© Svenska Akademien. SAOB spalt: L229; tryckår: 1939
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
LANDSKAP lan³d~ska²p l. lan³~, förr äv. LANDTSKAP, n. ((†) m. l. f. OxBr. 11: 62 (1628)); best. -et; pl. == l. (numera knappast br.) -er (HT 1915, s. 100 1597, KJELLÉN SvGeogr. 53 (1900)) ((†) -en RUDBECK Atl. 1: 44 (1679)). ( land- 1528 osv. lands- 1526–1638. landt- 1628–1789 -schap 1545–1628. -skab 1697. -skafft 1585. -skap 1526 osv. -skapp 1629. -skapper, pl. 1597–1672)
[fsv. landskap (i bet. 1); jfr d. landskab, nor. landskap, isl. land(s)skapr, m., eg.: förhållandena i ett land, ett lands beskaffenhet, landssed mnt. lantschop (i bet. 1, 2), holl. landschap, fht. lantscaf(t) (i bet. 1, 2), t. land- schaft, eng. landscape; avledn. av LAND. Ordets uppträdande o. bet.-utveckling i sv. beror, åtm. delvis, på inflytande från mnt. o. t.]
[LANDSKAP 1]
1) om landområde betraktat ss. territoriell l. geografisk enhet.
[LANDSKAP 1.a]
a) ()
land; stundom närmande sig bet.: trakt, region; i ä. tid utan klar avgränsning från b. (Gud sade till Abraham:) Gack vthur titt landzskap och frå thina släct och kom j thet landzskapet som iach wijsar tich. Apg. 7: 3 (NT 1526; Bib. 1917 land). Såsom itt heelt landzskap (är) förskreckt och förlorat, när theras landzfurste år nederlagd. PERICI Musæus 2: 3 a (1582). Vthi the warme Landskapen falla kåsteligare Wahrur och mehra Winst än vthi Europa. SCHRODERUS Urs. B 2 b (1626). Det Landskapet, som nu i dag egenteligeu kallas Indien. RUDBECK Atl. 3: 198 (1698). Trendelenburg GrSpr. Anm. 10 1801. – särsk. bildl. Alla wällustars Landskap. PHRYGIUS HimLif. 138 (1615; om himmelen).
[LANDSKAP 1.b]
b) landsdel, provins; särsk. om de 24 landsdelar vari Sverge traditionellt är indelat o. som tidigare i politiskt, administrativt o. etnografiskt avseende utgjort mer l. mindre självständiga territoriella enheter; jfr a. SCHMEDEMAN Just. 182 (1618). Frankrijke .. begrijper uthi sigh 20 Provincier eller Landskaper. RÅLAMB 4: d (1690). Finlands historiska landskap äro nio. GROTENFELT LandtbrFinl. 37 (1896). De landskap, av vilka Sverge bestod, voro .. (fordom) verkliga land för sig. SvFolkH I. 1: 304 (1914). Landskapet Åland. FFS 1920, s. 393. jfr GRÄNS-, GÖTA-, NORRLANDS-, SVEA-LANDSKAP.
[LANDSKAP 1.c]
c) geogr. landområde som med avs. på terrängformer, växttäcke, antropogeografiska förhållanden o. dyl. bildar en enhet; äv. i uttr. naturligt landskap. Ymer 1918, s. 343. – jfr KULTUR-, NATUR-LANDSKAP.
[LANDSKAP 2]
2) (mera tillf.) om befolkningen i ett landskap (i bet. 1 b, förr äv. i ett land. RUDBECK Atl. 1: 44 (1679). CYGNÆUS 1: 35 1843.
[LANDSKAP 3]
3) hist. i fråga om förh. i Sverges forna baltiska besittningar: en landsdels ofrälse representation. Ridder- och Landskapet i Estland. RP 4: 215 (1634). Ridder- och Landskapet på Ösel. SCHMEDEMAN Just. 1316 (1691).
[LANDSKAP 4]
4) (utom i a numera ngt ålderdomligt) nationsförening vid universitet (bildad av studenter från samma landskap l. landsdel, i fråga om ä. förh. äv. från samma land), (student)nation; numera bl. i fråga om nationerna i Uppsala samt Värmlands nation i Lund; förr äv. i uttr. studerande landskap. ComAcAboP 2: 107 1658. (För- slaget) att var professor kallade sitt landskap 2 gånger om året tilhopa. RUDBECK Bref 46 (1667). Ängelska Landskapet (vid universitetet i Paris). LAGERBRING 1Hist. 3: 854 (1776). Genom ett offentligt anslag i början af år 1686 (befalldes), att alla studenter skulle låta inskrifva sig i studerande landskap. WEIBULL (o. TEGNÉR) LUH 1: 130 (1868). Otto von Friesen Filosofie Licentiat af Göteborgs Landskap. FRIESEN Mediagem. (1897; på huvudtitelbladet). VårvindFrisk. 193 1922. – särsk. i utvidgad anv.
[LANDSKAP 4.a]
a) (fullt br.) allmänt möte med medlemmarna i en studentnation, nationsuiöte. VärmlNatLdP 1/10 (1692). Stockholms nation i Upsala hade i lördags ordinarie landskap. AB 1894, nr 35, s. 2. jfr DISPUTATIONS-, HÖGTIDS-LANDSKAP.
[LANDSKAP 4.b]
b) () om en studentnations lokaler o. d. RHYZELIUS Ant. 36 (c. 1750.
[LANDSKAP 5]
5) landområde (landsträcka, landvidd) betraktat (betraktad) med hänsyn till dess allmänna naturförhållanden, terräng, växtlighet o. d.; särsk. om så stor del av ett dylikt område som en åskådare på en gång kan överblicka, övergående i bet.: panorama, utsikt; stundom övergående i bet.: ett landområdes natur l. allmänna karaktär; äv. mer l. mindre bildl. Stora Taflor om Landskapper. BoupptSthm 17/9 (1672). På Östra, Nordöstra och Norra sidan (av Tabärg) .. öpnar landet sig .. til mera flackt liggande landskap alt fram emot Jönköpings sidan. VetAH 1760, s. 20. Har du betraktat diktens lunder / .. Hur skönt de glada landskap skifta / i morgonrodnans purpurfärg! TEGNÉR (WB) 3: 80 (1819). Furuklädda höjder, kring hvilka ett mörkt landskap af barrskogar .. utbredde sig. RYDBERG Frib. 220 1857, Man .. beundrar (under järnvägsresan) de förbipasserande landskapen. TT 1898, Allm. s. 240. GHT 1935 nr 295, s. 3. jfr ALP-, GÅRG-, FJORD-, FJÄLL-, HED-, LÖVÄNGS-, MORÄN-, SKOGS-, SLÄTT-, SNÖ-, STEPP-, ÄLV-, ÖVERGÅNGS-LANDSKAP m. fl. – särsk. (numera knappast br.) närmande sig bet.: nejd, trakt; jfr 1 (c). Staden India .. ligger .. uthi itt slätt och jämpt Landskap, uppå een lijten rundt Öö. Schouten Siam 5 (1675). ALMQVIST Skälln. 16 (1838).
[LANDSKAP 6]
6) konst. konstnärlig framställning (målning l. teckning o. d.) som huvudsakligen återger motiv från den vegetativa l. döda naturen (höjder, växtlighet, vattendrag, luft o. d.). BRAHE Kr. 2 (c. (1585). Tapetter sona är Landskap medh Perssoner som Jaga. HusgKamRSthm 1660–73 A, s. 290. Schillerier .. 2 Landskaper medh Ramor. BoupptSthm 25/10 (1667). På väggarna hänga landskaper och porträtter i olja. LJUNGGREN Resa 106 (1871). LINDBLOM Bokokon 88 (1929). jfr FANTASI-, HÖST-, STÄMNINGS-, VINTER-LANDSKAP m. fl.
Ssgr(i allm. till 1 b): (5)
LANDSKAPS-AGAT. () miner. agat med teckning som erinrar om bilden av ett landskap.
RETZIUS Min. 269 (1795). JournManuf. 4: 154 1834.
– (6) LANDSKAPS-AKVARELL. konst. akvarell med landskapsmotiv; äv. om konsten att måla dylika akvareller.
JOSEPHSON Romant. 108 (1926).
(1 a, b) LANDSKAPS-BESKRIVARE. (numera bl. tillf.) person som gör landskapsbeskrivning(ar); förr äv. allmännare: geograf. RUDBECK Atl. 2: 119 (1689).
WESTE 1807.
(1 a, b) LANDSKAPS-BESKRIVNING. beskrivning av ett landskap; förr äv. allmännare: geografisk beskrivning; vanl. konkret.
SERENIUS (1734; under chorograpby). Verd. 1886 s. 33.
LANDSKAPS-BIBLIOTEK. (i Finl.) centralbibliotek för ett landskap.
FFS 1928, s. 394.
LANDSKAPS-BILD.
[LANDSKAPS-BILD.ssg 1]
1) till : bild l. anblick som ett landskap erbjuder. (För den döende drottning Kristina framträder) en landskapsbild – med friska björkar / En fager åbrädd vid en liten bro. SNOILSKY 2: 30 (1881). För femtio år sedan var landskapsbilden mycket annorluuda än i dag. SvGeogrÅb 1928, s. 2.
[LANDSKAPS-BILD.ssg 2]
2) konst. till : bild l. tavla föreställande ett landskap; stundom övergående i bet.: sätt varpå ett landskap framställes. KatallndUtstSthm 1897, s. 295. Konstnärligt utförda landskapsbilder. 2UB 10: 307 (1907). Den rent naturalistiska landskapsbilden. LINDBLOM Rokokon 88 (1929).
LANDSKAPS-BLAD. () landsortstidning. SvLittFT 1838, sp. 195.
– (4) LANDSKAPS-BOK; pl. -böcker. (†) nationsmatrikel- Värml- NatLdP 27/5 1685. DVSCHULZENHEIM PVetA 1799, s. 9.
– (4) LANDSKAPS-BRODER. (enst., ) landsman, nationskamrat. THORILD (SVS) 1: 297 (1778).
LANDSKAPS-BRYTNING. () för visst landskap utmärkande dialektal brytning. RYDQVIST SSL 1: 387 (1852). Samtiden 1878, s. 201
– (4) LANDSKAPS-DISPUTATION. (förr) disputationsövning på disputationslandskap. BÖTTIGER 6: 131 (c. 1875)-
– (6) LANDSKAPS-ETSARE. konst. SvD(A) 1929, nr 95, s. 9.
LANDSKAPS-FANA. ett landskaps fana. WEIBULL LundLundag. 173 (1884).
LANDSKAPS-FLORA. ett landskaps flora (se d. o. 2, 3). NF 4: 1470 1881.
– (6) LANDSKAPS-FOND. konst. fond (se FOND, sbst.¹ I ²) med landskapsmotiv. SP 1792, nr 38, s. 2.
LANDSKAPS-FORM; pl. -er. särsk. till . SvRike I. 1: 1 1899.
– (jfr 4) LANDSKAPS-FÖRENING. nationsförening. SFS 1852, nr 20, s. 30. Därs. 1916, s. 150.
– (4) LANDSKAPS-FÖRÄRING. () gåva från on studentnation (till nationens inspektor). ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 223 (i handl. fr. 1737.
LANDSKAPS-GILLE.
[LANDSKAPS-GILLE.ssg 1]
1) till 1 b: gille bildat av personer från samma landskap. IHWASSER 1847 i FoU 21: 81. HEDENSTIERNA StutaP 92 1899.
[LANDSKAPS-GILLE.ssg 2]
2) () studentnation; jfr LANDSKAP 4. DVSCHULZENHEIM PVetA 1799, s. 8.
LANDSKAPS-GRÄNS. särsk. till 1 b. SvT 1852, nr 174. s. 2.
LANDSKAPS-HANDLINGAR, pl. särsk. kam. vissa lokala räkenskaper (från fogdar o. d.) som äro samlade o. ordnade landskapsvis i kammararkivet. ALMQUIST CivLokalförv. 1: 10 (1917).
– (5) LANDSKAPS-KAMERA. fotogr. med landskapsobjektiv. NYBLÆUS Fotogr. 35 (1874).
(1 a) LANDSKAPS-KANSLI. () om ett lands offentliga kansli. SCHRODERUS Os. 2: 03 (1635)-
LANDSKAPS-KARTA, r. l. f. PH 5: 3371 1752.
– (4) LANDSKAPS-KASSA. (numera bl. tillf.; ngt ålderdomligt) nationskassa. VärmlNatLdP 1/12 1684.
– (6) LANDSKAPS-KONST. konst. konstgren l. konstart som sysslar med landskapsmålning o. d.; äv. konkret, om konstvärk med landskapsmotiv. ESTLANDER KonstH 286 (1867). EICHHORN Stud. 2: 3 (1872; konkret).
– (4) LANDSKAPS-KONSTITUTION. () nationsstadgar. Frey 1844, s. 307 1749.
LANDSKAPS-KONUNG. (förr) konung över ett landskap, småkonung. SCHLYTER JurAfh. 2: 103 (1835, 1879).
LANDSKAPS-KYNNE. (i vitter stil) == -LYNNE. TurÅ 1906, s. .
LANDSKAPS-KYRRA.
[LANDSKAPS-KYRRA.ssg 1]
1) () landsbygdskyrka; landsbygdsförsamling. SCHRODERUS Os. 1: 299 (1635). Uppl- FmT 6–15: 6 1878.
[LANDSKAPS-KYRRA.ssg 2]
2) (tillf.) om provinsion folkkyrka. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 62 (1933).
LANDSKAPS-LAG, r. l. m.
[LANDSKAPS-LAG.ssg 1]
1) (i fråga om medeltida förh.; se dock slutet) till 1 b: lag gällande för visst landskap. Västgötalagen är vår äldsta bevarade landskapslag. Lag 1734, Föret. s. 3. De gamle landskaps lagarne, som till oss kommit, äro nio till antalet. BOTIN Hist. 1: 290 (1789). särsk. (i fråga om nutida förh.) lag gällande för landskapet Åland. FFS 1920, s. 393.
[LANDSKAPS-LAG.ssg 2]
2) () till 4: nationsstadgar. RHTZELIUS Ant. 22 (c. 1750. THORILD (SVS) 1: 298 1778.
– (5) LANDSKAPS-LINS.
[jfr t. landschaftslinse]
fotogr. enkel, akromatisk lins (bestående av två l. flera hopkittade l. nära varandra liggande linser), särsk. avsedd för fotografering av landskap; motsatt: dubbel-, porträttobjektiv. NYBLÆUS Fotogr. 16 (1874).
LANDSKAPS-LYNNE. (i vitter stil) ett landskaps karaktär l. skaplynne. SvTidskr. 1930, s. 482.
– (5) LANDSKAPS-LYRIK estet. jfr -SKILDRING. OoB 1936, s. 43.
– (4) LANDSKAPS-MATRIKEL. () nationsmatrikel. AORHYZELIUS 1749 hos WALLQUIST EcclSaml. 5–8: 101.
– (5) LANDSKAPS-MOTIV. i sht konst. 3SAH 7: 95 1892.
LANDSKAPS-MÅL. (numera bl. tillf.) ett landskaps dialekt. LAUREL Inl. 72 (1750)-
– (6) LANDSKAPS-MÅLARE. konst. konstnär som målar landskap. SthmStCal. 1781, s. 6.
– (6) LANDSKAPS-MÅLERI. konst. konstgren l. konstart som sysslar med landskaps målning; äv. (numera bl. tillf.) : målande av landskap. Figurer till Landskaps-måleri. AJourn. 1814, nr 187, s. 1. Landskapsmåleriet blev först under 1700-talet hos oss (i Sverge) en självständig konstart. Flodström SvFolk 327 (1918)-
– (6) LANDSKAPS-MÅLNING. konst. målande av landskap; landskapsmåleri äv. konkret: målning med landskapsmotiv. MÖLLER 2: 205 (1785). GEIJER I. 3: 416 (1817; konkret). (Vid slöjdskolan i Sthm meddelas undervisning
[LANDSKAPS-MÅLNING.ssg 2.i]
i) Figur- och Landskapsmålning jemte teckning efter plancher, gipser och naturföremål. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 24, s. 12. Joachim Patenier .. blef den moderna nordiska landskapsmålningens fader. UPMARK Lübke 703 (1872). särsk. oeg. l. bildl.,; jfr -SKILDRING. ATTERBOM Minn. 98 (1817). (CAVALLIN o.) LYSANDER 313 1876.
LANDSKAPS-MÖTE.
[LANDSKAPS-MÖTE.ssg 1]
1) (förr) hist. till 1 b: möte hållet med ett landskaps ständer; äv. allmännare: landsortsmöte; äv. om ständerförsamlingen. FRYXELL Ber. 12: 172 (1843). Ett landskapsmöte i Arboga (år 1657) för beviljande af medel till kriget. FinBiogrHb. 24 1897. SvRiksd. I. 3: 300 1933.
[LANDSKAPS-MÖTE.ssg 2]
2) (numera bl, tillf.) nationsmöte; jfr LANDSKAP 4 a. SP 1792, nr 156, s. 3. SVEDELIUS Lif 243 (1887).
LANDSKAPS-NÄMND. särsk. på Åland: av landstinget utsedd nämnd som handhar landskapets förvaltning. FFS 1920, s. 393.
– (5) LANDSKAPS-OBJEKTIV, n. fotogr. jfr -LINS. NYBLÆUS Fotogr. 19 (1874).
LANDSKAPS-ORD. (numera knappast br.) dialektord (från visst landskap). LINNÉ Sk. 19 (1751). KLINT (1906) .
– (4) LANDSKAPS-ORDNING. () nationsstadgar. ConstNatDalekVestm. 13 1703.
– (6) LANDSKAPS-PORTRÄTT. konst. målning l. teckning som så detaljerat o. naturalistiskt återger ett landskap, att den fär karaktären av ett porträtt. Finland 334 (1893). ROMDAHL NordeurBildK 86 (1926).
– (6) LANDSKAPS-PORTRÄTTERING. (numera mindre br.) konst. jfr -PORTRÄTT. SCHEUTZ Ritk. 169 (1832).
– (4) LANDSKAPS-PÄNNINGAR, pl. () nationsavgift. VärmlNatLdP 30/9 1687.
– (5) LANDSKAPS-RELIEF. särsk.
[LANDSKAPS-RELIEF.ssg 1]
1) ett landskaps relief. TurÅ 1907, s. 118.
[LANDSKAPS-RELIEF.ssg 2]
2) geogr. i relief gjord avbildning av ett landskap. PedT 1891, s. 394.
– (6) LANDSKAPS-RITARE. (numera knappast br.) konst. == -TECKNARE. JournSvL 1799, s. 35.
– (6) LANDSKAPS-RITNING. (numera knappast br.) konst. == -TECKNING 2. JournSvL 1798, s. 3 (konkret). Tvänne rätt vackra landskapsritningar af Hof-Fröken .. M. Pollet. Därs. 1801, s. 167. BERG Handarb. 192 (1874).
LANDSKAPS-RÅ, r. l. f. l. n. (†) ett landskaps råmärke l. rågång. CFGEIJER 1768 hos DAHLGREN Carl 104.
– (jfr 4) LANDSKAPS-SAMHÄLLE. () studentnation. STIERNSTOLPE Arndt 1: 3 1807.
LANDSKAPS-SIGILL. ett landskaps officiella sigill. 2NF 25: 420 1916.
– (6) LANDSKAPS-SKILDRARE. särsk. om diktare, målare o. d.; jfr -SKILDRING. NF 4: 08 1881.
– (5) LANDSKAPS-SKILDRING. särsk. : (konstnärlig) skildring l. framställning av ett landskap (i diktvärk, målning o. d.). Först med 1600-talet börjar den verkliga landskapsskildringen. i Holland med Rembrandt och i Flandern med Rubens. 3SAH 3: 277 (1893). Den ram af landskapsskildring, som omger figurerna (i Frödings värm- ländska låtar). 2NF 9: 8 1908.
– (6) LANDSKAPS-SKOLA, r. l. f.
[LANDSKAPS-SKOLA.ssg 1]
1) skola l. skolavdelning för undervisning i landskapsmålning. NORDENSVAN Figge 45 (1885). Akademiens landskapsskola. DN 1895, nr 9251 A, s, 3.
[LANDSKAPS-SKOLA.ssg 2]
2) konst, skola l. riktning inom landskaps måleriet. EICHHORN Stud. 2: 154 (1869, 1872).
LANDSKAPS-STAD. () provinsstad, landsortsstad. PrivBergsbr. 1649, 8: M 1 b.
LANDSKAPS-STIL.
[LANDSKAPS-STIL.ssg 1]
1) trädg. till : trädgårdsstil som liknar l. avser att likna ett landskap, "engelsk" trädgaråsstil. NF 4: 25 1881. HbTrädg. 8: 0 1884.
[LANDSKAPS-STIL.ssg 2]
2) konst. till : stil som utmärker ngns sätt att måla landskap, stilriktning inom landskapsmåleriet; ngn gg allmännare: landskapskonst. SP 1792, nr 102, s. 2. SCHEUTZ Ritk. 169 (1832).
– (6) LANDSKAPS-STYCKE. (numera bl. tillf., arkaiserande) konst. konstvärk med landskapsmotiv, landskapsmålning l. -teckning landskapstavla, landskap. DA 1771, nr 21, s. 3. Fredr1Tid 21 1924.
LANDSKAPS-STÄMNING.
[LANDSKAPS-STÄMNING.ssg 1]
1) till : stämning(skänsla) framkallad av ett landskap. 3SAH 8: 308 1893.
[LANDSKAPS-STÄMNING.ssg 2]
2) konst. till : stämningsbild (stämningsmålning o. d.) med landskapsmotiv, stämningslandskap. EICHHORN Stud. 2: 148 (1869, (1872). Prins Eugen har .. utställt landskapsstämningar dels i olja, dels i pastell eller i kol med pålagd färg. 2NF 7: 1036 1907.
– (6) LANDSKAPS-TAPET. konst. med landskapsmotiv. RANDEL Fynd 199 (cit. fr. 1757. HantvB I. 1: 256 1934.
– (6) LANDSKAPS-TAVLA. konst. med landskapsmotiv. BoupptSthm 29/5 1675. särsk. bildl.; jfr -BILD 1. ATTERBOM Minn. 281 (1818).
– (6) LANDSKAPS-TECKNARE. konstnär som tecknar landskap. EICHHORN Stud. 2: 204 (1872).
LANDSKAPS-TECKNING.
[LANDSKAPS-TECKNING.ssg 1]
1) till : landskapsskildring (i poesi o. d.). RYDBERG KultFörel. 1: 146 (1884).
[LANDSKAPS-TECKNING.ssg 2]
2) konst. till 6: (konstgren som sysslar med) tecknande av landskap; äv. konkret: teckning med landskapsmotiv. DA 1793, nr 9, s. 3. Frey 1850, s. 493 (kon- kret). (Vid slöjdskolan i Sthm meddelas undervining i Figur- och Landskapsteckning efter plancher, gipser och andra föremål. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 24, s. 10. SvStatskal. 1918, s. 53.
LANDSKAPS-TIDNING. () om landsortstidning, provinstidning. SvLitTidn. 1821, sp. 46.
LANDSKAPS-TING. (förr) ting hållet med invånarna i ett landskap. FRYXELL Ber. 2: 17 (1826).
– (5) LANDSKAPS-TRÄDGÅRD ~²⁰, äv. ~⁰². trädg. trädgård i landskapsstil, "engelsk park". LUNDSTRÖM Trädg. 2: 123 (1831). SvTrädgK 1: 25 1930.
LANDSKAPS-TYP. särsk. till 1, 5. BotN 1894, s. 2.
– (4) LANDSKAPS-VAKTMÄSTARE. () nationsvaktmästare. BoupptRasbo 1772.
LANDSKAPS-VAPEN. till 1: ett landskaps (förr äv. ett lands) heraldiska vapen. (Det har icke varit bruk) att .. (furstarna) tage sigh före att bruke udi theris signeter någett landzskapz vapu, som them icke medh rätte tilhörer. G1R 27: 209 (1557; möjl. icke ssg.). HALLENRERG Hist. 1: 322 (1790). Landskapsvapnen bestå blott af sköld med sköldemärke, de sakna hjälm med hjälmprydnad. FLEETWOOD Herald. 52 (1917).
LANDSKAPS-VIS, adv. (i) varje landskap resp. studentnation för sig, landskap efter landskap etc.
[LANDSKAPS-VIS.ssg 1]
1)
till 1 b. LBÄ 39–41: 6 1793.
[LANDSKAPS-VIS.ssg 2]
2) (numera bl. tillf., ngt ålderdomligt)
till 4. ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 210 (i handl. fr. 1784.
LANDSKAPS-VY. särsk. till , == -BILD i WALDENSTRÖM Österl. 5 (1895).
– (4) LANDSKAPS-ÖL. () festlig tillställning med förplägnad (eg. bestående av öl) i samband mod nationssammankomst. FRIES 2Linné 1: 169 (i handl. fr. 1733.
Avledn.:
LANDSKAPARE , m. ||ig.
[jfr t. landschafter]
(vard., numera mindre br.) konst. till : landskapsmålare, landskapstecknare o. d. FAHLCRANTZ 4: 239 (1865).
CEDERSTRÖM Hugsk. 13 (1919).
LANDSKAPIST , m. ||ig.
[av eng. landscapist]
(ngt vard.) konst. till : landskapsmålare, landakaps-. tecknare o. d.
SvD(L) 1910, nr 289, s. 4.
LANDSKAPLIG , adj.
[jfr t. landschaftlich]
som utgöres av l. hör till l. tillkommer l. står i samband med l. har avseende på ett landskap, landskaps-.
[LANDSKAPLIG.avl 1]
1)
till 1 b. Den landskapliga själfständigheten. SvH 3: 190 (1903). Konung och landskapliga myndigheter i den äldsta svenska rättegången. HistStHjärne 785 (1908- rubrik).
[LANDSKAPLIG.avl 2]
2) till . LittT 1796, s. 366. Fjälltrakternas rykte för landskaplig skönhet. TurÅ 1896, s. 152. Byggnad, som .. inkomponeras i en landskaplig ram. HAHR ArkitH 376 (1902).
[LANDSKAPLIG.avl 3]
3) konst. till ; särsk.: som återger ett landskap (i bet. ) l. utgöres av ett landskap (i bet. ); äv. i utvidgad anv., i fråga om litterär skildring. Man har i .. (några av Fredmans epistlar) genretaflor med en omsorgsfullt utförd landskaplig bakgrund. LJUNGGREN Bellm. 215 (1867). Brandelius, hvars djurstycken ofta hafva en betydande landskaplig bakgrund. EICHHORN Stud. 3: 194 (1877, 1881).