LED le⁴d, vard. äv. le⁴, sbst.¹; i bet. 1–7 a – c, 8 r. l. m. (l. f.) (SthmTb. 5/5 1593 (i bet. 2), HantvB l. 2: 288 (1934; i bet. )), stundom n. (DALIN (1853; jämte m.) FoF 1915 s. 125 (i bet. )),i bet.7 d (α) n. (CAVALLIN 1876, SvTeolKv. 1936, s. 327), äv. r. l. m. l. f. (ADLERBETH Poët. 1: 33 (1777, 1802), KKD 9: XXII (1913)), i bet. d β (jfr anm. nedan) n. (SCHULTHESS (1885- jämte m.), WALLIN GrSubj. 63 (1936)) l. r. l. m. l. f. (SCHULTHESS (1885; jämte n.), DANELL SvSpr. 15 (1927)), i bet. 9 n. (Sv- GeogrÅb. 1931, s. 102, SvUppslB 16: 1106 (1933)), i bet. 10 o. 11 n. (SthmTb. 4/11 1581 (i bet. 10), ASTEROPHERUS 41 (1609; i bet. 11), HOFSTEN Ärftl. 2 9 (1931; i bet. 10 a)). äv. (numera föga br.) r. l. m. l. f. (SthmTb.4/6 1554 (i bet. 10), SYLVIUS Curtius 489 (1682; i bet. 11), LUNDELL (1893; i bet. 10)); best. leden, ss. n. ledet; pl. -er ³² (Mat. 1: 17 (NT 1526 osv.), ss. n. äv. (o. numera vanl.) == (SthmTb.4/11 158l osv.) ((†) -ar (ss. m.) BUREUS Suml. 78 (c. 1600; i bet.7 a), BOTVIDI 24 Lijkpr. s 1 a (1619, 1628; i bet. 10); ledren, pl. best. HOORN Jordg. 1: 165 (1697; i bet. 4)). Anm. För växlingen av genus i bet. d β gäller numera den regeln att n. nästan uteslutande användes, utom då ordet betecknar huvuddel av en ssg, i vilket till r. (l. m. l. f.) vanl. föredrages, då ssgsdelen betraktas ss. ordbildningselement, under det att n. i allm. kommer till anv., då man anlägger en syntaktisk synpunkt (fäster sig vid bestämningsförhållandet till ssgns andra huvuddel). ( le(e)d(h) 1526 osv. lede (oblik form) c. 1700. lijdh 1600 1) ställe på en människas l. ett djurs kropp där två l. flera skelettdelar äro mer l. mindre rörligt förbundna på så sätt att de delar som mötas sammanhållas av en säckformig bildning av bindväv m. m. ("ledkapseln") o. kunna glida mot varandra med sina broskbeklädda ändytor ("ledytor") av vilka den ena ("ledhuvudet") vanl. är mer l. mindre konvex o. den andra ("ledskålen", "ledpannan") vanl. mer l. mindre konkav; ledgång; äv. i utvidgad anv. (jfr slutet), om annan rörlig förbindelse mellan olika delar av en kropp. Vara styv i lederna. Ha värk i lederna. Kol. 2 19 (NT (1526). Iagh så then steekta Hönan och krosza henne i alla Lederna, lijkwäl så hon hänger i hoopa. Kockeb. B 4 b (1650). Gikten som.. kan ibland begynna emillan lederne, går snart til sjelfva leden, och gör den svullen och röd på slutet. DARELLI Sockenapot. 224 (1760). BROMAN Männ. 1: 153 (1925). jfr ANKEL-, ARM-, ARMBÅGS-, AXEL-, BEN-, BOG-, BUK-, EFTER-, FINGER-, FOT-, FÄSSEL-, GÅNG-, GÅNGJÅRNS-, HAND-, HAS-, HOV-, HÄL-, HÄNGSEL-, HÖFT-, KAR-, KLOT-, KNÄ-, KOT-, KUL-, KÄK-, MELLAN-, SADEL-, SKULDER-, STRAM-, TÅ-, UNDERKÄKS-, VINKEL-, VRID-, VRIST-LED m. fl. – särsk. i utvidgad anv. (jfr ovan), om ställe på en docka o. d. där två kroppsdelar äro rörligt förbundna med varandra. Docka med leder. DALIN 2: 15 1853. 2) abstraktare: förhållande(t) att en skelettdel l. flera med varandra förbundna skelettdelar intager resp. intaga ett riktigt läge i en ledgång i förhållande till en annan resp. till varandra; i uttr. ur (förr äv. av) l. i led (förr äv. leden). Bryta, vrida Armen, foten ur led, Armen, foten har gått, kommit, är ur led. Gäspa så att munnen går ur led. Bringa, draga, sätta, vrida ngt i led (igen). Then ene Armen war vthur leden i axelen. SthmTb. 7/1 1596. (Lauren- tius hade slagit Ericus så hårdt att det) hördes huru thet knarka j nackbene ther th ConsAcAboP 1: 31 (1652). En annan af folket bröt axeln ur led. LANDELL Bligh 43 (1795). Den vänstra vingen (på gåsen) var ur led ooh släpade mot marken. LAGERLÖF Holg. 1: 134 (1906). – särsk. bildl., i uttr. angivande att ngt är l. bringas l. kommer i olag. SthmTb. 5/5 1593. (Hamlet.:) Ur led är tiden; ve! att jag är den/ Som föddes att den vrida rätt igen. HAGBERG Shaksp. 1: 310 (1847). En knapp var borta, ena klacken sned./ min själ i olag, mitt humör ur led. FRÖDING NDikt. 4 (1894). 3) (rörlig) skelettdel som befinner sig mellan två leder (i bet. 1) l. gm en ledgång är förbunden med en annan; i sht om falang på finger l. tå. (Kalvens ben ville icke) bära honom uthan wore rätt som leederne wille skiljas åth j knäweken. BtFinlH 2 341 (1670). Hugga af två leder på fingret. NORDFORSS (1805). Nedersta leden av hans pekenger saknades. ÖSTERGREN 1931. jfr BAK-LED. 4) kroppsdel; lem; numera bl. i uttr. darra l. skälva i alla leder l. varje led (äv. anslutet till 1 o. 3. Hvar nu hufvudet på menniskian är svagt, då se I och befinne, att alle dhe andra leder på menniskian blifve och svage. RA I. 1: 358 (1544). Negliken olia sterker Hufwudet, Hiernen, Hiertat och alle naturlighe Ledher. CHESNECOPHERUS RegIter E 1 a (1613). Några af hennes (dvs. en viss flugas) leder äro ganska märkvärdige, nemligen hornen ock vingarne. VetAH 1740 s. 467. Se jag darrar i alla Leder. EURÉN Kotzebue Cora 88 (1794). VETTERLUND DagStund. 15 (1886, 1896). – jfr BÖRDS-, FÖDSLO-LED. – särsk. (†) i sådana uttr. som hugga, skära av, sönderstycka ngn led från led, låta taga led från led från sig, i fråga om successivt sönderstyckande av ngn. Honom skulle ledh frå ledh huggen warda. OPETRI Kr. 23 (c. 1540. (Han) förplichtede sig att wele lata taga led frå led i frå sig hwar th kan befinnes att (osv.). SthmTb. 22/10 (1584). Maximus.. blef af det Romerska folket fast tagen, och Led ifrån Led sönderstyckat. DRYSELIUS Monarchsp. 246 1691. 5) på växtstam: (ansvällt) ställe som utgör l. utgjort fästpunkt för ett l. flera blad l. (i fråga om strån l. pipstjälkar) där stammen är avdelad gm en tvärvägg; jfr KNÄ II 3; äv. om stamflel mellan två sådana ställen, mellanled, internodium; förr möjl. äv. om övre l. undre gräns för en i ett grensystem ingående skottgeneration. (Lat.) Geniculum.. (sv.) ledh på halmen. VarRerV 42 (1538). Ith strå medh 3 ledher. SkrGbgJub. 6: 332 (1594). Denna Pihlen var vid lederna bräckelig, så at när man bögde på thes qvistar, som eljest voro bleka och sega, sprungo the af vid åhrs-delningarna. LINNÉ Öl. 12 (1745). Form 1934, s. 189. – jfr AX-, KNUT-, KNÄ-, MELLAN-, STJÄLK-, STRÅ-LED m. fl. 6) (i fackspr.) om rörlig, ledbar l. vridbar förbindning av olika delar på föremål, särsk. redskap (t. ex. passare l. sax); gångjärn; äv.: hylsa till gångjärn, "knorra" (se KNORRA, sbst.² 2 b).. EKEBLAD Bref 1: 417 (1655). Hvar Landtmätare bör förfärdiga sig en accurat Måttståck af Mässing, eller hårdt Trä, hälst uti et stycke, utan leder eller gång-järn. PH 2 1267 (1736). Ett litet graverat Guldhjerta, med led att öppnas. VexiöBl. 1814 nr 47, s. 4. Spaken (på ångvinschen) är äfven försedd med led, som tillåter dess rörelse sidovägen. TT 1900, M. s. 36. Midten på saxen, där niten går igenom, kallas skölden eller leden. HECTOR Husg. 84 1904. HantvB I. 2: 288 1934. jfr GÅNGJÄRNS-, KNÄ-, KUL-LED. 7) om ngt som utgör en (avgränsad) del av ett sammansatt helt, särsk. så att det där är mer l. mindre rörligt förbundet med andra (likformiga) delar l. fyller en speciell uppgift (är nödvändigt för det helas bestånd l. ändamålsenliga funktion) l. framträder ss. en av de (likformiga) huvuddelar varav det hela består; ofta i bild. Ett littet forgyldh selffbelthe med 16 ledher. SthmTb. 22/2 (1570). Några Leder af gamble Harnesk. Fornv. 1931, s. 87 1693. (På ett piano) måste hammarverkets och dämningens alla delar noga genomgås samt hvarje led undersökas, om han motsvarar sin bestämmelse. UB 2: 10 (1873). Jag var led i ett maskineri. HALLSTRÖM Händ. 30 1927; jfr d jfr BÄLTES-, HÄNGSEL-LED. – särsk. a) (i sht förr) på harv av viss äldre typ: tvärslå (med därpå befintliga tänder l. pinnar) som är rörligt förbunden med harvens ram. Harf af trä medh ledhar och tinnor som lösa äro. BUREUS Suml. 78 (c. 1600; rättat efter hskr.). I Ström brukas.. läggharf med 3 leder, hvar led 1/2 aln bred. NorrlS 1– 6: 93 (1794). SUNDÉN AllmogelVg. 1903. b) bot. hos baljväxt: avdelning av balja med flera rum. HARTMAN Fl. LXXV 1832. 2NF 2. 774 1904. c) byggn. om1 (avgränsad del av) ornament på ett byggnadsvärk; byggnadsdel som tjänar en ornamental l. konstruktivt markerande uppgift; ofta i uttr. arkitektonisk (förr äv. arkitek-. turisk) led. CARLBERG SthmArchitCont. D 1 b 1740. Taklisterne.. på ömse sidor av byggnaden äro utsirade med flere leder eller moulures. SvKulturb. 5– 6: 254 (c. 1760. Slottet (i Kassel) mycket gammalt, men restaurerat och utanpå målat med Architecturiske leder kring fönster och Portar är hvitt anstrukit. PALMSTEDT Res. 45 (1778). ADLER Meyer 235 (1893). jfr DELNINGS-LED. d) bildl., om ngn l. ngt som utgör l. representerar en del i en gemenskap, ett stadium i ett skeende (en utveckling, en tankeprocess), ett moment i en tanke l. ett begrepp l. ett tankesystem o. d.; äv. om ngn l. ngt ss. utgörande den (det) ena av två med varandra jämförda l. i relation till varandra stående varelser l. föremål l. förhållanden o. d. det fattas ett led i beviset. RARP V. 2: 196 (1655). En ätt hvaraf jag (dvs. Akilles, gm giftermålet med Ifigenia) blir en led. ADLERBETH Poët. 1 33 (1777, 1802). Stockholms befästande ingick sona ett naturligt led i Gustafs (dvs. G. I:s) planer. Sthm 1: 90 (1897). Detta (dvs. ett sådant sakläge som en mellan folk o. furste de- lad statsmakt) tillhör ett längesedan förflutet och betraktas nu mer blott som ett öfvervunnet led uti en fortgående utveckling. StatsvT 1901, s. 207. Kejsar Augustus.. (lät) vart fjärde år tillfoga en sjätte tillsatsdag, ett led i strävandena (att för- bättra kalendern). NILSSON Festdvard. 204 (1925). jfr BESTÄMNINGS-, BEVIS-, BINDE-, DELNINGS-, INDELHINGS-, JÄMFÖRELSE-, MELLAN-, RELATIONS-, TANKE-, UTVECKLINGS-LED m. fl. – särsk. α) mat. vart särskilt av de två uttryck som likställas med varandra i en ekvation. HEIDENSTAM Bourdon Fquat. 13 (1840). HEDSTRÖM o. RENDAHL Alg. 126 (1915). β) språkv. var särskild av huvuddelarna i en sats l. ett uttryck l. ett sammansatt ord l. av en (gm paus avdelad) vers; förr äv. om stavelse. PFEIF DeHabitu 72 (1713). Substantivet statsråd är.. neutrum, därför att sista leden råd är neutrum. DANELL SvSpr. 15 (1927). Även satser av den mångledade typen kunna hava ett enda led starkt betonat. WALLIN GrSubj. 63 (1936). jfr EFTER-, FÖR-, NAMN-, SAMMANSÄTTNINGS-, SATS-, SLUT-, VERS-LED m. fl. 8) zool. segment av kroppen l. extremitet l. annat kroppsbihang hos leddjur l. ringmaskar; ledstgcke, kroppsring; äv. om vart särskilt av de (kalk)stycken varav en hårstjärnas stjälk består; äv. (numera föga br.) om annan segmentliknande del av en kropp l. ett kroppsligt organ; jfr LEDAD p. adj. 4. Kråppen (hos insekten) är delad i åtta olika delar eller leder. VetAH 1740, s. 273. Crinoid-stjelkar och deras enkla leder (trochiter). HISINGER Ant. 6: 108 (1837). Stundom äro de yttersta lederna (av ett känselspröt) grövre än de inre. SvUppslB 1: 1214 1929. jfr ANTENN-, BUK-LED. 9) geol. mindre avdelning av en geologisk lagerföljd. SvGeolU C 57: (1883). SvUppslB 16 1106 1933. jfr SILUR-LED. 10) (i sht i högre stil samt jur., geneal. o. biol.) generation; (grad av) släktskap. – jfr BLODS-, BÖRDS-, FÖDSLO-, SKYLDSKAPS-, SLÄKT-, ÄTT-LED. a) grupp av personer l. varelser (l. enskild person l. varelse) som i en serie av avkomlingar av l. förfäder till ngn representerar en viss grad av släktskap med denne; generation, släktled; äv. med den person till vilken släktskapen räknas tänkt ss. första länk i serien; stundom svårt att skilja från c. Så äre alla ledherna j frå Abraham in till Dauid fiortan ledher. Mat. 1: 17 (NT 1526; både Abraham o. David medräk- nade). Iagh Herren tin Gudh är en starck hempnare, then som sökier fädhernas misgerning, in på barnen, alt in til tridie och fierde ledh, the som migh hata. 2Mos. 20: (Bib. (1541). Nordiske Monarkien, som innehades af Ifvar-Vidfadme och dess efterkommande i fyra leder. GYLLENBORG Bält 227 (1785). Slägten var genom många leder af oblandadt svenskt ursprung. TEGNÉR Armfelt 1: 4 (1883). HOFSTEN Ärftl. 2: 9 1931. – särsk. (†) i utvidgad anv., om sammanfattningen av dem som äro samtidiga l. kommit till vid ungefär samma tid: generation; tidsrum som motsvaras av en generations livslängd, mansåder. RUDBECK Atl. 2: 196 (1689; om mansålder). Agneholms Slott hafve vi förut omtalat, såsom upbyggt.. 8 leder eller vid pass 270 år före Olof Trätelja. FERNOW Värmel. 139 (1773). En ny led af menniskoslägtet hade hunnit inträda i Rikets tjenst. SCHRÖDERHEIM ÅmVetA 1787 s. 22. b) om släktskap mellan två personer av vilka den ena är en (närmare l. fjärmare) avkomling av den andra; i uttr. i (rätt) ned- stigande l. uppstigande l. upp- och nedstigande led (med de olika participen angivande härstamningsförhållandet ss. sett från olika synpunkter). Härstamma i rätt nedstigande led. HOLMBERG 2: 28 (1795). SuccOrdn. 18/12 1809, & 1. En af mina afkomlingar i rätt nedstigande led. RYDBERG Dikt. 2: 0 (1891). (Personer) som voro skylda i rätt upp- och nedstigande led. 2NF 9: 386 1908. c) grad av släktskap l. blodsförvantskap; i fråga om personer av vilka den ena härstammar från den andra beräknad efter antalet förbindande födelseakter, i fråga om annan släktskap (sidosläktskap) beräknad på olika sätt, dels (i sht förr) efter det antal födelseakter som förbinder en av de besläktade personerna med den gemensamma stamfadern l. stammodern (i falLl av olika antal efter antalet inom den längre släktgrenen), dels (i överensstämmelse med en i 1734 års lag genomförd, från romersk rätt upptagen princip) efter sammanlagda antalet av de födelseakter som förbinda båda de besläktade personerna med varandra över den gemensamma stamfadern l. stammodern; särsk. i uttr. i första, andra, tredje osv. led, äv. (i utpräglat fackspr.) i lika, när- mare, fjrmare led; stundom svårt att skilja från a. G1R 6: 27 (1528). Esaias war skyll Konung Ahas j flerde Leedh. LÆLIUS Bünting Res. 1: 186 (1588). (Ingen får) inlåta sigh i echtenskap medh någon sin skyll fränka eller swägerska närmare, än at the antingen både äro uthi then flerde ledh, och lijka stigande linea, eller och then ena uthi tredie, och then andra fierde, begynnandes rächningh ifrån broder och syster, som äro i första ledh. KOF II. 2: 133 (c. 1655. ÄB 3: 11 (Lag (1734). Förfäder i andra led, som äro faderfader och fadermoder, moderfader och modermoder. SFS 1845, nr 13, s. 3. Äro både bakarfvinge och sidoarfvinge i lika led; gånge sidoarfvinge till och bakarfvinge ifrån. Därs. Kusiner, besläktade i fjärde led,.. sysslingar, besläktade i sjätte led,.. bryllingar besläktade i åttonde led. WRETMAN HbSvSläktf. 38 (1916). – särsk. i uttr. förbjudet led, släktskap (l. svågerlag) av sådan närhet, att äktenskap mellan två personer av denna släktskapsgrad i lag är förbjudet; i sht i pl. RA I. 2: (1561). Att man aflar barn i förbudne ledher. Lagförsl. 146 (c. 1609. ÄB 8: (Lag 1734. SvUppslB 10: 29 1932. jfr: Item epter påvans lagh förbiudher noghra ledher i echteskapet, the Gudh intit förbudhit hafver. RA I. 1: 119 1529. 11) rad av personer i sluten Ordning bredvid l. bakom varandra; urspr. enbart (o. fortfarande foreträ desvis) om dylik rad ingående 88. del i l. bildad av (uppställd l. marscherande) trupp fotsoldater l. rgttare; sedermera i utvidgad anv. (jfr f), särsk. om likartad rad av deltagare i en procession o. dyl. l. i en gymnastikövning. Truppen stod uppställd på ett, två led. Stå i första, andra, främre, bakre ledet. Öppna, sluta leden. Hålla rättningen inom ledet. Intaga, be- hålla sin plats i ledet. Gå (ut) ur ledet. Ett led soldater. Genombryta fiendens led. ASTEROPHERUS 41 (1609). At öpna sina Leder, thet är, låta Lederna träda ifrån hwar annan. SÖDERMAN ExBook 14 (1679). Är det färdigt ert folk,../ Skall det veta att bryta ett led? RUNEBERG 2: 80 (1848). Framåt, framåt led vid led! DENS. 5: 1860. Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder! RYDBERG Dikt. 1: 34 (1876, 1882). Ute på gatan ställde (de nyblivna) studenterna upp sig i led. BERGMAN Mark. 283 1919. jfr AVMARSCH-LED. – särs. a) i uttr. djupa led, eg.: led med många man bakom varandra; vanl. i bildl. anv. (jfr e), särsk. i uttr. de djupa leden l. (i sht förr) fol- kets djupa led o. d., om den stora (odifferentierade) massan av folket l. ett visst politiskt parti o. d., i motsats till de högre samhällslagren l. de ledande inom partiet o. d. LINDFORS 1: 288 11815). Härförarn ensam vinner icke slaget,/ de djupa leder vinna det åt honom. TEGNÉR (WB) 3: 94 (1820). Folkets djupa led. SvTidskr. 1873, s. 19. (Finskhetsrörelsen) har aldrig trängt ner inom de djupa leden. TurForskn. 3 159 1918. b) (†) ; se dock slutet) i uttr. i led med (ngn), (bredvid o.) i samma led som3 (ngn). Ingen red i bredde eller i lede med Cornetten. HC12H 4: 823 (c. 1700. – särsk. (numera föga br.) bildl. (jfr e): sida vid sida l. tillsammans med (ngn l. ngt); i nivå l. jämnhöjd med (ngt). Att Nya Posten fordom kämpade mången strid i led med Jurnalen, är en bekant sak. Polyfem IV. 3: 4 1811. För femton år sedan stod den amerikanska konsten ej synnerligen högt; nu står den i led med de europeiska stormakternas. OoB 1893, s. 13. (Fiskarstugan i fikläget) var ej byggd så, att den kunde stå i led med de jämnhöga, prydliga, regelrätta husen. LAGERLÖF Länk. 171 (1894). c) (i sht i högre stil) leden glesna, glesa l. glesnande l. glesnade led; i sht naed särskild tanke på att leden bliva resp. äro l. blivit glesa gm manfall; ofta mer l. mindre bildl. (jfr e); i uttr. glesa l. glesnande l. glesnade led äv. symboliskt dels för: inträdd l. inträdande (stark) minskning av en truppstyrka l. en grupp av personer, dels för: truppstyrka l. grupp av personer som undergått l. undergår (stark) minskning. Hvad usla Martis Barn,../ Som under fanans fläkt i glesa leder stå. BELLMAN (BellmS) 5: 82 (1779). Döden slår beständigt neder/ ohämnad i de glesa leder. TEGNÉR (WB) 4: 298 (1822). Konungen ville fördröja ständernas sammankallande, tilldess de bekanta partigängaraes led hunnit något glesna. 2SAH 34: 4 1861. IllMilRevy 1898, s. 126. d) d) i sg. best. med syftning på vart särskilt led i en trupp l. på ett sådant led i allm. (o. med tanke på detta ss. bestående av meniga soldater); ofta symboliskt för: tjänst ss. menig soldat; stundom i allmännare anv. symboliskt för: krigstjänst. Tyst i ledet! Men gerna än en gång i fall det gäller, / Jag tar min plit och ställer mig i leden. BÖTTIGER 1: 11 (1856). Jag har varit man i ledet. RUNEBERG 5: 13 (1860). Pröfvade i hundra strider,/ De ur ledet stego opp / Såsom höfvitsmän omsider/ och befalde hvar sin tropp. SNOILSKY 2: 34 (1881). Under denna ceremoni såg man såväl kejsaren som officerarne och soldaterna i ledet gång efter annan göra korstecknet. IllMilRevy 1898, s. 19. SvD(A) 1934, nr 238, s. 3. e) mer l. mindre bildl. (jfr a, b slutet, c); vanl. med särskild tanke på ett led ss. (en viss del av) en grupp av samhöriga personer (särsk. sådana som äro förenade i strid l. för gemensamma syften); ofta i uttr. i l. till l. ur o. dngts (l. våra o. d.) led, liktydigt med: i l. till skaran av ngt (l. oss o. d.), bland l. till l. ur ngt (l. oss o. d.). Döden fortfar att göra luckor i våra leder. WALLIN Rel. 2: 408 (1827). Jag betraktar mig själv som .. en menig man i de intellektuella leden. HELLSTRÖM Malmros 143 (1931). Den hemska händelsen har väckt förstämning inom spårvägsmännens led. SvD(A) 1932, nr 33, s. 20. – särsk. i sådana uttr. som i ledet bland ngt l. ngra, bland ngt l. ngra, i främsta ledet (bland ngt l. ngra) l. i ngts främsta led, bland de främsta (av ngt l. ngra). I dess (dvs. oppositionens) främsta led stod Algernon Sidney. BOLIN Statsl. 2: 3 (1871). Nu återstod bara att maka in farbror .. i ledet bland dem, som levde och verkade för Peter Selamabs räkning. SIWERTZ Sel. 1: 121 (1920). f) i utvidgad anv. (jfr ovan), om rad av (likartade) föremål, erinrande om led i en trupp. Som bergens förebud, i gröna leder/ Mot fälten slutta sommarfagra kullar. ATTERBOM Minn. 654 (1821). Så blev jag alltså installerad i en stor sal med .. ett led gamla stolar runt väggarna. CEDERSCHIÖLD Artist. 115 1915. : (7 b)