© Svenska Akademien. SAOB spalt: L482; tryckår: 1939
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
LEJDARE läj³dare², sbst.², r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. ==.
[jfr d. lejder; av holl. leider, om vissa tåg ombord; eg. samma ord som LEJDARE, sbst.¹ – Jfr LEDARE]
[LEJDARE.sbst2 0]
sjöt. om tåg ombord på vilka snedsegel löpa; äv. om tåg l. smäcker ståltross som anbringas längs överkanten av en rå för fästande av råsegel; jfr LEDARE 9. ROSWALL Skeppsm. 1: 32 (1803). Stagsegel äro antingen tre- eller fyrkantiga och löpa på stag eller lejdare. FRICK o. TROLLE 8 (1872). WRANGEL SvFlBok 70 (1897; för fästande av råsegel). (Jag) gled .. nerför lejdaren till skonarens däck. RENNER Berge o. Lanier 77 1930. jfr BRAM-, JAGERS-, KLYVAR-, RÅ-LEJDARE. – särsk. om tåg anbragta på vissa ställen i tacklingen för där arbetande manskap att hålla sig uti; i ssgn LIV-LEJDARE.
Ssg (sjöt.):
LEJDAR-KAUS l. LEJDARE-KAUS.
ledarkaus. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. 1856.