LADUGÅRD la³du'-gå²rd l. -dw. vard. äv. LAGÅRD la⁴~gå¹rd l. lag⁴~, äv. lag⁴-, r. l. m. best. -en; pl. -ar. ( la- 1561 osv. lad- 1689–1905. lade- 1525–1678. lado- 1620–1665. ladu- 1529 osv. laggård 1842–1910 -gå(h)l 1705 – c. 1755. -gåln, sg. best. 1824–1842- -går 1815. -gårn, sg. best. 1895–1925. -gård 1525 osv.)

[fsv. ladhu gardher; jfr d. ladegaard (ä. d. äv. lagaard); av LADA sbst.¹, o. GÅRD, sbst.¹]

[LADUGÅRD 1]

1) (numera bl. i vissa trakter) gårdsplats mellan l. invid (ekonomi)byggnaderna på en landtgård. NORDBERG C12 1: 329 (1740). När jag kom, stod boskapen på ladugården och balkarne voro i fähuset förstörde. RÄÄF Ydre 1: 86 (i handl. fr. (1745). LINNÉ Sk. 647 (1751). Landsm. B 15: 28 (1916; fr. övre Sverge).

[LADUGÅRD 2]

2) (förr) avelsgård lydande under kronan l. kungligt l. furstligt slott) l. tillhörande ypperligt frälse o. avsedd att tjäna som understöd åt säteri; äv.: arrendegård, utgård. Ladegården på kustå öö. G1R 5: 99 (1528). Kon: mttz ladegårdh. SthmTb. 28/9 (1556). Sätegårdenn och ladegården udi Herijevadh. G1R 23: 21 (1558). THULIN Mant. 2: 6 1935. jfr KUNGS-, SLOTTS-, SÄTERI-LADUGÅRD. – särsk. (†) bildl., för att beteckna ett område, land o. d. som får förse andra med alster av boskapsskötsel; niöjl. äv. anslutet till 3. RA l. 1: 79 (1549). Att thetta weldige berömelige Konungarijket, icke nu lenger skulle hollas för någens ladugård eller red kyrckia (dvs. annex). SVARTG1 70 (1561). Främmande Häärskap hade .. brukat Sweriges Rijke för sijn Laadugård. PHRYGIUS Föret. 17 (1620).

[LADUGÅRD 3]

3) byggnad l. del av byggnad för nötkreatur (stundom äv. för andra husåjur, i sht småboskap) på en landtgård: fähus, kohus; äv.: byggnad vari utom kohus av. stall o. lada o. d. äro inrymda; stundom äv. (i slit i uttr. man- gård och ladugård) sammanfattande, om samtliga ekonomibyggnader på en landtgård. G1R 2: 267 (1525). Här var förtrångdt både i mangården för folket så väll som i Ladogården för Creaturen. VDAkt. 1657, nr 265. SIWERTZ Sel. 1: 2 (1920). jfr KO-, LÅNGS-, SOMMAR-, STADS-, STALL-, TVÄR-, VINTER-LADUGÅRD.

[LADUGÅRD 4]

4) (numera föga br.) i utvidgad inv., om den i ladugården inhysta boskapen, i sht nötkreatursbesättningen. Fennia XVI. 3: 41 1761. Underhålla en talrik Ladugård. Åhstrand Öl. 33 (1768). Till hans boning var en by beställd, / Och för hans bord dess halfva laågård fälid. FRANZÉN Skald. 3: 433 (1824, 1829). WoH 1904.

Ssgr(i allm. till 3):

(†):

– LADUGÅRD-FOGDE, se B.

– LADUGÅRDS-ALSTER. produkt av ladugardsskötsel. RÄÄF Ydre I: 20 1856.

– LADUGÅRDS-ARRENDATOR. (förr) jfr -ARRENDE. ÖresundP 1848, nr 16, s. 3. AB 1865, nr 238, s. 2.

– LADUGÅRDS-ARRENDE. (förr) arrenderande av ladugård utan tillhörande jord, enbart för bedrivande av boskapsskötsel. EconA 1807, dec. s. 7. (Jag) håller .. bäst, att vi .. våga på att taga ett stort ladugårdsarrende vid Djursholm. ALMQVIST Lad. 33 (1840)-

– LADUGÅRDS-AVEL.

[LADUGÅRDS-AVEL.ssg 1]

1) ladugårdsskötsel boskapsskötsel, husdjursavel. ALMQUIST CivLokalförv. 3: 161 (i handl. fr. 1540. SVEDELIUS Statsk. 4: 0 1869.

[LADUGÅRDS-AVEL.ssg 2]

2) (numera knappast br.) produkter av ladugårdsskötsel; jfr AVEL a. (Allmogen) föryttrar sin ladugårds-afvel och sina slöjdetilverkningar, der de förbrukas eller användas. JÄRTA Kopparb. 91 (1823).

[LADUGÅRDS-AVEL.ssg 3]

3) (numera knappast br.) besättning av boskap i ladugård; jfr AVEL 9. Kalfvar, får, grisar och öfrig ladugårdsafvel. THOMANDER TankLöj. 197 (1832).

– LADUGÅRDS-BACKE. den plana l. sluttande platsen framför l. invid ladugården; jfr BACKE 4 a. TIGERSCHIÖLD Dikt. 2: 4 (1891). Far hugger ved på lagårdsbacken. ENGSTRÖM Bok 111 (1910).

– LADUGÅRDS-BESÄTTNING. konkret; jfr BESÄTTNING II 2 b slutet. SANDSTRÖM HlednLadug. 5 1879.

– (2) LADUGÅRDS-BONDE. (förr) bonde på adlig l. kunglig avelsgård. G1R 25: 879 (1555). RARP 14: 171 1682.

– LADUGÅRDS-BRO. jfr BRO 3 f. Vg- FmT I. 10: 92 1586.

– LADUGÅRDS-BYGGNAD. konkret. BARCHÆUS LandthHall. 53 1773.

– LADUGÅRDS-BYGGNING. ladugårdsbyggnad. RARP 15: 404 1689.

– LADUGÅRDS-DEJA, f. (i vissa trakter, numera föga br.) förestånderska för ladugård; äv.: ladugårdspiga; jfr DEJA sbst. 2, 3. SvFolks. 245 1844. VL 1905, nr 254 A s. .

– (2, 3) LADUGÅRDS-DRÄNG. jfr DRÄNG 2. RP 9: 1 (1642). ROSMAN BjärkSäb. 3: 294 (1927).

– LADUGÅRDS-DÖRR. (Tomten) Står der så grå vid ladgårdsdörr, / grå mot den hvita drifva. RYDBERG Dikt. 1: 140 (1882).

– LADUGÅRDS-ELEV m. ||ig. elev i ladugårdsskötsel. SPF 1887, s. 281. LAHT 1888, s. 4.

– (2, 3) LADUGÅRDS-FOGDE. ( -gård- 1595. -gårds- 1580 osv.) (numera föga br.) förman, försteman l. befallningsman i ladugård på en landtgård; förr äv.: fogde pg kunglig l. adlig avelsgård; jfr FOGDE 3 a. ALMQUIST CivLokalförv. 1: 160 (cit., /r. 1530)- Slottzschriffa,eren, Landtzfougten, Lade. gårdtzfougten, och flere, som haffwe waridt ther på Slottet (i Nyköping) och i länet. G1R 16: 232 1544. PT 1915, nr 0, s. 3.

– (2, 3) LADUGÅRDS-FOLK. (numera bl. tillf.) personal vid ladugård; förr äv.: tjänstefolk på kunglig l. adlig avelagård. ArkliR 1562: 12 1562. BRANE Oec. 76 (1581; uppl. 1920).

– (2) LADUGÅRDS-FRIHET. (förr) skattefrihet som frälseman åtnjöt för säteris avelsgård; äv. i uttr. hava l. åtnjuta en gård under ladugårdsfrihet. GullogDomb. 1/3 1659. 3SAH 23: 433 (1908; om förh. på 1600-talet).

– LADUGÅRDS-FÖRESTÅNDARE ~¹⁰²⁰⁰. jfr FÖRESTÅNDARE 1. LAHT 1887, s. 274. En utbildningsanstalt för ladugårdsföreståndare. SDS 1900, nr 31, s. 3.

– LADUGÅRDS-FÖRMAN, jfr -FOGDE. nerAlleh. 1886, nr 122, s. 4. Utbildningskurser för ladugårdsförmän, i nötboskapens vård, utfodring och avel (m. m.). SFS 1917, s. 1495.

– (jfr 2) LADUGÅRDS-GODS. (förr) == LADUGÅRD 2. VDAkt. 1651, nr 218, Hasselby .. lades såsom ladugårdsgods under Åkerholm. HÖJER Sv. 2: 347 (1877). 2NF 23: 1354 (1916; om förh. på 1600-talet).

– LADUGÅRDS-GÖDSEL. ofta i motsättning till: konstgödning. DA 1771, nr 4, s. 2. FORSBERG Sockerb. 13 (1888).

– LADUGÅRDS-GÖDSLING. jfr -GÖDSEL. MosskT 1887, s. 223.

– (jfr 2) LADUGÅRDS-HEMMAN. (förr) == LADUGÅRD 2. SALANDER Gårdzf 188 (1727). Sv. UppslB 1933.

– LADUGÅRDS-HJON. (†) jfr HJON 2. När ett trögt Ladugårds-Hjon, intet väl vtmjölckar Kon i sinom Tid, så minskas Mjölcken. AKEN Reseap. 244 (1746). HEINRICH (1828) .

– LADUGÅRDS-HJÄLP. särsk. konkret, om person som mera tillfälligt arbetar i ladugård. ROSBERG GammFolk 101 (1921; konkret).

– LADUGÅRDS-HUS.

[LADUGÅRDS-HUS.ssg 1]

1) (förr) till 2: om åbyggnader på en kunglig l. adlig avelagard. LReg. 322 (1687):

[LADUGÅRDS-HUS.ssg 2]

2) till 3: ladugardsbyggnad; äv. allmännare (särsk. i uttr. man- och ladugårdshus), om en gårds uthus i motsattning till boningshusen. VDAkt. 1695, nr 09. FT 1758, nr 19, s. 4. Därs. 1899, nr 139 A, s. 4.

– LADUGÅRDS-HUSTRU. (†) gift ladugårdspiga. VinkäIIRSthm 1581.

– (2) LADUGÅRDS-HÄST. (förr) häst från ladugard (i bet. 2). UpplDomb. 3: 153 1593.

– LADUGÅRDS-JUNGFRU. (föga br.) == -PIGA. VästNorrlh 1927, nr 145, s. 8. STSD(A) 1939, nr 89, s. .

– LADUGÅRDS-JÄNTA. (†) jfr -PIGA. VästeråsDP 8/9 1620.

– LADUGÅRDS-KARL.

[fsv. ladhugardskarl]

[LADUGÅRDS-KARL.ssg 1]

1) (†) till 2: fogde l. dyl. vid avelagård? Dömdes alla Hultha karla sak för slotez dagx werkee thee stonde til baka ssom ladw gordz karl ppa taladhe. BtFinlH 2: 1538.

[LADUGÅRDS-KARL.ssg 2]

2) till 3: ladugårdsskötare. LANT 1884, s. 215.

– LADUGÅRDS-KNUT. jfr KNUT, sbst.¹ 3. FORSSLUND Djur 52 1900.

– LADUGÅRDS-LUFT. den genom utdunstning från djur o. av partiklar o. ångor från spillning förorenade luften i ladugård. SmSkrLandth. 29: 1886.

– LADUGÅRDS-LUKT. särsk. om bismak hos mjölk. GROTENFELT Mejerih. 14 (1881).

– LADUGÅRDS-LÄNGA, r. l. f. jfr -BYGGNAD. PT 1901, nr 285 A, s. 1. Ladugårdslänga .., indelad i loge, 2 lador stall, kohus och redskapshus. Därs. 1911, nr 104 B, s. 2.

– LADUGÅRDS-LÄNGD. (†) == -LÄNGA. GT 1788, nr 90 s. 4.

– (2) LADUGÅRDS-MAN, m. (†) == -KARL 1. G1R 20: 355 1549.

– LADUGÅRDS-PIGA. piga som är anställd för skötseln av kreaturen i en ladugård. Hammark- Domb. 26/10 1680. PT 1913, nr 231, s. 3.

– LADUGÅRDS-PRODUKT. i sht i pl.: produkter av ladugårdsskötsel. BREMER NVerld. 3: 437 (1854).

– LADUGÅRDS-RÄNNE. höskulle i ladugård. BARCHÆUS LandthHall. 62 (1773). LAGERLÖF BarnM 177 (1930).

– (2) LADUGÅRDS-SKRIVARE. (†) person som hade till uppgift att föra räkenskaperna vid en ladugård? KlädkamRSthm 1586 B, s. 25 b. Därs. 1587 C, s. 8 a.

– LADUGÅRDS-SKÖTARE. (manlig l. kvinnlig) kreatursskötare i en laduggrd. SLors 1: 24 (1890). Utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare. SFS 1917, s. 1409.

Ssgr:

– ladugårdsskötar(e)-lärling.

– laddar-skola, r. l. f.

– LADUGÅRDS-SKÖTERSKA. jfr -SKÖTARE. PT 1905, nr 2 A, s. 3.

– LADUGÅRDS-SKÖTSEL. planmsssigt uppfödande o. skötsel av nötkreatur o. småboskap för utnyttjande av dessas produkter. PH 6: 3383 1752.

– LADUGÅRDS-SMAK. om bismak hos mjölk o. smör. LB 3: 441 1903.

– LADUGÅRDS-SPILLNING. jfr -GÖDSEL, QLm. I. 1: 45 1833.

– (2) LADUGÅRDS-ÄGOR, pl. (förr) (Borgare som måst flytta sina gårdar begära) någon deel af ladugårdhzägerne till vthgångh för deres boskap. BtÅboH I. 10; 116 1654.

Avledn.:

– LADUGÅRDSKA , äv. LAGÅRDSKA, f. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) tjänarinna som ombesörjer mjölkningeu o. utfodringen i kostallet. SundsvP 1888, nr 136, s. 4. NORDSTRÖM Borg. 14 (1909).