LAMPA lam³pa², sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [fsv.
lampa; jfr dan. o. nor.
lampe, isl.
lampi, mnt. o. t.
lampe, eng.
lamp, fr.
lampe, lat.
lampas; ytterst av gr. λαμπάς, fackla, till λάμπειν, lysa, glänsa, stråla (jfr
LANTERNA)]
[LAMPA.sbst1 0]
apparat (av olika form o. konstruktion) för alstring av ljus; urspr. enbart om dylik apparat bestående av en behållare (med fot o. annan utrustning ur vilken olja (numera företrädesvis fotogen) ledes (suges) upp gm en veke som vid apparatens användande tändes; sedermera äv. dels om apparat vari ljus alstras gm förbränning av gas o. dels om (hållare l. ställning till l. med) apparat vari elektrisk energi omvandlas till ljus. Släcka, tända lampan. Lam- pan har slocknat. Fylla fotogen på lampan. Lam- pan ryker, osar (i fråga om fotogenlampor o. d.). Lampor för kalciumkarbid och acetylengas. Elekt- riska lampor. Ha flitens lampa brinnande, i fråga om träget arbete (i sht studier l. författarskap) vid lampans sken (särsk. under den tid av dygnet då de flesta gått till vila). Sagan om Aladdin och den underbara lampan. Thå wardher himmelrikit lijkt tiyo jomfrwr som togho theres lampor, och gingo vth moot brudgumman. Mat. 25: 1 (
NT (
1526).
Discurerades om talgens sparande vid lius brännande, at man i thes ställe skulle bruka lampor. BokvGP 152 (
1728).
Mitt på förmaksbordet stod på en matta .. familjens finaste lampa med skärm. LINDER Tid. 32 (
1924). jfr
AFTON-,
ARBETS-,
AUER-,
BESPARINGS-,
BORD(S)-,
BÅG-,
BÅGLJUS-,
FEMTIOLJUS-,
FICK-,
FOT-,
FOTOGEN-,
FRIBRÄNNAR-,
FYR-,
FÖRMAKS-,
GAS-,
GLIM-,
GLIMLJUS-,
GLÖD-,
GLÖDLJUS-,
GOLV-,
HALVVATT(S)-,
HAMPOLJE-,
HAND-,
HÄNG-,
KARBID-,
KOLTRÅD(S)-,
LÄS-,
METALLTRÅD(S)-,
MODERATÖR-,
NATT-,
OLJE-,
SIGNAL-,
SKEPPS-,
SKRIV-,
SPÄCK-,
TRAN-,
TRAPP-LAMPA m. fl. – särsk.
[LAMPA.sbst1 .a]
a) (
i sht i vitter stil)
i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; vanl. med särskild tanke på en brinnande lampa ss. spridande ljus omkring sig l. ss. symbol för att ngn l. ngt har liv. Een degelig quinna then ther from är, hon är såsom een clar lampa på them helliga liwsastakanom. Syr. 26: 17 (
öv. (
1536).
Den sårade var blek, .. Kanske hans lampa höll på att slockna, kanske hans hjärta redan slutat att slå. HEDIN Front. 743 (
1915).
Joh. 5: 35 (
Bib. 1917. jfr
LEVNADS-,
LIVSLAMPA. – särsk.
[LAMPA.sbst1 .a.α]
α) om solen l. månen l. annan himlakropp. Then alla stiernors blosz och solens lampa tänder. SPEGEL ÅPar. 5 (
1711). I Öfverstens rum strålade nattens klara lampa in.
BREMER FamH 2: 208 (
1881).
WIRSÉN LifvVår 53 (
1888).
ÖSTERGREN (
1931) .
[LAMPA.sbst1 .a.β]
β) (i bibeln) i uttr. ngn skall alltid hava en lampa, ngns släkt skall alltid äga bestånd. 1Kon. 11: 36 (
öv. 1865.
[LAMPA.sbst1 .a.γ]
γ) [jfr motsv. uttr. i d., t. o. eng.]
(
†)
i uttr. det luktar lampa av ngt, ngt (en litterär produkt) bär i alltför hög grad prägel av att ha vållat ansträngning. TEGNÉR (WB) 4: 298 (
1823).
[LAMPA.sbst1 .b]
b) i utvidgad anv. [LAMPA.sbst1 .b.α]
α) (
i sht i fackspr.)
om vissa med fotogenlampor o. d. besläktade apparater för uppvärmning l. antändning av ngt. BERZELIUS Kemi 3: 254 (
1818).
Lampa till glasblåsning. DENS. ÅrsbVetA 1838,
s. 198. jfr
BLÅS-,
BLÄSTER-,
CIGARR-,
FÖRSEGLINGS-,
GLASBLÅSAR(E)-,
LÖD-,
SPRIT-LAMPA m. fl.
[LAMPA.sbst1 .b.β]
β) (
numera icke i radiotekniskt fackspr.)
i fråga om radiotelefoni: vakuumrör, katodrör, "rör". RadioAm. 1924,
nr 1, Annons. s.
. En superheterodyn med åtta lampor.
SvD(B) 1926,
nr 80, s.
. – jfr
FÖRSTÄRKAR(E)-LAMPA.
Ssgr:
A
:
–
LAMP-BORSTE.
för rengöring av lampglas. BJÖRKMAN 1889.
–
LAMP-BRÄNNARE,
r. l. m. för fotogenlampa o. d.; jfr BRÄNNARE . SUNDÉN 1886.
–
LAMP-DALLA,
r. l. f. ( lamp- 1888 osv. lampe- 1902–1914) [sv. dial. lampedalla]
(
förr)
etnogr. från taket nedhängande trä- l. järnstång med vidfäst skiva att ställa en (tran)lampa på. KARLIN KultM 15 (
1888).
HÖRLÉN GSed. 151 (
1914).
–
(b β) LAMP-DETEKTOR (uumera icke i radiotekniskt fackspr.) rördetektor; motsatt: kristalldetektor. ERIX 1923.
–
LAMP-FOT. särsk.
i fråga om fotogenlampa o. d.; jfr FOT 4 b. HEINRICH (
1814).
ÖSTERGREN 1931.
–
LAMP-FYR.
vari ljusskenet alstras av oljelampor (fotogenlampor); jfr FYR sbst.¹ . ReglLotsv. 1799, s. D
3 a.
UB 7: 13 1875.
–
LAMP-GLAS. särsk.
om glascylinder o. d. som anbringas på en lampbrännare för att veken icke skall ryka. DA 1808,
nr 137,
Bih. s. 2.
SvSlöjdFT 1907,
s. 20.
–
LAMP-GLOB.
tekn. om glashöljet l. "päronet" på elektrisk lampa. Patent nr 43879, s. 1 1918.
–
LAMP-HATT. (
i sht förr)
liten hätta (metallskiva) som fastsättes på l. ovanför ett lampglas för att hindra damm att falla ned l. för att förebygga att lågan skadar ovanför befintliga förermål; jfr HATT 3 h. NJournD 1860,
s. 23.
Freja 1885,
s. 147.
–
LAMP-HUS. särsk.
tekn. i fråga om projektionsapparater l. vissa slag av kameror: låda vari den använda båglampan l. glödlampan anbringas. DN(A) 1918,
nr 187, s. 12. VaruhbTulltaxa
1: 43 1931.
–
LAMP-HYTT.
sjöt. rum där ett fartygs lanternor förvaras. TT 1900, Allm.
s. 81.
STENFELT 1920.
–
LAMP-HÅLLARE,
r. l. m. särsk.
om inrättning (ställning) vari elektrisk lampa fastskruvas. TT 1889,
s. 250.
Beröringsskyddade lamphållare. KatalInstallAsea 1931,
s. 243.
–
LAMP-KONTAKT.
tekn. dels om kontakt på en glödlampas sockel, dels om stickkontakt för en glödlampa. HufvudkatalSonesson 1920, 1:
236. NERÉN 1930.
–
LAMP-KUPA,
r. l. f. för anbringande kring glaset på en fotogenlampa o. dyl. l. kring en glödlampa. BoupptVäxjö 1856.
En lampkupa med utsidan grön och insidan vit. VaruhbTulltaxa 1: 388 1931.
–
LAMP-KÖK.
[LAMP-KÖK.ssg 1]
1) inrättning som man placerar på kupan till en fotogenlampa för att kunna använda lampans låga till att koka vatten o. d. ÖSTERGREN 1931.
[LAMP-KÖK.ssg 2]
2) till b ; om fotogenkök med veke l. vekar. Dagen 1899,
nr 93, s. 3.
–
LAMP-LJUS,
n. Arbeta i l. vid lampljus. FOCK 1Fys. 337 (1854).
–
LAMP-LÅGA,
r. l. f. RINMAN 1: 91 1788.
VFl. 1911,
s. 142.
–
LAMP-OLJA,
r. l. f. eg.: olja för bruk i lampor; numera särsk. (i fackspr.) benämning på dubbelraffinerad rapsolja. LIND 1749.
HufvudkatalSonesson 1920, 6:
99. –
LAMP-OS.
i fråga om fotogenlampor o. d. WoL 19 (1886). Fotogenlampor behöfva noggrann rengöring och skötsel i öfrigt till förhindrande af lampos. 2NF 33: 94 1922.
–
LAMP-PUTSARE,
i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m. [LAMP-PUTSARE.ssg 1]
1) person som putsar lampor; särsk. sjöt. person som har att hålla lamporna ombord i ordning o. att tända dem. WIKFORSS 2: 8 1804.
STENFELT 1920.
[LAMP-PUTSARE.ssg 2]
2) lampborste. BoupptVäxjö (
1875).
KURCK MrgA 10 (
1925).
–
LAMP-RÖK.
( lamp- 1790–1904. lampe- 1780 i fråga om fotogenlampor o. d. PALMSTEDT Res. 127 (
1780).
WoH 1904.
–
LAMP-RÖR. (
numera mindre br.)
på fotogenlampa o. d.: vekhylsa. WESTE (
1807).
BJÖRKMAN (
1889) .
–
LAMP-SAX.
för klippning av veken på en fotogenlampa o. d. VexjöBl. 1842,
nr ,
s. 3. 1LundagKron. 167
1918.
–
LAMP-SKÄRM.
skärm (av papp l. tyg m. m.) som anbringas kring en lampa för att dämpa (o. samla) ljuset. NJournD 1854,
s. 38. VaruhbTulltaxa
1: 343 1931.
–
LAMP-SOCKEL.
på glödlampa. TT 1901,
M. s. 132 NERÉN 1930.
–
LAMP-SOT,
n. sot som avsättes av lågan pa en olje- l. fotogenlampa (då den ryker); äv. (i fackspr.) om dylikt sot framställt på fabriksmässig väg o. användt vid framställning av tryckfärg, tusch m. m.; äv. om färg av dylikt sot; jfr -SVART, -SVÄRTA. BERZELIUS Kemi 1: 201 (
1817).
NoK 44: 11 1925.
–
LAMP-STÄLLNING.
jfr.HÅLLARE. Fatent nr 3036 (
1891)-
–
LAMP-SVART,
n. (
i fackspr.)
(fabriksmässigt framställt) lampsot; färg framställd av lampsot, lampsvärta. AHB 123: 15 1885.
HantbB I. 1:
7
1934.
–
LAMP-SVÄRTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
(färg av) lampsot; jfr -SVART. RINMAN JärnH 58 (
1782).
SFS 1894,
Bih. nr 8, s. 15.
–
LAMP-TÅNG; pl.
-tänger. tång för putsning av veken i en olje- l. fotogenlampa o. d.; jfr
-SAX.
2Mos. 25: 38 (öv. (
1893).
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
–
LAMP-TÄNDARE,
m. person som har till uppgift att tända lamporna (t. ex. på en teater l. ett fartyg l. på gatorna i en stad o. d.). KEXÉL 1: 427 1795.
UNT 1928,
nr 10058, s. .
–
LAMP-VEKE.
( lamp- 1749 osv. lampe- 1640 i olje- l. fotogen. l. spritlampa o. d. Linc. (1640; under mergulus). VaruhbTulltaxa 1: 324 1931.
B
(
†):