KÖPMAN ɟø³p~man², äv. ɟöp³~, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -män, stundom (starkt arkaiserande) -männer. (förr äv. kiö-, kjö-, kyö-. kiop- 1535. kop- 1530–1708. -öp- 1521 osv. -öpa- 1636. -öpan- 1523. -öpe- 1707. -öpes- 1642. -öpp- 1640. -ööp- 1525–1694) [fsv.
köpman; jfr d.
købmand, nor.
kjøbmann, isl.
kaupmaðr, mnt.
kōpman, t.
kaufmann; av
KÖPA l.
KÖP o.
MAN, m.]
[KÖPMAN 1]
1) person som yrkesmässigt driver köpenskap, affärsman, handlande; äv. om handelsresande l. handelsagent; numera i sht om affärsman som driver köpenskap i ngt större skala; särsk. ss. officiell yrkesbeteckning. G1R 1: 6 (
1521).
Huar köpman är sin egin falkare. SvOrds. B
2 a (
1604).
Phœniciske Kiöpmänn hwilka stodo i handel med alt folck på Jorden. EHRENADLER Tel. 37 (
1723).
Nu vil handtvärkare kiöpman varda; säge tå up för Borgmästare och Råd handtvärk sitt, och tage bref å kiöpenskap. HB 3: 4 (Lag (
1734).
Med köpman förstås i denna lag (dvs. lag om köp och byte av lös egendom) enhvar, som .. är pliktig att föra handelsböcker. SFS 1905,
nr 38, s.
2. RTKatal. 1938, 1:
339. jfr
LANDS-,
RYSS-,
STOR-,
TRÄVARU-KÖPMAN m. fl.
[KÖPMAN 2]
2) (
†)
köpare, avnämare; äv. i uttr. köpman till l. åt ngt l. ngns köpman. G1R 14: 87 (
1542).
Om han wiste huadh Olof gulsmidz kiöpman heter, som han försålde sina Oxar till i Kiöpenhampn. VRP 17/1 (
1625).
Rådet skall see till huru de få kiöpman till Nils Skräddares gård. Därs. 1652,
s. 785.
At skaffa een god kiöpman åth gården. BoupptSthm 21/10 (
1678).
RHYZELIUS Ant. 117 (c.
1750.
[KÖPMAN 3]
3) (
†)
yrkesmässig uppköpare; särsk. om stats- l. hovfunktionär med uppgift att bl. a. värkställa l. ansvara för vissa uppköp åt staten l. hovet; äv. i uttr. kronans köpman. SthmSkotteb. 3: 230 (
1524).
Kong[lig]e Mttz tilförordnede Köpman i Stockholm, Anders Larson. SthmTb. 13/2 (
1577).
Anders Månsson Cronones kiöpman. KlädkamRSthm 1619 B,
s. 38 a.
HALLENBERG Hist. 2: 535 (
1790;
i fråga om förh. c. 1612. jfr
SKINN-KÖPMAN.
A
(
†):
B
–
KÖPMANNA-ANDA,
r. l. f. ( köpmanna- 1817 osv. köpmans- 1846 osv.) [jfr d. købmandsaand, t. kaufmannsgeist]
jfr ANDE VIII 5 a. LEFRÉN Förel. 3: 250 (
1817).
–
KÖPMANNA-ARISTOKRATI, se
D.
–
KÖPMANNA-FÖRBUND.
( köpmanna- 1915 osv. köpmans- 1888 jfr -FÖRENING. RYDBERG KultFörel. 6: 444 (1888; i fråga om medeltida förh.). Uplands köpmannaförbund. UNT 1929, nr 10228, s. 1.
–
KÖPMANNA-FÖRENING.
( köpmanna- 1870 osv. köpmans- 1871 sammanslutning av köpmän (för tillvaratagande av gemensamma intressen); jfr HANDELS-FÖRENING 3. NORDSTRÖM SthmFirmH 330 (i handl.fr. (1870). Stockholms Köpmannaförening. RTKatal. 1937, 4: 683.
–
KÖPMANNA-MAGASIN, se
D. –
KÖPMANNA-MÄSSIG.
affärsmässig. TAMM AvlÄndAdj. 44 (
1899).
Denna nyktra och köpmannamässiga framställning. SvD(A) 1930,
nr 11, s. 7.
–
KÖPMANNA-NÄRING.
( köpmanna- 1823–1910. köpmans- 1546–1581) (numera föga br.)
köpmannens näringsfång, köpenskap, handel. G1R 18: 97 1546.
MALMGREN Stadsb. 40 1910.
–
KÖPMANNA-SKRÅ,
n. ( köpmanna- 1920 osv. köpmans- 1852 osv.) (utom tillf., i oeg. anv., bl. i fråga om ä. förh.) äv. oeg., om köpmanskåren. 2VittAH 20: 184 (
1852).
JENSEN Carlé Spel. 74 (
1920;
om köpmanskår).
–
KÖPMANNA-SLÄKT,
r. l. f. släkt vars medlemmar i stor utsträckning varit l. äro köpmän. TOPELIUS Fält. 2: 130 1856.
–
KÖPMANNA-STÅND.
(köpman- c. 1755. köpmanna- 1892 osv. köpmans- 1643 osv.) [jfr d. købmandsstand, t. kaufmannsstand]
(i sht i fråga om ä. förh.) köpmännens stånd l. yrkesklass, handelsstånd. CivInstr. 459 (1643). Jfr D.
–
KÖPMANNA-SÄLLSKAP ~²⁰ l. ~⁰². ( köpmanna- 1915 osv. köpmans-1745–1755) jfr -FÖRENING. MÖLLER (
1745;
under banque).
2NF 22: 50 1915.
–
KÖPMANNA-VÄLDE.
( köpmanna- 1850. köpmans- 1812 [KÖPMANNA-VÄLDE.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
förhållande(t) att makten i ett samhälle o. d. innehaves av köpmän. PoetK 1812, 2:
13. [KÖPMANNA-VÄLDE.ssg 2]
2) (
†)
handelsstat. HARTMANSDORFF PVetA 1850,
s. 23.
–
KÖPMANNA-VÄXEL.
( köpmanna- 1898 osv. köpmans- 1771 [jfr ä. t. kaufmannswechsel]
handel. av köpman utställd växel; affärsväxel. ZETTERSTEN AnmMynt 129 (
1771).
AB 1898,
nr 62, s.
2. C
(
†):
–
KÖPMANNE-FÖRSLA,
f. (†) transport av handelsvaror; äv. konkret, om varorna. STIERNMAN Com. 2: 687 (1652; konkret).
D
–
KÖPMANS-ARISTOKRATI.
(köpmanna- 1926 osv. köpmans- 1843 osv.) aristokrati som utgöres av köpmän; aristokrati bland köpmän. BLANCNE
En tr. upp 6 1843.
–
KÖPMANS-BANK;
pl. -er. ( köpmanna- 1905. köpmans- 1878–1906) (
mindre br.)
handelsbank, affärsbank; numera företrädesvis i namn på bankbolag. ROSENBERG Bankv. 12 (
1878).
Stockholms köpmannabank. SFS 1905,
Bih. nr 18, s. 5.
KLINT 1906.
–
KÖPMANS-BETJÄNT, förr äv.
-BETJÄNTE . (numera bl. i lagspråk) handelsbiträde, affärsbiträde.
VRP 28/10 (
1735).
SFS 1902,
nr 71, s. 9.
–
KÖPMANS-BOD.
( köpmanne- 1590–1618. köpmans- 1537 osv. köpmäns- 1671 [jfr d. kømandsbod]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
handelsbod, butik. G1R 11: 263 (
1537).
SANTESSON Nat. 250 (
1880).
–
KÖPMANS-BOK; pl.
-böcker.
( köpmanna- 1769. köpmans- 1620–1852) [jfr d. købmandsbog]
(
†)
handelsbok (se d. o. 2. VDAkt. 1724,
nr 7 1620.
DALIN 1852.
–
KÖPMANS-BOKHÅLLERI. (
†)
handelsbokhålleri. BJÖRNSTÅHL Resa 2: 219 (
1776).
–
KÖPMANS-BREV. (
†)
handelsbrev, affärsbrev. HSH 38: 466 (
1634).
DALIN Vitt. 6: 343 (
1762).
–
KÖPMANS-BRUK.
[jfr d. købmandsbrug, t. kaufmannsbrauch]
(
mindre br.)
== -SED. BERCH Hush. 288 (
1747).
NF 8: 1197 1884.
–
KÖPMANS-BÖRS.
[jfr d. købmandsbørs, ä. t. kaufmannsbörse]
(
†)
jfr BÖRS, sbst.² HUMBLA Landcr. 508 (
1740).
LUNDIN o.
STRINDBERG GSthm 598 (
1882).
–
KÖPMANS-CIS.
[jfr mnt. kōzise, t. kaufakzise]
(
†)
skatt som åvilade handelsrörelse; jfr ACCIS 1. G1R 12: 190 (
1539).
ALMQUIST CivLokalförv. 3: 155 (i handl. fr. 1540.
–
KÖPMANS-DALER.
[jfr t. kaufmannsthaler]
(
förr)
i handeln brukad myntenhet med ett visst värde i förh. till övriga myntsorter. OxBr. 12: 392 (
1620).
Därs. 409 1624.
–
KÖPMANS-DIKT. (
†)
jfr DIKT, sbst.¹ 4, ävensom -TIDENDER. Thet är icke the rette, eller sanskyllige (underrättelserna), vtan köpmandz dickt. G1R 12: 176 1539.
–
KÖPMANS-DRÄNG.
( köpmanne- 1648. köpmans- 1523–1881. köpmäns- 1594 [jfr d. købmandsdreng]
(
†)
dräng anställd hos en köpman l. i en affär; manligt affärsbiträde. G1R 1: 85 (
1523).
TOPELIUS Vint. II. 1: 213 (
1879,
1881;
i fråga om förh. 1614.
–
KÖPMANS-FARKOST ~²⁰ l. ~⁰². ( köpmanna- 1887. köpmans- 1617–1671 (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. SvTr. V. 1: 263 (1617). RYDBERG KultFörel. 5: 304 (1887).
–
KÖPMANS-FART. (
†)
handelstrafik. BERCH Hush. 319 (
1747).
–
KÖPMANS-FARTYG ~²⁰. l. ~⁰². (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. LIND (1749; under kauffardey-schiff). 2NF 1911. –
KÖPMANS-FLAGGA,
r. l. f., l. -FLAGG. (†) handelsflagga. 2RA 1: 341 (1723). SPARRE Frisegl. 2: 267 (
1832).
–
KÖPMANS-FLOTTA,
r. l. f., förr äv. -FLOTTE . ( köpmanna- 1909. köpmans- 1734 osv.) (
i fråga om ä. förh.)
(större) samling l. grupp av handelsfartyg som segla i. sällskap; jfr HANDELS-FLOTTA 1. SERENIUS U 2 b
1734.
SvH IX. 1: 149 1909.
–
KÖPMANS-FOLK.
[jfr d. købmandsfolk, t. kaufmannsvolk]
[KÖPMANS-FOLK.ssg 1]
1) handlande nation, handelsfolk. ELFVING Kulturv. 89 (
1895).
[KÖPMANS-FOLK.ssg 2]
2) (
mindre br.)
koll.: köpmän, affärsmän. NORDBERG C 12 1: 121 1740 Oldendorp 1: 254 1786.
[KÖPMANS-FOLK.ssg 3]
3) (
†)
om äkta makar som idka handel. BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 96 (
i handl. fr. 1808.
–
KÖPMANS-FORA,
r. l. f. (
numera bl. tillf.,
i fråga om ä. förh.)
fora med handelsvaror. HEIDENSTAM Folkung. 1: 324 (
1905).
–
KÖPMANS-FÄRD.
(köpmanna- 1814 osv. köpmans- 1834 osv.) (utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) handelsfärd, handelsresa. LING Gylfe 33 (
1814).
BENGTSSON LegBabel 113 1925.
–
KÖPMANS-FÖRENING, se
B.
–
KÖPMANS-GESÄLL.
( köpmans- 1696 osv. köpmäns- 1687 [jfr t. kaufmannsgesell]
(
förr)
gesäll i handelsyrket. OSPT 1687,
nr 26, s. 4.
–
KÖPMANS-GILLE.
( köpmanna- 1882 osv. köpmanne- 1672. köpmans- 1629 osv.) [jfr t. kaufmannsgilde]
(
förr)
jfr GILLE 4. JMESSENIUS 1629 i
HB 1: 142.
Fornv. 1912,
s. 14.
–
KÖPMANS-GODS.
( köpman- 1681. köpmanna- 1530–1888. köpmanne- 1614–1639. köpmans- 1524 osv.) [ fsv.
köpmansgotz (SthmTb. 1: 132 (1477)); jfr d.
købmandsgods, mnt.
køpmansgū t.
kaufmannsgut] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh. handelsgods; i sht koll.: handelsvaror, handelsartiklar.
OPETRI Tb. 41 (
1524;
uppl. 1929). Laddningarne bestå uti Köpmans-gods, flere sorter Viner, .. Ättika, Caffe, Såcker
(m. m.). GT 1788,
nr 102, s.
1. SJ 1: 86 1906. särsk.(†) övergånde i bet.: fullgod handelsvara, salugill vara. Hwad hon ku[n]de bewisa jcke wara køpma[n]s godz
(av den köpta strömmingen) nær køpet giord[es] th[e]r skal niels dragha skad[en] vtbj.
OPETRI Tb. 271 (
1529;
uppl. 1929).
Krig VAH 1841, s. 85 (i fråga om förh. 1640.
–
KÖPMANS-GOSSE. (
†)
anställd i handel (ss. lärpojke). PH 1: 727 (
1727).
MÖLLER (
1745,
1755;
under courtaud).
–
KÖPMANS-HAMN. (
†)
handelshamn; motsatt: krigshamn. JMESSENIUS 1629 i HB 1: 145. STÅL Fästn. 66 (
1845).
–
KÖPMANS-HAND.
( köpmanna- 1848–1852. köpmans- 1734–1873 särsk. (†) [KÖPMANS-HAND.ssg 1]
1) i uttr. på l. från köpmanshand, hos l. till resp. från en köpman l. köpmännen. SERENIUS Lll 3 a
1734.
Snällp. 1848,
nr 8, s. 4.
SvT 1852,
nr 18, s. 3.
[KÖPMANS-HAND.ssg 2]
2) [jfr t. kaufmannshand]
om handstil: affärsstil. JUNGBERG 1873.
–
KÖPMANS-HANDEL.
[jfr d. købmandshandel, t. kaufmannshandel]
(
†)
handel, köpenskap; i sht om mellanhandshandeln. G1R 12: 107 (
1538).
BURMAN Alm. 1728,
s. 20.
–
KÖPMANS-HANDLING. särsk. (
†)
[KÖPMANS-HANDLING.ssg 1]
1) == -HANDEL; i uttr. bruka köpmanshandling, driva handel. NorrlS 1: 317 (
1905;
efter handl. fr. 1544.
[KÖPMANS-HANDLING.ssg 2]
2) konkret: affärshandling. CivInstr. 298 1614.
–
KÖPMANS-HUS.
(köpmanna- 1904. köpmans- 1649 osv.) [jfr d. købmands hus, t. kaufmannshaus]
(utom tillf. numera bl. i fråga om ä. förh.) en köpmans hus; hus l. gård inrättat (inrättad) för handel; äv.: handelshus (se d. o. 2. RP 13: 187 (
1649).
Stora köpmanshus med Europeisk kredit upstodo i Stockholm och Götheborg. AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 1:
163 (
1852).
Ett köpmanshus i skärgården. CARLÉN 1860;
boktitel).
De hanseatiska köpmans-husen med sina smala, trappformiga gafvelspetsar (i Visby). BERGMAN Visby 10 1885.
–
KÖPMANS-INTRESSE.
( köpmanna- 1789 osv. köpmans- 1823 osv). WESTE FörslSAOB 1823. [KÖPMANS-INTRESSE.ssg 1]
1) (
†)
jfr INTRESSE 1. (Alla lån böra omsättas så) att åtminstone en proCent må vinnas .. en besparing .. hvaremot helt säkert utlänska Köpmanna-lnteresset .. kunde blifva stridande. AdP 1789,
s. 784; möjl. till
2. [KÖPMANS-INTRESSE.ssg 2]
2) jfr INTRESSE 3. WETTERBERGH Penning. 127 (
1847).
2NF 12: 863 1909.
–
KÖPMANS-KONTOR.
( köpmanna- 1934. köpmans- 1758 osv.) (utom tillf. numera bl. i fråga om ä förh.) affärskontor; äv.: handelshus, handelsfirma. PT 1758,
nr 89, s. 4.
2SvKulturb. 1–2: 304). –
KÖPMANS-KRAM,
n. (†) handelsvara, kram. FORSIUS Fosz 455 (1621; nt. orig.: kopmanswaer).
–
KÖPMANS-LAGE,
n. (†) lage l. agio som tillfaller köpman. OxBr. 8: 429 1644.
–
KÖPMANS-LASS. (
numera bl. tillf.,
i fråga om ä. förh.)
jfr -FORA. VRP 7/1 1721.
–
KÖPMANS-LODJA. (
i fråga om ä. förh.)
ss. handelsfartyg brukad "lodja". HFinlÖ 1: 446 1717.
–
KÖPMANS-LOPP. (
†)
handelstrafik. Ähr och den Tulfrihet, och ded Köpmanslopped affskaffuadt .. som härtill warit haffue. AOXENSTIERNA Bref 4: 201 (
1645).
–
KÖPMANS-LÄGENHET. (
†)
[KÖPMANS-LÄGENHET.ssg 1]
1) affärsangelägenhet. SvTr. V. 1: 114 1601.
[KÖPMANS-LÄGENHET.ssg 2]
2) skeppslägenhet o. d. för handelsvaror. BERZELIUS Brev 9: 170 1818.
–
KÖPMANS-LÄST. (
†)
mått för angivande av ett fartygs dräktighet (motsvarande två engelska ton); jfr KANAL-LÄST. GT 1788,
nr 60, s. 4.
SFS 1833,
s. 59.
–
KÖPMANS-MAGASIN.
(köpmanna- 1887. köpmans- 1778 osv.) (i fråga om ä. förh.) magasin hörande till en köpman l. en handelsfirma. BJÖRNSTÅHL Resa 3: 103 (
1778).
RYDBERG KultFörel. 5: 415 (
1887).
–
KÖPMANS-MEDEL,
n. (†) i sg. best.: köpmännens yrkesklass l. stånd. HdlCollMed. 26/3 1734 1732.
–
KÖPMANS-POJKE. (
i fråga om ä. förh.)
== -GOSSE. VDAkt. 1669,
nr 175.
–
KÖPMANS-PRIVILEGIUM. (
†)
handelsprivilegium. PALMBLAD
Norige 113 1846.
–
KÖPMANS-PÄNNINGAR, pl. (
förr)
skatt som åvilade handelsrörelse; i sht om skatt på handelsrörelse som drevs på den norrländska landsbygden. G1R 7: 393 1531.
NorrbHembSkr. 1: 103 1928.
–
KÖPMANS-REPUBLIK.
( köpmanna- 1881 osv. köpmans- 1804 osv.) (
i fråga om ä. förh.)
jfr -STAT. 2VittAH 26: 102 (
1864,
1869;
om Holland).
–
KÖPMANS-RÄKENSKAP. (
†)
affärsräkenskaper. 2SthmTb. 1: 228 1547.
–
KÖPMANS-RÄKNING.
[jfr t. kaufmannsrechnung]
[KÖPMANS-RÄKNING.ssg 1]
1) (
†)
i pl.: affärsräkenskaper. RP 16: 669 1656.
[KÖPMANS-RÄKNING.ssg 2]
2) (
i fackspr.,
föga br.)
handelsräkning (i bet. 1). BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 142 (
1898).
[KÖPMANS-RÄKNING.ssg 3]
3) (
†)
(av köpman o. d. utfärdad) räkning på handelsvaror o. d. En Book af Kiöpmans Rächning [ar]
. BoupptSthm 1683,
s. 224 b 1682; möjl. till
1. FRYXELL Ber. 9: 69 (
1841).
–
KÖPMANS-RÄTT,
r. l. m. (
†) hande]
srätt. RP 11: 384 (
1646).
–
KÖPMANS-SAK. (
†)
handelsvara. NorrlS II. 4: 72 1640.
–
KÖPMANS-SED.
(köpmanna- 1929 osv. köpmans- 1546 osv.) sed bland köpmän, affärssed, affärskutym. G1R 18: 49 1546.
SFS 1929 s. 196.
–
KÖPMANS-SJÄL.
[jfr t. kaufmannsseele]
(
i sht i vitter stil) särsk.
: (person med) starkt köpmansaktig natur. LUNDEGÅRD LaMouche 165 (
1891).
–
KÖPMANS-SKEPP.
( köpman- 1561–1681. köpmanna- 1651–1840. köpmans- 1535 osv. köpmäns- 1558 (fsv. köpmanna skip, köpmanz skip; jfr d. købmandsskib, t. kaufmannsschiff] (numera bl. i fråga om ä. förh.)
handelsskepp. G1R 10: 5 1535.
VFl. 1911,
s. 30.
–
KÖPMANS-SLÄDE.
( köpman- 1636. köpmans- 1913 osv.) (
i fråga om ä. förh.) särsk.
om släde inrättad för transport av handelsvaror. ÅngermDomb. 28/11 1636,
fol. .
GRIMBERG SvFolk. 1: 501 (
1913).
–
KÖPMANS-SON.
( köpmanna- 1846. köpmans- 1751 osv.) OSBECK Resa 62 (
1751,
1757).
–
KÖPMANS-SPRÅK. (
numera bl. tillf.)
handelsspråk. RYDQVIST SSL 2: 314 (
1857).
Därs. 3: VII 1863.
–
KÖPMANS-STAD.
( köpman- 1671. köpmans- 1614 osv.) [jfr t. kaufmannsstadt]
(
numera bl. tillf.,
i fråga om ä. förh.)
stad (med livlig affärsrörelse), handelsstad; äv. om affärskvarter o. d. i stad. PETREIUS Beskr. 1: 26 (
1614).
TT 1895, Byggn.
s. 62.
–
KÖPMANS-STAT.
[jfr t. kaufmannsstaat]
(
i fråga om ä. förh.)
stat vari handeln är den dominerande näringsgrenen. FRYXELL Ber. 14: 193 (
1846).
–
KÖPMANS-STIL.
[jfr d. købmandsstil]
[KÖPMANS-STIL.ssg 1]
1) (
mindre br.)
i fråga om språket l. handstilen: affärsstil. SAHLSTEDT CritSaml. 343 (
1759).
KLINT 1906.
[KÖPMANS-STIL.ssg 2]
2) (
†)
== -SED. KKD 6: 230 1713.
–
KÖPMANS-STÅND,
sbst.¹,
se B.
–
KÖPMANS-SVEN.
[jfr d. købmandssvend]
(i fråga om ä. förh., arkaiserande) manligt handelsbiträde. STRINDBERG SvÖ 2: 340 (
1883).
GRIPENBERG Kallas Tis.28
1924.
–
KÖPMANS-SÄLLSKAP, se
B.
–
KÖPMANS-TERM. (
föga br.)
handelsterm. SERENIUS R 2 a (
1734).
ÖoL 1852.
–
KÖPMANS-TIDENDER, pl. (
†)
(icke officiella, mindre pålitliga) nyheter som härröra från resande handelsmän o. d. G1R 13: 273 1541.
El4R 1561,
1: 148 a.
–
KÖPMANS-TJÄNST. (
numera bl. tillf.)
i uttr. i köpmanstjänst, i tjänst hos en köpman l. i en affär o. d. RA II. 1: 473 1614.
–
KÖPMANS-VARA,
r. l. f. ( köpmanna- 1727–1934. köpmanne- 1531–1723. köpmans- 1523 osv. köpmäns- 1561 [ fsv. köpmanna vara, köpmanz vara; jfr d. kØbmandsvare]
(
i fråga om ä. förh.)
handelsvara, handelsartikel. G1R 1: 83 (
1523).
Liin Wax Kökenfett och andra köpmandz warur. Därs. 8: 220 1533.
HECKSCHER SvEkonH 1: 550 (
1936). särsk.
[KÖPMANS-VARA.ssg 2.a]
a) motsatt: av bondebefolkningen tillvärkad l. beredd o. (utan mellanhänder) saluförd vara. Så måey heller någon å Landet för Kiöpmans-vahrur tilbyta sig Bondavarur. ABRAHAMSSON 545 1726.
EkonS 2: 221 1895.
[KÖPMANS-VARA.ssg 2.b]
b) (
†)
övergående i bet.: fullgod handelsvara, salugill vara. PrivBergzbr. 1649,
3: mom.
48. PH 5: 3620 1754.
–
KÖPMANS-VIKT.
[jfr t. kaufmannsgewicht]
(
i fråga om ä. förh.)
== KRAMVIKT. STIERNHIELM Arch. F
1 b
1644.
–
KÖPMANS-VIS,
sbst. o. adv.
( köpman- 1749. köpmanna- 1931 osv. köpmanne- 1617. köpmans- 1558 osv.) I. (numera bl. mera tillf.) sbst.; i uttr. på, förr äv. efter l. (ut)i köpmansvis. G1R 28: 222 (
1558: i köpmansvijsz).
WIDEKINDI G2A 427 (
i handl. fr. 1617: eftter Kiöpmannewijs;
rättat efter hskr.). LIND 1749. ÖSTERGREN
1931. II. (†) adv.: på köpmäns vis.
RP 7: 260 (
1638).
HEINRICH (
1828) .
–
KÖPMANS-YRKE(T).
( köpmanna- 1823 osv. köpmans- 1862 osv.) WALLIN Rel. 2: 211 (
1823,
1827).
–
KÖPMANS-ÄMBETE. (
†)
== -YRKE. UppsDP 31/8
1604.
E
(
†):
–
KÖPMÄNS-ORDNING.
förordning rörande handeln. OxBr. 11: 15 1614.
Avledn. (till
1):
–
KÖPMANNISK adj. [jfr t. kaufmännisch]
(
†)
köpmansaktig. AJourn. 1815,
nr 194, s. 2.
–
KÖPMANSAKTIG ,
adj. som liknar en köpman(s); affärsmässig. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 77 1880.
–
KÖPMANSKA ,
f. (
skämts.)
en köpmans hustru; äv.: handelsidkerska. Fånge 37 (c. (1710). NYCANDER Fiskartr. 50 (
1911).