LATERNAMAGIKA latæ¹rnama⁴gika, stundom äv. LANTERNAMAGIKA lan-, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm.
1 ä. tid förekommer ordet ngn gg äv. med latinsk böjning, t. ex.
VexiöBl. 1821,
nr 41, s. 4 (:
Laternm Magicæ,
pl.) (vanl. skrivet ss. två ord. – lant- 1888–1898. lat- 1714 osv.) [jfr dan. o. t.
laterna magica; av det nylatuttr.
la(n)tenrna magica, "troll-lykta", av
la(n)terna (se
LANTERNA) o.
magica (se
MAGISK)]
(i sht förr) cerats en på visst sätt konstruerad ljuskälla o. varmedelst en staikt förstorad ljusbild kan projicieras på en skärm l. dyl.; äv. bildl.; jfr
TROLLLYKTA. QUENSEL Ins Vising. 80 (
1714).
UB 2: 271 1873.
LEVERTIN Diktare 202 (
1898;
bildl.). Fatab. 1932,
s. 311.
Anm. I vitter stil förekomma stundom i ä. tid i blidl. anv. de försvenskade uttr.
magisk, ngn gg äv.
trollande laterna (l.
lanterna), t. ex. JGOXENSTIERNA
2: 5 (
1796,
1806),
TEGNÉR (WB) 1: 129 (
1804).
STAGNELIUS (SVS) 2: 204 (
c. 1820); jfr
MJÖBERG Stilstud. 136 1911.
Ssgr (i sht förr) :
–
LATERNAMAGIKA-BILD, stundom äv.
LANTERNAMAGIKA-BILD.
om den (på glas l. dyl. framställda) blid som är svsedd att gm laternamagikan återgivas förstorad på en skärm l. dgl.; äv. om den på en sådan skärm l. dyl. synliga, förstorade bilden.