ANTECIPATION an¹tesip¹atʃω⁴n l. -si¹p- l. -aʃ-, l. ANTICIPATION an¹ti-, r.; best. -en; pl. -er. (anti- RARP 6: 234 (1657) osv., LYTTKENS o. WULFF Utt. (1889). ante- NF 1876; jämte anti-), SVEDELIUS Förfl. lif 166 (1887)) vbalsbst. till följ. 1) till ANTECIPERA 1. 2 RARP 3: 322 (1723). Anticipation af ett påföljande års anslag kan med K. M:ts särskilda nådiga medgifvande ega rum. SvT 1852, nr 15, s. 3. Regeringens upplåningar eller, rättare, anticipationer i Banken. (AGARDH o.) LJUNGBERG Stat. I. 3: 117 (1853). Det kan blifva alldeles nödvändigt att taga i beräkning äfven denna tillgång (dvs. andra människors förtroende för ens arbetsförmåga), men detta är då en "antecipation" på framtiden. SVEDELIUS Förfl. lif 166 (1887). 2) till ANTECIPERA 2. Den aff H. K. M:t begiärte anticipation aff uthskriffninghen för tillkommande åhr. RARP 6: 234 (1657). Såväl kapital som ränta komma .. vid den regressiva beräkningen att betalas i anticipation (förskott), och räntan får namn af diskont. FLIESBERG Handelsvet. 288 (1891). – särs. till ANTEClPERA 2 a; äfv. konkret. Anticipation. Föruttagning. Det föirhållande som inträffar då man på en harmonisk eller melodisk hufvudnot låter följa en genomgående not, som i den omedelbart derpå följande harmonien framträder såsom hufvudnot ... Anticipation kallar man äfven sjelfva den sålunda inträdande, genomgående noten. HÖIJER Mus.-lex. (1864). Om (vid öfvergången från ett ackord till ett annat).. en eller flera stämmor före det nya ackordets inträde intaga sina platser i detta, uppstå s. k. föruttagningar, (äfven kallade anticipationer). WEGELIUS Musikl. 1: 1209 (1888).