KÖLNA ɟöl³na², r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er SthmStadsord. 1: 162 1661, BROMAN Glys. 3: 99 (c. 1730)); förr äv. KÖLNAD, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. ( kyln. 1633. köln- (cöln-, klöhin-, kiöln-, kjöln-, köhin-) 1527 osv. kölln- (kiölln-) 1640–1932. – -a 1527 osv. -ad 1670–1745)

[ fsv. kölna, sv. dial. kölna, motsv. d. kølle (ä. dan. o. dan. dial. kølne), fnor. kylna, kiulna, kiúna, nor. dial. kylna, kjølne, kjūna m. fl. former; av feng. cyl(e)n, f., ugn; av lat. culina, flyttbar spis, kök (se KULINARISK). – Jfr KÖLNA v.².]

[KÖLNA.sbst 1]

1) (förr) ugn (l. annan eldstad) med lådformigt torkställ l. med galler o. d. för torkning av malt (l. humle l. lin o. d.); äv. om torkställ l. torkinrättning för malt osv. som kombinerades med sådan värmekälla som användes jämväl för annat ändamål (ss. kökseldstad o. d.); äv. om för torkning av malt osv. särskilt anordnad (liten) byggnad, ofta delad i två avdelningar l. våningar (en undre med ugn för eldning o. en övre med golv o. "lavar" för utbredande av maltet osv.); mälthus; badstuga (se d. o. 4; särsk. i uttr. torka (malt o. d.) på kölna. Jngen haffue kølnor j træhws, widh lijff och gotz. OPETRI Tb. 327 (1527; uppl. 1929). Den humla som torkas på kiölna måste icke strax packas, medanhan är het, ty då bryter han sig sönder. SERENIUS EngÅkerm. 247 (1727). Hon går till kölnan, som ligger ett stycke ifrån gården, der hon den dagen rökte malt. KyrkohÅ 1900, s. 97 1729. I detta köket, som ock brukas till stekhus, är ock en liten kölna. CAMPBELL SkånBygd. 220 (cit. fr. 1733. 2 vånings sidohus, för brygghus, med inmurad koppar-panna, jerngryta, bakugn, kjölna. NyttGam. 1806, s. 79. RedNordM 1923, s. 38. – jfr HUMLE-, MALT-, TORK-KÖLNA m. fl.

[KÖLNA.sbst 2]

[specialanv. av 1]

brygg. i bryggeri (l. mälteri): uppmurat rum med ugn (l. rörsystem för värme) o. torkplattor av järnbläck (s. k. "plåtar") för torkning (i stor skala) av malt; äv. (i inskränktäre anv.) om de s. k. plåtar (av olika konstruktion) på vilka maltet torkas. PASCH ÅrsbVetA 1837, s. 104. Torkplåtar eller kölnor i bryggerier. SFS 1870, nr 49, s. 14. LINDBERG Svagdr. 46 (1892). Torkningen af maltet verkställes .. numera i mekaniska kölnor. LAHT 1898, s. 235. PT 1909, nr 36 B, s. 2.

Ssgr (i allm. till 1):

– KÖLN-LAVE,

– KÖLN-TORKAD, se C.

– KÖLN-UGN. ( köln- 1690–1908. kölne- 1640–1756) (förr) ugn l. eldstad i kölna. GullbgDomb. 10/2 (1640). Brygge Spisen och Kiöllnugnen böra ommuras. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. Uppl. 2: 331 1908.

– KÖLN-VED, se C.

(†):

– KÖLNA-PLÅT, se C.

– KÖLNE-GALT, r. l. m. (†) == GALT, sbst.³ 1. VDAkt. 1667, nr 337. Ett Brygghus, hvaruti Kiölnegalt med Fiölar och Spis, Mältelafve. Därs. 1736, Syneprot. F III 7. ÅgerupArk. Syneprot. 1758.

– KÖLNE-HUS.

[ fsv. kölnohus]

(†) hus försett med ugn ("kölna") för torkning av malt o. d., jfr KÖLNA sbst. 1. Fatab. 1913, s. 27 1678. STIERNMAN Com. 5: 356 (1692).

– KÖLNE-LAVE. ( köln- 1727–1734. kölne- 1658–1690) (förr) lave i kölna. STIERNMAN Com. 2: 838 (1658). CELSIUS Alm. 1734, s. 27.

– (1, 2) KÖLNE-PLÅT. ( kölna- 1892. kölne- 1740 osv.) (numera bl. brygg.) torkplåt på vilken malten utbredes i kölna. CARLBERG SthmArchitCont. G 1 a 1740. LINDBERG Svagdr. Bih. 105 1892.

– (1, 2) KÖLNE-TORKAD, p. adj. ( köln- 1834. kölne- 1731 osv.) (numera bl. brygg.) om malt o. d.: torkad i kölna. Väl kölnetorkad spannemål. 2RA 3: 105 1731. JournManuf. 4: 93 1834.

– KÖLNE-UGN, se A.

– KÖLNE-VED. ( köln- 1672–1686. kölne- 1673–1747) (†) ved för eldning av kölna. BoupptSthm 6/5 1672. 1. Hoop medh Kiölnewedh och annan wedh på gården. Därs. 14/4 1673. TROLLE-BONDE Hesselby 189 (i handl. fr. 1747.