LADA ,
v.² -ade l. -er, ladde, ladt l. ladit, ladd l. laden. ( pr. sg. akt. lad(h)ar BALCK Musæus P b 1596, SWEDBERG Cat. 284 1709; lad(h)er Hab. 2: ("3") (Bib. 1541), Ps. 1695, 207: 4. – pr. sg. pass. ladz 2Saml. 35: 221 (1662)- – ipf. lad(h)ade SjötågR 1546, DRYSELIUS Måne 153 1694; ladde Neh. 4: 17 (Bib. 1541), STIERNMAN Com. 2: 263 (1640). – sup. lad(h)at SCHRODERUS Liv. 486 (1626: beladhat), HH XXI. I: 171 1712; ladet G1R 15: 234 1543; ladith 2SthmTb. 1: 127 1545; ladt (-aa-, -tt) TEITT Klag. 39 1556, TEGEL G1 2: 45 (1622: förladt). – p. pf. ladad RP 7: 463 (1639: beladat), SCHULTZE Ordb. 2513 (c. 1755); lad G1R 9: 379 1534, ConsAcAboP 3: 105 1666; ladd 2Tim. 3: (NT 1526), HEDBERG Dagt. 33 1876; ladder VarRerV 64 a 1579, PRYTZ G 1 F 3 a 1621; laden G1R 10: 241 1535, GIRS J3 9 (1627: beladne)). vbalsbst. -ANDE, -ING (HH 20: 305 (c.1640), STIERNMAN Com. 2: 429 (1646)), -NING; -ARE. [fsv. laþa (ladde, ladhin l. ladder, äv. ladhadhe, ladhadher), lägga i hög lasta, ladda; jfr d. lade, ä. d. äv. ladde, isl. hlaða, fsax. o. feng. hladan (ävensom, med ombildad kons. i rotslutet, got. hlaþan, fht. hladan, mht. o. t. laden), mnt. laden, eng. lade, starkt v.- av ett germ. hladan-, stapla, packa; jfr fslav. klada, lägga; i bet. 2 (o. delvis i bet. 1)
lån från mnt. laden. – Jfr
LAD, sbst.¹,
LADA, sbst.¹,
LADA, v.¹,
LADDA,
v.] (
†)
[LADA.v2 1]
1) lasta. [LADA.v2 1.a]
a) med obj. betccknande lasten (godset, varorna osv.): lasta in l. på; äv. abs. AOXENSTIERNA 2: 62 (
1623).
Wahror, hwilkes Ladande och lossande .. icke drager sin omkostnadt. STIERNMAN Com. 2: 9 (
1636).
(Du skall) gullet lada / på
(hästen) Granes bogar.
AFZELIUS SæmE 168 1818. – särsk.
[LADA.v2 1.a.α]
α) med subj. betecknande fartyg: intaga (ngt) ss. last; äv- abs.: intaga last. Thett fetalie Skippet som ladde i hudicksual. SthmTb. 23/7 1593.
Skiepp och Farkostar .. skole intet Godz,. lada eller låsza för Solenes vp- eller effter desp nedergång. STIERNMAN Com. 2: 273 (
1640).
AOXENSTIERNA 1: 01
1644.
[LADA.v2 1.a.β]
β) med bestämning angivanåe destinationsorten. Then 13 apriliss begynte Skepper Eskill Mortensonn lada till Amsterdana. TullbSthm 1560.
[LADA.v2 1.b]
b) med obj. betecknande fartyg, fordon, (last)djur o. d.: förse med last, lasta gods l. varor o. d. i (fartyg, fordon) l. pg (djur); ofta i uttr. lada ngt med ngt. Tw lather ladha woorth skiip. G1R 2: 44 (
1525).
Ladher idhor diwr. 1Mos. 45: 17 (
Bib. (
1541).
Fyrahundrade Wagnar, ladde medh Fetalier. GIRS E14 46 (c. (
1680).
SCHULTZE Ordb. 2512 (c.
1755. – jfr
BELADA [LADA.v2 1.c]
c) ss. vbalsbst. -ing l. -ning i konkret anv.: last (på fartyg l. fordon l. djur). Apg. 21: 3 (NT 1526.
(Han) lät sina dragare med sådan onyttig ladning gå
2 mihl.
CELSIUS Alm. 1730,
s. 20.
LAGERBRING 1Hist. 4: 2
1783. jfr
SKEPPS-,
SKUT-LADNING.
[LADA.v2 1.d]
d) bildl. [LADA.v2 1.d.α]
α) motsv. a: lÄgga (ngt) ss. en börda (på ngn l. ngt); lasta (ugt pg ngn l. ngt); äv.: draga (straff l. ansvar l. obehag o. d. på ngn l. sig). Det är (farligt) at lada Synd på Synd. RUDBECKIUS KonReg. 199 (
1615).
Han wiste, han ladde stort omak, / Stoor sorgh och jemmer på theras baak. FORSIUS Fosz 507 (
1621).
RARP 4: 279 (
1649.
[LADA.v2 1.d.β]
β) motsv. a; i uttr. lada ngt av ngt, avlasta l. avlyfta ngt från ngt. (Hon) haffver aff sitt hjerta ladat een stoor steen. RP 6: 493 1636.
[LADA.v2 1.d.γ]
γ) motsv. b: belasta l. betunga (ngn l. ngt med ngt); överhopa;äv.: överlasta (ngn l. sig) med mat l. dryck; äv. i p. pf. ss. adj. Qwinfolk .., som medh synder ladda ära, och dräghas aff mångahanda lusta. 2Tim. 3: (
NT 1526;
Bib. 1541: betungade).
(Jag) Drack migh wäl druckin och ladder.
PRYTZ G 1 F
3 a (
1621).
Man (skall) icke gå i Badh strax effter Måltijdhen, när man hafwer ladat sin Maga full. PALMCHRON SundhSp. 319 (
1642).
DAHLSTIERNA (SVS) 82 1698. – jfr
ÖVERLADA.
[LADA.v2 2]
2) == LADDA v., 2. G1R 15: 38 (
1543).
Därs. 25: 473 (
1558).
Våra Musqvetter voro med 14 Reen Kuhlor, och en pass Kuhla Ladat. HFinlÖ 407 1730. "Är hon (dvs. bössan) ladd?" BLANCHE Tafl. 3: 6 1857. – särsk.
ss. vbalsbst. -ning, laddning (se LADDA, v. 2 a). G1R 28: 473 1558.
Särsk. förb.. (†):
–
LADA IN . (
†)
till 1: lasta in. G1R 15: 193, 234 1543.
–
LADA PÅ , äv.
UPPÅ till
1: lasta pa (ngn i sig ngt).
Neh. 4: 17 (
Bib. (
1541).
När jag hade ladat på mine 4 släder. HH XXI. 1: 171 1712. särsk bildl.
(jfr LADA, v.²
1 d; särsk. i uttr. lada på sig (ngt), draga över sig (ngt), ådraga sig (ngt, t. ex. ansvar, ngns vrede l. hat o. d.).
Hab. 2: ("3") (
Bib. (
1541).
Lada uppå bi, mången owenskap, förtahl och föracht. HSH 31: 49 (
1663).
SWEDBERG Dav. & 18 1713.
–
LADA ÖVER ,
till 1 d : draga över (sig l. ngn ngt). Låt .. (de mäktiga i landet) betenckia och bätra sig, at the yttermera icke lada öfwer sig och sin barn the bittra tårar, som nn vtgiutas. (
1711).
Ssgr(i allm. till 2; †)
A
–
LAD-BÖSSA.
laddad bössa. ConsEccIAboP 490 1661.
– (
1)
LAD-SEDEL.
förteckning över intagen last. Warandes alt hwad i ber:de merkerulla,.. låsz- och ladzedlarne intet finnes infördt och specificerat ... confiscerat. STIERNMAN Com. 4: 339 1681.
–
LAD-SKOVEL,
( lad- 1710. lade- 1550 == -SKYFFEL ArkliR 1550:
2 1550.
KKD 11: 167 1710.
–
LAD-STAKE.
laddstake. LIND (
1738).
MÖLLER (
1745,
1755).
– (
1)
LAD-STEN.
[fsv. ladhsten, koll.]
koll.: stora, tunga stenar (använda ss. barlast). The .. kiörde thill them (som voro nere i fartyget) med en hop ladsteen, som the hade ther ine på öffuerluppidt, och tuingade thera så, att the måtte giffua sig fångna. BRAHE Kr. 10 (c.
1585.
–
LAD-STOCK,
Se LADDSTOCK.
B
:
–
LADE-STOCK,
Se LADDSTOCK.
– (
1)
LADE-VIN.
vin som utgick ss. naturaersättning för arbete med lastning av vinfat. Är giffuit bönd(er)ne för ther(as) ladewijnn för thet the ladde wijnet opå wagnener För 22 fatt, 2 kanner för huart fatt. VinkällRSthm 1585.