LEJON läj³on², n. ((†) m.
VaruhusR 1639, s.
1 b,
SkeppsgR 1541,
FERNANDER Theatr. 408 (
1695));
best. -et (ss. m. -en, VaruhusR 1539, s. 1 b, HH 20: 168 (c. 1585)); pl. == ((†) -er Ebr. 11: 33 (NT 1526), FORSIUS Fosz 481 (1621)). ( lean (läan) 1543–1587. lejan (läijan o. d.) 1543–1583. lejen (läijen o. d.) c. 1580– 1584 (: Leijen spenger). lejon (lä(i)jon, läyon o. d.) 1526 osv. leon (leeon, leoon) 1526–1695. löyon 1697 [fsv.
leon,
leion,
leyan, n. l. m. l. f.; jfr isl.
leó, m.,
león, n. fht.
lēwo, lewo, louwo m. m. (varav t.
löwe, d.
løve), lat.
leo (gen.
leōnis); ytterst av gr. λέων, av ovisst urspr. Den (ny)sv. formen lejon har uppkommit ur leon gm inskott av
j mellan
e o.
o. – Jfr
KAMELEONT,
LOV]
[LEJON 1]
1) det i Afrika o. västra Asien levande rovdjuret Felis leo Lin., det största av kattdjuren, känt för sin styrka. Upp. 4: (NT (
1526).
The kastadhe .. (Daniel) för Leyonen j gropena. Dan. 6: 16 (
Bib. (
1541).
Så wäl leffuer hönan aff sit kraffs, som Leijonet aff sitt Rooff. SvOrds. C
2 a
1604.
Lejonet .. blir stort som en liten häst, är gulaktigt till färgen (osv.). BERLIN Lsb. 63 (
1852). – om hanne. Leyonet medh sijna longhårotta skuldror, och Leyinnan ryta förfährlighen. SCHRODERUS
Comenius 202 1639. jfr
BERBER-,
BÄRGS-,
GROTT-,
KAPLEJON m. fl. – särsk.
[LEJON 1.a]
a) (
i sht i vitter stil)
i jämförelser o. i mer l. mindre bildl. anv.; vanl. med särskild tanke på lejonet ss. intagande en rangplats bland djuren l. ss. starkt, modigt, tappert, stolt o. dyl. l. (numera bl. i jämförelser) ss. våldsamt l. hänsynslöst o. d.
Juda är itt vngt Leyon. 1Mos. 49: 9 (Bib. 1541.
(Kristas är) Itt starckt Läyon.
MURÆUS Arndt 2: 8 (
1648).
Han är modig som ett Leijon. Mont-Louis FrSpr. 289 1739. (Vid Kirkholm) försvarade sig (K. IX) som ett uppretadt lejon. LbFolksk. 41 1890. – särsk.
[LEJON 1.a.α]
α) i numera obr. anv.; särsk. om grym l. hänsynslös husbonde l. äkta man. War icke itt leyon j tino hwse, och icke stygg emoot titt hwsfolk. Syr. 4: 30 (
öv. 1536;
Apokr. 1921: Var icke såsom ett lejon).
(Ingjald Illråde) synes haffua warit itt leyon i fridhenom (som man seya pläghar) och itt lamb i strijdenne.
OPETRI Kr. 37 (
c. 1540.
Jag talar ei med ehr, som lejon fått til männer. KOLMODIN QvSp. 1: 12 (
1732).
BLIBERG Acerra 788 (
1737).
[LEJON 1.a.β]
β) (i bibliskt spr.) ss. beteckning för Kristus; i sht i uttr. lejonet av Juda stam (förr äv. släkte), med syftning på att Kristus gm sin moder Maria tillhörde Juda stam. Upp. 5: (NT 1526. Ett förgift nu månde wara / Helwetit så ock thesz skara, / Leijonet af Juda Stam.
Ps. 1695, 170:
4. [LEJON 1.a.γ]
γ) (
i högre stil)
ss. ärofull beteckning för person, folk, stat l. dyl.; särsk. [med utgångspunkt i en under trettioåriga kriget på Gustav II Adolf applicerad profetia av
PARACELSUS om ett gult lejon från Norden (jfr 3Saml. 1934, s.
1 ff.) som skulle angripa o. besegra örnen (dvs. den tyskromerske kejsaren). Möjligen åsyftar anv. äv. lejonen i det sv. riksvapnet] (
numera föga br.)
i sådana uttr. som det götiska l. nordiska lejonet, om (framstående) sv. regent; lejonet från Norden, i sht om Gustav II Adolf. (Prästerskapet hoppades att drottning Kristina ville) såsom thet rätta Nordeske Leijonnet medh snällheet och försich tighest regera. RARP 4: 368 (
1650).
Den skrud, vårt Svenska lejon / Vigt in vid Narvas slag. RUNEBERG 2: 102 (
1848;
om K. XII).
[LEJON 1.a.δ]
δ) (urspr. delvis efter motsv. anv. i eng., där anv. utgår från sådana uttr. som to see the lions, eg. i fråga om de i Londons Tower befintliga lejonen, vilka förr tillhörde stadens sevärdheter] (i sht i vitter stil) om framstående person i allm. (som tilldrar sig stor uppmärksamhet o. beundran) l. om person som är l. behandlas ss. den främste i sin krets l. gör sig starkt gällande i sällskapslivet; äv. (numera företrädesvis i ssgn MODE-LEJON): elegant herre, "sprätt", snobb; "dandy". (Grevinnan Wrede) längtar mycket efter Sverige, och det är ganska naturligt, ty lejonen i Paris äro ej agreabla. MoB 9: 7 1796.
(Den ytterliga fåfänga) hvaraf i den eleganta veriden de så kallade "lejon" drifvas.
FRANZÉN Minnest. 3: 69 (
1844).
Alla stadens lejon .. samlade sig kring löjtnant G. WETTERBERGH Selln. 192 (
1853).
Kommo .. (studentkorpralerna) på en liten familjebjudning. så voro de aftonens lejon. ÖDMAN StudW 39 (
1891).
Men lejonet i flocken var ändå magister Per Sjöros. SIWERTZ Eld. 350 (
1916).
OLJELUND GrRidd. 202 (
1926). – jfr-
BAL-,
MODE-,
SALONGS-,
SOCIETETS-LEJON m. fl.
[LEJON 1.a.ε]
ε) [efter lat. unum, sed leonem, gr. ἕνα ἀλλὰ λέοντα, urspr. i en esopisk fabel, där yttrandet fälles av en lejoninna om sin enda unge, då en rävhona skryter över sina många ungar]
(
ngt vard.)
bildl., om person (l. sak), i uttr. en, men ett lejon l. dyl., för att framhålla att ifrågavarande person osv. visserligen är ensam (i ngt visst avseende), men kvalitativt uppväger ett flertal av liknande slag. NOREEN VS 1: 12 (
1903). Bland den
(i en viss boksamling) mycket sparsamt företrädda nöjesläsningen
(fanns) "Das galante Sachsen" – en, men ett litet lejon.
KFÅb. 1913,
s. 122. jfr
AHNFELT BevO 37 (
1879).
[LEJON 1.b]
b) oeg., om föremål l. bild som föreställer ett lejon (i bet. 1). 1Kon. 7: 29 (
Bib. (
1541).
Ett stop aff Sölff medh en fott, 3 förgylta Leijann wnder. HH 1: 18 (
1543).
RÅLAMB 10: 33 (
1691;
om gallionsbild). (Fogelberg) fullbordade tvenne Colossala Lejon för Konung Carl XIII:s Statue.
SvLitTidn. 1821, Bih. sp.
. jfr
ALABASTER-,
MARMOR-,
STEN-LEJON m. fl. – särsk.
[LEJON 1.b.α]
α) herald. om avbildning av lejon, använd ss. heraldisk bild. Göta lejon, se GÖT sbst.¹, 1 a . 2 Leoner holle wapnetth. HSH 37: 10 (
1548).
G1R 27: 208 (
1557;
i Danmarks vapen).
Folkungarne förde i sin sköld ett upprätt lejon öfver tre snedbjälkar. SvH 2: 113 (
1904).
FLEETWOOD Herald. 54 (
1917). jfr
SILVER-LEJON.
[LEJON 1.b.β]
β) (
förr)
artill. om vartdera av de två handtagen på en (brons)kanon, vilka urspr. hade utseende av lejon. TÖRNGREN Artill. 2: 1795.
DALIN 1853.
[LEJON 2]
2) astr. i sg. best., i l. ss. namn på stjärnbilder.
[LEJON 2.a]
a) [jfr lat. Leo (major), gr. λέων, i motsv. anv.]
benämning på den femte i ordningen av djurkretsens stjärnbilder, ävensom på motsv. tecken i djurkretsen; äv. i uttr. Stora lejonet. Ps. 1567. Kalend. s. C 1 b. När solen är j Leiyonet. BOLAVI A a (1578). Om Återlåtande. .. Leyonet högre Armen regerar ondt. Bondeprakt. C 3 a 1662. BERGSTRAND Astr. 39 (
1925). –
Särsk. [LEJON 2.a.α]
α) (jfr lat. cor Leonis] i uttr. Lejonets hjärta, om den ljusaste stjärnan (Regulus) i stjärnbilden Lejonet; jfr LEJON-HJÄRTA 2. ADLERBETH FörslSAOB 1798.
[LEJON 2.a.β]
β) i uttr. (ut)i l. under Lejonet(s tecken), med ankngtning till ä. föreställningssätt: vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i Lejonets tecken. Een Menniskia född vthi Leyonet är Cholerisk (osv.). SCHWARTZ Alm. 1656,
s. 17.
ADAMS-KLINGBERG Kirk Planet. 43 1926.
[LEJON 2.b]
b) [jfr nylat. Leo minor]
i uttr. Lilla, förr äv. Mindre lejonet, benämning på en stjärnbild mellan Lejonet o. Stora björnen. MELANDERHJELM Astr. 1: 1 (
1795).
MODIN Stjärnv. 60 (
1918).
SvUppslB 16: 1187 1933.
[LEJON 3]
3) [namnet åsyftar sannol. eg. papperets vattenstämpel; jfr
ELEFANT-PAPPER]
(
†)
i uttr. stora lejon, om ett slags ritpapper i stort format. 15 1/2 ris aldra största papper till skeppsritningar kallat "grand aigle" eller "stora leijon". AMBROSIANI DokumPprsbr. 167 (
i handl. fr. 1769.
[LEJON 4]
4) i utvidgad anv., om vissa djur som på ngt sätt erinra om lejon; ss. senare ssgsled. [LEJON 4.a]
a) om visst säldjur; i ssgn SJÖ-LEJON. [LEJON 4.b]
b) om vissa insektslarver; i ssgrna BLADLUS-, MYR-LEJON. Anm. Ordet användes t. o. m. slutet av 1500-talet äv. ss. l. i namn på vissa (krigs)fartyg (med gallionsbilder föreställande lejon) l. möjl. ss. benämning på visst slag av dylika; jfr följ. språkprov: Then Nya leonen ssom nu stond(er) på Stapull. VaruhusR 1539, s.
1 b. Leijanens Takel.
Skeppsinvent. (
1544).
Lille Läanen. KlädkamRSthm 1555 k,
s. 284 b. Röde Leanenn.
Därs. 1565 g,
s. 94 a. jfr: Båtzmän på Smålandz Leanet.
SthmTb. 11/3 1587.
A
–
LEJON-ANSIKTE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. särsk.¹) herald. vapenbild med mot åskådaren vändt lejonhuvud. PERINGSKIÖLD MonUppl. 8 1710. [LEJON-ANSIKTE.ssg 2]
2) [efter lat. facies leontina]
med. om den förändrade ansiktsbildning som i vissa fall förekommer hos spetälskepatienter, leontiasis. STRANDBERG HudSj. 58 (
1924).
–
LEJON-APA,
f. l. r. zool. apan Leontocebus leoninus Humb., som till det yttre påminner om ett (litet) lejon. Rebau NatH 1: 5
1879.
–
LEJON-BILD. (
i sht i fackspr.)
bild föreställande ett lejon. REUTERDAHL SKH II. 1: 294 (
1843).
–
LEJON-BLAD.
[bladens form påminner om en lejonfot]
(
†)
bot. örten Alchemilla vulgaris Lin. daggkåpa; jfr -FOT 2. SERENIUS Kkkk 1 a
1757.
–
LEJON-BRINGA,
r. l. f. särsk.
veter. om bred o. köttig bringa (utan framstående bröstbensspets) hos häst (av tyngre ras). SJÖSTEDT Husdj. 1: 49 (
1859).
–
LEJON-FANA.
( lejon- 1822 osv. lejona- 1833 fana med bilden av ett (l. flera) lejon. PoetK 1822, 1: 245. GROTENFELT NFosterl. 12 (1918).
–
LEJON-FOT. särsk.
[LEJON-FOT.ssg 1]
1) om fot på möbler l. dyl., gjord i form av en (fram)fot av ett lejon. HusgKamRSthm 1660–73 b,
s. 244.
WALLMARK 204 1914.
[LEJON-FOT.ssg 2]
2) [jfr -BLAD]
(
föga br.)
bot. örten Alchemilla vulgaris Lin. daggkåpa. DYBECK Runa 1845,
s. 4 (
cit. fr. 1662).
FRIES Ordb. 70 (c.
1870.
–
LEJON-FÄRGAD,
p. adj. jfr -GUL. HELLSTRÖM Kusk. 170 1910.
–
LEJON-GAP.
[namnet åsyftar blomkronans form]
bot. örten Antirrhinum majus Lin. (som i sv. förekommer nästan bl. ss. trädgårdsväxt). LILJA FlOdlVext. 94 (
1839).
Ssg:
–
lejongaps-växt.
bot. särsk.
i pl., ss. namn på familjen Personatæ (Scrophulariaceæ), till vilken lejongapet hör. LINDMAN LbBot. 95 (
1904).
–
LEJON-GROP.
(i fråga om ä. l. utländska förh.) grop vari ett l. flera lejon hållas fångna. ÖDMANN StrSaml. 5: 44 (
1792;
i Marocko).
Daniel i lejongropen. Dan. (öv. 1861;
rubvik).
STRINDBERG NSvÖ 1: 112 (
1906;
i fråga om ä. sv. förh.).
–
LEJON-GUL.
som har samma (grå)gula färg som lejonets hårrem. SNOILSKY 4: 239 1887.
–
LEJON-GYLLEN.
(leon gyldenne, pl.) numism. (förr) ett guldmynt som i prägeln hade bilden av ett lejon(huvud)? G1R 24: 248 1554.
–
LEJON-GÅRD.
[fsv. leona gardher]
(
i sht i fråga om ä. förh.)
inhägnad plats där ett l. flera lejon hållas fångna. MeddSlöjdF 1886,
s. 20 (
i fråga om förh. på 1500-
talet). –
(1 b?) LEJON-HANDFAT. (
†)
ett slags handfat som vilade på ett lejon (i bet. 1 b)? VaruhusR 1541.
Fatab. 1907, s.
89 1546. jfr: Handfaath som ett leon –
1 st.
GripshInvent. 1550.
–
LEJON-HJÄRTA.
( lejon- c. 1700 osv. lejona- 1582 [LEJON-HJÄRTA.ssg 1]
1) till 1. DALIN 1853. särsk. (i sht i vitter stil, numera mindre br.) bildl., i uttr. som beteckna ngn ss. modig.
PERICI Musæus 1: 94 a (
1582).
ISOGÆUS Segersk. 462 (
c. 1700. En öfverdådig buss med lejonhjärta.
ARKADIUS Pakkala 55 (
1895).
[LEJON-HJÄRTA.ssg 1.2]
2) (
†)
astr. till 2 a, i sg. best.: den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Lejonet, Regulus. HIORTER Alm. 1745,
s. 36.
–
LEJON-HONA.
( lejon- 1853 osv. lejona- 1818 ADLERBETH Ov. 99 (1818).
–
LEJON-HUD.
( lejon- 1697 osv. lejona- 1603–1848. lejone- 1665–1691) hud (se HUD, sbst.¹ [LEJON-HUD.ssg 2]
2) av ett lejon. BALCK Es. 150 (
1603).
Fast Åsnan blijr klädd i Leyonehwd, så förråda henne doch öronen. GRUBB 202 1665. särsk.
[anv. utgår från berättelsen om Herkules, som brukade vara iklädd en lejonhud]
(i vitter stil, föga br.) om lejonhud (vanl. fattad ss. ett klädesplagg) ss. symbol för styrka o. mod (o. ofta i sht för den råa styrkan i motsättning till list o. förslagenhet; jfr RÄV-PÄLS). Giäller intet Räfwepeltzen, så måste Leyonehwden stå bij. GRUBB 255 (
1665).
Vi äro .. (det yngre Sverges) söner, och borde betänka huru den gamla lejonhuden oss passar. GEIJER I. 6: 363 1844. HORNBORG Loew. 20 (
1928).
–
LEJON-HUVUD.
( lejon- 1637 osv. lejona- 1526. lejone- 1548–1610. lejons- 1660 [LEJON-HUVUD.ssg 1]
1) ett lejons huvud. Upp. 9: 17 (NT 1526.
[LEJON-HUVUD.ssg 2]
2) (
i sht i fackspr.)
bild l. föremål som föreställer l. liknar ett lejonhuvud (i bet. 1). HH 2: 26 1548.
Prässade Leijonhufvud af Läder, till Stöfvelprydnad. VexiöBl. 1818,
nr ,
s. 4.
OoB 1932, s.
332 (ss. heraldisk figur).
–
LEJON-HÖVDAD,
p. adj. [jfr gr. λεοντοκέφαλος]
(
i vitter stil)
vars huvud liknar ett lejons; äv.: försedd med lejonhuvud (i bet. 2). TEGNÉR (WB) 1: 175 (
c. 1805. En stol med lejonhöfdade karmar.
HALLSTRÖM Brilj. 222 (
1896).
–
LEJON-KLO.
vanl. [efter det lat. uttr. ex ungue leonem pingere, att måla lejonet efter klon, dvs. att av klon sluta sig till hela gestalten; vanl. bildl.: att av ngn viktig detalj i ett konstvärk l. dyl. sluta sig till upphovsmannens begåvning]
bildl., i vissa uttr. som beteckna att ngn i ngn viss prestation visar l. visat prov på framstående begåvning. Ett Göthiskt förbund har lagt sin lejonklo i dagen. Phosph. 1811,
s. 177.
STRÖMBERG ModFrLitt. 21 (
1928).
–
LEJON-KULA.
( lejon- 1660 osv. lejona- 1618 – c. 1765. lejone- 1636 – c. 1730 [fsv. leonakula]
lejongrop o. d. (Daniel) Bleff .. kastadh j Leyona kulan. Dan. (Bib. 1618;
i in- gressen). SCHRODERUS Os. 1: 19 (
1635). särsk. i sg. best. ss. namn på Stockholms äldsta kända teater (
1667–1697)
, urspr. inredd i en till kungliga slottet hörande lejongrop. BORK Darius XIII (cit. fr. c. (
1685).
Lejonkulans dramer. (1908; boktitel). jfr
BÖRK Darius (
1688;
i titel).
–
LEJON-LÄRFT.
[efter t. löwentlinnen (jfr LÖVENLÄRFT)]
(
förr)
"lövenlärft". ALMSTRÖM Handelsv. 393 (
1845).
NISBETH 872 1868.
–
LEJON-LÖV.
[jfr -BLAD]
(
†)
bot. daggkåpa. SERENIUS Kkkk 1 a
1757.
–
LEJON-MAN ~ma²n. ( lejon- 1804 osv. lejona- 1818 WIKFORSS (
1804;
under löwenmähne). särsk (i sht i vitter stil) i bildl. anv., om yvigt huvudhår (särsk. hos mansperson). DIXELIUSBRETTNER
Hebbe 281 (
i handl. fr. 1880.
– (jfr
2)
LEJON-MOD.
( lejon- 1656 osv. lejona- 1738–1755. lejone- 1635. lejons- 1620 (i vitter stil) jfr -HJÄRTA 1 slutet. PHRYGIUS Föret. 14 1620.
–
LEJON-MUN.
( lejon- c. 1880. lejona- 1824. lejone- 1665 särsk. (föga br.)
bildl., i fråga om storordighet (hos pultron), i ordspråksliknande uttr. betecknande ngn ss. storordig. Leyone Munn, och Hare Hiärta. GRUBB 451 1665.
GRANLUND Ordspr. (c.
1880.
–
LEJON-PART.
[efter den esopiska fabeln om lejonet som skulle fördela det i jakt tillsammans med två andra djur förvärvade bytet o. under olika förevändningar tog nästan alltihop]
(orättvist) stor andel; särsk. i sg. best.: den större l. värdefullare delen, största delen. TOPELIUS Fält. 3: 206 (
1858).
GHT 1936,
nr 39,
s. 10.
–
LEJON-RAM.
[LEJON-RAM.ssg 1]
1) fot, i sht framfot, hos l. av lejon. SPEGEL 363 1712. särsk. i oeg. anv., ss. attribut till vissa väsen.
MÜNCHENBERG Scriver Får. 42 (
1725;
på satan).
WIRSÉN Sång. 225 (
1884;
på sfinx).
[LEJON-RAM.ssg 2]
2) (
†)
== -FOT 2. Linc. (
1640;
under alchimilla).
WESTHIUS Fasc. B 1 a
1677.
–
LEJON-RIKSDALER.
[jfr t. löwenthaler]
(
förr)
riksdaler på vars ena sida bilden av ett lejon var präglad? BoupptSthm 7/8
1678.
–
LEJON-SPRÅNG. särsk. (
i vitter stil)
oeg.: stort (långt, djärvt) språng (i eg. l. bildl. bemärkelse). SÄTHERBERG Dikt. 1: (
1862;
i bild).
Från den andra .. (av Beethovens symfonier) till den tredje är det ett värkligt lejonsprång. WEGELIUS MusH 341 (
1893).
–
LEJON-SPÅNG. (
†)
spänne format som ett lejon l. ett lejonhuvud?. Ett .. belte medh Leijen speng(e)r. SthmTb. 27/7 1584.
–
LEJON-TAND.
( lejon- 1638 osv. lejone- 1694 [LEJON-TAND.ssg 1]
1) tand hos l. av ett lejon. WESTE 1807.
[LEJON-TAND.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. av d.
løvetand, t.
löwenzahn samt av mlat.
dens leonis; benämningen åsyftar bladens form; jfr
HAJ-TAND,
LÖVETAND]
(
numera mindre br.)
bot. örten Taraxacum officinale (Web.) Marss., maskros; stundom äv. om (örter tillhörande) närstående släkten, ss. Leontodon (till vilket maskrosen förr fördes). FRANCKENIUS Spec. B
4 a
1638.
LILJA SvFoderv. 169 (
1867;
om släktet Leontodon).
BOLIN Åkerogräs. 88 (
1926). särsk. (
†)
i uttr. lejontand med avbiten rot, om örten Crepis præmorsa (Lin.) Tausch., klasefibla. LIN DESTOLPE FlWiksb. 11 (
1716).
Ssgr:
–
lejontand(s)-gräs, (
†)
örten Taraxacum vulgare Lin., maskros. ApotT 1698, s. P
3 a.
PH 11: 309 1777.
–
lejontand(s)-rot.
farm. maskrosrot. ApotT 1698, s. P
3 a.
–
lejontand(s)-vatten. (
förr)
farm. beredt gm destillation av maskros, extrakt av maskrosrot? ApotT 1698, s. .
Därs. 1739,
s. 8.
–
LEJON-TASS.
[LEJON-TASS.ssg 1]
1) tass hos l. av ett lejon. [LEJON-TASS.ssg 2]
2) (i fackspr.) om föremål (i sht fot på möbel) gjort i form av en lejontass (i bet. 1). GRAFSTRÖM Kond. 272 (
1892).
–
LEJON-TÄMJARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [LEJON-TÄMJARE.ssg 1]
1) person som (yrkesmässigt) tämjer lejon. TEGNÉR (WB) 2: 146 (
1813;
om Herkules).
[LEJON-TÄMJARE.ssg 2]
2) (i Finl., föga br., skämts.) sup. GRIPENBERG DianV 214 1925.
–
LEJON-VAKTARE.
( lejon- 1586 osv. lejone- 1588–1590) person som vaktar o. sköter om ett fånget lejon. KlädkamRSthm 1586 A, s.
5 a.
–
LEJON-VALP.
[fsv. leona hvälper; jfr d. løvehvalp, isl. leónshvelpr, eng. lions whelp]
(
föga br.)
lejonunge; äv. bildl. HAGBERG Shaksp. 4: 226 (
1848;
bildl.).
BJÖRKMAN 1889.
–
LEJON-VIKT. (
förr)
viktlod i form av ett lejon (i bet. 1). FALKMAN Mått 1: 31 (
1884).
–
LEJON-ÖRN herald. heraldisk figur vars övre del föreställer främre delen av ett lejon o. vars nedre del föreställer vingar o. fötter av en örn. SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 59 (
1874).
B
(
†):
C
(
†):
D
(
†):