LAST las⁴t, sbst.², r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er ³². [g. fsv.
-last (i ssgn
ivirlast, för stor börda); liksom dan. o. nor.
last, börda m. m., av mnt. o. t.
last (fht.
hlast), motsv. eng.
last (feng.
hlæst); till stammeb i LADDA, v.; besläktat med
LASS, sbst.²,
LÄST, rymdmått. – Jfr
LASTA, v.²,
LASTAGE,
LASTELIG, adj.², LASTIG]
[LAST.sbst2 1]
1) mängd av varor som befinner sig på ett fartyg l. annat transportmedel för transport från ett ställe till ett annat; äv. om börda som bäres (i sht på ryggen) av ett djur l. en människa; äv. om varumängd som skall transporteras l. blivit transporterad; äv. i fråga om transport av djur l. människor för så vidt de betraktas ss. varor l. tyngande föremål; äv.: sammanfattning(en) av allt det som utan att utgöra del av l. tillbehör till ett fartyg osv. befinner sig på o. nedtynger detta; stundom närmande sig l. övergående i bet.: lastrum (se d. o. a). Intaga last. Lossa (förr äv. bryta) last(en). Det have- rerade fartyget flyter på lasten. Lasten har för- skjutit sig. Försäkra lasten. Segla med lik i lasten, se LIK sbst.,
Ingen skall bryta sin last, förr än han godzet på tollcammaren ansagt haffver. RP 6: 34 (
1636).
Skip, och Man, och Last, när mig så lyster, i högden / Måst göra luft språng. STIERNHIELM Fred. 1 (
1649;
yttrat av krigsguden Mars).
England ville lösgifva eller lemna ersättning för sådana neutrala laster, sova uppbringades före d. 10 nov. (1778). ODHNER G 3 1: 32 (
1885).
Det tyngsta lasset drager .. kamelen, och jag såg mer än en med stora laster. ANHOLM Gog 338 (
1895).
(Fartyget) Flandrias levande last (dvs. passagerarna). TAUBE Bölj. 16 (
1920).
(Sjökaptenen) hemförde en dyrbar last. NoK 100: 2 (
1931).
Skicka ner två män i lasten. ÖSTERGREN 1931. jfr
AKTER-,
BAK-,
BAR-,
BJÄLK-,
BOTTEN-,
BÅT-,
DÄCKS-,
FARTYGS-,
FRAM-,
FYLLNADS-,
HEL-,
HEM-,
JÄRN-,
KOL-,
MÄNNISKO-,
PRÅM-,
RÅG-,
SKEPPS-,
SKUT-,
SMÖR-,
SPANNMÅLS-,
TRÄ-,
UT-,
VAGNS-,
ÅTER-LAST m. fl. – särsk.
[LAST.sbst2 1.a]
a) i uttr. hava full last (inne), vara fullastad; förr äv. bildl. (jfr 3): vara berusad. TERSMEDEN Mem. 4: 6 (1748; bildl.). NF 9: 840 1885.
SkånAB 1939,
nr 275, s. 1.
[LAST.sbst2 1.b]
b) (
†)
i abstraktare anv.: ett fartygs förmåga att (för transport) intaga gods o. d., dräktighet (se d. o. 3, lastförmåga; i uttr. stor, liten till last. G1R 15: 336 (
1548).
Samme skip är endelis liithet till Lastt. Därs. 19: 167 1548.
[LAST.sbst2 2]
2) (
numera bl. fys. l.
tekn.)
allmännare: ngt som uppbäres av (o. nedtynger) ngt annat, börda, tyngd, belastning, "motstånd". Vijnträden vore af sin last betungade. EHRENADLER Tel. 1: 10 (
1723).
När et Tåg bär en gifven Last == L, eller drages af en gifven Kraft == K, blifver Tågets spänning och Kraftens verkan den samma, i hvilken punkt som helst af Tåget Kraften eller Lasten anbringas. VetAH 1787,
s. 291.
Med lastens arbete menar man produkten af lasten och den väg, som den blifvit förd i sin egen riktning. MOLL Fys. 1: 3 (
1897).
HAGLUND HållnRörorg. 2: 107 1924.
[LAST.sbst2 3]
3) (
†)
; se dock a, b, c slutet, [LAST.sbst2 3.d]
d) i mer l. mindre bildl. anv. av
1 o.
2 (jfr
1 a); särsk.: vad som besvärar l. trycker l. betungar l. påvilar ngn, besvär, onus, olägenhet, börda (se
BÖRDA, sbst. 4; ofta om skatt l. pålaga l. prestation o. d.; äv. abstraktaro, om förhållandet att besväras l. tryckas l. betungas av ngt.
STIERNMAN Riksd. 545 (
1604).
Och bliffver Lijfflandh Sveriges Chrono intet annat än een last. RP 6: 195 (
1636).
Regimentzbördan är en swår last, och mycken träldom vnderkastad. GRUBB 82 1665.
(Sedan fred uppnåtts) war hwarken krigsmakten til et så stort antal nödig, ej heller kunde den utan Fäderneslandets största last uppehållas. NC11H 10: 124 (1672). At .. (landshövdingarna) noga derpå hafwa upsigt, det icke någon lasten (dvs. durch- tågsgärden) må undslippa, som densamma bör wara undergifwen. LMil. 4: 882 (
1696).
Förskottet (som rusthållarna av ett kompani utlagt) borde ersättas såsom en last, hvilken borde följa själfva rusthållen. 2RA 3: 328 (
1731).
En altför stor bygnad är en betydande last för en egendom. ADLERBETH FörslSAOB 1798. jfr
BEVIS-,
INKVARTERINGS-,
KRIGS-,
OFREDS-,
REGEMENT(S)-,
ROTERINGS-LAST m. fl. – särsk.
[LAST.sbst2 3.a]
a) med en gen. (förr äv. en av prep. av inledd bestämning) angivande ngt varav man besväras l. betungas; numera bl. (i poesi, föga br.) i abstraktare anv., med syftning på trycket av en "börda". (Rikets skuld måste betalas och mycket annat) Förutan ded, att man med Krijgedz last ochså är belastadt. RARP 2: 116 (
1634).
Ey bedz iagh Rijk'doms last. WEXIONIUS Sinn. 3: F 3 b (
1684).
Hela lasten af omkostningarne (för akademiens ar- bete) faller på enskylte personer. HÖPKEN 1: 385 (
1740).
KNÖPPEL Reg. 42 (
1741).
Att värna rätt, förmedla bördors last, / Han (dvs. landshövding Wibelius) som en helig pligt sig föresatt. RUNEBERG 5: 105 1860.
BotN 1887,
s. 81.
[LAST.sbst2 3.b]
b) (
numera föga br.)
i uttr. lägga last på börda(n), lägga sten på börda. SKN 1843,
s. 4.
Det är grymt att lägga / På hördan last. HAGBERG Shaksp. 6: 418 (
1848).
[LAST.sbst2 3.c]
c) i förb. till last (jfr 4, i uttr. angivande att ngt l. ngn är l. blir en börda för ngn l. ngt l. vållar besvär l. olägenhet l. att ngt påvilar ngn l. ngt o. d. Hafuer iagh .. och noga opsicht hafit, att icke een eller annan medh ogijitige Fass hafwer Allmogen till last och beswär warit. HSH 31: 460 (
1662).
Iagh räknar migh nu helt olykligh, att iagh rörr een menniskios ohöflige Attacqve, Högwyrdige Fadren och Ven: Cons(istoriu)m så offta måste till last komma. VDAkt. 1678,
nr 397.
Så länge hofsorgen räcker äro .. (de franska skåde- spelarna) oss till ingenting nyttiga, utan bara till last. CRUSENSTOLPE Tess. 4: 44 (
1849).
BOSTRÖM 3: 456 1853. – särsk.
i uttr. ligga l. falla ngn till last; numera bl. (fullt br.) om person vars försörjning helt l. delvis vilar l. kommer att vila på en annan person l. på samhället. Almän fattigdom gör, at de fleste exemplar af den bäst författade .. skrift, ligga boklådorne til last. 1VittAH 2: 93 (
1773,
1776). Är barnet odugligt att förvalta egendomen, så kan denna genom förmynderskap bevaras från förskingring, medan barnet tillika hindras att falla samhället till last.
SNELLMAN Stat. 48 (
1842).
Jag förstår jag bara ligger de mina till last. LAGERKVIST Osynl. 82 (
1923).
[LAST.sbst2 3.d]
d) (
fullt br.)
jur. om servitut; särsk. i sammanställning med besvär. Besvär och last, som ligger å jord. RB 25: 17 (
Lag (
1734).
Vid egostyckning må, i den raån sådant är vid laga skifte tillåtet, .. besvär eller last till förmån för viss hemmanslott läggas å annan sådan lott. SFS 1896,
nr 41, s. 3.
Därs. 1926, s.
89.
[LAST.sbst2 4]
4) (i fackspr., i sht handel., n;t ålderdomligt; se dock [LAST.sbst2 4.b]
b) debet, skuld, skyldighet att betala ngt o. d.; försk. i uttr. till ngns last, ngn till last, fura l. skriva ngn ngt till last. Några åhrs Rekningar för Tospitals wesendet .., hvarvthinnan Hospitalet war til last fördt öfver 2000 d(ale)r k. m. VDAkt. 1665,
nr 430.
Så hemställer i djupaste ödmjukhet, om icke de i Räkningarne honom til last förde 13. R(iksdale)r 32 (skilling) må .. få afskrifvas. Därs. 1793,
nr 482. "Saldo mig till last", ett uttryck som förekommer i kontokuranter och betyder att saldot utvisar dens skuld, som utfärdat kontokuranten.
SMEDMAN Kont. 7 (
1874)SNELLMAN o.
OSTERMAN 3 1903. – särsk.
[LAST.sbst2 4.a]
a) i fråga om assignation, växel o. d. som är utställd l. dragen på ngn; urspr. i uttr. till last ngn, numera bl. last ngn (med ordet tjänstgörande ss. ett slags preposition). VRP 21/2 1728.
En Assignation från Hr Magnus Collin till last Herr Rådman Lahman. Därs. 31/3 1731. I kursoch slutsedlar, i bokföring, korrespondens m. m. betecknas trassenten naed ordet litt., trassaten med last och remittenten med à order, t. ex. litt.
P. Pettersson, last
S. Andersson, à order
A. Lundström.
FLIESBERG HbKöpm. I. 2: 314 (
1899).
[LAST.sbst2 4.b]
b) (
fullt br.)
i utvidgad anv.; numera vanl. anslutet till LAST sbst.¹, [LAST.sbst2 4.b.α]
α) [jfr t. einem etwas zur last legen]
i uttr. lägga (förräv. räkna) ngn mt till last, tillräkna ngn ngt ss. ett fel, påbörda ngn ngt (ett fel), beskylla ngn för ngt, klandra ngn för ngt. Få thet at mig icke til last må blifwa reknat, thet jag (osv.). SWEDBERG Schibb. 305 (
1716).
Har Cicero rätt, då han säger: Nihil est in historia .., brevitate duclius, torde kortheten ej läggas mig (dvs. författaren) til last. MÖLLER Kyrkoh. X 1774.
Ingentin; man henne lagt till last / Som ej var sant och klart ådagalagdt. HAGBERG Shaksp. 2: 102 (
1847).
Det var en massa förseelser och försummelser, som lades honom (dvs. prästen) till last. HELLSTRÖM Storm 151 (
1935).
[LAST.sbst2 4.b.β]
β) i uttr. låta ngt komma sig till last, göra sig skyldig till ngt. Fängslad i det gamla theatermanéret låter Leopold .. komma sig till last .. enformighet i fraseologi. BEALMSTRÖM 3: 156 (
c. 1860.
NDA 1912,
nr 333, s. 1.
[LAST.sbst2 5]
5) (
†)
uppdrag; instruktion; angelägenhet, ärende. OxBr. 12: 183 1616.
H. K. M. hadde honom och ingen last gefuet, at hann skolle draga på Franckrijcke någet, uthan annama sin förordning heer.
Därs. 11: 499 1633.
RP 10: 58
1644.
Ssgr (i allm. till
1; i vissa fall äv. anslutna till
LASTA v.²,; se vidare d. o.
ssgr): A
:
–
LAST--AUTOMOBIL.
NTIdr. 1902,
s. 229.
–
LAST-AVSÄNDARE ~⁰²⁰⁰. handel. o.
sjöt. 1NJA 1874,
s. 32.
RAHMSTEN o. STENFELT 1917.
–
LAST-BIL.
lastautomobil; motsatt: personbil. HEDIN Front. 260 (
1915).
Ssgr:
–
lasstals-förare,
-trafik, -ägare m. fl.
–
LAST-BOK; pl.
-böcker.
sjöt. för anteckning av gods som inlastas o. lossas.
VetAH 1818,
s. 45.
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
– (
2)
LAST-BRO,
sbst.i (sbst.² se sp. ³³5) (i fackspr., mindre br.) == -PLAN 2. SPF 1856,
s. 238.
–
LAST-BÅT,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ³³8) båt företrädesvis avsedd för varutransport; numera särsk. om lastångare; i sht förr äv. om pråm. PT 1758,
nr 3, s. 2; möjl. till
LAST-BÅT, sbst.²
(Sv.) Lastbåt ..
(t.) ein Prahm.
MÖLLER 1807.
GHT 1934,
nr 89, s. 2.
–
LAST-CERTIFIKAT handel. o.
sjöt. jfr
CERTIFIKAT a. Regl. 23/12 1800, s. a
2 b.
NF 3: 193 1878.
–
LAST-DEPLACEMANG, äv.
-DEPLACEMENT.
sjöt. o.
skeppsb. jfr
DEPLACEMANG 1.
2UB 9: 71 1906.
–
LAST-DJUR.
Cellarius 94 (
1699).
Genom tränandet och uppfostrandet av husdjuren till rid- dragoch lastdjur, fick .. trafiken sim första och stora utvidgning. NoK 84: 109 1927. särsk. bildl. (med anslutning till
LAST sbst.²,
3.
LILJECRONA RiksdKul. 132 (
1840).
Qvinnan i norden är hushållets lastdjur. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 286 1854.
–
LAST-DRAGANDE,
p. adj. som transporterar (bär) en last (börda) l. brukar användas till detta ändamål. SERENIUS (
1734;
under onerary).
[LAST-DRAGANDE.ssg 5.a]
a) (
numera mindre br.)
om fartyg. NORDFORSS 1805. I hvarje fall är .. klart, att å de moderna lastdragande segelfartygen måste seglen .. inskränkas till de absolut nödvändigaste.
VFl. 1917,
s. 122.
[LAST-DRAGANDE.ssg 5.b]
b) om levande varelse; numera företrädesvis i uttr. lastdragande djur l. (numera föga br.) kreatur. (Kamelen) är .. det enda lastdragande kreatur, som nytjas vid HandelsCaravanerne från Barbariet til Nigritien. ÖDMANN MPark 165 (
1830).
ÖSTERGREN (
1931) .
–
LAST-DRAGARE.
[LAST-DRAGARE.ssg 1]
1) (
i sht i fråga om ä. förh.,
ngt ålderdomligt)
lastfartyg; urspr. särsk. om dylikt fartyg tillhörande kronan. Någett aff the andre wåre store skiip, som någen Lastdragere wåre. G1R 19: 168 1548.
BARK Bref 1: 139 (
1703).
För fartyg, sova endast har auxillär ångmaskin, men i öfrigt är att anse såsom lastdragare .. erlägges (kanal.)afgit såsom för ångfartyg. SFS 1908,
Bih. nr 4, s. 2.
HÄGG Segel 46 (
1935;
i fråga om ä. förh.). [LAST-DRAGARE.ssg 2]
2) om last- l. dragdjur. (Xerxes ombesörjde) att hvarken folket eller lastdragarne skulle under tåget till Hellas lida hunger. CARLSTEDT Her. 3: 89 (
1833). I sydligare länder begagnar man äfven åsnor att rida på och till lastdragare.
BERLIN Lsb. 45 (
1852).
EkonS 1: 40 1891. särsk. (
numera mindre br.)
bildl. (med anslutning till
LAST sbst.²,
3.
AFZELIUS Sag. 3: 158 (
1841).
Den amerikanske sherifen är det suveräna folkets lastdragare, som får sin lön såsom en tjenare af sin husbonde. SVEDELIUS Statsk. 4: 91 (
1869).
Ssgr (till -DRAGARE 1; i sht i fråga om ä. förh., ngt ålderdomligt):
–
lastdragar-fartyg l.
lastdragare-fartyg.
KrigsmSH 1797,
s. 95. CAVALLIN
1876.
–
LAST-DRYG.
sjöt. om fartyg: som har (så l. så) stor förmåga att intaga (rymma) last; jfr DRÄKTIG . SERENIUS E 3 a
1734.
HÄGG Segel 100 (
1935).
–
LAST-DRYGHET ~⁰² l. ~²⁰. sjöt. lastförmåga; jfr
DRÄKTIGHET 3. WESTE 1807.
Tankångaren "Paul Paix" om ,00 tons lastdryghet. 2NF 36: 92
1924.
–
LAST-EMOTTAGARE ~⁰⁰²⁰⁰. handel. o.
sjöt. person l. firma till vilken en last l. del därav på destinationsorten skall avlämnas. SFS 1864,
nr 22, s. 27.
HERNBERG Rättsh. 453 (
1922).
–
LAST-FARTYG ~⁰² l. ~²⁰. enbart l. huvudsakligen användt i fraktfart. TERSMEDEN Mem. 4: 155 (
1759).
SFS 1922,
s. 1185.
–
LAST-FORDON ~⁰² l. ~²⁰. (i sht i fackspr.)
Bredhjullga lastfordon. 1NJA 1908,
s. 141.
–
LAST-FYLLNAD.
handel. o.
sjöt. jfr FYLLNAD 4. SFS 1860,
nr 0,
s. 38.
VFl. 1930,
s. 12.
–
LAST-FÖRSÄKRING.
jfr FÖRSÄKRING 2. Lang FinlSjör. 2: 215 1910.
–
LAST-FÖRTECKNING.
handel. o.
sjöt. JUNGBERG (
1873;
med hänv. till connossement). Lastförteckning skall .. upptaga .. uppgift å det för varje avlastare i fartyget intagna gods med angivande av dess beskaffenhet, stycketal, mått eller vikt.
SFS 1913,
s. 974.
–
LAST-KREATUR ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰. (numera föga br.)
lastdjur. KKD 5: 335 (
1712).
KLINT 1906.
–
LAST-KVITTO handel. o.
sjöt. När gods blifvit emottaget, åligger det befälhafvaren eller styrmannen att derå utgifva lastqvitto.
SFS 1864,
nr 22, s. 31.
3NF (193G).
–
LAST-LAVE. (
†)
lastrum mellan två dävk; nedersta däckrt på ett fartyg. jfr TROSSBOTTEN RAJALIN Skirpxb. 231 (
1730). DALMAN
35 (
1765).
BJÖRKMAN (
1889) .
– (jfr
LASTA, v.²)
LAST-LINJE.
sjöt. dels om linje vartill ett fartyg är nedtryckt, då det har full last, dels (o. numera vanl.) om med ett fribordsmärke markerad linje visande det största djup vartill ett fartyg får nedlastas. DELEEN 06 (
1829).
Själva "bältet" mellan lätt- och lastlinjen är vanligen mönjemålat. NILSSON Skeppsb. 106 (
1932).
Ssg:
–
lastlinje-märke.
sjöt. SD(L) 1904,
nr 107, s.
.
BtRiksdP 1928 III.
2: nr 179, s. 18.
–
LAST-LUCKA.
sjöt. lucka till lastrum; äv.: lastrum (med lucka). TT 1895,
M. s. 84.
KNAPE Österb. 143 (19L6).
– (jfr
LASTA, v.²)
LAST-MÄRKE.
sjöt. på bordläggningens yttersida anbragt märke utvisande ett fartygs minsta tillåtna fribord, fribordsmärke; jfr -LINJE. SFS 1910,
nr 47, s. 1.
NILSSON Skeppsb. 198 (
1982).
–
LAST-PLAN,
n. (
i fackspr.)
[LAST-PLAN.ssg 1]
1) till 1: lastflak. 2NF 34: Suppl.
386 1922.
[LAST-PLAN.ssg 2]
2) till 2 plattform o. d. för lasten på en våg (decimalvåg, taffelvåg). Patent nr 53772 1923.
–
LAST-PROFIL järnv. största tillåtna omfång för (lasten på) en järnvägsvagn i avs. på det mått varmed den skjuter ut över o. höjer sig över spåret. TT 1880, s. a.
SFS 1911,
nr 110, s. 13.
–
LAST-PRÅM,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ³³6). jfr -BÅT. SFS 1897,
Bih. nr 9, s. 17.
–
LAST-PÄNNINGAR l.
-PÄNGAR. pl.
(last- 1624 osv. laste- 1614–1647) (förr) avgift som erlades med viss summa per nettoton (urspr. per läst) av fartyg som (med last) inkom från l. avgick till utrikes ort; i sv. avskaffad 1929. SUFinlH 4: 304 (
1614).
SFS 1906,
nr 38 s. 3.
SvRiksd. II. 12: 32 1934.
–
LAST-REN,
m. l. r. jfr -DJUR. Sist i tåget, då en lappfamilj flyttar) komma lastrenarne, som draga tält, husgeråd (m. m.). TOPELIUS Lb. 2: 125 1875.
–
LAST-RUM.
rum (avdelning) för last. a) sjöt. på fartyg. EKBOHRN Nautordb. (
1840).
Vattnet började intränga i lastrum och kolboxar. BtRiksdP 1928, III.
2: nr 179, s. 12.
[LAST-RUM.ssg 2.b]
b) järnv. i järnvägsvagn. I uppvärmt lastrum eller konduktörskupé. FLYCKT o. WIBERG JärnvHb. 60 (
1915).
– (jfr
LASTA, v.²)
LAST-SKALA,
r. l. f. sjöt. diagram som utvisar sambandet mellan ett fartygs medeldjupgående o. vikten av häremot svarande last (inklusive bränsle); jfr DRÄKTIGHETS-SKALA. 2UB 9: 75 (
1906).
NILSSON Skeppsb. 44 (
1932).
–
LAST-SLÄDE.
CASTRÉN Res. 1: 283 (
1852).
Renarna användas ej blott för åkning utan brukas även till att draga lastslädar över de höga snödrivorna. GRIMBERG SvFolk. 1: 14
1913.
–
LAST-TILLGÅNG ~⁰², äv. ~⁰². särsk. sjöt. om öppning till lastrum o. d. SFS 1831,
s. 423.
Därest icke .. (fartygets) luckor och övriga lasttillgångar blivit förseglade. SFS 1922,
s. 1363.
–
LAST-TRAFIK.
(Ångaren) är afsedd för såväl last. som passageraretrafik. VFl. 1911,
s. 105 2NF 31:
90
1920.
–
LAST-VAGN.
avsedd för transport av (särsk. tyngre) varor; såväl om hästfordon som om lastbil; äv. om godsvagn (vid järnväg). 2RA 2: 300 1727.
DN(A) 1934 nr 83 s. 23.
Ssgr (i sht i fråga om lastbilar):
– (jfr
LASTA, v.²)
LAST-VATTENLINJE ~⁰⁰²⁰. sjöt. lastlinje; särsk. om linje vartill ett fartyg är (beräknas vara) nedtryckt, då det bar full last. KrigVAH 1853,
s. 49.
NILSSON Skeppsb. 51 1932.
–
LAST-ÄGARE handel. o. sjöt. PT 1758,
nr 7, s. 4.
SFS 1914,
s. 1048.
B
(
†):