LACK lak⁴, sbst.², n. (TullbSthm 27/4 1581 osv.) , i bet. 1 o. 4 äv., i bet. 3 alltid r. l. f. l. m. ( ADLERBETH FörslSAOB 1798 osv.) ; best. -et, ss. r. l. f. l. m. -en; pl. == l. ( ss. r. l. f. l. m. alltid) -er³². [jfr d.
lak; av t.
lack, av
fr. laque, av it.
lacca o. mlat.
laca (se
LACKA, sbst.³)]
[LACK.sbst2 1]
1) (
i sht i fackspr.)
lösning av naturligt l. konstgjort harts l. cellulosaderivat l. asfalt (urspr. gummilacka) i ngt ayktigt lösningsmedel l. olja med l. utau tillsättning av färgämne; lackfernissa; lackfärg; äv. (i sht i ssgr) i utvidgad anv., om vissa audra färgamnen o. d. av liknande beskaffenhet; äv. om dylikt ämne i fast form. Fasta, flytande, flyktiga, feta lacker. KlädkamRSthm 1554 G, s. 29 a (bland målarfärger). Lack til kistans öfwerdragning. AntecknSaml. 140 (1696). Då alkoholen (i en blandning till lackfernissa) .. kokat .. och hartserna äro lösta, låter man det färdiga lacket kallna. AHB 119: 33 1884.
I motsats till det på kemisk väg framställda europeiska,. är det japanska lacket en naturprodukt, saften av ett träd. NoK 40: 101 1925. – jfr
ALUMINIUM-,
ASFALT-,
BERLINER-,
SLÅ-,
BRONS-,
DOPP-,
FLORENTINER-,
FÄRG-,
FÄRNSOCKS-,
HARTS-,
KAK-,
KORN-,
KRAPP-,
STOCK-,
TERPENTIN-LACK m. fl. – särsk.
övergående i bet: ytöverdrag av lackfernissa l. lackfärg; lackhinna; lackering (se LACKERA C). HEDIN ScoutL 109 (
1913).
Landåernas lack sköto blixtrande solreflexer. ESSÉN KessGen. 197 (
1915).
[LACK.sbst2 2]
2) massa bestdende av ngt slags harts som sammansmälts med terpentin o. vax jämte ngt färgämne (vanl. meå tillsats av ngt fyllnadsmedel, ss. krita l. brand magnesia), använd (uppmjukad gm värme) för försegling av konvolut l. lackning av buteljer o. dyl. i för avtryck av sigill o. d.; äv.: stång l. stycke av dylik massa; åv.: sigillavtryck av lack. Tullb- Sthm 15/4 (
1583).
En stång lack. LIND (
1749).
Såsom tecken, då ,. (ämbetsbrev) med mer än vanlig skyndsamhet böra .. fortgå, fästes en fjeder i lacket. TjReglArm. 1858,
3: 8.
Kopparhjelmska vapnet i svart lack på ett gammalt visitkort. HEDENSTIERNA Fru W 92 (
1890).
Han hade så brådt med att .. skrapa lacket från Bourgognen. Därs. 194. BERGMAN HNådT 9 (
1910;
om sigillavtryck). jfr
BREV-,
BUTELJ-,
KUL-,
POST-,
RÖK-,
SIGILL-LACK m. fl. – särsk.
[LACK.sbst2 2.a]
a) oeg., om sigilloblat; i ssgn MUN-LACK. [LACK.sbst2 2.b]
b) (i sht förr-) i överförd auv., i uttr. gröna, gula osv. lacket, ss. benämning på vin i buteljer med grönt osv. lack l. (oeg.) med grön osv kapsyl. JournLTh. 1810,
s. 851.
ÖoL 1852. [LACK.sbst2 3]
3) om lackviol; i ssgn GYLLEN-LACK. [LACK.sbst2 4]
4) elliptiskt för: lackskinn, lackläder; äv.:. skodon av lackskinn osv. Dam-Knäppkänga af 1:ma lack. KatalNK 1913–14,
s. 196.
Kodakväska av prima svart smalrandig lack. SvD(A) 1927,
nr 173, s.
.
Herrar i frack och lack och damer i galatoiletter. SkånD 1939 nr 4, s. 1.
Ssgr
A
:
– (
1)
LACK-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. särsk. konkret, om lackerat föremål l. lackerad inläggning l. dekorering; jfr -VÄRK. AHB 131: 96 1887.
– (
1,
2)
LACK-ARTAD,
p. adj. – (
2)
LACK-AVTRYCK ~⁰², äv- ~²⁰. jfr
-SIGILL.
SFS 1872,
nr 81, s.
.
– (
1)
LACK-BENSIN. (
i fackspr.)
viss destillationsprodukt ur bärgolja, mineralterpentin. HantvB I. 1: 7 (
1934)-
– (
4)
LACK-BESÄTS.
skom. jfr BESÄTS 2. SvSkoT 1926,
nr 19, s. 7.
– (
2)
LACK-BIT.
jfr -STUMP. ADLERBETH FörslSAOB (
1798).
– (jfr
4)
LACK-CHEVRÅ.
skom. jfr -LÄDER. KatalNK 1910–11,
s. 137.
Herrpumps .. av prima lackchevreau. KatalOscaria 1927, s.
17.
– (
2)
LACK-CINNOBER. (
i fackspr.)
användt till färgning av rödt sigillack. DA 1824,
nr 274, s. 3.
– (jfr
1)
LACK-FERNISSA,
r. l. f. fernissa av (färgad l- ofärgad) lacklösning; överdrag av dylik fernissa; jfr -FÄRG l. klar, röd, genomskinlig, fet lackfernissa. VetAH 1789,
s. 81.
BILDMARK Entrepr. 196 (
1921).
–
LACK-FÄRG, förr äv.
-FÄRGA ,
r. l. f. särsk. till 1, konkret. [LACK-FÄRG.ssg 1]
1) färgad lösning l. torr substans av hartser o. d. med l. utan tillsats av organiskt l. mineraliskt färgämne; äv.: ytöverdrag av dylik färg; jfr -FERNISSA. TullbSthm 21/8 1578.
BILDMARK Entrepr. 196 1921.
[LACK-FÄRG.ssg 2]
2) färg l. färgstoff som består av organiska föreningar o. metalloxider l. metallsalter l. som vid betfärgning bildas direkt på tygets fiber; färglack. ÅKERMAN KemTechn. 1: 399 1832.
UB 5: 17 1874.
– (
2)
LACK-INSEGEL ~⁰²⁰. (nästan bl. i vitter stil) lacksigill. SDS 1894,
nr 416, s. 3.
KARLFELDT FlBell. 153 (
1918).
– (
1)
LACK-KONST.
Den kinesiska lackkonsten är urgammal. NoK 40: 4
1925.
– (
1)
LACK-KONSTNÄR.
WILAMOWITZ-MOELLENDORFF Kakuzo Té 175 1921.
– (
4)
LACK-KÄNGA.
jfr -SKO. PT 1914,
nr 189, s. 2.
– (jfr
4)
LACK-LÄDER.
skom. o.
garv. lackerat läder l. skinn; jfr SLANK-LÄDER 1. Sko- don av svart lackläder. Portmonnäväskor i lack- läder. Bälten av imiterat lackläder. Förbundet 1908, nr 8, s. .
Ssgr:
– (
1)
LACK-MAKARE. (
†)
person som tillvärkar lack; äv.: lackerare. MENNANDER ÅmVetA 1755,
s. 17.
ROTHOF 255 1762.
MeddslöjdT 1888,
s. 111 (om förh. (
1701).
Ssg (†):
– (
1)
LACK-MAKERI. (
†)
tillvärkning av lack. RARP 16: 387 1697.
– (
1)
LACK-MÅLARE.
person som utför lackmåleri. MeddSlöjdF 1884,
s. 121.
– (
1)
LACK-MÅLERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². lackmålning (särsk. ss. konstform). Japanskt, kinesigkt lack- måleri. ²NF 33: 4³ 1922.
– (
1)
LACK-MÅLNING.
(mer l. mindre konstnärlig) målning l. dekorering med lackfärg; lackmåleri; äv. konkret. Medd- SlöjdF 1884,
s. 121.
MUNTHE IslamK 283 (
1929;
kon- kret).
– (
2)
LACK-PATRON,
r. urmak. vid svarvdocka fäst skiva av stål l. brons, överdragen med lack (schällack) för fasthållande av föremål som skall bearbetas i. poleras.
SCHULTHESS (
1885).
Arbetet centreras på den uppvärmda lackpatronen medan lacket ännu är flytande. ERICSSON Ur. 237 (
1897).
– (
1)
LACK-POLITYR.
lackfernissa för polering av trä. Stöckel o. Thon Betsn. 43 1857.
– (
1,
2)
LACK-RÖD.
Som har den i sigillack vanliga röda färgen, röd som lack; särsk. (i fackspr.) : cinnober med svart; äv.: som har den vid rödlackering erhållna, glänsande röda färgen; jfr -RÖDT. RINMAN JärnH 262 (
1782).
Eva står skamsen i lackröd sol,/ tummar sin stadiga fikonlöfskjol. KARLFELDT FridLustg. 97 (
1901).
Sonesson HbTrädg. 867 1926.
–
LACK-RÖDT,
n. lackröd färg (stoff l. nyans); särsk. om (fast l. flytande) röd lackfärg (Se d. o. 1. KEYSER Kemien 3: 335 (
1876).
Målad i lackrött. Fredr1Tid 21 (1924). SAHLIN SkånFärg. 144 1928.
– (
2)
LACK-SIGILL.
sigillavtryck i lack; ngn gg sv. om den stamp varmed sigillet påtryckes; jfr
-STÄMPEL.
LdVBl. 1823,
nr 13, s.
3 (om stamp). SFS 1918, s.
1825.
– (jfr
4)
LACK-SKINN.
lackläder; äv. (garv.) om (tunna, lätta) kalvskinn som utsorteras för att beredas till lackläder. HIRSCH LbGarfv. 278 (
1898).
SSgr:
– (
4)
LACK-SKO,
r. l. m. med ovanläder (helt l. delvis) av lackläder. ÖBERG Makt. 2: 83 (
1906).
– (
1)
LACK-SKORV. (
i fackspr.)
svartbruna, hårda skorpor som vid filtsjuka bildas på knölar o. utlöpare av potatisplantan. SFS 1921, s.
1846.
– (
1)
LACK-SKRIN. (
numera bl. tillf.)
lackerat skrin. OxBr. 11: 95
1637.
– (
4)
LACK-SKÄRP.
AB(A) 1915,
nr 300, s. .
– (
1)
LACK-SKÖLDLUS ~⁰² l. ~²⁰. den röda sköldlusen Coccus lacca Kerr., vars röda färgämne tillsammans med vissa trädhartser bildar lacka; jfr GUMMILACKA-SKÖLDLUS. UB 5: 486 1874.
– (
2)
LACK-STUMP.
jfr -BIT. – (
2)
LACK-STÅNG.
[jfr t. siegellackstange]
stycke av lack i form av en liten stång. VRP 1685,
s. 215.
– (
2)
LACK-STÄMPEL. särsk. (
förr)
om stämpelavtryck i lack, användt vid förtullning l. som garanti- l. fabriksmärke på varor; förr äv. om stamp för åstadkommande av dylikt avtryck. PH 6: 4769 (
1758).
SFS 1832,
s. 143.
– (
2)
LACK-STÄMPLING. (
†)
(varors) förseende med lackstämpel, sigillering. PH 6: 4299 1756.
LdVBl. 1836,
nr 2, s. 1.
– (
1)
LACK-SVART,
n. jfr -RÖDT. AHB 131: 15 1887.
HantvB I. 1:
6
1934.
– (
1)
LACK-SYRA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
kem. syra ingående i gummilacka. BERZELIUS Kemi 1: 381 (
1808).
DALIN 1853.
– (
1)
LACK-TEKNIK.
teknik som användes i lackmåleri. NoK 40: 101 1925.
– (
1)
LACK-TICKA,
r. l. f. bot. svampen Polyporus lucidus Leyss. Som är överdragen med en glänsande, lackliknande skorpa. STRÖMBOM Svamp. 64 (
1896)-
– (
1)
LACK-TRÄD.
tråd varav japanskt lack erhålles, särsk. Rhus vernificera DC. MeddslöjdF 1896,
s. 91.
– (
4)
LACK-TÅHÄTTA ~⁰²⁰ l. -TÅHÄTT ~⁰²¹. Damkängor af chevreaux med lacktåhätta SDS 1905,
nr 149,
s. 1.
– (
1)
LACK-VIOL.
[LACK-VIOL.ssg 1]
1) växten Cheiranthus Cheiri Lin., vars blomblad ha en röd (l. gul) lackliknande färg gyllenlack. AHLICH 30 1722.
[LACK-VIOL.ssg 2]
2) växten Cakile maritima Lin., marviol; särsk. i uttr. vild lackviol. FRIES BotUtfl. 3: 211 (
1864).
AUERBACH (
1911) .
–
LACK-VÄRK,
n. ( lack- 1670–1828. lacke- 1686–1735) (
†)
konkret: lackarbete. (En spegel) medh lakvärk inlagdt. BoupptSthm 19/12 (
1670).
HEINRICH (
1828) .
Ssgr (†):
–
lackvärks-arbete.
konkret. ROTH Kägleh. 29 (i handl. fr. 1686).
–
lackvärks-kabinett.
lackerat kabinettsskåp. BoupptSthm 2/7 1686.
– (
1)
LACK-VÄRKARE. (
†)
person som utför lackarbeten. WILLMAN Resa 231 (
1667).
– (
1)
LACK-ÖVERDRAG ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. Stöckel o. Thon Betsn. 3¹ 1857. AHB 131: 9 1887.
B
(†)1: