KÖPA ɟø³pa², v. -er, köpte ɟø³pte², äv. (i södra Sv. nästan alltid) ɟöp³-, köpt ɟøpt, äv. (i södra Sv. nästan alltid) ɟöp⁴t, köpt ɟ⁴pt osv. ((†) sup. -it HFinLappm. 4: 39 (1583)); förr äv. KÖPAS, v. dep. (VRP 1642 s. 1068, BOLINUS Dagb. 48 (1670)). vbalsbst. -ANDE, -NING († utom i vissa ssgr, ss. FRI-, LÖS-KÖPNING); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr KÖP, KÖPE. (förr äv. kiö-, kjö-. kiep- 1734. -öp- 1524 osv. -öpp- 1717 (: kiöpper,pr. sg.). – ipf.: köf(f)t(h)e 1550 – c. 1820. köpt(h)e c. 1540 osv. – sup. o. p. pf.: köf(f)t(t) 1529–1649. köp(t)t(h) 1523 osv. – -pa 1524 osv. -pia 1698. – i ssgr: -op- 1522 (: kopsue[na] boke[n]) – 1632 (: kopstat). -öp(e)- 1526 (: køpe breff) osv. -öppe- 1636 (: kiöppeskrifften); se vidare KÖPMAN, KÖPSTAD)

[fsv. köpa; jfr d. købe, nor. kjøpe, isl. kaupa, got. kaupōn, mnt. kopen, holl. koopen, fht. koufen, koufōn, t. kaufen, feng. céapian; sannol. (tidigt, c. 100 e. Kr.) bildat på germanskt område till lat. caupo, handlande, vinhandlare, krögare (varav fht. koufo, handlande), av omstridt urspr. – Jfr KÖPENSKATT, KÖPING, KÖPSLAG(A)]

[KÖPA 1]

1) förvärva l. skaffa sig (ngt) som sin egendom mot vederlag av en till ett visst pris fixerad summa pänningar (l. mot denna summa svarande värdemedel av annat slag), tillhandla sig; motsatt: sälja; äv. i abs. anv. Köpa ngt av ngn. Köpa en fastighet för 100 000 kr. Köpa sig en ny hatt. Köpa kontant, per kassa, på kredit, på räkning, på avbetalning. Köpa ngt dyrt resp. billigt, förr äv. lätt, till dyrt resp. billigt pris. G1R 1: 124 (1523). Monger köper j förstonne lätt, men sedhan betalar han thz dyrt noogh. Syr. 20: 12 (Bib. (1541). Thenn thomptth, som Laris Suenss[o]nn hade kiöpptth aff Morthenn, Wllffzonn. SkrGbgJub. 6: 107 (1589). Tridie (slag av laga fång) är kiöp, om lagliga kiöpt är. JB 1: 1 (Lag 1734. PT 1905, nr 159, A, s. 3 (i abs. anv.). jfr BÖRD-, FRÄLSE-, HEM-, SKATTE-KÖPA, ävensom BOD-, DYR-, FÄRDIG-, LÄTT-, SVÅR-KÖPT m. fl. – särsk.

[KÖPA 1.a]

a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Then ther dyrt köper, motte dyrt sälie. G1R 11: 261 (1537). Hoo som kiöper alt thet han seer, han skal sälia alt thet han ägher. SvOrds. B 1 a 1604. Kiöp i tijdh så haar du i nöden. GRUBB 416 1665. – särsk.

[KÖPA 1.a.α]

α) köpa grisen (äv. katten) i säcen (äv. i påsen) o. d., köpa en vara (l. inlåta sig på ett företag o. d.) utan att i förväg ha gjort sig underrättad om den värkliga beskaffenheten (se GRIS, sbst. 1 a, köpa obesett. Kiöpa Katten i Säkkan. Amer. 28 (1675). Kiöpa grijsen i säcken. VRP 30/4 1724.

[KÖPA 1.a.β]

β)

[jfr motsv. uttr. i dan. o. nor.; av ovisst urspr.; jfr

HJELMQVIST Förnamn 24 ff. (1903)] (numera bl. med ålderdomlig prägel) lära l. visa ngn var David köpte öl(et), ge ngn "klart besked" l. en duvning, lära ngn veta hut o. d. Jag skall wijsa dig iag, hwar David kiöpte ölet. CELSIUS Ordspr. 10: 414 (1720). Håll er i styr, annars skall jag lära er hvar David köpte ölet. CALLERHOLM Stowe 34 (1852). SANDBERG Valm. 37 (1893).

[KÖPA 1.b]

b) (†) med bestämning inledd av prep. under, betecknande den i vilkens besittning det köpta kommer. (Konung Magnus) skulle köpa landet här (dvs. Skåne) vnder rikit. OPETRI Kr. 124 (c. (1540). BOTIN Hem. 2: 50 (1756).

[KÖPA 1.c]

c) kam. o. hist. i uttr. köpa till, förr äv. under frälse, skatte o. d., för att beteckna att det köpta blir frälse- l. skattegods osv. Qvarnebo, hvilket D. D. Vallius .. haffver köpt aff chronan under everdeligitt frelse. OxBr. 12: 59 1637. 1720 köptes Alfhem till skatte. HÖJER Sv. 2: 1052 (1879).

[KÖPA 1.d]

d) i uttr. köpandes eller oköpandes, se OKÖPANDES.

[KÖPA 1.e]

e) (ngt vard.) för att beteckna att en vara är tillvärkad för försäljning (icke är hemmaproducerad l. gjord för eget bruk o. d.) o. har en handelsvaras kvalitet o. d.; dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. förled i ssgr. Köpt kläde. TAVASTSTJERNA Aho Folkl. 184 (1886).

[KÖPA 1.f]

f) (i vissa trakter) i uttr. köpa fisk, benämning på en lek. IHRE Superstit. 33 (1750; i uppräkning av jullekar). PT 1903, nr 143 A, s. 3.

[KÖPA 1.g]

g) (†) ss. dep. med intr. bet.: göra köpeavtal beträffande ngt, underhandla l. överenskomma (med ngn) om köp av ngt l. om vissa köpevillkor, köpslå; äv. i uttr. köpas med ngn l. om ngt. Dee kiöptes om 9 Rdr men dee nembde intz antingen heela eller vthi koppar mynt. VRP 1642, s. 1068. Jacob bekom de oxar de kiöptes om. Därs. 1651, s. 590. Itt .. huusz .. hwariäst kiöpmännerna komma i hoop .. och kiöpasz och säliasz med hvarandra. BOLINUS Dagb. 48 (1670).

[KÖPA 1.h]

h) övergående i bet.: idka handel, handla.

[KÖPA 1.h.α]

α) (†) ss. vbalsbst. -ning: handel, köpenskap. Linc. (1640). SCHULTZE Ordb. 2375 (c. 1755.

[KÖPA 1.h.β]

β) ss. förled i ssgr.

[KÖPA 2]

2) mer l. mindre oeg. l. bildl. l. i överförd anv. (jfr 3, 4).

[KÖPA 2.a]

a) med bestämning som anger resultatet: gm en mer l. mindre affärsmässig uppgörelse (gm att betala pänningar) försätta (sig l. ngn) i ett visst tillstånd; ofta mer l. mindre bildl. (jfr 3; dels i uttr. köpa lös l. fri o. d., dels i vissa förb., ss. köpa ifrån, in, undan, ut (se särsk. förb.). EKBLAD 99 (1764). (Städerna) köpte sig fria från feodal-afhängigheten. GEIJER I. 1: 50 (1818). Att köpa fri den fångne. TRANÉR Anakr. 36 (1828, 1833). Att med en skärf få köpa / sig fri från ögonblickets ömkan. TEGNÉR (WB) 7: 11 (1832). Den vedergällning, från hvilken den brottslige (gm böter) likasom köpte sig lös. NORDSTRÖM Samh. 2: 237 (1840). jfr FRI-, LÖS-KÖPA.

[KÖPA 2.b]

[efter sp. comprar, eg.: köpa; förr betalade man, liksom ännu i vissa spel, ett visst pris för varje kort man tog ur talongen]

spelt. utbyta ett l. flera av sina vid given erhållna kort mot motsvarande antal kort ur talongen; byta till sig (kort); äv. abs. Mont-Louis FrSpr. 157 1739. BeskrLombreSp. 18 1745.

[KÖPA 2.c]

c) med avs. på kvinnas gunst (se d. o. 2 a, stundom äv. kvinna som säljer sin gunst; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om kvinna övergående i bet.: fal. Köpt kärlek. VBENEDICTSSON 1886 hos LUNDEGÅRD Benedictsson 293.

[KÖPA 2.d]

d) (förr) i fråga om en äldre metod för inympning av smittkoppar, bestående däri att man (mot betalning till den sjuke) överförde smittan från en koppsmittad till en frisk person medelst mynt som lagts på en söndergången koppa. Alm(Gbg) 1756, s. 37. VeckoskrLäk. 3: 93 1782.

[KÖPA 2.e]

e) (†) i uttr. köpa sin rygghud, köpa sig fri från kroppsstraff (hudstrykning) gm att erlägga böter l. lämna annan godtgörelse. En min tiänare, benemdh Erick Snickare will köpa sin ryghudh nu ij Permeszo vthi Linköping sampt then, han belägrat hafuer. ÄARäfst 145 1596.

[KÖPA 2.f]

f) (i vissa trakter) i uttr. (dyrt) köpa orden l. svaret o. d. av ngn, med stor svårighet få ngn att yttra sig resp. svara. LUNDQUIST Profil. 1: 240 (1884). WÆRN-BUGGE Bruksb. 53 1925.

[KÖPA 2.g]

g) (†) i uttr. köpa en karbas, slita spö, få stryk. RONDELETIUS 43 1614.

[KÖPA 3]

[jfr 2]

oeg. o. bildl., i fråga om handlingar av annat slag än affärstransaktioner: förvärva l. skaffa sig l. åstadkomma (ngt) gm att göra vissa motprestationer härför (ss. att betala pänningar, ge gåvor l. göra vissa tjänster o. d.) l. gm. uppoffringar i vissa avseenden l. på bekostnad av ngt annat; stundom nedsättande;äv. i uttr. köpa ngt för l. med l. genom ngt; jfr 2 a. OPETRI Kr. 57 (c. (1540). För gunst och skänck man köper Rätt. FORSlUS Fosz 339 1621. Ragotzki .. måste .. köpa återtåget till sitt land genom en skymflig capitulation. EKELUND 1FädH II. 2: 5 (1831). (Främmande makter) öfversände betydliga penningesummor till partiernas hufvudmän, hvilka derför köpte sig röster. Därs. 75. Hannoveranarne köpte sin seger med 102 officerare och 1327 man döda och sårade. NORDENSVAN Mainfältt. 22 (1894). Kraften och åskådligheten i .. (Strindbergs) stil köptes .. i ej ringa mån på bekostnad af uttryckets ädelhet och hyfsning. SvH 10: 260 (1909). De förmögnare fingo köpa sig livet med lösepenningar eller egendomskonfiskationer. GRIMBERG VärldH 4: 155 1930. – särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Freden är wäl werd at köpas, när man honom ey annars få kan. Sv Ords. A 7 a (1604). Narren och Åsnan kiöpa wetth medh hugg. GRUBB 565 1665.

[KÖPA 4]

[jfr 2]

oeg.: förmå (ngn) att gå ens ärenden l. vinna (ngn) på sin sida gm att betala pänningar, ge gåvor. bevilja vissa förmåner o. d., besticka, muta, "leja"; äv. i uttr. köpa ngn (till) att göra ngt. G1R 18: 771 (1547). Ett rikt hof kan köpa en främmande minister. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 26 (1776). Tribunerne voro köpte till att förråda friheten. KOLMODIN Liv. 2: 38 (1832). Köpta vittnen. MALMSTRÖM Hist. 1: 213 (1855).

Särsk. förb.

– KÖPA FRAM ¹⁰ ⁴. (mera tillf.) till 3, refl.: komma sig upp l. taga sig frammed hjälp av pänningar, gåvor o. d.; äv. i uttr. köpa sig fram till ngt, förvärva ngt med hjälp av pänningar, gåvor o. d. JGHALLMAN Vitt. 169 (1734).

Att vederbörande köpa sig fram till pluralitet. LILJECRONA RiksdKul. 145 (1840). SDS 1904, nr 99 B, s. 3.

– KÖPA IFRÅN ¹⁰ ⁰⁴, stundom FRÅN ⁴. jfr FRÅNKÖPA.

[KÖPA IFRÅN.fb 1]

1) (†) till 1: köpa (ngt) av (ngn). SkrGbgJub. 6: 205 1590.

[KÖPA IFRÅN.fb 2]

2) (numera bl. tillf.) till 2 a, tr.; i uttr. köpa ngn l. sig ifrån ngt, lösa ut l. befria ngn resp. sig från ngt gm en affärsmässig uppgörelse. Barn, som .. bliffue köpte ifrå sin arfzrätt. SthmTb. 31/10 (1575). At medelst en åtagen afgift .. köpa sig ifrån en långt drygare årlig förlust. PORTHAN 5: 377 (1797). LIVIJN 2: 372 1840.

[KÖPA IFRÅN.fb 3]

3) (†) till 3; i uttr. köpa ngn l. ngt ifrån sig, mot vederlag (i form av pänningar, gåvor o. d.) göra sig kvitt ngn l. ngt. RA I. 1: 525 1547. MüNCHENBERG Scriver Får. 127 1725.

– KÖPA IGEN ¹⁰ ⁰⁴. till 1: gm köp skaffa (ngt) tillbaka, återköpa. WOLLIMHAUS Ind. 1652. jfr IGENKÖPA.

– KÖPA IN ¹⁰ ⁴. jfr INKÖPA.

[KÖPA IN.fb 1]

1) till 1: köpa; i sht i fråga om köp av större mängder av ngt för att skaffa förråd l. lager därav; äv. abs.: göra inköp. SthmTb. 14/6 (1592). Och hafver hennes syster varit här i staden och kiöpt in till hennes begrafningh. EKEBLAD Bref 1: 55 (1650; rättat efter hskr.).

[KÖPA IN.fb 2]

[ fsv. köpa sik in]

till 2 a; i uttr. köpa in ngn l. sig l. köpa ngn l. sig in, skaffa ngn resp. sig tillträde till ngt l. rätt till ngt l. att bliva upptagen i ngt o. d. gm en affärsmässig uppgörelse (gm att erlägga pänningar); särsk.: tillförsäkra ngn resp. sig plats på anstalt o. d. mot betalning en gång för alla, inlösa ngnresp. sig; äv. bildl. RP 11: 38 (1645; bildl.). Jag mente han skulle kiöpa henne (dvs. hustrun) in i Hospitalet. VDAkt. 1723, nr 375. År 1832 köpte sig justitierådet N. V. Stråle in i firman. VL 1906, nr 246 B, s. 2. särsk.

[KÖPA IN.fb 2.a]

a) (†) hyra in ngn resp. sig. BECKMAN Påfv. 226 (1880). b) spelt. mot erläggande av insats (åter) förvärva rätt för sig l. ngn att deltaga i spelet. WILSON Spelb. 111 (1888; i biljard).

– KÖPA OM ¹⁰ ⁴.

[KÖPA OM.fb 1]

1) spelt. till 2 b: köpa ännu en gång. ReglKortsp. 2: 11 1809.

[KÖPA OM.fb 2]

2) (†) till 3: gm mutor o. d. få (en sak) "vänd upp o. ned". Wore then saak än falsk och krum, / Medh Geldt wil iagh then köpa om. FORSIUS Fosz 364 (1621; nt. orig.: kôpen um).

– KÖPA OPP se KÖPA UPP.

– KÖPA TILL ¹⁰ ⁴. jfr TILLKÖPA.

[KÖPA TILL.fb 1]

1) (†) till 1; i uttr. köpa sig till ngt l. köpa till sig ngt, gm köp förvärva rätten till ngt, köpa ngt. G1R 1: 225 (1524). SCHULTZE Ordb. 2372 (c. 1755.

[KÖPA TILL.fb 2]

2) till 3, refl.: skaffa sig (ngt) mot vederlag i form av pänningar, gåvor o. d. SCHRODERUS Os. 1: 50 (1635). Det är ingen hemlighet i Upsala, att man kan köpa sig till betyg af honom (dvs. en viss professor). LILJECRONA RiksdKul. 237 (1840).

– KÖPA UNDAN ¹⁰ ³², äv. ⁴⁰. jfr UNDANKÖPA

[KÖPA UNDAN.fb 1]

1) (†) till 1: gm köp taga (ngt) från (ngn), köpa (ngt) till förfång för (ngn). Huilckin gard same Her Måns, siden hade köpt vndan Domkirckenne. UpplDomb. 3: 103 1541. SthmTb. 1/9 1578.WESTE FörslSAOB 1823.

[KÖPA UNDAN.fb 2]

2) (tillf.) till 2 a: gm en affärsmässig uppgörelse göra sig kvitt (ngn). Då jag (dvs. den nuvarande ägaren) .. köpte undan de gamle delegarne (i fabriken). WETTERBERGH Penning. 534 (1847).

– KÖPA UPP ¹⁰ ⁴, äv. OPP ⁴. till ¹; jfr UPPKÖPA

[KÖPA UPP.fb 1]

1) köpa; i sht i fråga om köp av större mängder av ngt, särsk. för att driva affär därmed; äv. abs.: göra uppköp. Så får ock en kröghare niutha bårgerligh näring, köpa opp sallt, sill och andre matwarur. RARP 4: 537 1651. LAGERLÖF Holg. 2: 349 (1907).

[KÖPA UPP.fb 2]

2) slösa bort l. göra av med (pänningar o. d.) på köp av ngt. ALMQVIST Lad. 30 (1840). SÖDERBERG Främl. 28 1903.

– KÖPA UT ¹⁰ ⁴. jfr UTKÖPA.

[KÖPA UT.fb 1]

1) (†) till 1: gm köp göra slut på alltsammans för (ngn). Weise 163 1697.

[KÖPA UT.fb 2]

2) till 2 a: gm en affärsmässig uppgörelse (betalning av en summa pänningar) förvärva rätten till ngt av (ngn), lösa ut (ngn). BtFinlH 3: 307 (1555). Han hade haft svårt nog att slå sig fram, emedan han måst köpa ut två systrar vid tillträdet (av egendomen). Thoma Postexp. 102 1919.

Ssgr (i allm. till 1. Ett stort antal av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till KÖP):

– KÖP-ANBUD, se C.

– (1 h) KÖP-ANDA, r. l. f. (†) köpmannaanda, affärsanda. BERGESTRÖM IndBref 86 (1770).

– KÖP-AVHANDLING,

– KÖP-AVTAL, se C.

– KÖP-BEHOV. ( köp- 1896 osv. köpe- 1928 (i sht i fackspr.) behov att köpa (varor o. d.), behov av köpta varor. SD 1896, nr 125, s.4.

– (1 h beta) KÖP-BLY.

[jfr t. kaufblei]

(†) bly avsett till handelsvara, bly av viss, i handeln gångbar kvalitet. ALMROTH Karmarsch 52 (1838). SCHUL-THESS 1885.

– KÖP-BOK; pl. -böcker. ( köp- 1615–1835. köpe- 1615

[jfr t. kaufbuch]

(†) handelsbok för anteckningar om köp o. d. WIDEKINDI G2A 325 (i handl. fr. 1615. JernkA 1835, s. 246.

– (2 b) KÖP-BOSTON. (förr) spelt. viss form av kortspelet boston som spelas på tre man hand med köp; jfr LOMBER BOSTON. ReglKortsp. 2: 6 1809. 2NF 32: 757 1921.

– KÖP-BREV, se C.

– (1 h beta) KÖP-DRÄNG.

[jfr t. kaufknecht]

(†) manligt affärsbiträde. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 103 (cit. fr. 1620. EKEBLAD Bref 1: 10 (1649).

– KÖP-DUGLIGHET. (†) == -KRAFT 1. LfF. 1873, s. 205.

– (1 h beta) KÖP-FARARE.

[jfr d. købfarer, t. kauffahrer]

(numera bl. i skildring av ä. förh.) person som gör handelsresor, resande köpman; jfr HANDELS-FARARE. 2 VittAH 19: 295 1850. HEIDENSTAM Svensk. 1: 14 1908.

– KÖP-FEBER. (ngt vard.) feberaktig köplust. SvD(A) 1918, nr 100 A, s. 3.

– (1 h beta) KÖP-FOLK. (†) koll.: handelsmän, köpmän. BERGIUS Småsak. 1: 162 (1757).

– (1 h) KÖP-FÄRD.

[ fsv. köpfärþ; jfr d. købfærd mnt. köpvart, t. kauffahrt. – Jfr KOFFART, sbst.¹]

(i skildring av ä. förh.) handelsresa (till sjöss); äv. i uttr. fara o. d. på, förr äv. i köpfärd(er). VERELIUS Gothr. 53 (1664). Helge Bograngson från Norige .. seglade i köpfärd til Biarmaland. DALIN Hist. 2: 185 (1750). Sjelfva foro .. Vikboerna mycket i köpfärder till England. STRINNHOLM Hist. 2: 558 (1836).

– KÖP-FÖRMÅGA. ( köp- 1888 osv. köpe- 1871–1913

[KÖP-FÖRMÅGA.ssg 1]

1) (mindre br.) == -KRAFT 1. Samtiden 1871, s. 557. SLorS 11: 28 1895.

[KÖP-FÖRMÅGA.ssg 2]

2) == -KRAFT 2. MosskT 1888, s. 84.

– (1 h beta) KÖP-GESÄLL. ( köp- 1664–1739. köps- 1675

[jfr mnt. kōpgeselle, ä. t. kaufgeselle]

(†) == KÖPMANS-GESÄLL. BtÅboH I. 10: 141 1664. VRP 5/3 1739.

– KÖP-GILL, förr äv. -GILD . ( köp- c. 1540 osv. köpe- c. 1606

[ fsv. köpgilder]

[KÖP-GILL.ssg 1]

1) (mindre br.) jur. om person: (juridiskt) berättigad att avsluta köp o. d. ABRAHAMSSON 349 (1726). 2NF 33: 1277 1922.

[KÖP-GILL.ssg 2]

2) (i fråga om medeltida förh.) rättshist. i uttr. köpgill mark, i handeln gångbar, kopparmängd mark (myntsort). OPETRI Kr. 43 (c. (1540). STRINNHOLM Hist. 4: 462 (1852).

[KÖP-GILL.ssg 3]

3) (†) om vara: fullgod ss. handelsvara, värd att köpa, salugill. G1R 20: 236 (1549). Ärter af köpgild beskaffenhet. SvT 1852, nr 228, s. 3.

– KÖP-GIRIG.

[fsv.

köpgirog(er) (CodUps. C20 1: 215); jfr t. kaufgierig] (†) köplysten. Linc. (1640). EKBLAD 98 (1764).

Avledn.:

– köpgirighet , r. l. f. (†) köplust. Linc. 1640. EKBLAD 98 1764.

– KÖP-GODS, se C.

– (1 e) KÖP-GÖDSEL. ( köp- 1893–1900. köpe- 1897 (ngt vard.; numerabl. tillf.) gödsel som anskaffas gm köp, köpt gödsel; särsk. om konstgödning.

LAHT 1893, s. 302 (om naturlig gödsel). TLandtm. 1900, s. 73 (om konstgödning).

– (1 h beta) KÖP-HAMN. (†) handelshamn.

KalmStadg. 5/9 1587, s. 10.

– (1 h beta) KÖP-HANDEL. ( köp- 1557 osv. köpe- 1616–1911. köps- 1546 – c. 1618

[jfr ä. d. købhandel, mnt. kōphandel, t. kaufhandel]

[KÖP-HANDEL.ssg 1]

1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) handel, köpenskap, affärsvärksamhet; äv. i uttr. driva, förr äv. bruka köphandel, driva handel. G1R 18: 50 (1546). Så skole .. alle the Köpmen, som .. köpzhandell bruke och driffwe wele, flöttie nidher till Siösidhen. SUFinlH 1: 68 (1600). LÖFGREN TenngjH I. 1: 14 (1925; i fråga om förh. på 1500-talet).

[KÖP-HANDEL.ssg 2]

2) (†) affär; äv. bildl. 2SthmTb. 1: 290 (1548; bildl.). En twistig köphandel, belangendes Ett hundrede Schippundh Stångiärn. SthmTb. 28/8 1574.

[KÖP-HANDEL.ssg 3]

3) (†) koll.: handelsvaror. SthmTb. 27/4 (1584). Linc. 1640.

Ssgr (till -HANDEL 1):

– köphandels-gäld. (†) affärsskuld. RegnaSkedviDomb. 23/8 1604.

– köphandels-kompani. (förr) handelskompani; särsk. i sg. best., benämning på ett 1614 bildat handelskompani med vissa privilegier. STIERNMAN Com. 1: 711 (1619). 2NF 1911 -ordnantie. (i fråga om ä. förh.) hist. handelsordinantie. STIERNMAN Com. 1: 665 (1615). ASScF 18: 386 1891. -ordning. (i fråga om ä. förh.) hist. == -ordinantie. OxBr. 1: 45 (1614). WIDEKINDI G2A 191 (c. 1676). -sak. (†) affär (se d. o. 4. STIERNMAN Com. 1: 663 1615. -stad. ( -handel- 1634 (†) handelsstad, stad; jfr köpstad. STIERNMAN Com. 1: 710 (1619). BOTVIDI G2A F 1 a 1634.

– (1 h) KÖP-HANDLARE. (†) köpman, affärsman. SCHRODERUS Urs. D 2 a 1626. CLASON PVetA 1751, s. 24.

– (1 h beta) KÖP-HERRE.

[jfr t. kaufherr]

(†) (mäktig) köpman, handelsfurste. FORSIUS Fosz 369 (1621).

– KÖP-JORD, se C.

– (2 b) KÖP-KADRILJ. (förr) spelt. jfr -SPEL, ävensom KADRILJ 5. LINDSKOG Spelb. 36 (1847).

– (1 e) KÖP-KAKA. (ngt vard.) motsatt: hembakad kaka. NORDIN Vägsk. 107 1907.

– KÖP-KANNA. ( köp- 1795–1921. köpes- 1637 (†) == -SKÅL. HOLMBERG 2: 458 1795. CANNELIN 1921. jfr: (Under en måltid uppstod en tvist. Därvid ville Thomas) slo Hendrich; gick fördenskull Hendrich till dören, som han bortgo ville, och hölte andra foten på tröskelen och sade vidare: Jag må icke uthgå, uthan hellre bettalla min köpeskanna so som andra. BtHforsH 1: 217 1637.

– (1 e) KÖP-KLÄDER, pl. ( köp- 1793 osv. köpe- 1912 osv.) (ngt vard.) jfr -VARA. Fatab. 1911, s. 95 1793. ENGSTRÖM Glasög. 99 (1911).

– (1 e) KÖP-KOL. ( köp- 1723 osv. köpe- 1684 osv.) bärgv. jfr -MALM. JOHANSSON Noraskog 3: 152 (i handl. fr. 1684. HULTIN BergshFinl. 109 (1896).

Ssgr

– köpkols-frihet. (†) köpkolsrätt. SvBL 5: 61 1864.

– köpkols-rätt, r. l. m. (i fråga om ä. förh.) bärgv. rätt att driva bärgshantering med köpta (trä)kol. SFS 1835, nr 32, s. 14.

– KÖP-KONTRAKT, se C.

– (1 e, h β) KÖP-KOPPAR. ( köp- 1697 osv. köpa- 1523. köpe- 1547–1615) (i fråga om ä. förh.) jfr -SILVER. G1R 1: 135 1523. 2VittAH 23: 391 (cit. fr. 1766.

– (2 b) KÖP-KORT, n.

[jfr d. købekort, t. kaufkarten]

spelt. kort som vid köp erhålles från talongen. BJÖRKEGREN 2380 1786.

– KÖP-KRAFT.

[jfr d. købekraft, t. kaufkraft]

i sht nat.-ekon.

[KÖP-KRAFT.ssg 1]

1) i fråga om mynt, kapital, lön o. d.: värde med hänsyn till myntets osv. användning för betalning av varor o. d. vid köp, värde i förhållande till det allmänna prisläget. 2SAH 58: 169 1882. Den svenska kronans köpkraft. SvD(A) 1931, nr 273, s. 4. Arbetslönernas köpkraft. Därs. 1932, nr 257 s. 4.

[KÖP-KRAFT.ssg 2]

2) i fråga om personer o. d.: (av vederbörandes ekonomiska ställning o. d. beroende) förmåga att köpa. 2SAH 59: 106 (1882). Bondens köpkraft är .. mindre nu än tidigare. SvD(A) 1934, nr 215, s. 4.

Ssg (till -KRAFT 1):

– köpkraft(s)-paritet. nat.-ekon. likvärdighet i köpkraft mellan fria valutor i länder mellan vilka internationella betalningar ske efter sådant kursvärde som motsvarar vardera valutans köpkraft i det egna landet. CASSEL VärldPenn. 28 (1920).

– KÖP-KRAFTIG.

[jfr t. kaufkräftig]

som har köpkraft.

[KÖP-KRAFTIG.ssg 1]

1) om mynt o. d.; jfr -KRAFT 1. SvH IX. 1: 214 1909.

[KÖP-KRAFTIG.ssg 2]

2) om personer o. d.; jfr -KRAFT 2. HandInd. 1893, s. 51.

– KÖP-KURS handel. i fråga om handel med värdepapper, valutor o. d.: pris som köpare betalar; särsk. i fråga om börsnoteringar: av köpare erbjudet pris. AB 1890, nr 103, s. 4. HULTMAN Banktekn. 193 (1909).

– KÖP-LAG, r. l. m.

[ fsv. köplagh, n. pl.]

i sht jur. lag om köp. HERNBERG Rättsh. 271 (1922).

– (1 e) KÖP-LJUS, n. ( köp- 1807 osv. köpe- 1912 osv.) (ngt vard.) motsatt: hemstöpt ljus. WESTE (1807). ENGSTRÖM Kryss 23 (1912).

– KÖP-LUST.

[jfr d. købelyst, t. kauflust]

lust l. villighet att köpa; äv. handel. i uttr. köplust för ngt, lust att köpa ngt. Snällp. 1848, nr 41, s. 4. Köplusten för ny hafre .. (är) mycket limiterad. SD(L) 1895, nr 279, s. 13.

– KÖP-LYSTEN.

[jfr d. købelysten]

som har köplust; äv. (mindre br.) i uttr. köplysten på ngt. THOLANDER Ordl. (c. 1875. PT 1896, nr 60, s. 3.

– (1 e) KÖP-MALM. ( köp- 1890 osv. köpe- 1779 osv.) bärgv. malm som anskaffa(t)s gm köp, köpt malm. FISCHERSTRÖM 1: 476 1779. 2NF 30: 818 1920.

– KÖP-MAN, se d. o.

– (2 b) KÖP-MISÄR. spelt. i vira l. lomberboston: misär med köp. ReglKortsp. 2: 11 1809.

– KÖP-MÅL. (†) BOTIN SvSpr. 65 (1777; i uppräkning; bet. icke angiven). särsk. i uttr. taga på köpmål, köpa. VRP 1626, s. 224, 236.

– (1 h beta) KÖP-MÅLABALK ~⁰⁰². ( -male- 1590. -måla- 1649 osv. -måle- 1688

[ fsv. köpmala balker]

rättshist. avdelning (balk) i vissa medeltida lagar, innehållande bestämmelser om handeln; jfr HANDELS BALK. SkrGbgJub. 6: 205 1590. Minnesskr1734Lag 1: 294 1934.

– KÖP-MÄKLARE. (†) mäklare. VarRerV 14 (1538). SCHRODERUS Dict. 53 (c. 1635.

– (1 h) KÖP-MÄSSA, r. l. f. (knappast br.) varumässa, mässa. PT 1918, nr 79 A, s. 2.

– (1 c) KÖP-NASKERI. (†) köpta godsaker, snask. G1R 14: 345 (1542). Därs. 28: 268 1558.

– KÖP-NOTA handel. nota med anteckning om köp; särsk. om (stämpelbelagd) avräkningsnota som uppgöres vid köp av aktier o. d. gm mäklare. SvD(A) 1933, nr 91 s. 5.

– KÖP-NOTERA; -ing. handel. notera köpkursen på (ngt); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. SvD(A) 1923, nr 29, s. 14.

– KÖP-OBJEKT. ( köp- 1922 osv. köpe- 1907

[jfr t. kaufobjekt]

jur. vara o. d. som utgör föremål för köp. BJÖRLING CivR 104 (1907).

– KÖP-ORDER handel. i fråga om börsaffärer: uppdrag (till mäklare o. d.) att köpa (aktier o. d.). AB 1897, nr 266, s. 2.

– (1 h beta) KÖP-ORDNING. (i fråga om ä. förh.) hist. == HANDELS-ORDINANTIE. SthmTb. 22/5 1573. 1573 års köpordning. HECKSCHER SvEkonH 1: 42 1935.

– (1 h beta) KÖP-PLATS. ( köp- 1918–1924. köpe- 1580–1832. köps- 1626

[jfr t. kaufplatz]

(numera bl. mera tillf., i fråga om ä. förh.) handelsplats, handelsort. STIERNMAN Com. 1: 304 (1580). Fornv. 1924, s. 3.

– KÖP-PRIS, n. ( köp- 1824–1848. köpe- 1851–1890)

[jfr d. købepris, t. kaufpreis]

(†) pris; inköpspris; salupris. DA 1824, nr 128, s. 4. FAHLBECK NatFörm. 14 (1890).

– (1 h) KÖP-RYSS, förr äv. -RYSSE . ( köp- 1798 osv. köpe- 1548 1555 (i fråga om ä. förh. i Sv. o. Finland) rysk handelsman. G1R 19: 295 (1548). ESTLANDER 1: 304 1902.

– KÖP-RÄTT, r. l. m. ( köp- 1919 osv. köpe- 1636. köps- 1650–1786)

[jfr t. kaufrecht]

[KÖP-RÄTT.ssg 1]

1) (†) rätt(ighet) som följer med köp. RP 6: 699 (1636). St. Croix blef .. (Danmarks) egendom genom ordentelig köps-rätt. Oldendorp 1: 33 1786.

[KÖP-RÄTT.ssg 2]

2) i sht jur. rätt att köpa, rätt till köp. SFS 1919, s. 1461.

[KÖP-RÄTT.ssg 3]

3) jur. om sammanfattningen av de rättsregler som avse köp. HERNBERG Rättsh. 133 (1922).

– KÖP-SEDEL. ( köp- 1645 osv. köpe- 1621 osv.)

[jfr d. købeseddel, t. kaufzettel]

[KÖP-SEDEL.ssg 1]

1) skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett köp, köpehandling; numera bl. (handel.; mindre br.) om vissa enklare former av köpehandlingar som användas av vissa uppköpare, ofta liktydigt med: slutsedel. GullbgDomb. 28/5 1621. Fyris 1894, nr 22, s. 4.

[KÖP-SEDEL.ssg 2]

2) (†) plakat o. d. som uppslås på ett hus o. d. med tillkännagivande att huset osv. är till salu. BoupptSthm 21/6 1679.

– (1 e, h β) KÖP-SILVER, förr äv. -SILV l. -SÖLV . ( köp- 1872 osv. köpe- 1530–1573) (i fråga om ä. förh.) silver som måste anskaffas gm köp, köpt silver; silver avsett till handelsvara; ofta motsatt: silver som tillföll staten ss. avrad o. d. ("skattesilver"). G1R 7: 11 (1530). Svar till Oluff Knutzsonn, att Kong:e M:tt förundrer, hvi han blander skattesölffvett i hoop medh köpe sölffvett. Därs. 28: 118 1558. SthmTb). 26/8 1573. särsk.: silver av en viss, i handeln gångbar kvalitet. FORSSELL Hist. II. 2: 35 (1872, 1875).

– KÖP-SKATT, se KÖPENSKATT.

– (1 h beta) KÖP-SKEPP. ( köp- 1697 osv. köpe- 1628

[jfr fgutn. kaupskip, mnt. köpschip, t. kaufschiff]

(numera bl. i skildring av ä. förh.) handelsfartyg. RP 1: 66 1628. VFl. 1931, s. 109.

– KÖP-SKILLING,

– KÖP-SKINN, se C.

– (1 e) KÖP-SKO, r. l. m. ( köp- 1749. köpe- 1685 (†) jfr -VARA. LMil. 1: 600 (1685). LIND (1749; under kauff-schuhe).

– (1 e) KÖP-SKOG. skogsv. skog i vilken rätten till avvärkning (av samtliga l. särskilt utstämplade träd) köpts. SkogsvT 1906, s. 303.

– KÖP-SKRIVARE.

[jfr t. kaufschreiber]

(†) person som skriver l. skrivit köpehandling(ar) o. d. WIDEKINDI G2A 325 (i handl. fr. 1615. Linc. (1640; under perscriptor).

– (1 e) KÖP-SKROT. bärgv. jfr -MALM. JernkA 1889, s. 427. NordT 1928,s. 89.

– KÖP-SKÅL. ( köp- 1671 osv. köpe- 1805–1906) (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) traktering (med dryckesvaror) efter avslutande av ett köp (till beseglande av detta), "lidköp". BoupptSthm 21/12 1671, s. 1882, Bil. HASSELBLAD Rust. 160 (1916).

– KÖP-SLAG,

– KÖP-SLAGA,

– KÖP-SLAGERI, se d. o.

– KÖP-SLAGARE,

– KÖP-SLAGERSKA,

– KÖP-SLAGNING, se KÖPSLAGA avledn.

– (2 b) KÖP-SPEL. spelt. spel med köp. ReglKortsp. 2: 10 1809.

– KÖP-STAD, se d. o.

– KÖP-STARK. om person o. d.: som har (stor) köpkraft. Den köpstarka publiken. VL 1893, nr 238, s. 2.

– KÖP-STREJK. (i sht i fackspr.) (mer l. mindre allmän) vägran att köpa. KARLGREN BolsjevRyssl. 192 (1925).

– (1 h) KÖP-STUGA. ( köp- 1768. köpe- 1595 (†) butik, bod. SUNDELIUS NorrköpMinne 88 (i handl. fr. (1595).

Ssg:

– köpstugu-byggning. (†) konkret. NoraskogArk. 6: 44 1768.

– KÖP-STYRKA, r. l. f. (mindre br.) == -KRAFT 2. BtRiksdP 1888, I. 1: nr 3, s. 11. Därs. 1891, I. 1: nr 15, s. 7.

– (1 h beta) KÖP-STÅND. (†) handelsstånd (se HANDELSSTÅND, sbst.¹), handelsklass. LUCIDOR (SVS) 348 1673.

– KÖP-STÄDJA, v. (†) göra ett (juridiskt bindande) avtal om köp av (ngt), köpa. SthmTb. 18/7 (1554). BoupptSthm 11/12 1673, s. 1360 a, Bil.

– (1 h) KÖP-STÄMMA, r. l. f.

[jfr d. købestævne, mnt. kōpstevene]

(i fråga om ä. förh.) marknad. HOLMBERG Bohusl. 3: 336 (1845).

– KÖP-SUMMA, se C.

– KÖP-SUP. (mera tillf.) jfr -SKÅL. ARKADIUS Pakkala 100 (1895).

– KÖP-SVAG. om person o. d.; motsatt:köpstark. QUENNERSTEDT Torneå 1: 36 (1901).

– (1 h) KÖP-SVEN. ( köp- 1522 osv. köps- 1558–1596)

[ fsv. köpsven, köpman; jfr d. købsvend]

[KÖP-SVEN.ssg 1]

1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) representant för handelsfirma o. d.; köpman; särsk.: utländsk köpman med viss, begränsad handelsrätt; jfr GÄST, sbst.¹ 1 a; stundom svårt att skilja från 2. Niclis köpswen. SthmSkotteb. 3: 200 1522; jfr 2. G1R 1: 202 1524. Alle köpsvenner, som gifve skott i städerne och icke äre besitne borgere .. skulle .. icke vare tillatet at handle vid bergslagerne. RA I. 3: 23 1593. De Calmar stads handlande, som i köpingen (dvs. Döderhultsvik) hålla köpsvenner, eller så kallade provisionshandlande. BrefKöpingar 280 1838. HECKSCHER SvEkonH 1: 246 (1935; i fråga om förh. 1527.

[KÖP-SVEN.ssg 2]

2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (utlärt) manligt handelsbiträde; jfr 1. RA II. 1: 293 (1613). 3NF 4: 295 (1925).

Ssgr (till -SVEN 1; numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.):

– köpsven-bod l. köpsvenne-bod. (-svenne-) SthmTb. 7/1 (1577). Därs. 25/11 1584. -bok; pl.

– köpsven-böcker. (-svenne-) bok med förteckning över "köpsvennerna" på en plats? SthmSkotteb. 3: 200, 207 1522.

– köpsven-gods. (-svenne-) (köpsvens) handels gods. OPETRI Tb. 180 (1527; uppl. 1929).

– köpsven-skepp. (-svenne-) (köpsvens) handelsskepp. 2SthmTb. 2: 6 1549.

– köpsven-skott. (-sven-) (†) ställning ss. köpsven? Jahann klädeskrifueres Sonn Mijkel kom för rättenn och vpsade sit köpsuenn Skåt. SthmTb. 9/6 1599.

– KÖP-SÅT, adj.

[jfr isl. kaupsáttr, ense om en affär; jfr äv. fsv. köpsate; bet. oviss]

(†) enig (med ngn) om ett köp l. en affär? Blij köpsåte. COLUMBUS Ordesk. 17 (1678; uppl. 1908; i uppräkning av i talspråket vanliga ord som borde upptagas i skriftspråket).

– (1 e) KÖP-TACKJÄRN ~²⁰ l. ~⁰². ( köp- 1869 osv. köpe- 1689 osv.) bärgv. jfr -MALM. JOHANSSON Noraskog 2: 412 (i handl. fr. 1689. Fatab. 1932, s. 250 (i fråga om förh. på 1700-talet).

Ssgr (bärgv.):

– köptackjärns-bruk. järnbruk som måste täcka sitt behov av tackjärn gm köp. JernkA 1830, s. 452.

– köptackjärns-rätt, r. l. m. (i fråga om ä. förh.) rätt att driva bärgshantering med köpt tackjärn. PT 1791, nr 81, s. 4.

– (1 e) KÖP-TIMMER. ( köp- 1805 osv. köpe- 1827 osv.) skogsv. timmer som måste anskaffas gm köp, köpt timmer. FörordnSkog. 1/8 1805, s. 43. GHT 1935, nr 288, s. 14.

– (1 h beta) KÖP-TORG. ( köp- 1621–1764. köpe- 1652

[jfr t. kaufmarkt]

(†) salutorg. FORSIUS Fosz 469 (1621). BtVLand 5: 102 1764.

– KÖP-TVÅNG.

[jfr d. købetvang]

tvång l. skyldighet att köpa. Varorna förevisas utan köptvång. BVT 1928, nr 10, s. 3.

– (1 e) KÖP-TYG. ( köp- 1741 osv. köpe- 1757 osv.)

[jfr d. købetøj]

(ngt vard.) jfr -VARA. Sattiner, Cattuner och andra kjöptyg. HAGSTRÖM Herdam. 4: 202 (i handl. fr. 1741.

– (1 e) KÖP-VARA, r. l. f. vara som anskaffa(t)s gm köp, köpt vara; motsatt: hemmaproducerad vara; ofta liktydigt med: fabriksvara. UpsLäkF 1870–71, s. 261 (om fabriksmässigt tillvärkad apoteksvara). UppsLHemslöjdsutst. 1915, s. XlI.

– KÖP-VILLIG. villig att köpa. SvD(A) 1916, nr 280, s. 9.

– KÖP-VILLKOR, se C.

– (1 e) KÖP-VIRKE. skogsv. jfr -TIMMER. HbSkogstekn. 274 1922.

– KÖP-VIS, adv. ( köp- 1908. köpe- 1668–1687)

[jfr t. kaufweise]

(numera knappast br.) gm köp, i form av köp. RARP 10: 562 1668. Jul(Konstn.) 1908, s. 30.

– KÖP-VITTNE. ( köp- 1573 osv. köpe- 1548–1908)

[ fsv. köp(e)vitne]

jur. vittne till ett köp. 2SthmTb. 1: 283 (1548). Förordning angående offentliga köpvittnen. FFS 1933, s. 532.

– KÖP-VÄRDE. ( köp- 1864 osv. köpe- 1873–1890. köpes- 1800

[jfr t. kaufwert]

(i sht i fackspr.)

[KÖP-VÄRDE.ssg 1]

1) anskaffningsvärde; försäljningsvärde. HOLMBERGSSON Sartorius 204 (1800). Hö GBERG Utböl. 2: 178 1912.

[KÖP-VÄRDE.ssg 2]

2) == -KRAFT 1. Samtiden 1873, s. 34.

– KÖP-ÄNG.

[fsv. köpe äng]

(†) köpt äng. TEITT Klag. 182 (1555).

– KÖP-ÖL. (†) jfr -SKÅL. VDP 1669, s. 248. VLBibl. Brev 30/3 1774.

(†):

– KÖPA-BREV

– KÖPA-JORD, se C.

– KÖPA-KOPPAR, se A.

– KÖPA-MAN, se KÖPMAN.

(utom vard. numera bl. i vissa, i allm. mer l. mindre fackspråkliga ssgr):

– KÖPE-ANBUD ~⁰² l. ~²⁰. ( köp- 1922. köpe- 1824 osv.) i sht handel. anbud om köp av en vara o. d. (med uppgift om köpevillkoren); ofta konkret, om skriftlig handling innehållande dylikt anbud. DA 1824, nr 1, s. 3.

– KÖPE-AVHANDLING ~⁰²⁰. ( köp- 1823–1915. köpe- 1758–1931

[KÖPE-AVHANDLING.ssg 1]

1) (†) avtal om köp; köp; äv. oeg. l. bildl.; äv. i uttr. ingå l. inlåta sig (ut)i köpeavhandling med ngn om ngt. PT 1758, nr 42, s. 4. IT 1791, nr 28, s. 4. Den emellan .. Eckerholm och Algerus slutne köpeafhandling. Calonius 5: 10 1798. 2SAH 55: 388 (1878; om subsidieavtal).

[KÖPE-AVHANDLING.ssg 2]

2) (numera mindre br.) i sht jur. == -HANDLING 2. WRANGEL TessPal. 44 (i handl. fr. (1773). KALLENBERG CivPr. 1: 461 (1918). ÖSTERGREN 1931.

– KÖPE-AVTAL ~⁰². l. ~²⁰. ( köp- 1851–1934. köpe- 1840 osv.) i sht jur. avtal om köp; äv. konkret, om skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett dylikt avtal. Träffa, avsluta, ingå, häva, frånträda ett köpeavtal. NORDSTRÖM Samh. 2: 159 (1840). Advokaten 279 (1902; konkret).

– KÖPE-BEHOV, se A.

– KÖPE-BEVIS jur. (handling o. d. som utgör) bevis på avslutande av ett köp. LAHT 1898, s. 170.

– KÖPE-BOK, se A.

– KÖPE-BREV. ( köp- 1541–1624. köpa- 1532–1552. köpe- 1526 osv. köpis- 1533. köpo- 1756

[ fsv. köpebref; jfr d. købebrev, t. kaufbrief]

i sht jur. av säljare av (fast) egendom undertecknad skriftlig handling varigm denne erkänner sig ha emottagit den överenskomna köpeskillingen o. uttryckligen överlåteregendomen till köparen; förr äv. allmännare: köpehandling. Köpebrev på, förr äv. över en fastighet o. d. Utfärda, upprätta ett köpebrev. OPETRI Tb. 123 (1526; uppl. 1929). Kiöpebrefwen öfwer de sålde Jordegodzen. RARP 3: 387 (1644). BJÖRLING CivR 59 (1906).

– KÖPE-FÖRMÅGA,

– KÖPE-GILL, se A.

– KÖPE-GODS. ( köp- 1713–1917. köpe- 1527 osv.)

[ fsv. köpegods; jfr d. købegods, t. kaufgut]

särsk. (i fråga om ä. förh.) hist. o. kam. jordegendom o. d. som förvärvats gm köp; särsk. om gods som gm köp (l. byte) förvärvats från staten (i sht under G. II A:s o. Kristinas regeringstid). G1R 4: 341 (1527). At han kommer till sin godz jgän, .. Ehuad thet är köpe gottz Eller arffua godtz. Därs. 5: 123 (1528). Kiöpgots ifrån kronone må för thy wärde af kronone inlösas, som the försålda äro. FörarbSvLag 5: 119 (1713). HECKSCHER SvEkonH 1: 310 (1936).

Ssgr (hist. o. kam.; i fråga om ä. förh.):

– köpegods-kontor(et). under kammarkollegiet lydande ämbetsvärk med uppgift att handlägga ärenden rörande köpegodsen. HENEL 1729 135 1730. SvNorrigCal. 1826, s. 101.

– köpegods-reglemente. reglemente gällande för köpegodsen. BOTIN Hem. 2: 208 (1756; i fråga om reglemente från 1600-talet.

– köpegods-ränta, r. l. f. ränta av köpegods. 2RA 1: 447 1723.

– köpegods-säteri. jfr köpe-säteri. LMil. 2: 458 (1691). Därs. 3: 553 1694.

– KÖPE-GÖDSEL.

– KÖPE-HANDEL, se A.

– KÖPE-HANDLING. ( köpe- 1872 osv. köps- 1545–1584)

[KÖPE-HANDLING.ssg 1]

1) (†) till 1 h ; i sg. o. pl.: affärer, handel, köpenskap, affärsrörelse. G1R 17: 163 1545. SthmTb. 23/11 1584.

[KÖPE-HANDLING.ssg 2]

2) i sht jur. till 1: skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett köp; särsk. om köpekontrakt o. köpebrev. AHLMAN 1872. KALLENBERG CivPr. 1: 454 1918.

– KÖPE-HEMMAN. (†) jfr -GODS. UpplDomb. 3: 169 1602.

– KÖPE-INSTRUMENT jur. köpehandling, köpebrev. FörarbSvLag 1: 54 1688.

– KÖPE-JORD. ( köp- 1851–1921. köpa- 1587. köpe- 1543 osv.)

[ fsv. köpiordh, köpe iorþ; jfr d. købejord]

(i fråga om ä. förh.) hist. o. kam. jord förvärvad gm köp; motsatt: arvjord. G1R 15: 574 1543. FoF 1921, s. 1 (i fråga om ä. danska förh.).

– KÖPE-KLÄDER,

– KÖPE-KOL, se A.

– KÖPE-KONTRAKT. ( köp- 1680–1922. kÖpe- 1680 osv.)

[jfr d. købekontrakt, t. kaufkontrakt]

i sht jur. kontrakt om köp; vanl. konkret, om kontraktshandlingen; särsk. jur. av såväl köpare som säljare undertecknad skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett köp o. innehållande närmare bestämmelser om köpets innehåll o. köpevillkoren. BoupptSthm 9/10 1680, s. 781 a, Bil. KALLENEBERG CivPr. 1: 462 (1918).

– KÖPE-KOPPAR, se A.

– (1 e, h β) KÖPE-KORN. (†) korn som anskaffa(t)s gm köp; korn avsett till handelsvara; motsatt: "skattekorn" o. d. G1R 19: 274 1548.

– (1 e, h β) KÖPE-LAX. (†) jfr -KORN. HFinlKamF 1: 8 1530.

– KÖPE-LJUS,

– KÖPE-MALM, se A.

– KÖPE-MAN, se KÖPMAN.

– KÖPE-OBJEKT, se A.

– (1 e, h β) KÖPE-OXE. (†) jfr -KORN. HH XI. 1: 43 1529. FERNOW Värmel. 893 1779.

– KÖPE-PLATS,

– KÖPE-PRIS,

– KÖPE-RYSS, RÄTT, se A.

– KÖPE-RÖDNING. (†) jfr KÖP-ÄNG. UpplDomb. 3: 136 1586.

– KÖPE-SEDEL,

– KÖPE-SILVER,

– KÖPE-SKEPP, se A.

– KÖPE-SKILLING. ( köp- 1704–1823. köpe- 1716 osv.)

[jfr ä. d. købeskilling, t. kaufschilling]

i sht jur. till (värdet av) ett visst pänningbelopp fixerat vederlag som köparen har att lämna (l. lämnat) för det som han köper l. köpt; nästan bl. i fråga om fastighetsköp o. d.; jfr BYTES-SKILLING. VDAkt. 1704, nr 493. PT 1905, nr 194, s. 1.

Ssgr (i sht jur.):

– köpeskillings-likvid. NDA 1863, nr 268, s. 1. -medel, pl. pänningmedel som utgöra (en del av) köpeskilling(en) för ngt. SFS 1877, nr 31, s. 38.

– (1 e, h β) KÖPE-SKINN. ( köp- 1607. köpe- 1565–1576 (†) jfr -KORN. Renbeteskomm. 1907, 2: 227 1565. NorrbHembSkr. 1: 223 1607.

– KÖPE-SKO, se A.

– KÖPE-SKRIFT. (†) köpehandling. ÅngermDomb. 1636, fol. . VRP 31/8 1735.

– KÖPE-SKÅL, se A.

– (1 e, h β) KÖPE-STRÖMMING. (†) jfr -KORN. TullbSthm 1568.

– KÖPE-STUGA, se A.

– KÖPE-SUMMA, r.l. f. ( köp- 1804–1823. köpe- 1730 osv.)

[jfr d. købesum, t. kaufsumme]

i sht jur. jfr -SKILLING. ARNELL Stadsl. 368 (1730; efter handl. fr. 1661. SvT 1852, nr 18, s. 2.

– KÖPE-SÄTERI. (†) jfr -GODS. LMil. 2: 571 1691.

– KÖPE-TACKJÄRN,

– KÖPE-TIMMER,

– KÖPE-TORG, se A.

– (1 e, h β) KÖPE-TORSK. (†) jfr -KORN. TullbSthm 1568.

– KÖPE-TYG, se A.

– KÖPE-VILLKOR ~²⁰ l ~⁰². ( köp- 1922. köpe- 1758 osv.) i sht handel. för köp av en vara o. d. fastställt villkor. PT 1758, nr 42, s. 4.

– KÖPE-VIS,

– KÖPE-VITTNE, se A.

– KÖPE-VÅLD. (-wald) (†) tillfälle l. möjlighet att göra sina uppköp o. d.? Efter ty belägligheten är icke allestädes lika uppå allom bergom, serdeles om theras kiöpewald, der the sin wedertorft kiöpa skole, at icke allestädes lika när är, som Bergzmännerne uppå Betzberg hafwa sit fria Torg liggiandes i Hedemora; Ty (osv.). Bergv. 1: 30 1528.

– KÖPE-VÄRDE, se A.

(†):

– KÖPES-KANNA, se A.

– KÖPES-MAN, se KÖPMAN.

– KÖPES-VÄRDE, se A.

(†):

– KÖPIS-BREV, se C.

(†):

– KÖPO-BREV, se C.

(†):

– KÖPS-GESÄLL

– KÖPS-HANDEL, se A.

– KÖPS-HANDLING, se C.

– KÖPS-PLATS,

– KÖPS-RÄTT,

– KÖPS-SVEN, se A.

Avledn.

– KÖPARE se d. o.

– KÖPBAR , adj.

[jfr t. kaufbar]

(mera tillf.)

[KÖPBAR.avl 1]

1) som är möjlig att få gm köp, som är till salu.

[KÖPBAR.avl 1.a]

a) till 1. SCHULTZE Ordb. 2374 (c. 1755. UpsLäkF 1867–68, s. 501.

[KÖPBAR.avl 1.b]

b) bildl., till 3, 4: fal. BJÖRKMAN (1889). Girardin, representanten för allt skandalöst, köpbart och ovederhäftigt i fransk press. LAURIN Våld 22 (1910). 2 till 1: som med hänsyn till sitt pris o. köparens förmåga att betala är möjlig att köpa,överkomlig. SLorS 16: 464 1899.

[KÖPBAR.avl 3]

3) (vard.) till 1: som är värd att köpas. Jag gick in i en handelsbod för att se om där fanns något köp bart. ENGSTRÖM Häckl. 189 (1913).

– KÖPE ,

– KÖPENSKAP ,

– KÖPERSKA , se d. o.