KÄRR ɟær⁴l, n.; best. -et; pl. ==; förr äv.
KÄRRE,
n.; pl. == (SCHRODERUS Lev. 933 (1626)). ( kie(e)r 1538 – c. 1710. kerr (kierr, kjerr) 1684–1802. kär (kiär) 1558–1755. kärr (kiärr, kjärr) 1538 osv. tierr 1690–1734. tjärr (tiärr) 1588–1787. käre 1796. kärre, pl. 1626 [ fsv.
kiär, motsv. d.
kär, nor.
kjerr, kärr (i sht med busksnår), busk- l. snårskog, isl.
kiarr, busksnår, småskog; av ett urgerm.
kerza-, trol. besläktat med lett.
garscha, stor skog,
garschas, kärr; möjl. till den ieur. roten
ger-, fläta, och identiskt med gr. γέϱϱον, ngt av ris l. vidjor flätat. – Jfr
KARM,
KASSE, sbst.³]
[KÄRR 0]
(vanl. gräsbevuxet, ofta trädbärande, i kanten icke sällan av snårskog utmärkt) sankt l. sumpigt landområde som tidtals i större l. mindre utsträckning står under vatten; jfr MAD, MORAS, MOSSE, MYR, TRÄSK; särsk. (i fackspr.) om dylik sumpmark där bottenskiktet antingen saknas l. utgöres av brunmossor (l. vissa, icke tuvbildande vitmossor), lågmosse, motsatt: högmosse. Utdik- ning, (av)dikning av kärr. De gingo ned sig i ett kärr. Kon fastnade i kärret. VarRervV 40 (
1538).
Gif Väderlek som tienligt är, / At grönskas må både Marck och Kärr. SYDOW Godafton 20 (
cit. fr. c. 1710.
(Myrarna i Lappmarken) äro mer eller mindre sanka kärr, bevexta med en myckenhet starrarter.
LÆSTADIUS 1Journ. 403 (
1831).
SvRike I. 2: 50 1900.
SvSkog. 300 1928. jfr
AL-,
CYPRESS-,
DY-,
FJÄLL-,
GRAN-,
GRÄS-,
GYTTJE-,
HÅL-,
LÖVSKOGS-,
PIL-,
RIS-,
SALT-,
SKOGS-,
SLÅTTER-,
STARR-,
STRAND-,
TALL-,
TUVSÄV-,
VIDE-,
ÄNGS-KÄRR m. fl. – särsk.
[KÄRR .a]
a) i äldre fackspråkliga källor med begreppet på olika sätt fattat o. modifierat. Såsom ingen Sänk-jord kan gärna kallas Kärr, med mindre den äger til en half, treflerde dels, en eller flere alnars matjord, bestående af dy och Gyttia ..; Så (osv.). HushBibl. 1755,
s. 19.
Med kärr förstår jag de sumpige och sidlända parker, som äro bevuxne med gran och al samt hafva en mullblandad lera till odel. CRÆLIUS TunaL 293 (
1774). Kärr, äro de sura och vattensjuka marker som äro skogväxte, och icke kunna hänföras till uppodlingsmark eller kyttland.
SPF 1840,
s. 30.
[KÄRR .b]
b) ss. första led i ett stort antal ssgr utgörande benämningar på växter l. djur som förekomma resp. uppehålla sig i kärr l. i sanka l. fuktiga trakter.
[KÄRR .c]
c) (
†)
i överförd anv., om (grundt) stillastående vatten (eg. i kärr), sump, pöl, göl; särsk. om myr l. mosse som sjunkit till botten, så att vattnet står däröver. (Lat.) Stagnum .. (sv.) Kärr. VarRerV 5 a (1579). DALIN (
1552) . jfr: Kærr på wårt mål, är både Träsk, Moms så wäl som stom Siöar.
RUDBECK Atl. 3: 545 (
1698).
[KÄRR .d]
d) (
i vitter stil)
mer l. mindre oeg. l. bildl.: "träsk".
SCHRODERUS Os. 2: 544 (
1655).
När fick man annat (än "mist"), i detta gemena kärret, som kallas Östersjön? SPARRE Sjökad. 319 1850; jfr
c. Detta är den enda säkra vägen ur det politiska kärret.
PALMGREN Beals Mex. 28 (
1924).
Kärrartad mark. TT 1874,
s. 205.
–
KÄRR-BRUK.
(i fråga om ä. förh. i Finl.) jfr BRUK 8. PORTHAN 5: 333 1795.
SMEDS Malaxb. 130 (
1935).
–
(b) KÄRR-BRÄKEN bot. bräkenväxten Polystichum thelypteris (Lin.) Roth. LILJEBLAD Fl. 306 (
1792).
–
KÄRR-DRAG.
långsträckt sänka som upptages av kärr. JOHANSSON Noraskog 1: 236 (
i handl. fr. (
1658).
Snärjiga snår och kärrdrag mellan steniga åsar och hult. HORTLING DabUggl. 29 (
1924).
–
(b) KÄRR-DROM. (
†)
rördrom. WijsaFoglArt 12 (
1623;
d. orig.: Rørdrummen).
–
(b) KÄRR-DUNTRAV ~⁰² bot. växten Epilobium palustre Lin., kärrmjölke. LILJA SkånFl. 252 1870.
–
KÄRR-DY. (
i fackspr., i sht geol.)
mörkbrun, i luften svartnande humusmassa, uppkommen gm förstöring av vissa kärrväxter i en rotfilttorv. Linné Stenr. 29 (c. 1747. NoK 43: 130 1925.
–
(b) KÄRR-ENEBUSKE. (
†)
i uttr. lilla ofruktsamme kärrenebuska, i kärr växande, ofta steril form av enen (Juniperus Communis Lin.). BROMELIUS Chl. 51 (
1694).
–
(b) KÄRR-FIBLA bot. [KÄRR-FIBLA.ssg 1]
1) (
†)
växten Sonchus palustris Lin., strandtistel. NYMAN VäxtNatH 1: 50 (
1867).
[KÄRR-FIBLA.ssg 2]
2) växten Crepis paludosa (Lin.) Moench. KINDBERG SvFl. 288 (
1877).
–
(b) KÄRR-FLOKA,
r. l. f. bot. växten Helosciadium inundatum (Lin.) Koch., krypfloka; äv. ss. benämning på släktet Helosciadium Koch. HARTMAN ExcFl. 41 1846.
SvUppslB 16: 192 1933.
–
KÄRR-FLORA.
kärrens flora. Fennia XV. 3: 147 1898.
–
KÄRR-FORM; pl.
-er.
bot. för kärrfloran säregen form av en växt.
FRIES BotUtfl. 3: 305 (
1864).
–
(b) KÄRR-FRÄNE bot. == -KRASSE. NormFört. 27 1894.
–
KÄRR-FYLLA l.
-FYLL,
r. l. f. ( kärr- 1756–1852. kärre- c. 1670 (†) om ymnigt rägn varav uttorkade kärr bli vattenfyllda. GYLLENIUS Diar. 322 (c. (1670). DALIN 1852.
–
(b) KÄRR-FÅGEL.
fågel som lever i kärr l. sumpiga trakter; förr äv. zool. dels: vadarfågel, vadare, dels i pl. ss. benämning på fågelfamiljen vadare. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1832,
s. 226.
NILSSON Fauna II. 2: 112 (
1858).
LUNDELL (
1893) .
–
(b) KÄRR-GRÄSHOPPA ~⁰²⁰. entomol. gräshoppan Mecostethus grossus Lin. 1Brehm III. 2: 152 1876.
–
(b) KÄRR-GYLTA. (
i vissa trakter)
fågeln Caprimulgus europæus Lin., nattskärra. GRAVANDER Buffon 3: 111 (
1806).
(Brehm 2: 200 1875.
–
KÄRR-HÖ.
( kärr- 1690 osv. kärra- 1785–1801) landt. hö som bärgas i kärr. SvSaml. 3–6: 146 1690.
–
(b) KÄRR-HÖK.
zool. falkfågel av släktet Circus Lacepède, vars arter i allm. vistas i kärrtrakter; i pl. äv. om nämnda släkte; äv. i inskränktare anv., om arten C. æroginosus Lin., brun(a) kärrhök(en). Blå kärrhök(en), arten C. Cyaneus Lin. Mindre kärrhök(en), arten C. pegargus Lin. NILSSON Fauna II. 1: 73 (
1824).
SDS(A) 1932,
nr 128,
s. 6.
–
KÄRR-JORD.
jfr -DY. CivInstr. 274 (
1688).
(Egendomen) omfattar .. (bl. a.) 4 har kärrjord (starrtorfjord). 2NF 37: 611 1925.
–
KÄRR-KANTAD,
p. adj. Kärrkantade bäckar. TurForskn. 12: 19 1921.
–
(b) KÄRR-KATTFOT. (
†)
bot. växten Gnaphalium uliginosum Lin., sumpnoppa. LILJEBLAD Fl. 283 (
1792;
äv. i postuma uppl. 1816.
–
(b) KÄRR-KAVLE bot. växten Alopecurus genlculatus Lin. LINNÉ Fl. nr 53 (
1745).
–
(b) KÄRR-KLÖVER. (
mindre br.)
bot. växten Comarum palustre Lin., kråkklöver. NYMAN VäxtNatH 2: 72 (
1868). AUERBACH (
1911;
med hänv. till kråkklöver).
–
(b) KÄRR-KNIPPROT ~⁰². bot. växten Epipactis palustris (Lin.) Crantz. KROK o. ALMQUJST Fl. 1: 197 (
1903).
–
(b) KÄRR-KRASSE bot. växten Nasturtium palustre (Leyss.) DC., kärrfräne. SAHLEN VenersbFl. 118 1854.
–
KÄRR-KÄLLA,
r. l. f. (
tillf.)
At (skiffern) .. håller jern bevisas af okran, som mycket håller sig uti kärrkäller. Linné Stenr. 29 (c. 1747.
–
KÄRR-LAGG.
(kärr. c. 1645 osv. kärre- 1612 (i sht i fackspr.) kärrkant; särsk.: smalt bälte med rikligare fuktighet och växtlighet i kanten av högmosse. TEGEL E14 110 (1612).
Albevääta kärrlaggar. Balck Idr. 2: 27 1887.
–
(b) KÄRR-LILJA.
bot. [KÄRR-LILJA.ssg 1]
1) växt av släktet Tofieldia Huds. [KÄRR-LILJA.ssg 1.a]
a) växten T. Calyculata (Lin.) Wg.; förr äv. kalladgotländsk kärrlilja. SvBot. nr 482 1814.
FoFl. 1935,
s. 113.
[KÄRR-LILJA.ssg 1.b]
b) (
†)
i uttr. lapsk kärrlilja, växten T. borealls Wahlbg (palustris Huds.), björnbrodd. SvBot. nr 482 1814.
[KÄRR-LILJA.ssg 2]
2) (
†)
i pl., benämning på växtfamiljen Alismaceæ (Tripetaloideæ), svaltingväxter. NYMAN HbBot. 350 (
1858).
[KÄRR-LILJA.ssg 3]
3) (
†)
benämning på växtaläktet Narthecium Moehr., myrlilja, strandlilja. KINDBERG NSvFl. 21 (
1873). DENS.
SvFl. 161 1877.
–
(b) KÄRR-LJUNG. (
†)
bot. växten Erica tetralix Lin., klockljung. LILJEBLAD Fl. 139 (
1792).
AGARDH (o. LJUNGBERG) III 1: 270 1857.
–
(b) KÄRR-LO.
zool. kattdjuret Lynx chaus Güld., djungelkatt. Rebau NatH 1: 178 1879.
–
(b) KÄRR-LOM. (
†)
smådopping (Podiceps ruficollis Pall.). LINNÉ. Ungd. 2: 312 1734.
–
KÄRR-MARK.
EconA 1807, april
s. 109.
–
(b) KÄRR-MES.
zool. mesfågeln Parus palustris Lin., entita. MEURMAN 1846.
–
(b) KÄRR-MOSSA.
benämning på olika i kärr o. mossar växande mossor (arter av släktena Hypnum Lin., Amblystegium Schimp., Nypnum Lin.). VetAH 1740, s.
421. SvSkog. 278 1928.
–
KÄRR-MOSSE. (
i fackspr.)
lågmosse (med sparsam gräsväxt), kärraktig mosse. SFS 1868,
nr 17, s. 11.
–
KÄRR-MYLLA,
r. l. f. (
i fackspr.)
med oförrättnade l. halvförruttnade växtdelar uppblandad mylla som finnes i lågmossar, kärrängar o. d.- kärrdy. LINNÉ Vg. 265 (
1747).
Kärrmylla .. igenkännes (bl. a.) på dess svarta eller mörkbruna färg. SPF 1849,
s. 79.
GEETE o. GRINNDAL 91 1928.
–
(b) KÄRR-MÅRA bot. växten Gallum palustre Lin., bäckmåra, vattenmåra. GELLERSTEDT
NerFl. 29 1831.
–
(b) KÄRR-NOCKA.
bot. växten Cineraria palustris Lin. (Senecio palustris (Lin.) DC.).
NormFört. 12 1894.
–
(b) KÄRR-NYCKELBLOMSTER ~⁰⁰²⁰ bot. [KÄRR-NYCKELBLOMSTER.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
== -NYCKLAR. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 194 1903.
[KÄRR-NYCKELBLOMSTER.ssg 2]
2) (
†)
växten Orchis incarnati Lin., ängsnycklar. LILJA SkånFl. 634 (
1870).
–
(b) KÄRR-NÄVA,
stundom -NÄV . bot. växten Geranium palustre Lin. NYMAN FanerogFl. 165 (
1873).
–
(b) KÄRR-PORS.
( kärr- 1638–1915. kärre- 1694 [KÄRR-PORS.ssg 1]
1) (i vissa trakter o. bot.) växten Myrica gale Lin., pors. FRANCKENIUS Spec. F 2 b 1638. PrisförtAlnarpTrädg. 1902,
s. 51,
ASFFlF XL. 4: 23 (
1915;
fr. Åland).
[KÄRR-PORS.ssg 2]
2) (
†)
växten Ledum palustre Lin., skvattram. Förf- MedVäs. 1: 46 1797.
–
KÄRR-PUSS.
(grund, mindre) vattensamling i kärr (l. mosse). HOLMBERG 2: 4 1795. Ljungheden med dess stom kärrpussar gömda i mossen.
RÖNNBERG Bredbolstad 135 (
1907).
–
KÄRR-PÖL.
jfr -PUSS. GOSELMAN Sjöm. 1: 106 (
1839).
Fyraåringen drunknade i kärrpöl. DN(A) 1933,
nr 82, s. 28.
–
(b) KÄRR-RÖR.
bot. växten Calamagrostis negleeta Ehrh. (stricta (Timm.) PB.) madrör.
SvBot. nr 301 1807.
MosskT 1893,
s. 261.
–
KÄRR-SAMHÄLLE ~⁰²⁰ . bot. till kärr hörande växtsamhälle. SvRike I. 2: 57 1900.
–
KÄRR-SERIE bot. av karakteristisk växtlighet utmärkt utvecklingsstadium av vegetationen i ett kärr. ArkBot. III 3: 17 1904.
–
KÄRR-SIDD.
kärraktigt, sidländt område. VDAkt. 1709, F III
7.
–
KÄRR-SKOG. (
i sht i fackspr.) .
Uppl: 1: 97 (
1902).
Kärrskogar av klibbal. SvSkog. 280 1928. .
–
(b) KÄRR-SKÖLDPADDA ~⁰²⁰. zool. sköldpadda av släktet Emys Lin.; särsk. om arten Emys orbicularis Lin., äv. kallad (den) europeisk(a) kärrsköldpadda(n). SCHEUTZ NatH 126 1843.
KURCK (
1917;
i boktitel).
–
KÄRR-SLÅTTER, förr äv.
-SLÅTT .
( kärr- 1879 osv. kärre- 1692–1734) FörarbSvLag 4: 270 1692.
Rig 1934,
s. 25.
–
(b) KÄRR-SNÄPPA,
r. l. f. zool. benämning på vissa vadarfåglar. [KÄRR-SNÄPPA.ssg 1]
1) (
†)
enkelbeckasin (Gallinago gallinago Lin.), horsgök. SANDSTRÖM Jester 23 1829.
[KÄRR-SNÄPPA.ssg 2]
2) (
†)
grönbent snäppa (Totanus glareola Gml.), grönbena. NILSSON Fauna II. 2. 2: 122 1554.
SCHEUTZ NatH 108 1843.
[KÄRR-SNÄPPA.ssg 3]
3) vadarfågeln Tringa alpina Lin. Brehm 2: 445 1875.
–
(b) KÄRR-SPINDEL.
zool. spindeln Dolomedes fimbriatus Cl. 1Brehm III. 2: 196 1876.
–
(b) KÄRR-SPIRA,
r. l. f. bot. växten Pedicularis palustris Lin., lievarg. NYMAN HbBot. 284 (
1555).
–
(b) KÄRR-STARR bot. växten Carex paludosa Good. (acutiformis Ehrh.), brun starr.
GOSSELMAN BlekFl. 156 (
1865).
–
(b) KÄRR-STJÄRNBLOMMA ~⁰²⁰. bot. växten Stellaria palustris (Murr.) Retz. GOS-SELMAN BlekFl. 77 1565.
–
(b) KÄRR-SVALTING.
bot. växten Alisma plantago Lin., vanlig svalting. Norm- Fört. 38 1894.
–
(b) KÄRR-SÅNGARE.
zool. sångfågeln Acrocephalus palustris Bechstein; i pl. äv. ss. benämning på släktet Acrocephalus Naumann. NILSSON Fauna II. 1: 220 (
1824).
FoFl. 1932,
s. 17.
–
(b) KÄRR-SÄLTING.
bot. växten Triglochin palustre Lin. LINNÉ Fl. nr 298 (
1745).
–
(b) KÄRR-TISTEL. bot. växten Cirsium palustre (Lin.) Scop.
LINNÉ Vg. 236 (
1747).
–
KÄRR-TORV. (
i fackspr.)
av vegetationen på kärr o. kärrängar bildad torv. WALLERIUS Åkerbr. 227 (
1761).
NoK 43: 126 1925.
–
KÄRR-TYP. (
i fackspr.)
SvRike I. 2: 51 1900.
–
(b) KÄRR-UGGLA. (
numera mindre br.)
zool. ugglan Asio accipitrinus Pall., jorduggla. NILSSON Fauna II. 1: 118 (
1858).
2NF 30: 8531920.
–
KÄRR-UTDIKNING ~⁰²⁰. LAHT 1883,
s. 360.
–
KÄRR-VALL. (
i fråga om ä. förh.)
sank ängamark, kärräng. SvSaml. 3–
6: 146 1690.
SvGeogrÅb. 1929, s.
123 (efter ä. källa).
–
KÄRR-VEGETATION. (
i fackspr.)
MosskT 1889,
s. 358.
–
(b) KÄRR-VIAL bot. växten Lathyrus palustris Lin., sumpvial. RETZIUS FlOec. 350 (
1806).
–
(b) KÄRR-VIOL.
i sht bot. växten Viola palustris Lin. LINNÉ Fl. nr 717 (
1745).
De små bleka kärrviolerna. VÄRING Frost. 163 (
1926).
–
(b) KÄRR-VÄNDEL bot. växten Valeriana dioina Lin., småvänderot. Norm- Fört. 14 1594.
–
(b) KÄRR-VÄPPLING. (
†)
bot. växten Menyanthes trifoliata Lin., vattenklöver. HIÄRNE Suurbr. 55 (
1680).
GELLERSTEDT NerFl. 37 (
1831).
–
KÄRR-VÄXT,
r. l. m. i kärr l. på sank ängamark växande växt. GADD Landtsk. 2: 316 (
1775).
–
KÄRR-ÄNG. (
i sht i fackspr.)
(ofta invid sjö l. vattendrag beläget) sankt område med riklig inblandning av gräs o. örter i vegetationen, sank ängamark, kärraktig äng, ängskärr; jfr MAD. SALANDER Gårdzf. 121 1727.
SvGeogrÅb. 1930,
s. 122.
Ssgr (i fackspr.):
–
(b) KÄRR-ÖGA bot. växten Myosotis palustris (Jin.) Roth, förgätmigej. NYMAN VäxtNatH 1: 110 (
1867).
–
(b) KÄRR-ÖGONBLOMMA ~⁰⁰²⁰. (numera knappast br.)
bot. växten Myosotis cæspitosa Schultz., sumpförgätmigej. GOSSELMAN BlekFl. 40 (
1565).
THEDENIUS FlUplSöderm. 91 1871.
–
(b) KÄRR-ÖRT.
[ fsv. kiäryrt (i bet. b)]
bot. i kärr växande ört. VetAH 1768,
s. 247. särsk.
[KÄRR-ÖRT.ssg 2.a]
a) (
†)
växten Spireæ ulmaria Lin., älggräs. BOLAVI 76 h 1578.
[KÄRR-ÖRT.ssg 2.b]
b) (
†)
växten Peucedanum palustre (Lin.) Moench, mossrot. FRANCKENIUS Spec. A
3 b (
1638).
Därs. B 3 a 1659. [KÄRR-ÖRT.ssg 2.c]
c) (
†)
växten Apium graveolens Lin., selleri. LIND 1: 101 1738.
MÖLLER (
1745,
1755;
under ache).
B
(
†):
C
(†).
Avledn. –
KÄRRAKTIG adj. [KÄRRAKTIG.avl 1]
1) som liknar l. har karaktären av ett kärr; sumpig, sank; äv.: rik på l. uppfylld av kärr. Kärraktiga skogar. TIDERUS GrLat. 53 (
1626).
Marken är något kärraktig. SkogsvT 1911, Fackupps.
s. 50.
[KÄRRAKTIG.avl 2]
2) (
numera föga br.)
som tillhör l. finnes i kärr; av det slag som finnes i kärr. Daalbrunnen, hwars Watn .. (är) någet kärrachtigt. HIÄRNE Suurbr. 8 (
1680).
Gräset .. var af en grof kärragtig art. EconA 1807, okt.
s. 99.
–
KÄRRIG , förr äv.
KÄRROT,
adj. ( -ig 1640 osv. -ott 1588 – c. 1635 [KÄRRIG.avl 1]
1) ==
KÄRRAKTIG 1. LÆLIUS Bünting Res. 2: 67 (
1588).
En kärrig trakt. 2NF 19: 219 (
1918).
ÖSTERGREN (
1981) .
[KÄRRIG.avl 2]
2) (
numera föga br.)
== KÄRRAKTIG 2. Kiärrigt .. stinckande Wattn. VOIGT Alm. 1675,
s. 36.
Kärriga tuvor och spöklika kummel. SIWERTZ Vindr. 96 (
1919).