ANTE v. -ter, -tedde; se för öfr. TE v., [af AN, adv. II 4, o. TE, v.; jfr t. anzeigen]
[ANTE 0]
(
†)
visa, erbjuda; jfr ANPRESENTERA 1. At sine Tienst antee. HUSS Steugmann 41 (
1650). – refl.: te sig, visa sig; uppträda; jfr
ANLÅTA II, ANSKICKA. Then Muscovvitiske Envoyen .. hafwer widh Audientzen .. trängdt hårdt vppå, at Hs. Churfl. Durchl. skulle baarhufwuder antee sigh emoot honom.
N. av. 2 Okt.
1656 nr 1, s. 3.
Stundom jagh strängare är, migh något grymmare anteer. ARRHENIUS Vitt. 157 (
1666).
Så at .. hela natten sig blid och med en liuflig väderlek antedde. NORDBERG 1: 162 (
1740).