KÖRVEL ɟær³vel², r. l. m.; best. -n ((†) körvelen Salé 215 1664, LINNÉ Diet. 2: 209 (c. 1750); körvlen VetAH 1780, s. 150). ( ker- 1684–1801. kier- (kjer-) 1690–1776. kir- c. 1550–1736. kiär- 1690 – 1723. kiör- (kjör-) 1730–1784. kyr- 1638–1915. kär- 1749. kör- c. 1550 osv.) [fsv. kirvil, kyrvil jfr fd. o. ä. d. kiruæl, kyruæl, d. kørvel; av mnt. kervel(d)e, motsv. fht. kerbila, feng. cerfille; av lat. cerefolium, av gr. χαιϱέφυλλον]
[KÖRVEL 1]
1) växten Myrrhis odorata (Lin.) Scop.; äv. i uttr. spansk körvel. FRANCKENIUS Spec. C 4 a
1659.
Spansk körfvel brukas ibland kål. LINNÉ Diet. 2: 197 (c. (
1750).
WRETLIND Läk. 7: 68 1899. jfr
SPANSK-KÖRVEL.
[KÖRVEL 2]
2) växt av släktet Anthriscus. [KÖRVEL 2.a]
a) Anthriscus cerefolium Hoffm., körvelkäx; äv. i uttr. svensk körvel. 2LinkBiblH 4: 67 (
c. 1550); möjl. till
1. Linc. (
1640;
under anthriscus). Svänsk Kyrfvel.
ROTHOF 516 (
1762).
ELFVING Kulturv. 134 (
1895). jfr
TRÄDGÅRDS-KÖRVEL.
[KÖRVEL 2.b]
b) Anthriscus silvestris Hoffm., hundloka, hundkäx, vildkörvel. Wild Kyrffwel. FRANCKENIUS Spec. B 2 b 1638. jfr
VILD-KÖRVEL.
[KÖRVEL 2.c]
c) Anthriscus vulgaris Pers.; i ssgn TAGGKÖRVEL. [KÖRVEL 3]
3) om vissa växter som mer l. mindre likna körvel (i bet. 1, 2). [KÖRVEL 3.a]
a) Aethusa cynapium Lin., vildpersilja. BROMELIUS Chl. 20 (
1694).
Aethusa, den villa körfvelen (är giftig). LINNÉ Diet. 2: 209 (c. 1750.
[KÖRVEL 3.b]
b) i uttr. välsk körvel, växt av släktet Daucus (Daucus Visnaga) Lin. FRANCKENIUS Spec. C
1 a (
1638,
1659).
[KÖRVEL 3.c]
c) Scandix pecten Lin.; i ssgn NÅL-KÖRVEL.
Ssgr A
(1 l.
2 [KÖRVEL 3.a]
a)
buljong med körvel, använd mot bröstsjukdomar. NF 9: 440 1885.
– (jfr
2 a)
KÖRVEL-FLOKA.
== KÖRVEL 2 a. HbTrädg. 2: 54 1872.
–
(1 l 2 a) KÖRVEL-FRÖ.
TullbSthm 21/8 (
1578).
ApotT 1698, s. 71. Timjan och körvelfrö ha även använts (på Öland), särskilt i korv. KEYLAND Allmogekost 1: 23 (
1919).
– (jfr
1 o.
2 a)
KÖRVEL-GRÄS. (
†)
== KÖRVEL 1 o. 2 a. IERICI Colerus 2: 318 (c. 1645.
–
(1 l 2 a) KÖRVEL-KAKA. (
†)
kok. kaka med tillsatt körvel. Oec. 239 1730.
WARG 495 1755.
– (jfr
2 a)
KÖRVEL-KÄX.
== KÖRVEL 2 a. NormFört. 19 1894.
– (jfr
3)
KÖRVEL-ROVA.
växten Chærophyllum bulbosum Lin., vars knöligt uppsvällda rot användes till människoföda, ävensom till läkemedel för vissa husdjur. SJÖBERG Singstock 83 1832.
–
(1 l 2 a) KÖRVEL-SOPPA,
r. l. f. ( körvel- 1714. körvels- 1899 kok. äv. (
i sht förr)
använd ss. läkemedel. LINDESTOLPE Matk. 67 (
1714).
EKBERG Hvad äta? 114 (
1899).
–
(1 l 2 a) KÖRVEL-VASSLA,
r. l. f. (†) jfr -VATTEN. (Vid bröstvattusot) gagnar Pimpinelle-Rot och stark Kjerfvel-Vasla invärtes. HAARTMAN Sjukd. 3 (1759). VetAH 1782,
s. 311.
–
(1 l 2 a) KÖRVEL-VATTEN.
(körvel- 1578–1759. körvele- c. 1600 farm. destillat på körvel, i sht förr användt för medicinskt bruk. BOLAVI 96 a (1578). Om någor hafwer tunn blodh i sigh, så gijf honom ett heelt skebladh medh kirfwille eller lindelöfswatn in af (johannesolja). OMARTINI Läk. 53 (c. 1600. HAARTMAN Sjukd. 217 (1759).
B
(
†):
C
(
föga br.):