ANTICHAMBRE an¹tiʃaŋ⁴ber, äfv. aŋ¹t-, stundom -ʃam⁴- (stundom uttaladt med franskt nasalljud, i sht i tredje stafvelsen), r.; best. -en -bern; pl. -er -brer. (-chambern (best. sg.) NORDBERG 1: 55 (1740), SP 1780, s. 299) [jfr t.
antichambre, eng.
antechamber, af fr.
antichambre, efter it.
anticamera, af
anti-, motsv. lat.
ante (se
ANTE-), samt
camera, rum (se
KAMERA o.
KAMMARE)]
[ANTICHAMBRE 0]
rum (hos högt uppsatta personer) hvari audienssökande få uppehålla sig, medan de vänta på företräde; anmälningsrum, väntrum. Vid ingången (till konungens kvarter) mötte dem (dvs. de polska kommissarierna) en Camar-Herre, som förde dem til AntiChambren. NORDBERG 1: 333 (
1740).
Om tu äst en Cavaller och vil göra tin lycka, så besök ofta Furstelige personers och Ministrarnes bord och passa flitigt up i Antichambrerne. SP 1780,
s. 867. En ståtlig tapet, som skulle pryda en furstlig antichambre.
J. AHRENBERG i
Finsk tidskr. 1896, 2:
383.