KÖKS-BORG. ( kök- 1673. köks- 1929 i vissa äldre slott: särskild borggård vid köket. SCHÜCK VittA 2: 392 (i handl. fr. 1673. Fornv. 1929, s. 162.

– KÖKS-BRÄDE. (numera knappast br.) hackbräde (se HACK-BRÄDE, sbst.¹); äv.: skärbräde. LIND 1: 879 (1749). ALMQVIST TreFr. 3: 37 (1545).

– KÖKS-BÄNK. diskbänk. LIND 1: 168 1749. BoupptVäxjö 1894.

– KÖKS-CHEF. föreståndare för köket i större hushåll, restaurang o. d. DN 1889, nr 7380, s. 3.

– KÖKS-DEPARTEMENT(ET) l. -DEPARTEMANG(ET). skämtsam benämning på vad som hör till köket; äv. om köket. CARLÉN Klein 71 (1838). SvD(A) 1929, nr 217, s. 3.

– KÖKS-DRÄNG. anställd i (större) kök. SERENIUS Ccc 3 a 1754. SÅS 1909, nr 84, s. 6 (i annons).

– KÖKS-DUK. (numera knappast br.) kökshandduk. BoupptSthm 22/2 (1675). BoupptVäxjö 1885.

– KÖKS-DÖRR. ( köke- 1590. köks- 1680 osv.) dörr ledande till kök. SCHMEDEMAN Just. 69 (1590).

– KÖKS-FLOTT, n. (†) stekfett. SERENIUS Gg 3 b 1734.

– KÖKS-FOLK. ( köke- 1628–1635. köks- 1790–1887) (numera knappast br.) kökspersonal. KlädkamRSthm 1628 A, s. 10 a. VLitt. 2: 60 1887.

– KÖKS-FRANSKA, r. l. f.

[jfr -LATIN]

(föga br.) dålig franska. BJÖRKMAN (1889). ÖSTERGREN (1931) .

– KÖKS-FRANSYSKA, r. l. f. (numera knappast br.)

– KÖKS-FRANSKA. CRUSENSTOLPE Mor. 3: 69 (1841). LIND AF HAGEBY Minn. 414 (1860).

– KÖKS-FRUKT. (numera knappast br.) frukt (se FRUKT, sbst.¹ 2) som användes i hushållet; jfr HUSHÅLLS-FRUKT; förr äv. om köksväxter; jfr FRUKT sbst.¹ l. RÅLAMB 14: 19 1690. SvTrädgK 2: 42 1951.

– KÖKS-FÖNSTER. ( köke- 1633. köks- 1696 osv.) BtÅboH I. 6: 54 1633.

– KÖKS-FÖRESTÅNDARE ~⁰⁰²⁰⁰. mil. TjReglArm. 1889 s. 364.

– KÖKS-FÖRESTÅNDARINNA ¹⁰⁰¹⁰²³ l- ³~⁰⁰¹⁰²⁰. == -FÖRESTÅNDERSKA. ÖSTERGREN 1931.

– KÖKS-FÖRESTÅNDERSKA ~⁰⁰²⁰⁰. i sht vid sjukhus o. d. PT 1900, nr 118 A, s. 3.

Ssg:

– köksförestånderske-berattning. SD 1896, nr 556 B, s. 2.

– KÖKS-FÖRKLÄDE ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰. avsett att användas vid arbete i köket; jfr HUSHÅLLS-FÖRKLÄDE. LIND 1: 1079 1749. jfr (†): 1 kiökz grof Förkläde. BoupptSthm 10/10 1676.

– KÖKS-FÖRRÅD. (†) förråd av livsmedel. DÄHNERT 159 (1746). HEINRICH (1828) .

– KÖKS-FÖRSTUGA ~⁰²⁰. förstuga utanför ett kök. WIKNER Vitt. 162 (1878).

– KÖKS-GAFFEL. ( kök- 1675. köke- 1667. köks- 1680 osv.) (större) gaffel avsedd att användas i köket, särsk. vid matlagning. BoupptSthm 29/7 1667.

– KÖKS-GOSSE. (numera knappast br.) == -POJKE. MÜNCHENBERG Scriver Får. 23 (1725). DALIN (1852) .

– KÖKS-GRIS.

[KÖKS-GRIS.ssg 1]

1) gris som uppfödes med köksavfall. PALMSTJERNA Snapph. 2: 36 (1831). WIGSTRÖM Folkd. 1: 276 (188O).

[KÖKS-GRIS.ssg 2]

2) (vard.) bildl.: barn (stundom: vuxen man) som gärna uppehåller sig i köket. ÖoL (1652). ÖSTERGREN (1931) .

– KÖKS-GÅRD. ( kök- 1651 (: Kiökgårdz Fruckter)– 1671. köks- 1664–1931 (numera föga br.)

[KÖKS-GÅRD.ssg 1]

1) köksträdgård. Salé 219 1664. SvSlöjdFT 1906, nr 1, s. 5.

[KÖKS-GÅRD.ssg 2]

2) särskild, inhägnad mindre gårdsplan vid ett kök. HOLMBERG 1: 495 1795. SvTrädgK 2: 19 1951.

Ssgr (till -GÅRD 1, †):

– köksgårds-frukt. Kiök-gårdz Fruckter äre Meloner, Gurker, Pompor (o. d.). Mollet Lustg.C 4 a 1651.

– köksgårds-växt. köksväxt. Salé 217 1664. AHLICH 94 1722.

– köksgårds-ört. köksväxt. Mollet Lustg. C 3 a 1651. Salé 212 1664.

– KÖKS-HANDDUK ~⁰² l. ~²⁰. (grövre) handduk för användning i kök, särsk. vid diskning o. d. Fatab. 1911, s. 91 (1784).

Ssg:.

– kökshandduks-väv. SvD(A) 1919, nr 239 A, s. 5.

– KÖKS-HANDKLÄDE. ( köke- 1667. köks- 1668–1725) (†) == -HANDDUK. BoupptSthm 1668, s. 46 1667. Bouppt- Toftnäs 1723.

– KÖKS-HANDRÄCKNING ~⁰²⁰. i sht mil. jfr HANDRÄCKNING 1 b; särsk. konkret. TjReglArm. 1858, 2: 129. AMINOFF Krigsg. 122 (1904).

– KÖKS-HUS. kök- 1637. köks- 1595–1897) (numera bl. tillf.) hus inrättat till kök. BtÅboH I. 9: 245 1637. CAVALLIN Kipling Kung 136 1897.

– KÖKS-HUSTRU. (†) gift kvinna som biträder i l. förestår ett större kök. KKD 8: 369 1717.

– KÖKS-HYLLA, r. l. f. ( köke- 1668. köks- 1769 osv.) BoupptSthm 7/5 1668.

– KÖKS-HÄLL. (numera bl. i Finl.) köksspis. VexiöBl. 1814, nr 1, s. 3. EKELUND Sillanpää Silja 111 (1931).

– KÖKS-INREDNING ~⁰²⁰ konkret; jfr INREDA I a slutet. KLINT (1906). Rationella och praktiska köks- och heminredningar. 2NF 36: 511 1924.

– KÖKS-INVENTARIER, pl. jfr INVENTARIUM 3. BoupptVäxjö 1880.

– KÖKS-KAMMARE. ( köke- 1630. köks- 1793–1932) (numera bl. i fråga om landtliga förh.) mindre rum invid kök. RUDBECKIUS MemQvot. 92 b 1630. SbKulturb. 11 – 12: 31 1922.

– KÖKS-KITTEL. ( köks- 1656. köks- 1540 (föga br.) WALDE Krigsb. 2: 42 (i handl. fr. 1656. BoupptVäxjö 1540.

– KÖKS-KNIV. ( kök- 1670–1727. köke- 1667–1689. köks- 1669 osv.) (större) kniv använd (vid arbetet) i köket. BoupptSthm 1666, s. 51 1667.

– (1 c beta) KÖKS-KONST. (föga br.) kokkonst. LAGERBRING HistLit. 36 (1745). PALMBLAD Nov. 4: 124 (1845, 1851).

– (1 c) KÖKS-KONSTNÄR ~⁰² l. ~²⁰ (föga br.) jfr -KONST. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 53 (188O). 2NF 35: 21 1925.

– KÖKS-KOPPAR. ( kök- 1670. köke- 1672. köks- 1712–1768) (†) koll., om kökskärl o. d. av koppar. BoupptSthm 18/3 (1670). BoupptVäxjö 1768.

– KÖKS-KRYDDA, r. l. f. ( kök- 1642. köke- 1642–1645. köks- 1660 osv.)

[KÖKS-KRYDDA.ssg 1]

1) (†) köksväxt. MURÆUS Arndt 4: 38 1648.

[KÖKS-KRYDDA.ssg 2]

2) krydda (se KRYDDA, sbst. 2, 3) som användes vid matlagning. PALMCHRON Sundhsp. 44 (1642). ÖSTERGREN 1931.

– KÖKS-KÄRL. ( köke- 1750. köks- 1712–1951) kärl som användes vid matlagning. SPEGEL 80 1712.

– KÖKS-LAMPA. BoupptVäxjö 1861.

– KÖKS-LAND. trädgårdsland planterat med köksväxter. CARLÉN Köpm. 1: 79 (1860).

– KÖKS-LATIN.

[jfr d. køkkenlatin, holl. keukenlatijn, t. küchenlatein, eng. kitchen-latin, fr. latin de cuisine. Ordet avser eg. antingen det latin som talades i klosterköken eller apotekarelatinet (jfr t. latvinische küche, apotek)]

skämtsam benämning på felaktigt o. dåligt, barbariskt latin. DÄHNERT 150 1746. NoK 117: 113 1933.

– KÖKS-LJUS, n. (förr) om sämre (talg)ljus. DA 1808, nr 66, Bih. s. 1. LANGLET Husm. 599 (1864).

– KÖKS-LÅS. (kok- 1677–1687. köke- 1677. köks- 1674 osv.) till köksdörr. BoupptSthm 1674 s. 949 b Bil.

– KÖKS-LÖS, se A.

– KÖKS-MÄSSING. (†) jfr -KOPPAR. BoupptSthm 21/7 1676.

– KÖKS-MÄSTARE. ( kök- 1556 (: Kömesther peningha), 1611–1525. köke- 1521–1927 (arkaiserande). köken- 1567 (: köckenmestere). köko- c. 1730. köks- 1778 osv. köks- 1535 (: Kökömesteres penninger))

[ fsv. kökomästare (kögho., kög(h)a-, köya-, köke-, kiök-, kögh-, kög(h)e-, köche-, koga-, kog(h)e-); jfr d. kø- gemester, køkkenmester, mnt. kokenmester]

[KÖKS-MÄSTARE.ssg 1]

1) föreståndare för köket i ett större hus l. ett hov (i det senare fallet i ä. tid en hög hovfunktionär). SthmSkotteb. 3: 170 1521; bet. oviss. G1R 10: 294 (1555). Efter detta Fredsfördraget (med ryssen) affärdade Konungen i Pålen åt Swerige sin Legat, .. som ock war Konungens i Pålen Kökemästare. GIRS J3 99 (1627). Konungens köksmästare. JudLitt- SSkr. 9: 120 1929.

[KÖKS-MÄSTARE.ssg 2]

2) föreståndare för köket i en större restaurang. AB(L) 1895, nr 274, s. 8. DN(A) 1933, nr 41, s. 1.

[KÖKS-MÄSTARE.ssg 3]

3) (förr) person som vid större fester lagade maten l. hade överinseende över matlagningen m. m. När thå kökemestaren smakadhe watnet sora ivar wendt i wijn. Joh. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917.: övertjänaren). HOLMBERG Bohusl. 2: 49 (1843). HAGSTRÖM Herdam. 2: 157 (1898; i fråga omförh. i slutet av 1600-.talet).

[KÖKS-MÄSTARE.ssg 4]

4) (†) bildl., i uttr. smalhans är l. bliver köksmästare hos l. åt ngn, ngn lider l. kommer att llda brist. SCHERPING Cober 2: 39 (1737). DAHLBERG Lefn. 26 (c. 1755; uppl. 1911).

Ssg (till -MÄSTARE 1):

– köksmästar(e)-pänningar l. -mästares-pänningar. pl. (förr) benämning på en viss i Finl. utgående skatt. HH XI. 1: 12 1531. ALMQUIST CivLokalföv. 3: 162 (i handl. fr. 1540.

– KÖKS-PANNA.

[KÖKS-PANNA.ssg 1]

1) om stekpanna o. d. SFS 1906, nr 48, s. 40.

[KÖKS-PANNA.ssg 2]

2) om värmeledningspanna avsedd att om placeras i köket. HuvudkatalSonesson 1920, 4: 77.

– KÖKS-PAPPER. (†) visst slags sämre papper. BREMER Nina 95 1835. SCRULTHESS 1885.

– KÖKS-PERSONAL.

– KÖKS-PIGA. (numera nästan bl. i fråga om förh. på landet) piga som tjänar i kök som kokerska l. (numera företrädesvis) som biträde till denna. VDakt. 1674, nr 164. SFS 1906 nr 57 s. 13 (om biträde; köket vid sjukhus). BÖÖK ResSv. 6 (1924).

– KÖKS-POJKE. pojke som tjänstgör ss. biträde i kök. SERENIUS P 4 b 1734.

– KÖKS-PORSLIN. enklare porslin avsett för användning i köket. BoupptVäxjö 1886.

– KÖKS-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. ( kök- 1667–1671. köke- 1639–1678. köks- 1729–1906) redskap som användes i köket. SCHRODERUS Comenius 434 (1639).

– KÖKS-REGION. skämts., om köket o. därtill hörande utrymmen; i sht i pl. ZEDRITZ 2: 48 1857. (Tju- ren) kom ner i källaren och från denna kom han .. upp i köksregionerna. SvD(A) 1934 nr 1, s. 7.

– KÖKS-ROS. r. l. f. (föga br.) pion; äv. bildl. Kindernas köksrosor brinna. BERGMAN MVBar. 83 (1926). Hon ser ut som en köksros. ÖSTERGREN 1931.

– KÖKS-RUM. ( kök- 1906. köks- 1788–1907)

[KÖKS-RUM.ssg 1]

1) (föga br.) mindre rum invid kök; jfr -KAMMARE. GT 1788, nr 141 s. 4. BoupptVäxjö 1888.

[KÖKS-RUM.ssg 2]

2) rum somanvändes både som bostad o. som KÖK. SIÖSTEEN ModBelg. 376 (1906).

[KÖKS-RUM.ssg 3]

3) (tillf.) kök. BOKLUND Bost. 63 1907.

– KÖKS-RÄNNA, r. l. f. ( köke- 1635. köks- 1738–1876) (†) == -RÄNNSTEN. BtÅboH I. 7: 99 (1635). CAVALLIN (1876) .

– KÖKS-RÄNNSTEN. (†) rännsten för bortledande av avloppsvatten från ett kök. VRP 7/10 1732. DELEEN Meidinger 280 1825.

– KÖKS-SAKER, pl. ( kök- 1679. köks- 1678–1931)

[KÖKS-SAKER.ssg 1]

1) om kökskärl o. d. l. Tafla med allehanda Kiökzsaker uppå. BoupptSthm 5/7 (1678). LIND 1738.

[KÖKS-SAKER.ssg 2]

2) (†) om köksväxter. AHLICH 67 (1722). NILSSON Fauna 3: 88 (1842).

[KÖKS-SAKER.ssg 3]

3) (†) om matvaror. FörslSAOB 1823.

[KÖKS-SAKER.ssg 4]

4) (mindre br.) om angelägenheter rörande kök o. matlagning. SCHULTZE Ordb. 3966 (c. (1755). ÖSTERGREN 1931.

– KÖKS-SALT, n. ( kök- 1706–1751. köks- 1730–1852) (†) koksalt. HIÄRNE Förb. 28 (1706). ÖOL 1852.

– KÖKS-SENAP. (†) (frukt av) växten sinapis nigra Lin., svartsenap, senap. ROTHOF 510 1762.

– KÖKS-SKORSTEN ~⁰² l. ~²⁰. (köke-1663. köks- 1871–1879) BoupptSthm 26/5 1658 1663.

– KÖKS-SKRIVARE. ( kök- 1625–-c. 1713. köke- 1541–1669. köken- 1550–1631. köks- 1730–1898)

[jfr d. kökkenskriver]

(förr) person som förde räkenskaperna i köket i ett större hus. VaruhusR 1541. Hofcal. 1801, s. 48. HEIDENSTAM Karol. 2: 97 (1898).

– KÖKS-SKÅLE. (förr, i Jämtland) på fäbodvall uppförd mindre byggnad anvånd bl. a. ss. kök; jfr KOKSKÅLE. PT 1892, nr 167, s. 2. RedNordM 1907, s. 27.

– KÖKS-SKÅP. (kök. 1667–1695. köke- 1654–1669. köks- 1713 osv.) BoupptSthm 19/4 1654.

– KÖKS-SLEV. ( köke- 1581. köks- 1785–1889) slev som användes vid matlagning. TullbSthm 5/6. 1581.

– KÖKS-SPIS l. -SPISEL. ( kök- c. 1755–1773. köks- 1621–1689. köks- 1671 osv.) jfr KOK-SPIS. NoroskogArk. 5: 130 1621. jfr BRYGG-KÖKSSPIS.

– KÖKS-SPRÅK.

[KÖKS-SPRÅK.ssg 1]

1) i sg. best., om sådana ord o. uttryck som höra till köket o. matlagningen. ELZBERG Matredn. Påminn. 5 a (1751). AHB 34: 36 1869.

[KÖKS-SPRÅK.ssg 3]

3) (†) vulgärt språk, som talas av kökspigor. DALIN (1852; famliljärt).

– KÖKS-STAT. ( kök- 1670–1687. köks- 1768–1892)

[KÖKS-STAT.ssg 1]

1) (†) om utgiftsstaten för köket vid större hushållning; äv. allmännare, om alla angelägenheter rörande ett större kök. BoupptSthm 1670, s. 939, Bil. SCHMEDEMAN Just. 1166 (1687).

[KÖKS-STAT.ssg 2]

2) (numera bl. i Finl.) om personalen vid större kök. NoraskogArk. 6: 6 (1768). Någon f. d . .. värnepliktig, som tjänat vid köksstaten. ABRENBERG Stockj. 117 (1892).

– KÖKS-STUGA. ( köke- 1765. köks- 1673–1928) (mindre) rum invid kök; jfr -KAMMARE; förr äv.: rum l. litet hus avsett för matlagning. BoupptSthm 25/1 1673. LfF 1901 s. 171. NorrbHembskr. 1: 613 (1928; efter handl. fr. 1706.

– KÖKS-STYCKE. ( kök- 167o. köks- 1719–1852) (†) målning föreställande det inre av ett kök. BoupptSthm 18/3 (1670). BÖTTIGER Drottnh. 128 (i handl. fr. (1719). DALIN 1852.

– KÖKS-SÄNG.

[KÖKS-SÄNG.ssg 1]

1) (†) trädgårdssäng använd för odling av köksväxter. LUNDBERG Träg. 207 (1754).

[KÖKS-SÄNG.ssg 2]

2) säng avsedd för placering i kök. SundsvP 1886, nr 60, s.1.

– KÖKS-TALLRIK. ( köke- 1617. köks- 1886 jfr -PORSLIN. SUFinlH 5: 236 (1617). BoupptVäxjö 1886.

– KÖKS-TAVLA. (†) == -STYCKE. BoupptSthm 30/1 (1677). Därs. 14/2 1682.

– KÖKS-TRAPPA. äv. -TRAPP. ledande till köket i en bostadslägenhet; äv. om trappstege använd i kök. VLBibl. 1796, fol. .

– KÖKS-TRÄDGÅRD ~⁰² l. ~²⁰ för odling av köksväxter. RÅLAMB 14: 4 1690.

– KÖKS-VAGN. ( kök- 1707 (: kiökwagnskorgh). köke- 1632. köks- 1707–1906)

[KÖKS-VAGN.ssg 1]

1) (förr) vid (förnäma personers) resor till lands använd vagn innehållande den resandes köksredskap m. m. KlädkamRSthm 1632 B, s. 20 b. DA 1771, nr 115, s. 1. WoJ 1891.

[KÖKS-VAGN.ssg 2]

2) (i fackspr.) järnvägsvagn inredd till kök. FörslReglSjukvFält 1889, s. 98.

Ssg (till -VAGN 1):

– köksvagns-korg. KKD 10: 66 1707.

– KÖKS-VAKTARE. ( köke- 1588–1717. köks- 1771–1787) (förr) person som hade till uppgift att hålla vakt i ett större kök. KlädkamRSthm 1588 A s. 78 b. DA 1771, nr 115, s. 1. GEZELIUS BL 4: 172 1787.

– KÖKS-VETENSKAP ~⁰⁰², l. ~²⁰⁰. (skämts., numera föga br.) kokkonst. KALM Resa 1: 171 (1753). ÖSTERGREN 1931.

– KÖKS-VETENSKAPLIG ~⁰⁰²⁰. (föga br.) jfr -VETENSKAP. STURZEN-BECKER 1: 191 (1861). ÖSTERGREN (1931) .

– KÖKS-VÄG.

[KÖKS-VÄG.ssg 1]

1) i eg. bem.; särsk. om vägen till de egentliga bostadsrummen genom köket; nästan bl. i sg. best.; ofta i adverbiell anv. Gå köksvägen. LIDNER SednSkr. 82 (1792). HELLSTRÖM Malmros 257 1931.

[KÖKS-VÄG.ssg 3]

3) (mera tillf.) i bildl. anv. av 1; i sg. best. i adverbiell anv.: gm förmedling av personalen i köket. Och det skulle jag få veta af Dig – köksvägen! STRINDBERG Bjälb. 91 (1909).

– KÖKS-VÄSEN l. -VÄSENDE . (mindre br.) om matlagning; i sht i sg. best. RADEMINE Knigge 2: 52 1804. Allt som hör till köksväsendet. ÖSTERGREN 1931.

– KÖKS-VÄXT. ( köke- 1646. köks- 1758 osv.) konkret: i trädgård odlad, örtartad växt som användes vid matlagning; i sht i pl.: grönsaker. FoU 16: 194 1755. särsk. (†) koll. Allehanda Frucht och Kökewäxt. STIERNMAN Com. 2: 47, 1646.

– KÖKS-ÖRT. (numera knappast br.) == -VÄXT. SPEGEL 167 (1712). BERLIN Lrb. 64 (1852).

(†):

– KÖKÖ-MÄSTARE, se F.