LIE li³e², r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera nästan bl. i poetisk o. högre stil samt i Finl.) LIA, r. l. m. l. f.; best. -an: pl. -ar l. (numera bl. i Finl.)
-or (
BtFinlH 3: 328 (
1556),
BERGROTH FinlSv. 60 (
1916)) ((†)
-er RR 1547 fol. , KKD 8:
81 (c. 1710)).
( le- 1640 (: Lewätil). legi- c. 1696. lei(j)- 1559 – c. 1836. li- (lij-, lii(j)-, liji-, lj-) 1523 osv. ligie 1595 (: Ligiar, pl.). liddi- 1630 (: Liddie orff). li(j)d- c. 1710– c. 1770. li(j)y- 1526–1637. lyi- 1585–1662. – -a 1523 (oblik form), 1526 (nominativ) – 1916. -e, nom. 1538 osv. -e, oblik form 1526 (: liyän, sg. best.) osv.) [fsv. le, lie, sv. dial. le, lej, ljå, ljo, lö, motsv. d. le, nor. ljå, isl. lé (gen. liá), mnt. læ[comb_0306], lĕhe; möjl. besläktat med gr. λαῖον, lie, o. samhörigt med LAGG. sbst.¹ LO, garvarbark, o. LUR, blåsinstrument]
[LIE 0]
huvudsakligen för slående av gräs o. mejning av säd avsett redskap som utgöres av ett flackt bågformigt, på ena sidan med ägg försett stålsatt järnblad som i ena ändan är vinkelrätt böjt o. fastgjort vid ett med handtag försett träskaft; ofta i inskränktare anv., om det skärande bladet; föir äv. om skära. G1R 1: 153 (
1523).
När tu, gåår j tins nästas sädh, så må tu affplocka ax, men medh liyan skalt tu icke gå ther til. 5Mos. 23: 25 (
Bib. 1541;
Bib. 1917: med skära). Tå skola the göra sijn swerd til ploghbillar, och sijn spiwt til liyar.
Jes. 2: 4 (
Bib. 1541).
Ju tiockare Gräs, ju bättre bijter Lijan. RUDBECK Atl. 3: 334 (
1698).
HELLSTRÖM Malmros 118 (
1931). jfr
BUSKA-,
DIKES –
LJUNG-,
PORS-,
SKÖRDE-,
SLÅTTER-,
SÄDES-,
TORV-,
VASS-LIE m. fl. – särsk.
[LIE .a]
a) (
†)
i vissa uttr. [LIE .a.α]
α) i vissa uttr. med bet.: låta lien komma till användning o. d. När nw fruchten moghen är, strax kastar han liyän vppå, thy skörde tijdhen är på färde. Mark. 4: 29 (
NT 1526;
Bib. 1917 låter han strax lien gå). Höömånat mon tigh thet lära. / At tu skalt liyan på engen bära.
Ps. 1549, Kal.
s. 8 a.
MeddNordM 1899–1900,
s. 45 (
1754).
[LIE .a.β]
β) [trol. med anslutning till
5Mos. 23:25; se ovan]
bildl., i uttr. föra l. kasta lien i en annans säd l. i andras åkrar o. d., arbeta på en annans område, äv.: draga vinsten av en annans arbete. Them (dvs. polackerna) hadhe och icke heller bordt, at föra lijen vthi ens annars sädh. CHESNECOPHERUS Skäl Pp 3 b (i handl. fr. 1596). Jag gifver mig .. ingalunda ut, at (med denna bok) kasta ljan uti andras åkrar. BROMAN Glys. 3: 4 (
c. 1730).
KALM VgBah. Föret.
3 (
1746).
[LIE .a.γ]
γ) i uttr. lägga (ngt) under lien, slå, meja. (Bonden) schall icke mere slå eller leggia vnder lien, i huar gonge, än såsom han kan reffzsa på en dag eller twå allermest. G1R 13: 299 (
1541).
[LIE .b]
b) om lie l. lieformigt redskap använd(t) ss. vapen. LMil. 4: 1472 (
1714).
Lucanierne bruka Stridsvagnar med hvassa lijor. EHRENADLER Tel. 391 (
1723).
ALM BlVap. 168 (
1932).
jfr: (I brist då vapen skall man) tage lijer och binde them långz opå schafftedt till att göre fienderne skade. G1R 26: 76 (
1556). jfr
STORM-LIE.
[LIE .c]
c) i jämförelse, i fråga om dödens skördar, i sht på slagfältet. Fienden .. gaf en salva i ryggen på dem, hwar af manskappet föll som grääs för en lijda. KKD 1: 167 (
c. 1710).
RUNEBERG 2: 26 (
1835).
C.V.A. STRANDBERG 1: 168 (
1860).
[LIE .d]
d) i mer l. mindre bildl. anv., i sht om lie ss. redskap för förgängelsen o. d.; särsk.
[urspr. med anslutning till
Upp. 14: 14 ff., senare till föreställningen om döden ss. en benrangelsman med lie i handen]
(i vittert spr.) i uttr. dödens lie o. d., äv. tidens lie o. d. Mannen med lien, om döden. SCHÜCK Wivallius 1: 209 (i handl. fr. 1637).
GYLLENBORG Skald. 77 (
1798:
tidens lia).
Men de se ej långt förut / Benraglet med glas och lia, / Båda dem ett rysligt slut. LEOPOLD 2: 174 (
1815).
Hvad mer, om stjerneskördar mejas / som gyllne säd af tidens lie ner? RYDBERG Dikt. 1: 7 (
1877,
1882).
(De voro) obekymrade om att revolutionens lie mejade deras grannar som gräs. JANSON Segr. 63 (
1913).
[LIE .e]
e) [jfr nylat. falx cerebri resp. cerebelli]
(
†)
anat. bildl., om "hjärnskära". VetAH 1753, s.
31. AUERBACH (
1911). jfr
HJÄRN-LIE.
Ssgr:
A
(i starkt bygdemålsförgat spr.):
–
LI-VÄTEL. (
†)
liebryne. Linc. 1640;
under cos).
B
(i starkt bygdemålsfärgat spr.):
–
LIA-RÄT l.
-RÄTTA,
r. l. f. redskap för att räta lien. Landsm. XL. 9: 7 (
1896).
RedNordM 1927,
s. 22.
C
:
–
LIE-BAND.
för fasthållande av liebladet vid skaftet. LINNÉ Sk. 392 (
1751).
–
LIE-BLAD.
( li- 1805. lie- 1777 osv.) Stället der lie-bladet fästes vid skaftet. GADD Landtsk. 3: 500 (
1777).
–
LIE-BRODD. (
†)
efter slåttern nyuppvuxet gräs. VetAH 1779,
s. 98.
–
LIE-BRYNE.
( lia- 1566. lie- 1641 osv. lio- 1538) brynsten l. brynsticka för lie. VarRerV 43 (
1538).
–
LIE-BRÄNNA,
r. l. f. [sv. dial. li(e)bränna]
(starkt bygdemålsfärgat) slåtter som göres så nära marken att återväxten tar skada; äv. om "liebränd" gräsmark. GADD Landtsk. 2: 426 (
1775).
–
LIE-BRÄNNA,
v. -ing. ( li- 1752–1798. lie- 1756 osv.) [sv. dial. li(e)bränna]
(bygdemålsfärgat) slå (vallen) så nära marken att återväxten tar skada. BRAUNER Åker 139 (
1752).
–
LIE-FABRIK.
JernkA 1820,
s. 254.
–
LIE-FORMAD,
p. adj. som har formen av ett lieblad. –
LIE-HOLK.
[sv. dial. liholk]
(bygdemålsfärgat) bindsle l. hylsa som fasthåller liebladet vid skaftet. RedNordM 1923, s. i
10. –
LIE-HUGG.
[LIE-HUGG.ssg 1]
1) == -SLAG 1. DAHLMAN Humleg. 126 (
1748).
[LIE-HUGG.ssg 2]
2) (
föga br.)
== -SLAG 2. MÖLLER (
1790,
1807)
–
LIE-JÄRN.
[LIE-JÄRN.ssg 1]
1) järn varav liar smidas. JernkA 1846,
s. 256.
[LIE-JÄRN.ssg 2]
2) (
†)
lieblad. KALM Resa 1: 199 (
1753).
–
LIE-KNAGG.
( lia- 1730. lie- 1790 osv.) handtag på lieskaft. ULLENIUS Ro & 206 (1730). --LÅR(ET). (i fackspr.) den vinkelböjda delen av liebladet. ENEBERG Karmarsch 2: 662 (
1862).
–
LIE-MAN,
m. [LIE-MAN.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
om slåtterkarl. SANTESSON Nat. 9 (
1880).
[LIE-MAN.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
till b: med lie beväpnad man. WINGÅRD Minn. 9: 68 (
1848).
[LIE-MAN.ssg 3]
3) (
i sht i vitter stil)
till d, ss. personifiering av döden; i sht i sg. best. Weise 284 (
1697).
Om någon rik pamp blir dödssjuk och önskar muta liemamen med en god gerning. ROSBERG GammFolk 100 (
1921).
–
LIE-ORV. äv.
-ARV l.
-ÄRV.
( li- 1619–1918. lia- 1712–1739. lie- 1585 osv.) (i sht bygdemålsfärgat) lieskaft. GripshR 1585,
s. 180..
OLIV Röst. 14 (
1929).
–
LIE-RING.
för fasthållande av liebladet vid skaftet. BJÖRKMAN (
1889).
–
LIE-RYGG.
[LIE-RYGG.ssg 1]
1) den äggen motsatta sidan på ett lieblad. MOBERG Sedebetyg 164 (
1935).
[LIE-RYGG.ssg 2]
2) (
†)
om kvarstående gräs. o. d. mellan tvenne lieslag (se d. o. 2. DALIN (
1853).
–
LIE-SKAFT.
(li 1798. lia- 1712–1739. lie- 1671 osv.) RISINGH LandB 27 (
1671).
–
LIE-SKO,
r. l, m. (li 1916. lie- 1928 osv.) (förr) fodral för lieblad. MODIN GTåsjö 240 (
1916).
–
LIE-SLAG.
( li- 1805–1808. lie- 1671 osv.) [LIE-SLAG.ssg 1]
1) slag med lien (för avskärande av gräs, säd o. d.). RISINGH LandB 27 (
1671).
[LIE-SLAG.ssg 2]
2) om hö l. säd som avskäres gm ett slag med lien; äv. om sträng av hö osv. som har avskurits, då slåtterkarlen osv. gått slående tvärs över fältet; äv. om det stycke mark som därvid blir avslaget; lieskår. SCHULTZE Ordb. 4486 (
c. 1755).
Klöfver och thimotei torkar bättre när det ligger i lieslag, än när det bredes. SvLitTidn. 1814, Sp.
102. –
LIE-SMED.
( lia- 1538–1602. lie- 1738 osv.) (
i sht förr)
VarRerV 13 (
1538).
SDS 1918,
nr 26, s. 8.
–
LIE-SMEDJA. (
i sht förr)
WIKFORSS 2: 600 (
1804).
–
LIE-SMÖRJA,
r.l.f. (i sht förr) "smörja" (t. ex. av slipstensmjöl) varmed brynstickan bestrykes. ROTHOF 113 (1762).
–
LIE-STEN.
(li- 1746–1770. lie- 1749) (
†)
slipsten l. brynsten för liar. BoupptRasbo 1746.
Därs. 1770.
–
LIE-STICKA,
r. l. f. ( li- c. 1730–1925. lie- c. 1755 osv.) brynsticka l. stryksticka för liar. BROMAN Glys. 3: 274 (c. 1730).
–
LIE-STRÄNG,
r. l. m. (bygdemålsfärgat) om (hö)sträng; jfr -SLAG 2. MÖLLER (
1790).
LBÄ 44–
50: 273 (
1801).
–
LIE-UDD.
( li- 1722–1798. lie- 1701 osv.) HIÄRNE 2Anl. 176 (i handl fr.
1701).
–
(b) LIE-VAGN.
( li- 1845. lie- 1755 osv.) (i fråga om antika förh.) stridsvagn försedd mod lieblad. DALIN Montesquieu 61 (
1755).
–
LIE-VARG.
folklig benämning på vissa växter som äro svåra att slå o. som göra lien slö. [LIE-VARG.ssg 2.a]
a) art av släktet Pedicularis Lin., i sht P. palustris Lin., kärrspira. FRANCKENIUS Spec. D 4 a (1638). NormFört. 48 (
1894).
[LIE-VARG.ssg 2.b]
b) art av släktet Ononis Lin., i sht O. arvensis Lin., puktjörne. RUDBECK HortBot. 82 (
1685).
[LIE-VARG.ssg 2.c]
c) Salix repens Lin., krypvide. FRIES Ordb. 171 (c.
1870).
d, Rhinanthus major Ehrh., höskallra. NORDSTRÖM Luleåkult. 185 (
1925).
Anm. Namnformerna lieväy (
DYBECK Runa 1845,
s. 70 (
1645)) o. liewey (
BROMELIUS Chl. 22 (
1694)) i bet.
a bero möjl. på förvanskning av ett dialektalt uttal av
-VARG.
D
(
†):