ANTE- an¹te-, prefix, o. ANTI. an¹ti-, prefix¹. [jfr t. ante-, anti-, fr. anté-, anti-, af lat. ante-, anti-, af ante, före, framför, motsv. gr. ἀντί (se ANTI-, prefix²); se för öfr. det besläktade AN-, prefix². Såväl i sv. som i t. o. fr. har en sammnanblandning med ANTI-, prefix², egt rum; å andra sidan har i vårt språk formen ante- i vissa fall införts under medveten sträfvan att hålla de båda prefixen i sär]
[ANTE- 1]
1) i fråga om rumsförhållanden: framför; se ANTEPENDIUM, ANTICHAMBRE. [ANTE- 2]
2) i fråga om tidsförhållanden: före; se ANTECEDENTIER, ANTECESSOR, ANTECIPATION, ANTECIPERA, ANTEDATERA, ANTEDILUVlAN(SK), ANTEPENULTIMA.