LAMM lam⁴, förr äv. LAMB,
n.; best. -et; pl. == (Joh. 21: 15 (NT 1526 osv.) ((†) -ar Jes. 1: 11 (Bib. 1541: oxars, lambars och bockars blodh)). ( lam 1534 (: lamskin), 1671–1903. lamb 1523–1848. lambena, sg. best. dat. 1526. lam(b)sens, sg. best. gen. 1526–1857. lamm c. 1755 osv. lammet, sg. best. 1700 osv. laåmb 1540. lom 1549 (: Lomskin). lomb 1558. låmb 1528–1557) [fsv. lamb, sv. dial. lamb, lamm, låmm, motsv. dan. o. nor. lam, sbst., isl., got. fsax. o. fht. lamb, t. lamm, feng. lamb, lambor, eng. lamb; möjl. besläktat med gr. ἔλαφος, hjort, hind]
[LAMM.sbst 0]
unge av får l., allmännare, av djur tillhörande fårsläktet; äv. kok. om (maträtt av) lammkött. Lamm med dillsås. G1R 1: 152 1523.
(Prästerna er- hålla) quicktijende aff Föll, Kalfwar, Grijser, Lamb, Killingar, Gäss etc.
KOF 1: 29 (c. (
1618).
LINNÉ Vg. 59 (
1747).
Et prägtigt fält mit öga drager / Der feta lamb i väpling gå. GFGYLLENBORG Vitt. 1: 153 (
1795).
Lammen klippas första gången i början af Juli. NATHORST LandtbrSk. 66 (
1896).
Transfusion av blod från lamm till människa. NoK 114: 175 1932. jfr
ARGALI-,
BAGG-,
BÄSS-,
DI-,
DRICKS-,
DÄGGE-,
FJOL-,
FJOLÅRS-,
GIMMER-,
GUMS-,
HANN-,
HUS-,
HÖST-,
PÅSKA-,
SPÄD-,
TACKLAMM m. fl. – särsk.
[LAMM.sbst .a]
a) om lamm som i olika kulter användes till offer, offerlamm; ofta i jämförelser o. bildl. (jfr c). 1Petr. 1: 19 (
NT 1526.
Klokt det är att offra / Ett stackars menlöst lamm för att försona / En vredgad gud. HAGBERG Shaksp. 9: 287 (
1850;
i bild). jfr
OFFER-,
PÅSKA-LAMM. – särsk.
(i religiöst spr.) om Kristus; jfr b. Sy, gudz lamb som borttager werldennes synd. Joh. 1: 29 (
NT (1526). The (som hade vunnit seger över vilddjuret) hadhe gudz harpor, och siwngho Mosi gudz tienares sång, och lambsens sång. Upp. 15: 3 (Därs.); jfr: Mose Och Lamsens Wisor.
LYBECKER (
1717;
boktitel). O rene gudz lamb, / oskyldig på corsset for oss slactat.
Ps. 1536, s.
7; jfr
Ps. 1819, 94. Du går, Guds Lamb, du milda, / Oskyldiga och rena! / Att oss, från Gudi skilda, / Med Gud igen förena.
Ps. 1819, 86: 1.
NPs. 1921, 518:
3. [LAMM.sbst .b]
b) om bild av lamm (särsk. ss. symbol); särsk. om bild av ett lamm (med en fana) ss. symbol för Kristus; jfr a slutet. Lammet med fanan. BOLINUS Dagb. 70 (
1676).
LD 1906,
nr 212,
s. 2.
[LAMM.sbst .c]
c) [jfr fsv. tu grym leion som .. wrþ ok spak om lamb]
i ordspr. o. jämförelser samt i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a; vanl. med särskild tanke på ett lamm ss. oskuldsfullt, godsint, fromt, fogligt, tålmodigt, ofarligt, hjälplöst, i behov av omvårdnad o. d.; ofta ss. smeksam benämning på barn (se BARN II 1) l. (ung) dotter l. person som man älskar. Apg. 8: 32 (
NT 1526.
(Ingjald Illråde) synes haffua warit itt leyon i fridhenom (som man seya pläghar) och itt lamb i strijdenne.
OPETRI Kr. 37 (c. (
1540).
Aff vlfwen blifwer aldrigh lamb. TÖRNING 4 (
1677).
Luisella var ju italienska, / ett menlöst lam, men ej ett tanklöst får. SCHOLANDER 2: 11 (1866). Den starke, som frälst ett rike, / Ej kunde sitt lam, / Sin fagra Cecilia skydda / För ofärd och skam. SNOILSKY 2: 4 1881. Mary .. Mitt heta blod har svalnat. Jag är from som ett lamm. Felix, tycker du om ett tamt lamm?
BERGMAN Patr. 116 (
1928). – jfr
KLOSTERLAMM. – särsk.
[LAMM.sbst .c.α]
α) användt i tilltal, särsk. i uttr. mitt (lilla) lamm!; numera nästan bl. (mindre br.) ironiskt. Se nu är jag här igen, mit lilla lamm, och du skal bli gift i denne afton efter din åstundan. KNÖPPEL Blindeb. 74 (
1746).
Då vi råkas skall mitt Lamm få krypa till mitt hjerta. GEIJER Brev 338 (
1839).
Man har inte glömt det där knifhugget, du delade ut förra året, mitt lilla lamm. JANSON CostaN 2: 113 (
1910).
[LAMM.sbst .c.β]
β) [med utgångspunkt i
Upp. 6: 16, där uttrycket förekommer om Kristus' (fruktansvärda) vrede; jfr
a slutet] (numera bl. tillf.) i uttr.
lam- mets (förr
lambsens) vrede, (ofarlig, snabbt övergående) vrede sådan som hos ett lamm.
Äfven hans (dvs. Atterboms) vrede är lambsens vrede. SvLittFT 1835, sp.
211. WETTERBERGH SamhKärna 1: 151 (
1857).
[LAMM.sbst .c.γ]
γ) med särskild tanke på ett lamms begärlighet för vargen l. på de faror som möta ett lamm bland vargar. Sy iach sendher idher som lamb j bland wiffuar. Luk. 10: 3 (
NT (
1526).
Läre vlfuen Pater noster, han ropar wäl Lamb Lamb. SvOrds. B
4 b (
1604).
Lamb, Lamb, är Ulfwens afftonsång. GRUBB 446 (
1665).
Ulfwen får snart orsak medh Lambet, fast dhet än drucke nederst i bäcken. DENS. 831. [LAMM.sbst .c.δ]
δ) [jfr fsv. faa giwa dumba lamb]
(
†)
i uttr. ingen giver dumba lamm o. d., för att beteckna att man icke får en önskan uppfylld, om man icke framställer den. SvOrds. B 3 a 1604. KOLMODIN QvSp. 1: 187 (
1732).
[LAMM.sbst .c.ε]
ε) (i religiöst spr.) om den kristne l. person (i sht barn) som skall upptagas i den kristna församlingen i förh. till Kristus (ss. den gode herden). Föödh min lamb. Joh. 21: 15 (
NT 1526. I stilla glans han träder fram: / Af spridda får och späda lam / Han sig en hjord församla vill.
Ps. 1819, 56:
2. Jesu, dessa späda lamm / I din herdevård du tage, / På den smala vägen fram / Du till himlen dem ledsage!
NPs. 1921, 555:
3. – särsk. (
ngt vard.)
i utvidgad anv., om medlem av en församling o. d. i förh. till prästen (församlingeus "herde") o. d.
ENGSTRÖM 1Bok 62 (
1905). Historier om huru de .. kärlekskranka katolska herdarna ej kunna hålla tassarna borta från de små kvinnliga lammen i deras hjord.
ANDERSSON Drak. 276 (
1926).
[LAMM.sbst .d]
d) i sht
zool. i utvidgad anv., om unge av vissa andra däggdjur, särsk. av rådjur o. lamadjur; jfr KALV sbst.¹ I ¹ g, KILLING, sbst.¹ ¹. BonnierKL 9: 1591 1926. Brehm 12: 142, 144 (
1937;
Wallengrens uppl.). jfr
RÅ-LAMM. – särsk. (
†)
om renkalv. LINNÉ Skr. 5: 17 (
1732).
Ssgr
A
:
–
LAMM-BLOD,
( lamm- 1874 osv. lamma- 1541 – c. 1600 [fsv. lamba blodh]
Jes. 34: (Bib. 1541.
–
LAMM-DIGER.
[sv. dial. lammdiger]
(
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om får: dräktig. Jes. 40: 11 (
Bib. 1541).
LUNDELL 1893.
–
LAMM-FOT.
i sht (särsk. i pl.) kok. Oec. 226 (
1730).
Färserade lamfötter. HAGDAHL Kok. 527 (
1879).
–
LAMM-FRIKASSÉ.
kok. Oec. S 7 a 1730.
–
LAMM-GAM.
zool. gamen Gypaëtus barbatus Lin. (som angriper får, rådjur m. m.), skäggam; äv. allmännare, om gam av släktet Gypaëtus l. gruppen Gypaëtinæ av familjen Falconidæ. GRAVANDER Buffon 3: 60 (
1806).
SFS 1905,
nr 87, s. 11.
–
LAMM-KÖTT.
( lamm- 1547 osv. lamma- c. 1525– c. 1645. lamme- 1557–1664. lamms- 1697) [fsv. lamba kiöt]
i sht
kok. HAGDAHL Kok. 13 (
i handl. fr. c. 1525).
Stekt lamkött. PrHb. 2: 37 1886.
–
LAMM-LAMMET ~²⁰ l. ~⁰². (numera föga br.)
veter. hos diande lamm (l. föl o. kalvar) uppträdande sjukdom yttrande sig i hälta på ett l. flera ben; jfr FÖLLAMHET. LUNDBERG Husdjsj. 606 (
1868).
2NF (
1911;
med hänv. till föllamhet).
–
LAMM-LAMM,
n. (
†)
lamm av mycket ung tacka. Hushållaren lägger näppeligen på et lamb-lamb eller qvigokalf, ty de blifva små. LINNÉ Diet. 1: 31 (
c. 1750.
–
(c γ) LAMM-LEK(EN). (
†)
i uttr. leka lammleken med ngn, behandla ngn som vargen behandlar lammet, störta ngn i fördärvet, döda ngn. SAHLSTEDT 298 1773.
WESTE 1807.
–
(c) LAMM-LIK,
adj. (
mera tillf.)
Allt detta .. afhörde mr Raddle med den största undergifvenhet och återvände genast till rummet på det mest lammlika sätt. MALMGREN Dickens Pickw. 2: 249 (
1861).
FRÖDING Gralst. 15 (
1898).
–
LAMM-SKINN.
( lamm- 1534 osv. lamme- 1654 [fsv. lamb skin]
(ogarvad l. garvad) hud av lamm; äv. ss. ämnesnamn. JönkTb. 129 (
1534).
SvSkoT 1926,
nr 19, s. .
Ssgr:
–
LAMM-STEK,
r. l. m. l. f. ( lamm- 1623 osv. lamma- 1557. lamme- 1558–1559) kok. VinkällRSthm 1557.
–
LAMM-TUNGA,
r. l. f. ( lamm- 1757 osv. lamma- c. 1550. lamme- c. 1600) [LAMM-TUNGA.ssg 1]
1) tunga av lamm; äv. (i sg. l. pl.) kok. om maträtt därav. OMARTINI Läk. 28 (
c. 1600).
Lamtungor, stufvade i buljong. LANGLET Husm. 271 (
1883).
[LAMM-TUNGA.ssg 2]
2) [sv. dial. lammatungor; jfr eng. lamb's-tongue i motsv. anv.]
(
i vissa trakter)
växt av släktet Plantago Lin., groblad; i sht i pl. 2LinkBiblH 4: 8 (
c. 1550.
SERENIUS Kkkk 1 a 1757.
–
LAMM-ULL.
ull av lamm (som klippes för första gången). HdlÅgerupArk. 20/8 1727.
4GbgVSH V–VI. 4: 19 1903.
–
LAMM-UNGE.
(litet) lamm. ALSTRÖMER Får. 4 (
1727).
SkogsvT 1906,
s. 325. särsk. (
vard.) bildl., i uttr.
vara (bli) dödens lammunge, vara (komma) i dödens våld, vara dödens, vara räddningslöst förlorad.
MarkallN 2: 193 (
1821).
HAMMAR (
1936;
familjärt).
B
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat):
C
(
†):
D
(
†):