KÖKSA ɟök³sa², f.; best. -an; pl. -or.

[sannol. kortform av KÖKS-PIGA; med avs. på bildningssättet jfr HUSA sbst.²; jfr äv. d. dial. køks, av nt. köksche, av mnt. kokesche (se KÖKERSKA)]

[KÖKSA 0]

kvinna som (yrkesmässigt) utför matlagning; kvinnligt hembiträde som (företrädesvis) har till uppgift att ombesörja matlagningen i ett hem; kvinna som förestår l. ombesörjer matlagning i restaurangkök l. större kokinrättning o. d.; jfr KO ERSKA, sbst.²; numera företrädesvis om kvinna som har en underordnad befattning i jämförelse med en kokerska; Ofta med en viss föraktlig bibet. WESTE FörslSAOB (1823; skämt- och speord för kökspiga). ALMQVIST Törnr. 1: 13 (1559). WIRGIN Häls. 3: 146 (1953). jfr MÄSTER-, UNDER-KÖKSA

Ssgr

– KÖKSE-LÖN.

– KÖKSE-PLATS.