LERJORD le³r~jω²rd, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar.

[y. fsv. leriordh (PMÅNSSON 200); jfr d. lerjord; av LERA sbst.¹, (LER, sbst.¹). o. JORD]

[LERJORD 1]

1) i sht landt. motsv. LERA sbst.¹, 1 a, om jordart l. jordmån som har stor halt av lera; äv. om markområde med dylik jordmån; jfr JORD 7. Then rätte sädes tijden (är) um våren, besynnerligen ther leer jorden är. G1R 25: 269 (1555). I. ERICI Colevus 1: 95 (c. 1645). Han brukar särskilja fyra slags jordarter: grus- och sand- jord, lerjord, mergeljord och mulljord. HOLMSTRÖM Naturl. 2: 7 (1889). Sonebson HbTrädg. 8 (1926). – särsk. i utvidgad anv.: lera. Konungen (lät) giuta.. (kopparkärlen) j leeriord. 2Krön. 4: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: i lerformar). GUNDBERG Tegel 8 (1860).

[LERJORD 2]

2) kem. aluminiumoxid; jfr KORUND; jfr LERA sbst.¹ 1 d, o. JORD 8 d β, γ. RINMAN JärnH 835 (1782). Lerjord är det rena grundämnet uti leran, afskildt ifrån alla främmande inblandningar, som utgör basis, eller den förnemsta beståndsdelen uti ren alun, som intet har betydande smitta af järn. DENS. 2: 15 (1789). VavuhbTulltaxa 1: 145 (1931).

Ssgr

– LERJORD-ART,

– LERJORD-BETAD.

– LERJORD-HYDRAT,

– LERJORD-NATRON,

– LERJORD-SALT,

– LERJORD-SILIKAT, se B.

– (1) LERJORDS-ART. (-jord-) (numera knappast br.) landt. BERGSTRAND Johnson 2: 97 (1874). (Man) förbättrar styfva lerjordarter medelst på- förande af dyjord, mergel, kalk o. s. v. NF 6: 381 (1882).

– (2) LERJORDS-BETA r. l. f. färg. basisk l. neutral beta (se BETA, sbst.¹ a β) innehållande aluminiumsaltar. PASCH ÅrsbVetA 1844, s. 13. HAGDAHL Fråga 254 (1883).

– (2) LERJORDS-BETAD, p. adj. (-jord-) färg. jfr -BETA. PASCH ÅrsbVetA 1839, s. 19.

– (2) LERJORDS-HALT, r. kem. JernkA 1886, s. 33. La HT 1907, s. 402.

– LERJORDS-HYDRAT. ( -jord- 1885. -jords- 1819–1931) (numera knappast br.) kem. alumilnumhydroxid. VetAH 1819, s. 128. VavuhbTullaxa 1: 146 (1931).

– (2) LERJORDS-METALL. (numera knappast br.) kem. aluminium. SVENONIUS Stenr. 107 (1887).

– (1) LERJORDS-MYLLA, r. l. f. (numera knappast br.) (Linden) Trifs bäst på lös, fet, stenblandad lerjordsmylla. JUHLIN-DANNFELT 247 (1886).

– (3) LERJORDS-NATRON. ( -jord- 1871. - jords- 1850–1917) (numera knappast br.) kem. natriumaluminat. WIEMER Årsb VetAReg. (1850). Fetterna saponifieras icke af lerjord, men väl af lerjords- natron. LIEDBECK KemTekn. 821 (1868). 2NF 26: 243 (1917).

– (2) LERJORDS-SALT, n. ( jord- 1893. jords- 1822–1924) (numera knappast br.) kem. aluminiumsalt. BERZELIUS Brev 11: 56 (1822). SANTESSON Läkem. 170 (1924).

– (3) LERJORDS-SILIKAT. ( -jord- 1893. - jords- 1825–1925) kem. aluminiumsilikat. JernkA 1825, 1: 78. 2NF 37: 636 (1925).

– (1) LERJORDS-VÄXT. i sht landt. växt som huvudsakligen växer på lerjord. BotN 1856, s. 37. BOLIN Åkerogräs. 21 (1926).