LAPP lap⁴, sbst.³, r. l. m. best. -en; pl. -ar (RP 3: 34 1641 osv.) ((†) -er G1R 20: 112 1549, InventHuseby 10/3 1606. ( lap 1654 – c. 1820. lapp 1587 osv.) 1) mindre stycke av tyg; ofta om avrivet l. avklippt stycke, särsk. om stycke av slitet l. kasserat klädesplagg o. d. HELSINGIUS V (1587). Hwad äro the swarta fuhla lappar them .. (somliga kvinnor) flicka i ansichtet, annat, än the wilja mestra Gud. SWEDBERG Dödst. 53 (1711). Under Tältet blef man varse en ganska stor myckenhet lappar af tyg. Fréville Söderh. 1: 179 (1776). Linda en lapp om fingret. HAMMAR 1936. jfr BECK-, BESTICKNINGS-, BROK-, DISK-, DOCK-, FET-, FLANELLS-, FÖRSTÄRKNINGS-, GNID-, GRYT-, LINNE-, LÄRFTS-, MUSCH-, MUSLINS-, PLÅSTER-, SEGEL-, SILKES-, TAFTS-, TALG-, TYG-LAPP m. fl. – särsk. a) (mindre) tygstycke användt l. avsett att användas till lagning (l. förstärkning) av ngt (i sht klädesplagg o. d.); jfr BOT . Then lappen tienar bäst på kläden, som modren haffuer satt. SvOrds. C 4 b (1604). Ingen .. sätter en lapp af nytt kläde på en gammal klädning. Luk. 5: 36 (öv. 1776; äv. i Bib. 1917; NT 1526: ena boot; Bib. 1541: en klwt). KELLGREN 2: 137 1791. HELLSTRÖM Malmros 227 (1931). jfr FLICK-LAPP. – särsk. bildl., med anslutning till Luk. 5: 36 (se ovan). Stjernkors hade intet förtroende för nya lappar på gammalt kläde. TOPELIUS Vint. I. 2: 2 (1867, 1880). b) (numera föga br.) i pl.: trasor, lumpor; förr äv. om trasor ss. vävnads- l. stoppningsmaterial o. d. Thenn Messesärkinn af blått saijenn ähr al i lapper sönnder InventHuseby 10/3 (1606). SERENIUS EngÅkerm. 181 (1727). 2 st(ycken) .. (huvudkuddar) med lappar uti. BoupptRasbo 1771. SYLWAN Ryor 58 (1984). – jfr -TRAS-LAPP. c) (i sht förr) jäg. om jaktlapp. RP 3: 34 1641. SVEDERUS Jagt 109 1831. jfr DUK-, JAG-, JAKT-, VARG-LAPP. d) om mindre stycke tyg användt l. avpassat att användas ss. del av l. prydnad på klädesplagg o. d. BoupptSthm 1683, s. b 1680. Then, som setter en rö lapp, eller en bandros bak på rocken, och wil ther med wisa sig fram för alla. SWEDBERG Schibb. 158 (1716). Din hvita lapp, din sida kolt, / Och denna långa svarta slöja / Ditt grymma val omsider röja! LEOPOLD 2: 231 (1780, 1816; om prästkragen). jfr ARM-, AXEL-, BRÖST-, DREGEL-, FOT-, HAK-, NACK-, ÄRM-, ÖR-LAPP m. fl. e) (†) om mindre stycke tyg som blivit över av ett klädesstycke o. d.; jfr STUV 1 lap grön kledhe. BoupptSthm 26/7 1654. Därs. 6/8 1669. f) (i sjömansspr., vard.) oeg., om segel. SÄFSTRÖM Banquer. Ii 4 a 1754. LUNDSTRÖM Sjöfr. 2 1929. 2) i utvidgad anv. av 1, om litet (o. tunt) stycke av annat ämne än tyg. Genom att kantschuken (som skall rengöras) många gånger får passera valsverket blir .. (den) sönderdelad i så tunna lappar, att qvarblifna orenligheter sedermera lätt kunna bortskaffas. TT 1877 s. 42. (†) En Lapp af ett gammalt steen Käril. RÅLAMB 14: 21 1690. jfr SKINN-, SÄMSK-, SÄMSKSKINNSLAPP. – särsk. a) litet stycke papper; ofta om litet pappersblad innehållande ett (kortare) skiftligt meddelande o. d. Jag skref för några få timmar sedan en liten lapp. HC12H 2: 126 (1711). Til utrönande af Electricitetens slag, nytjar jag två runda lappar af slätt gullpapper. VetAH 1763, s. 325. En med fraktur satt fyrsidig "lapp" i kvartformat. SvD(B) 1927, nr 180, s. 4 (om liten tidning). jfr ADRESS-, AVI-, BREV-, DEVIS-, EXCERPT-, FRAKTGODS-, FUSK-, KATALOG-, KLISTER-, NUMMER-, PAPPERS-, VOTERINGS-, VÄXT-LAPP. – särsk. α) (vard.) om skriftlig skuldförbindelse. LBÄ 2–3: 9 (1797). HALLSTRÖM Händ. 104 (1927). β) (vard.) om pänningsedel; numera i sht ss. senare led i ssgr. BJÖRN FörfYngl. 43 (1792). jfr FEMTIO-, HUNDRA-, TUSEN-LAPP. γ) (vard.) om spelkort; numera i sht ss. senare led i ssgr. LEOPOLD 2: 468 (1802, 1815). TAVASTSTJERNA Patriot 149 (1896). jfr KORT-LAPP. δ) (vard.) i uttr. lapp på luckan, om vid teaters o. d. biljettlucka anbragt anslag tillkännagivande att samtliga platser till en viss föreställning äro utsålda. AB 1889, ur 275, s. 3. Det blef lapp på luckan, så att när publiken vid vanlig tid infann sig, den måste återvända. RAMSAY Barnaår 7: 167 1906. GHT 1984, nr 34 A s. 11. ε) boktr. om pappersbitar som före tryckningens början anbringas på tryckformen för att trycket skall bliva likformigt l., vid illustrationstryck, för att de mörkare o. ljusare tonbärdena skola komma till sin rätt. NordBoktrK 1906, s. 179. b) om kortare stycke av en bräda. GHT 1934, nr 292, s. 24. jfr BAS-, BRÄD-, TRÄ-, TRÖSKEL-LAPP. c) om litet o. tunt stycke metall; numera i sht i anslutning till 1 a. 1 .. Messingzkittell medh 3. lappar på. BoupptSthm 16/9 1670. jfr 1 a. WARG 73 1755. jfr BLY-, PLÅT-LAPP. – särsk. (†) metall. vid smältning erhållet stycke av råkoppar l. annan metall; särsk. om sådant stycke som var mindre än de stycken som i allm. erhöllos vid smältningen. G1R 20: 112 1549. RINMAN 2: 1789. jfr KOPPAR-, RÅKOPPAR-LAPP. d) (vard.) oeg.: mindre jordområde, jordbit, jordstycke; i sht om jordområde som är uppodlat l. lämpligt för odling: litet stycke åkerl. ängsjord; i sht ss. senare led i ssgr. PALMBLAD Norige 54 (1846). SVENSON-GRANER Regnb. 19 1914. jfr JORD-, POTATISLANDS-, RÅG-, SVEDJE-, ÅKER-, ÄNGS-LAPP. 3) från ngt föremål utskjutande l. framskjutande l. nedhängande del, flik, spets; tand, tagg. VetAH 1762, s. 233 (på regulatoraxeln i spin- delur). (Bokollonet) uppskjutes af rotgrodden öfver jorden, fröbladen tillväxa och afskjuta skalet, hvarefter de utveckla sig till 2:ne breda, halfrunda lappar, som ofvanpå äro gröna och under hvita. STRÖM Skogsh. 44 (1830). Säden, som faller på plattformen, föres af den tandade lappen (som finnes i periferien av en rund roterande skiva på en viss skördemaskin), för hvarje hvarf skifvan går ikring, bort derifrån. TT 1874, s. 162. SvUppslB 23: 1166 (1936; på regulatoraxeln i spindelur). – särsk. a) (†) bärgv. på vattenhjulshammare: trästycke som fästes på lyftarmarnas övre sida o. omedelbart värkar på hammarskaftet; jfr BRUSK, sbst.² 1. RINMAN 1: 324 1788. b) (†) zool. om hud. l. köttflik. (Naturens herre) har satt i stjärten på Bläckfisken .. en lapp, med hvilken han kan hoppa up öfver vatnet. LINNÉ MusReg. XVIII (1754). De svin, som äro långbenta .. och hafva 2 nedhängande lappar under halsen, äro de bästa. WAHLIN LbLandth. 26 1804. jfr BRING-, BRÖST-, DRÖG-, HAK-, HUD-, KIND-, KÖTT-, ÖR-LAPP m. fl. c) tekn. vid hopfogning av plåtar o. d. gm nitning l. vällning: (den) del av den ena plåten osv. som överskjuter den andra; i ssgr (se LAPP-SKARV, -VÄLLD nedan).

Ssgr (jfr ssgrna under LAPPA. Anm. Vissa av här nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till LAPPA, t. ex. LAPP-KNIV, -SKOMAKARE, -SKRÄDDARE, -VÄRK

A

(2 a)

– LAPP-BOKFÖRING handel. bokföring vid vilken de enskilda posterna utskrivas på lösa lappar.

SILLÉN BokförMet. 1: 11 (1915). Särsk. (förr) jäg. till 1 c: bunt av jaktlappar med därtill hörande lina. GREIFF Jagt 19 (1821). DALIN (1853) . L†): (†):