LANDSVÄG lan²ds~vä²g l. lan²s-, l. ⁴~¹ (Ia'ndsväd WESTE; lánndsvä'g DALIN), sbst.², r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 13: 7 1540, AOXENSTIERNA 1: 486 (1635)). ( lands- (-dz-) 1540 osv. landts- 1648. lans- 1543– c. 1670. – se för övr. VÄG) [fsv.
lands vägher; jfr d.
landevej, nor.
landevei; av
LAND (i bet.
2, 3) o.
VÄG]
[LANDSVÄG.sbst2 0]
(minst m resp. 10 alnar bred) väg (som av vederbörande myndighet prövats vara) av större betydelse för den allmänna samfärdseln (i sht genomfartstrafiken), allmän väg; särsk. dels (i sht i officiellt spr.) i inskränktare anv., motsatt: allmän väg som huvudsakligen har betydelse för den lokala trafiken (ss. tings-, bygde-, härads-, socken-, by-, kyrko-, kvarn- o. ödebygdsväg) samt enskild väg, dels i allmännare anv., om varje större väg; stundom om (kör)väg i motsättning till: gångstig, järnväg, vattenled o. d. Allmänna landsvägen. G1R 13: 7
1540.
(Vi föreslå) Att alle påster sora vhtgå måtte sökia store Landzwägarnei och icke andra tuär wägar ressa.
RARP 2: 162 (
1655).
(Drt) stadgades .. år 1559, att vissa vägar skulle utmärkas, och för allmänna lands- och stråtvägar förklaras. BOTIN Hem. 2: 141 (
1756).
När blott behöfves .. at ej hafva stullt på allmän landsväg, för at heta en ärlig Man. KELLGREN 3: 202 1792.
Vägskäleti där landsväg och byaväg korsade varandra. LAGERLÖF Kejs. 454 (
1914).
Ibland tycktes skjutskärran lyfta från den gropiga landsvägen och rulla rakt ut i det blå. SIWERTZ JoDr. 26 (
1928).
SFS 1934,
s. 417. – särsk.
[LANDSVÄG.sbst2 .a]
a) i orfspr. o. ordspråksliknande talesätt. På allmän landsväg växer intet gräs. GRANLUND Ordpr. (c. 18801. Den, som sår ärter vid landsvägen, får ej alla skidorna i ladan.
STRÖM SvenskOrdspr. 245 1926.
[LANDSVÄG.sbst2 .b]
b) (i sht skämts.) i uttr.
söder om landsvägen, för att beteckna den synnerligen bördiga del av Skåne (Söderslätt) som ligger söder om landsvägen Malmö-
–
LANDSTINGS-Ystad.
LUNDGREN Männ. 88 (
1913). "Söder om landsvägen", där veten blir som styvast och betorna som grannast.
STSD(A) 1936,
nr 1,
s. 1.
[LANDSVÄG.sbst2 .c]
c) (
numera bl. tillf.)
i uttr. som beteckna att ngn blir utblottad, utan tak över huvudet, måste livnära sig på tiggeri o. d.; särsk. i sådana uttr. som sätta l. bringa ngn l. komma på landsvägen o. d. Barnhopen har nv (efter moderns död) landsvägen för sig, om ej godt folk förbarmar sig öfver dem! PORTHAN BrCalonius 500 (
1799).
ALMQVIST AmH I: 40 (
1840: sättas på landsvägen).
(Dryckenskap) bringar barn ocb maka på landsvägen.
FRANZÉN Pred. 1: 149 (
1841).
Man har hjelpt mig förr och hjelpt andra raed, som kommit på landsvägen för edra reverser. TOPELIUS Vint. I. 2: 335 (
1860,
1880).
[LANDSVÄG.sbst2 .d]
d) i mer l. miudre bildl. l. oeg. auv. (jfr
c; särsk. (
i vitter stil)
för att beteckna en metod l. ett tillvägagångssätt o. d. ss. det vanligaste o. enklaste sättet att nå ett visst mål l. resultat o. d. (Vinträdet måste) till Jorden igän, alla werldenes lanswäg. BrölBesw. 463 (c. ((1670). (Lögnen) är den rätta helvetes-porten ocb breda landsvägeu til fördömelsen. BORG Luther 1: 222 (
1758).
(Fru N. N:s) konst är den stora, rena deklamationen, som vandrar teknikens breda laudsväg.
AB(L) 1895,
nr 279, s.
.
Ssgr:
–
LANDSVÄGS-BANK;
pl. -ar. jfr
BANK sbst.¹ I ² c, ävensom
VÄG-BANK.
LUNDELL 1893.
LAGERLÖG Holg. 2: 441 1907.
–
LANDSVÄGS-BJÖRN. (
mera tillf.)
björn som medföljer kringresande positivhalare l. dyl. Idun 1901,
s. 110.
–
LANDSVÄGS-BREVLÅDA ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. post. uppsatt invid landsvägspostlinje l. landtbrevbäringslinje. DÖSS o. LANNGE 1908.
–
LANDSVÄGS-BRO. bro avsedd för landsvägstrafik.
IllSv. 373 1878.
–
LANDSVÄGS-DAMM,
n. jfr VÄG-DAMM. BERZELIUS Res. 254 (
1819).
Sulfitluten skall befria oss från landsvägsdammet. Upsala(A) 1925,
nr 136, s.
.
–
LANDSVÄGS-DIKE.
dike (se d. o. 1 [LANDSVÄGS-DIKE.ssg .a]
a) invid landsväg. SvT 1852,
nr 174.
s. 2.
–
LANDSVÄGS-ETAPP.
mil. etapp som utgöros av (marsch på) landsväg. Krig VAH 1888,
s. 7.
–
LANDSVÄGS-ETAPP-LINJE.
mil. jfr -ETAPP. NF
4: 58 1881.
–
LANDSVÄGS-FOLK. (
mera tillf.)
koll., om landstrykare, vagabonder o. d. LAGERLÖF Bannl. 332 (
1918).
–
LANDSVÄGS-FORDON ~²⁰ l. ~⁰². för landsvägstrafik. TT 1871,
s. 182.
–
LANDSVÄGS-FRAKT.
fraktavgift för transport av gods på landsväg. BtRiksdP 1905,
I. 1: nr 103, Bil.
s. 3.
–
LANDSVÄGS-FÄRJA,
r. i f. förja som ombesörjer förbindelsen över vattendrag mellan olika landsvägar l. landsvägssystem. 2NF 32: 1217 (
1921)-
–
LANDSVÄGS-GRIND. (
numera bl. mera tillf.)
jfr VÄG-GRIND. ALNQVIST Kap. 8 1888.
–
LANDSVÄGS-GÅRD. (
†)
visst slag av vägskatt. SCHÜCK Wivallius 1: 233 (i handl. fr. 1648.
–
LANDSVÄGS-LEDES,
adv. (
i skriftspr.)
på landsväg, gm resa l. transport på landsväg. SD(L) 1895,
nr 249, s. 4.
Upsala(A) 1927 nr
6 B, s.
.
–
LANDSVÄGS-LOK. (
i sht förr,
vard.)
== -LOKOMOTIV. 3NF 13: 147 1930.
–
LANDSVÄGS-LOKOMOTIV. (
i sht förr)
för landsvägstrafik. TT 1871,
s. 182.
–
LANDSVÄGS-LUNK. (
mera tillf.)
lunkande på landsväg. KARLFELDT FIPom. 19 1906.
–
LANDSVÄGS-LÖPNING. särsk.
(idrott):. löpning på vägbana; motsatt: löpning i terräng l. på för ändamålet inlagd bana. PT 1895, nr
140 A,
s. 3 (om cykellopp).
PÅSkid. 1928,
s. 283 (om skidlöpning).
–
LANDSVÄGS-MASKIN. (
numera bl. tlilf.)
maskin (cykel, automobil) för landsvägstrafik. Någon praktisk användning såsom landsvägsmaskin har enhjulingen absolut icke. Balck Idr. 2: 475 1887.
ST 1914 nr
404 B,
s. 4 (om automobil.
–
LANDSVÄGS-PIL,
r. l. f. särsk. (
mindre br.)
: pilarten Salix alba Lin., vitpil. TLandtm. 1887. s.
8.
–
LANDSVÄGS-POST.
post. post som transporteras pn landsväg; befordran av post på landsväg; avdelning av postvärket som ombesörjer dylik postbefordran. Bt. RiksdP 1870,
I. 1: FörslPostadg.
s. 45 1869. FOGELQVIST
ResRot 149 1926.
–
LANDSVÄGS-POSTFÖRARE ~⁰²⁰⁰. post. FFS 1931, s.
02.
–
LANDSVÄGS-POSTFÖRING ~⁰²⁰. post. SFS 1909,
nr 178, s. 4.
–
LANDSVÄGS-POSTILJON.
post. postiljon som tjänstgör vid landsvägsposten. BtdiksdP 1884, 7Hufvudtit.
s. 10.
DÖSS o. LANNGE 1908.
–
LANDSVÄGS-POSTLINJE ~⁰²⁰. post. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit.
s. 9.
–
LANDSVÄGS-RIDDARE.
[jfr t. landstrassenritter]
(
i sht i vitter stil,
skämts.)
landstrykare, vagabond. CARLÉN Repr. 236 (
1839).
SvD(A) 1933,
nr 105, s.
.
–
LANDSVÄGS-RIDNING.
hipppol. ridning på landsväg. TIdr. 1888,
s. 15.
–
LANDSVÄGS-RYTTARE.
person som färdas på landsväg till häst l. på cykel. [LANDSVÄGS-RYTTARE.ssg 1]
1) (mera tillf., om ryttare. TurÅ 1906,
s. 187.
[LANDSVÄGS-RYTTARE.ssg 2]
2) (numera mindre br.)
sport. om cykelåkare.
IdrFinl. 3: 34 (
1906).
SvD(A) 1923,
nr 181, s. 13.
–
LANDSVÄGS-STRYKARE. (
numera bl. mera tillf.)
person som stryker omkring på vägarna; särsk: landstrykare, luffare. LoF 1878,
s. 106.
ENGSTRÖM Bok 148 (
1910).
–
LANDSVÄGS-STRYKSESKA, (
numera bl. mera tillf.)
jfr -STRYKARE. RISBERG Aesch. 40 1890.
–
LANDSVÄGS-TÅG.
i fackspr., nytt ord) transportenhet bestående v en traktor jämtr ett antal släpvagnar. (SvD(B) 1918, nr 45 A,
s. 4.
–
LANDSVÄGS-TÄVLING.
sport. tävling (cykellopp, löpning) som utföres på landsväg. TIdr. 1893,
s. 23.
–
LANDSVÄGS-ÅKDON ~²⁰ l. ~⁰². jfr -FORDON. BtRiksdP 1872,
I. 1: nr 23, s. 10.