LAPPMARK lap³~mar²k r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er. ( lap- 1586–1711. lapp- 1670 osv. lappa- 1558–1611. lappe- 1558–1670) [fsv. lapmark, lappa mark; av LAPP sbst.¹, o. MARK. jord, område]
[LAPPMARK 1]
1) urspr.: av nomadiserande lappar bebodd trakt inom vilken birkarlarna hade privilegium att uppbära skatt o. att driva handel med lapparna; sedermera: område som hyser nomadiserande lappbefolkning (o. för vilket gäller en undantagsställning, en särskild lagstiftning i förhållande till det övriga riket), särsk. om vart särskilt av de områden i vilka landskapet Lappland traditionellt är delat. Pijtha lappamarck. ALMQUIST CivLokalförv. 3: 219 (i handl. fr. (
1558).
Lule lappmark. HAAMARSTEDT NordMLapp. 9 (
1911).
Kålrötter .. gå också såsom trädgårdsväxt bra till ända uppe i lappmarkerna. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 442 (
1917).
[LAPPMARK 2]
2) i sg. best., äv. (numera bl. i
a nedan) i sg. obest., ss. benämning på samtliga av nomadiserande lappar bebodda områden, Lappland.
UppsDP 26/9 (
1599).
Dn. Henricus Finno Berättade att han war af h. F: N: förskickadh till Lapmarck. Därs. 19/11 (
1600).
Prästerskapet i Lappmarken. WALLQUIST EcclSaml. 1–
4: 307 1786.
Bt- RiksdP 1929,
1: nr 197, s. 1. – särsk.
[LAPPMARK 2.a]
a) (
i fackspr.)
i uttr. Lappmarks l. lapp- markens ecklesiastikvärk, stundom ecklesiastik- värket i lappmarken, om den sedan 1739 bestående kyrkliga inrättningen för spridande av kristen kultur o. upplysning i Lappmarken. Bergv. 2: 266 (
1742).
Ecklesiastikverket i Lappmarken. GYNTHER Förf. 3: 3 (
1852).
Lappmarks ecklesiastikverk. BtRiksdP 1929, 8Huvudtit.
s. 02.
[LAPPMARK 2.b]
b) i uttr. svenska, norska, finska lappmar- ken; jfr 1. Den svenska Lappmarken. PrHb. 1: 495 1884. Norska lappmarken. HAMMARSTEDT NordMLapp. 10 (
1911).
Ssgr (till1 o.
[LAPPMARK 2]
2) : BtRiksdP 1873,
I. 1: nr 18–19,
s. 24.
VetAH 1803,
s. 271.
BtRiksdP 1912,
4: nr 224, s. .
BtVLand 6: 8 1674.
–
LAPPMARKS-FRIHET. (
i fackspr.)
jfr FRIHET 10 , Saml.
1. II.
2: nr 139, s. 15. Med de så kallade lappmarksfriheterna förstås vanligen sådana friheter, som till befordrande af lappmarkens bebyggande och odling blifvit .. den dit inflyttande befolkningen förunnade i afseende å utgörande af grundskatter och andra allmänna utskylder och besvär.
Därs. 1873,
I. 1: nr 18–19,
s. 8.
–
LAPPMARKS-HANDEL.
handel med lappmarksvaror. BtBiksdP 1897, 7Hufvudtit. s.
5.
–
LAPPMARKS-KYRKA.
De första Lappmarks-Kyrkor blefvo uppbyggde i Carl d. IX:s tid år (1600). ZETTERSTEDT SvLappm. 1: 193 (
1822).
–
LAPPMARKS-LAG,
r. l. m. inom lappmark gällande speciell lag; numera särsk. om lag angående utsyning av viss skog inom Lappland (o. vissa andra områden). CNATTINGIUS 9 (
1875,
1894;
om lag an- gående lapparnas rätt till renbete). Den så kallade lappmarkslagen, enligt vilken ingen avverkning får verkställas utan föregående utsyning av statens skogstjänstemän.
SvSkog. 744 1928.
–
LAPPMARKS-PASTORAT.
pastorat inom lappmark; särsk. om vissa pastorat i Lappmarken för vilka gälla vissa speciella bestämmelser rörande tillsättande av prästerlig tjänst. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit.
s. 263.
Af pastoraten (i Luleå stift) äro s. k. lappmarkspastorat .., i hvilka domkapitlet tillsätter kyrkoherde. 2NF 16: 1349 1912.
–
LAPPMARKS-SKOG.
BtRiksdP 1908, Saml.
1. II.
2: nr 212, s. 39.
BygdFolk 1: 40 1927.
–
LAPPMARKS-SOCKEN.
BtRiksdP 1873,
I. 1: nr 18–19, s. .
–
LAPPMARKS-VARA,
r. l. f. i sht i pl. Staden (Luleå) utskeppar trävaror, lappmarksvaror, tjära, lax, m. m. IllSv. 2: 130 1882.
Avledn.:
–
LAPPMARKISK ,
adj. (
†)
till 1, 2: som förekommer i lappmarkerna l. i Lappland. Dhe Lapmarkiske Grufwor. HIÄRNE Berghl. 437 (
1687).
PH 1: 3
1719.