LAGISK la⁴gisk, adj.; adv. -T. teol. 1) som har avseende pg l. grundar sig på l. överensstämer med Guds lag. AHNFELT o. BERGQVIST 135 1895. 2) som (i sin religiösa tro l. förkunnelse) lägger huvudvikten vid (den gudomliga) lagens bud o. deras uppfyllande, som lever o. värkar i lageus anda; särsk. i motsättning till: evangelisk; äv. om predikan l. lära o. d. SvMerc. 2: 44 1757. Oldendorp 2: 7 (1788). Att .. de andeliga bekymren lätt blifva menniskan en anledning att gifva sig in uti ett så kalladt lagiskt väsende, det vill säga uti en sträfvan efter att .. söka bereda sig .. (rättfärdighet) genom att sätta rättfärdigheten i något, som hon sjelf skall företaga. BRING Högm. 337 (1862). Hans lagiska lära. LJUNGQUIST Smål. 99 (1921). En religiös domsförkuunare och lagisk straffpredikaut. SvKyrkH 5: 149 1935. SAOL (1900). Den konservativa pietismens tunga lagiskhet. 2NF 21: 843 1914.