((†) r. l. m.
[fsv.
lik, skepnad, utseende, lik, motsv. d.
lig, lik, i ä. d. äv.: kropp, isl.
lik, skepnad, person, lik, got.
leik, kropp, gestalt, fsax.
lĭk, kropp, lik, feng.
lĭc, kropp, lik; jfr mht.
lĭch(e), f. (t.
leiche); till ett ieur.
lig-, bilda, forma. – jfr
GELIKE LIK, adj.]
l.
, iföra ett lik en dräkt vari det begraves.
, om död människa vars lik (efter svepningen) ännu icke är begravet (o. står utställt till beskådande), stundom äv.
, ligga död.
, om död människas kropp: sprida en för ruttnande lik karakteristisk lukt.
).
).
). Medan Salig hustrun stod Lijk åfwan Jordh.
b, Bil. (
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
.
).
).
).
.
). LUCIDOR
).
).
).
).
).
).
).
.
).
). – jfr
. – särsk.
[uttr. syftar eg. på en vidskeplig föreställning att ett lik ombord på ett fartyg kunde vålla olycka. Den bildl. anv. av uttr. härrör närmast från nor. (IBSEN)]
).
.
).
).
).
).
).
).
).
). – jfr
.
).
).
).
[efter motsv. anv. av t. leiche]
).
Ssgr: (i allm. till
2)
A
–
LIK-ALTARLÄGE ~⁰⁰²⁰. (-altare-) (
förr)
altarläge som erlades till prästen vid begravningar. VDAkt. 1717,
nr 83.
–
LIK-AUTOMOBIL. (
nytt ord)
likbil. 2NF 37: 183 (
1924).
–
LIK-BEDJARE. (
†)
== -BJUDARE. BoupptSthm 28/2
1673, Bil.
–
LIK-BEGRAVNIHG.
( lik- 1619–1828. liks- 1699–1760) (
†)
begravning, likbegängelse. AJGOTHUS ThesEp. 3: 124 (
1619).
HEINRICH (
1828).
–
LIK-BEGÄNGELSE. (
i sht i högtidligt spr.)
begravningshögtidlighet, begravning; äv.: likfärd. SWEDBERG Ungd. 280 (
1709).
Mången gång mötte du der (på kyrkogården) en likbegängelse. FRANZÉN Pred. 3: 248 (
1843).
NoK 112: 14 (
1931).
–
LIK-BESIKTNING. (
i sht i fackspr.)
undersökning av död människas kropp, i sht för att utröna dödsorsaken. SPF 1841,
s. 437.
–
LIK-BIL. (
nytt ord)
automobil avsedd att användas ss. likvagn. 2NF 37: 183 (
1924).
–
LIK-BJUDARE. (
numera nästan bl. i fråga om ä. förh.;
se dock slutet)
person som bjuder till begravning; särsk. (förr) om kyrkobetjänt med dylik uppgift. BoupptSthm 7/7 (
1668).
SUNDÉN (
1886). särsk. (ännu br., vard.) i jämförelser o. bildl. för att beteckna person med högtidlig o. dyster uppsyn; särsk. i uttr.
se ut som en likbjudare. BACKMAN Reuter Lifv. 2: 11 (
1870).
Högtidlig som en likbjudare. GRIPENBERG Leino Kvinn. 11 (
1911).
Ssgr:
–
likbjudar(e)-ansikte. (
vard.)
jfr -bjudare slutet. Blasco Ibañez Blod 177 (1923).
–
likbjudar(e)-min,
r. (
vard.)
jfr -bjudare slutet. HEDBERG Sardou 9 (
1866).
NDA(A) 1929,
nr 51, s. 5.
–
likbjudar(e)-sedel. (
†)
skriftlig inbjudning till begravning. BoupptSthm 1688,
s. 441 a, Bil.
–
LIK-BJUDERSKA. (
förr)
jfr -BJUDARE. BoupptSthm 13/2
1669, Bil. Lijkbiuderskan som bödh Quinfolken.
Därs. 18/10 1676, Bil. (
1677).
–
LIK-BLEK ~² emfatiskt äv., ss. två ord, ⁴ ⁴. blek som ett lik; äv. oeg., om ngt sakligt. Likblek i ansiktet. SCHULTZE Ordb. 2604 (c. 1755). Det likbleka månskenet. LAMM Oxenst. 292 (
1911).
–
LIK-BLÅ.
blekblå. De .. likblå läpparne.
BLANCHE Tafl. 171 (
1845).
–
LIK-BLÅNAD.
om mörkfärgning av huden efter dödens inträde; jfr -FLÄCK. Spridda fläckar af likblånad syntes långs åt hela ryggen. SFS 1844,
nr 11, s. 7.
–
LIK-BOD.
för förvaring av lik intill begravningen. Hygiea 1854,
s. 187.
–
LIK-BOK;
pl. -böcker. (†) bok som föres på pastorsexpedition o. vari antecknas inträffade dödsfall; jfr DÖD- OCH BEGRAVNINGSBOK. PH 5: 3119 (1751). Fennia XVI. 2: 4 1900; om förh. 1622).
–
LIK-BORD. (
†)
om ställning l. katafalk varpå lik lades före begravningen. LIND 1: 1538 (
1749).
DA 1824,
nr 217,
Bih. s. 4.
–
LIK-BRÄDE.
[LIK-BRÄDE.ssg 1]
1) (
i sht förr)
om bräde varpå lik lägges; jfr -BÄNK. Hembygden(Hfors) 1913,
s. 66.
HAGBERG DödGäst. 135 (
1937).
[LIK-BRÄDE.ssg 2]
2) om planka som i forntiden användes i stället för likkista. 2NF (
1911).
–
LIK-BRÄNNARE.
i pl.; särsk. om folk hos vilket likbränning äger rum. UpsLäkF 1888 – 89,
s. 77.
–
LIK-BRÄNNING.
uppbränning av död människas kropp på bål l., i fråga om moderna förh., i krematorium; jfr
ELD-BEGÄNGELSE. NILSSON
Ur. I. 3: 31 (
1843).
SFS 1888,
nr 77, s. 1.
Ssgr:
–
likbrännings-anstalt krematorium. MeddLikbrF 1: 20 (
1883).
–
likbrännings-förening.
sammanslutning med uppgift att värka för införande o. utbredande av likbränning. Svenska likbränningsföreningen, stiftad 1882 (fr. o. m. 1917 kallad Svenska eldbegängelseföreningen). Meddelanden från Svenska Likbrännings-Föreningen. 1883; boktitel.
–
likbrännings-kapell.
(mindre br.) krematorium. MeddLikbrF 8: 6 (
1886).
SFS 1891,
Bih. nr 6, s. 38.
–
likbrännings-ugn.
i krematorium. MeddLikbrF 3: 46 (
1884).
–
LIK-BÄDD. (
numera knappast br.)
bädd varpå en människa dör, dödsbädd; äv.: bädd varpå ett lik vilar. ADLERBETH Ov. 237 (
1818).
JOHANSSON RödaH 2–
3: 90 (
1917).
–
LIK-BÄNK. (
förr)
om ställning varpå ett lik lades; jfr -BÅR. VexjöLT 1842,
nr 13, s. 3.
RedNordM 1927,
s. 25.
–
LIK-BÄRARE.
person som (jämte andra), antingen vid ngt särskilt tillfälle l. yrkesmässigt, bär lik till graven. SthmStadsord. 2: 222 (
1710).
Ssgr
–
likbärar(e)-fysionomi.
(tillf.) om dystra anletsdrag, "likbjudarmin". BERGMAN VGod 19 (
1928).
–
likbärar(e)-lag, n. särsk. (
förr)
: sammanslutning vars medlemmar förbundit sig att, då ngn av dem dött, hjälpa till att bära honom till graven. AB 1889,
nr 276, s. 3.
FLENSBURG (o. COLLIN) 149 (
1915).
–
LIK-CEREMONI. (
numera knappast br.)
begravningsceremoni (se d. o. 1, 2); förr äv. om ceremoni som börjades omedelbart efter det att ngn dött. LUNDSTRÖM LPGothus 3: Bil. 29 (
1641).
NORRMANN Eschenbg 2: 106 (
1818).
–
LIK-DEL. (
i fackspr.)
om del av lik, använd vid vetenskaplig undersökning för att utröna dödsorsak o. d. FörfMed Väs. 1: 350 (
1875).
–
LIK-DRAGARE, (
†)
likbärare. RP 1: 216 (
1629).
THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
–
LIK-DRÄKT.
dräkt vari lik klädes; jfr -SVEPNING 2. SP 1809,
nr 6, s. 2. Flodström Sv Folk 294 (
1918).
–
LIK-DUK.
eg.: duk som bredes över ett lik; särsk. bildl. MELLIN Nov. 2: 79 (
1834,
1867;
om snö).
–
LIK-FANA. (
†)
fana som bäres vid begravning. KlädkamRSthm 1594 A,
s. 13 a. MEURMAN (
1846).
–
LIK-FEST. (
†)
begravningshögtid. ADLERBETH
Æn. 289 (
1804).
OoB 1892,
s. 229 (bildl.).
–
LIK-FETT.
[LIK-FETT.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
== -VAX. BERZELIUS Kemi 6: 793 (
1830).
[LIK-FETT.ssg 2]
2) om fett som hämtats från döda människors kroppar. Norrl. 14: 15 (
1926).
–
LIK-FLUGA. (
†)
flugarten Musca cadaverina Lin., asfluga. BERLIN Lsb. 140 (
1852).
–
LIK-FLÄCK.
mörkfärgad fläck som kort tid efter dödens inträde visar sig på den döda kroppen; jfr -BLÅNAD. COLLIN Ordl. (
1847).
–
LIK-FÄLT.
[LIK-FÄLT.ssg 1]
1) (
mindre br.)
om fält där en mängd människor ligga begravda; äv. om plats där döda djur ligga nedgrävda. RYDBERG Ath. 77 (
1859).
KemT 1912,
s. 10.
[LIK-FÄLT.ssg 2]
2) (
enst.)
om slagfält. STAGNELIUS (SVS) 1: 47 (
1814).
–
LIK-FÄRD.
( lik- 1597 osv. likes- 1618) [fsv. likfärþ]
färd med ett lik till graven förande av ett lik till graven; äv. övergående i bet.: begravning, begravningshögtidlighet. (När) c. f. N .. täckes, att likfärden med alle tilbörligen kan blifve i värket stält. RA I. 4:
87 (
1597).
När de sågo med hvad omsorg .. (Telemachos) hade bestält om Hippiæ likfärd. EHRENADLER Tel. 706 (
1723).
OSSIANNILSSON Hav. 345 (
1910). särsk.
[LIK-FÄRD.ssg 2.a]
a) (
†)
i uttr. hålla (ngns) likfärd, föranstalta om l. deltaga i (ngns) begravning. SCHRODERUS Os. III. 1: 357 (
1635).
WOLLIMHAUS Ind. (
1652).
[LIK-FÄRD.ssg 2.b]
b) övergående i bet.: begravningsprocession; äv. om samtliga deltagare i en begravningsprocession. Gå i likfärd. SCHULTZE Ordb. 1045 (
c. 1755). En likfärd
(får icke) stadna .., så långt gårdens egor räcka.
HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 458 (
1864).
MOBERG Sedebetyg 84 (
1935).
Ssgr(†):
–
likfärds-klocka.
begravningsklocka; anträffat bl. bildl. KLOCKHOFF ESkr. 247 (
1866).
–
likfärds-akt.
begravningsprocession. RP 4: 116 (
1634).
–
likfärds-akt.
gravöl. VRP 1649,
s. 416.
–
LIK-FÄRGAD,
p. adj. jfr -FÄRG. VetAH 1813 s. 1104.
–
LIK-FÖLJE.
begravningsprocession. LUCIDOR (SVS) 254 (
1672).
–
LIK-FÖRBRÄNNING. (
numera knappast br.)
likbränning. NILSSON Ur. I. 1: 47 (
1839).
3NF 6: 528 (
1926).
Ssgr (numera knappast br.):
–
likförbrännings-anstalt.
krematorium. Hygiea 1885,
s. 21.
–
likförbrännings-förening. likbränningsförening.
LdVBl. 1887,
nr 8, s. 3.
–
LIK-FÖRGIFTNING.
förgiftning genom likgift. Hygiea 1883,
s. 360.
–
LIK-FÖRING. (
†)
likfärd. Linc. Ii 5 b (
1640).
–
LIK-GIFT,
n. om giftiga ämnen i lik. DÜBEN Förel. 100 (
1857).
–
LIK-GRAV,
r. l. f. (
†)
== GRAV, sbst.¹ 3. LIND 1: 1538 (
1749).
–
LIK-GRÅ.
av sådan grå färg som är karakteristisk för lik. EKELUND In-. Cand. 52 (
1905).
–
LIK-GRÄVARE l.
-GRAVARE. (
†)
dödgrävare. VRP 2/11 1730.
VDAkt. 1794 nr 411.
–
LIK-GÅNG. (
förr)
om seden att skolornas lärjungar deltogo i likprocessioner o. utförde sång o. musik vid begravningar. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 294 (cit. fr. c. 1635).
–
LIK-GÅRD.
[LIK-GÅRD.ssg 1]
1) (
†)
om hus l. gård varifrån en död föres till sitt sista vilorum. LIND (
1749).
AVHAUSWOLFF (
1808) hos
BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 145. [LIK-GÅRD.ssg 2]
2) (i vissa trakter, i sht förr) om inhägnad av granar utanför ett hus varifrån en död föres till sitt sista vilorum. FoF 1919,
s. 7.
[LIK-GÅRD.ssg 3]
3) (
†)
begravningsplats, kyrkogård. LINNERHIELM 1Br. 1: 102 (
1797).
MÖLLER (
1807).
–
LIK-HALL,
sbst¹ [jfr sv. dial. likhall, gravsten (
HOF DialVg. 192 (
1772))] (
i vissa trakter)
om lager av skiktad bärgart (huvudsakligen kalksten) ur vilket ämnen till gravstenar med fördel kunna brytas. LINNARSSON VgCambr. 31 (
1869).
SvGeolU C 172: 101 1901;
fr. Västergötl.).
Ssg:
–
likhalle-bärg. (
†)
VetAH 1772, s.
254 (fr. Västergötl.). –
LIK-HALL,
sbst.² (
nytt ord)
om lokal vari döda människors kroppar förvaras intill begravnigen. WIRGIN Häls. 2: 215 (
1931).
–
LIK-HUS.
[LIK-HUS.ssg 1]
1) (
†)
hus vari ngn dött o. varifrån han föres till sitt sista vilorum, sorgehus; äv.: hus vari gravöl hålles. BoupptSthm 20/6
1670, Bil.
[LIK-HUS.ssg 2]
2) (
föga br.)
om byggnad vari döda kroppar förvaras intill begravningen. PH 1: 606 (
1724).
FinlSvFolkd. I A 1: 132 (1917).
–
LIK-HYAD,
p. adj. (
†)
vars hy erinrar om ett liks hy. BALCK Es. 18 (
1603).
SCHRODERUS Dict. 176 (c. 1635).
–
LIK-HÄLL. (
†)
[LIK-HÄLL.ssg 1]
1) om (liggande) gravsten; jfr HÄLL sbst.² ³. 3SAH XLIII. 1: 160 (
1670).
HOF DialVg. 192 (
1772).
[LIK-HÄLL.ssg 2]
2) (
tillf.)
== -HALL, sbst.¹ SANDSTRÖM NatArb. 1: 174 1908;
fr. Västergötl.).
–
LIK-KAMMARE. (
†)
[LIK-KAMMARE.ssg 1]
1) kammare vari lik förvaras intill begravningen. BtÅboH I. 11– 12: 245 (1695). LINDFORS (
1815).
[LIK-KAMMARE.ssg 1.2]
2) kammare vari ngn dött. (BLADH o.) HORNSTEDT 120 (
1783).
–
LIK-KAPELL.
avsett för bisättning av lik. Rüdling Suppl.
99 (
1740).
–
LIK-KISTA.
( lik- 1583 osv. like- 1620–-c. 1660) kista vari ett li lägges för begravning. TullbSth 1583. jfr STEN-LIKKISTA. särsk. bildl. [LIK-KISTA.ssg 1.a]
a) (
ngt vard.)
i uttr. en spik i ngns (l. ngts) likkista l. i likkistan, om ngt som (småningom) kommer att vålla ngns död l. ngns l. ngts fördärv l. undergång; äv. oeg., om ngt som kommer att innebära slutet på ngt. ENEMAN Resa 1: 215 (
1712).
Sorgen öfver de på Fyen förlorade tropparna var en spik i Karl Gustafs likkista. FRYXELL Ber. 12: 180 (
1843).
Greklands upståndelse .. betydde .. en spik i Turkiets likkista. SVEDELIUS Statsk. 3: 160 (
1869).
[LIK-KISTA.ssg 1.b]
b) (vard., mindre br.) i uttr. hyvla på sin likkista l. på likkistan, hava svår hosta som tyder på att döden är nära; äv. allmännare: vara nära döden. ADLERBETH (1803) i GustBr. 223. ÖSTERGREN (
1931).
[LIK-KISTA.ssg 1.c]
c) [jfr eng. coffinship (
vard.)
om gammalt, icke sjövärdigt fartyg; ofta i uttr. flytande likkista. NORDENSKIÖLD Vega 1: 263 (
1880).
HOLMSTRÖM Däck 9 (
1927).
Ssgr:
–
likkist-beslag, ngn gg
likkiste-beslag.
jfr beslag I 1 b α. -fabrik. -fabrikant. -handtag. -lock, n. -magasin. (större) affär(slokal) där likkistor (o. svepningar o. d.) försäljas. DA 1824,
nr 1, Bib.
s. 1.
-makare. -snickae.
–
LIK-KLOCKA. (
numera knappast br.)
kyrkklocka som gm sin ringning tillkänna giver att ngn dött. BtÅboH I. 1: 51 (
1597).
EKELUND 1FädH II. 1: 100 (
1830).
bildl. Jag har hört mina egna likklockor ringa. SNOILSKY (
1879) hos WARBURG
Snoilsky 236. –
LIK-KLÄDNAD. (
numera knappast br.)
liksvepning. EURÉN Kotzebue Orth. 1 27 (
1793).
särsk. bildl. Snart dalen drog sin likklädnad på
(dvs. blev täckt av snö). LING Gylfe 257 (
1814).
–
LIK-KLÄDSEL.
[LIK-KLÄDSEL.ssg 1]
1) abstr.: klädande av ett lik. LARSSON Borring Uppr. 46 (
1930).
[LIK-KLÄDSEL.ssg 2]
2) konkret: liksvepning. BoupptVäxjö 1841, Bil.
–
LIK-KYLA,
r. l. f. (
i sht i fackspr.)
om kroppens avsvalnande efter dödens inträde. NF (
1885).
–
LIK-KÄLLARE.
i sht vid sjukhusinrättning o. d.; jfr -HUS 2. Tiden 1848,
nr 248, s. 4.
–
LIK-LAG,
n. (i vissa trakter, i sht förr) på sedvana grundad sammanslutning av vissa gårdar o. d., vilkas invånare skulle deltaga i begravningen, då ngt dödsfall inträffade i ngn av dessa gårdar osv. BONDESON MVK 127 (1900, 1903)
–
LIK-LAKAN.
för svepning av lik; äv. bildl. BREMER
Strid 49 1840;
bildl.).
–
LIK-LUKT.
karakteristisk för ruttnande lik; äv. bildl. SPEGEL TPar. 155 (
1705).
TEGNÉR (WB) 5: 205 (c. 1826;
i bildl).
–
LIK-MARK. (
†)
== -MASK, sbst.¹ ¹. VDAkt. 1720,
nr 102.
–
LIK-MASK,
sbst.¹ ; pl. (i bet. 3) -ar. [fsv. likmadhker (i bet. 1)]
[LIK-MASK.ssg 1]
1) (†) kräfta (se KRÄFTA, sbst. 5, kancer; äv.: frätande sår. i VarRerV) 16 (1538). PALMCHRON SundhSp. 190 (
1642).
DALIN (
1853).
[LIK-MASK.ssg 2]
2) (
†)
viss sjukdom hos får, bovetesjuka. HASTFER Får 116 (
1752).
[LIK-MASK.ssg 3]
3) om olika slag av insektlarver, särsk. fluglarver, som leva i o. förtära as; äv. bildl. TEGNÉR (WB) 10: 42 (c. 1830;
i bild).
Larverna, som komma ur äggen (av likflugan), kallas .. likmaskar. BERLIN Lrb. 61 (
1876).
–
LIK-MASK,
sbst.² ; pl. -er. (tillf.) dödsmask. OoB 1932,
s. 250.
–
LIK-PALL. (
förr)
pall varpå likkista ställdes; äv. bildl. TheolQ 1828, 2:
27 (bildl.). Hembygden(Hfors) 1910,
s. 273.
–
LIK-PARAD.
[LIK-PARAD.ssg 1]
1) (
†)
om samlingen av deltagare i ett (större) liktåg. HC11H 6: 149 (c. 1700).
VästmFmÅ 15: 21 (
1775).
[LIK-PARAD.ssg 2]
2) (
förr)
mil. vid militärbegravning: truppstyrka som deltager i liktåget l. är uppställd vid graven. ReglArméenFl. 1788, s.
65.
2NF 21: 16 (
1914).
[LIK-PARAD.ssg 3]
3) [folketymologisk ombildning av fr. lit de parade]
(i folkligt spr., föga br.) i uttr. ligga på likparad, om död kropp: ligga i likkista (till beskådande) före begravningen. Landsm. VI. 5: 20 (1888). ÖSTERGREN (
1931).
–
LIK-PLUNDRING.
jfr -PLUNDRARE; äv. bildl. WoJ (1891). SvD(A) 1929,
nr 218, s. 10 (bildl.).
–
LIK-PREDIKAN. (
i sht förr)
religiös betraktelse, förr ofta förenad med personalier över den döde, som hålles (från predikstolen) vid jordfästning. PERICI Musæus 2: 273 a (
1582).
(Wingårds) likpredikan öfver EnkeDrottningen Lovisa Ulrika. GUSTAF III 1: 26 (
1786).
–
LIK-PREDIKNING. (
i sht förr)
==, -PREDIKAN. L. PAULINUS GOTHUS JClaeszon 3 (
1611).
PopVetAvh. 39: 20 (
1914). (
†)
I går blef Hoff-Marskalcken Baltzar Marschalk begrafwen .. och war Hans Kongl. M:t .. med uti Lijkpredijkningen. OSPT 1686,
nr 43, s. 8.
–
LIK-PROCESS.
( lik- 1624–1898. liks- 1622–1664) (
†)
likprocession, likfärd, liktåg; förr äv. övergående i bet.: begravning, likbegängelse. NJACOBI BOxenstierna C
3 b (
1622). Med lijkprocessen bäres högst 24 par facklor, eij heller hafves flere vagnar änn högst sex.
RARP 17: 218 (
1710).
Beskåda hans majestäts likprocess. HEIDENSTAM Karol. 2: 341 1898;
arkaiserande).
–
LIK-PROCESSION.
procession i vilken en död föres till sitt sista vilorum, likfärd, liktåg; likfölje. DA 1771,
nr 168, s. 1.
DE GEER Minn. 1: 5 (
1892).
–
LIK-PRYDNAD. (
†)
[LIK-PRYDNAD.ssg 1]
1) föremål avsett att pryda ett lik som skall begravas. WACKLIN Minn. 2: 81 (
1844).
[LIK-PRYDNAD.ssg 2]
2) begravningshögtidlighet. LUCIDOR (SVS) 349 (
1673).
–
LIK-PÄLL.
( lik- 1577–1879. like- 1556–1618) (
förr)
om päll som i likprocession bars på stänger över likkistan. Invent Vallentuna 1556.
UpplFmT 6– 15: 99 1879;
om förh. 1648).
–
LIK-PÄNNINGAR, pl.
( lik- 1588–1802. like- c. 1635) (förr)
om avgift som erlades vid begravningar; särsk. om avgift som erlades till skolornas elever o. lärare som biträdde med sång vid begravningar. BtFinlH 2: 244 (
1588).
VDAkt. 1802,
nr 70.
–
LIK-REVARE. (
†)
person som utför dissektioner. MÖLLER 1: 153 (
1745).
STRINDBERG SvÖ 4; 12 1890;
bildl., arkaiserande).
–
LIK-REVNING, (
†)
dissektion. SERENIUS B 2 b (
1734).
THOLANDER Ordl. (c. 1875).
Ssgr (†):
–
likrevnings-tavla.
om anatomisk beskrivning över människokroppen. ROBERG Lijkrevn. 1718;
i titel).
MÖLLER (
1790,
1807)
–
LIK-RINGNING. (
numera föga br.)
ringning i kyrkklocka, avsedd att tillkännagiva att ngn dött, själaringning. BoupptSthm 15/6
1669, Bil. BJÖRKMAN (
1889).
–
LIK-RO,
m. l. f.; l. -ROR l. -RODER, n. ( lik- 1644–1756. like- 1617. -roo 1644. -roder 1696 (: Lijkroderna, pl. best.). -ro(h)r 1617–1756) (
†)
om visst slag av gravminnesmärke; jfr KYRKOGÅRDS-ROR. NorrlS 1– 6: 330 (
1617).
PH 6: 4376 (
1756).
–
LIK-RUM.
rum vari lik förvaras l. vari det förevisas intill begravningen. WESTE (
1807).
BLANCHE Tafl. 1: 39 (
1856).
–
LIK-RÅNANDE,
n. (†) == -PLUNDRING. VERELIUS 201 (1681).
–
LIK-SEDEL. (
†)
[LIK-SEDEL.ssg 1]
1) skriftligt tillkännagivande att ngn dött; äv.: intyg att ngn dött. BoupptSthm 24/4
1672, Bil. Lijkseedlarne som lästes på Predijkstohlen.
Därs. 1687,
s. 19 b, Bil. (
1686).
WRETMAN SvSläktf. 21 (
1916).
[LIK-SEDEL.ssg 2]
2) förteckning över personer som skulle bjudas till begravning. SJÖSTRAND MariaSk. 166 (
i handl. fr. 1720).
MÖLLER 1: 195 (
1745,
1755)
–
LIK-SKARA. (
i sht i högre stil)
likfölje. LIND (
1738).
UpplFmT 29–
32: 249 (
1916).
–
LIK-SKÄRVA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
sjukdom som ett barn enligt folktron kunde få, om modern under havandeskapet råkat se en (högt upplyft) likkista; jfr HIMMEL-SKÄVER. RÄÄF Ydre 1: 127 (
1856).
–
LIK-SKÄVER. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -SKÄRVA. Landsm. VIII. 3: 381 (c. 1900).
–
LIK-STAV. (
†)
(florbehängd) stav buren framför en likprocession, prestav. RHYZELIUS Ant. 176 (
1753).
–
LIK-STELHET -⁰~² l. ~²⁰. (i sht i fackspr.) om stelhet i kroppens muskler som inträder mer l. mindre omedelbart efter dödens inträde. SFS 1844,
nr 11, s. 7.
–
LIK-STEN.
( lik- 1578–1880. like- 1560–1732) [fsv. liksten]
(
numera mindre br.)
gravsten, gravvård. G1R 29: 751 (
1560).
SANTESSON Nat. 205 (
1880).
–
LIK-STOL,
sbst.¹, förr äv.
-STO l.
-STOD . (lik-
1527 osv. like- 1553–1556.
-sto(o)(h) 1678–1755.
-stod(h) 1675–1906.
-stol (
-sto(o)l(l), -stohl)
1527–1934.
-stord c. 1755)
[fsv. liksto, likstod]
(
förr)
benämining på en (efter den avlidnes förmögenhet beräknad) avgift till prästerskapet för jordfästning av lik. G1R 4: 242 (
1527).
JOHANSSON RödaHuv. 1: 129 (
1917).
Ssgr (förr) :
–
likstols-avgift .
likstol. SFS 1836,
nr 46, s. 2.
–
likstols-pänningar, pl. erlagda ss. likstol.
NorrlS 1– 6: 339 (
1557).
CEDERLÖF FinlPrästEkon. 142 1934; om förh. c. 1560).
–
LIK-STOL,
sbst.² (
†)
ställning varpå ett lik placeras intill begravningen; äv.: likbår. SPEGEL 264 (
1712).
SCHULTZE Ordb. 4853 (
c. 1755).
–
LIK-STÅND. (
†)
förvaring av lik intill begravningen. MURENIUS AV 226 (
1651).
BoupptSthm 1686, s.
64 b, Bil. (
1684).
Ssgr likståndspänningar, pl. (†) om avgift som erlades, då ett lik förvarades (i kyrka) intill begravningen. BoupptSthm 20/8 1687, Bil.
–
LIK-STÅNG. (
i vissa trakter,
förr)
stång använd ss. bärstång vid transport av likkista på väg som var ofarbar för hjuldon. AntT 2: 141 (
1862,
1869)
TurÅ 1914,
s. 299.
–
LIK-STÅT. (
numera föga br.)
om praktfull likbegängelse. LIND 1: 190 (
1738).
LYBECKER Young 165 (
1795).
ÖSTERGREN (
1931).
särsk. (†) övergående i bet.: skara av deltagare i en (större) likprocession.
THOMANDER 2: 599 (
1828).
AFZELIUS Sag. IX. 2: 211 (
1860).
–
LIK-SVAMP.
svampen Phallus impudicus Lin., stinksvamp, som sprider en lukt lik den av ruttnande lik. LUNDELL (
1893).
LÖNNEGREN Svampb. 41 (
1895).
–
LIK-SVEPERSKA.
kvinna som sveper l. brukar svepa lik. BoupptSthm 13/2
1669, Bil.
–
LIK-SVEPNING.
[LIK-SVEPNING.ssg 1]
1) abstr.: svepning l. klädande av lik för begravning. DA 1771,
nr 177, s. 3.
[LIK-SVEPNING.ssg 2]
2) konkret, om kläder vari lik klädes till begravning, svepning. BoupptSthm 7/8
1671, Bil.
–
LIK-SÅNG.
( lik- 1587–1921. like- 1673) (
numera föga br.)
sång som sjunges vid begravning; förr äv.: gravsång. HELSINGIUS M
8 b (
1587).
(Vid begravningar) skole brukas wanlige psalmer och lijksånger, i Psalme- och Sangebokene infattade. KOF II. 2: 121 (c. 1655).
PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 158 1697;
om gravsång). Fornv. 1921,
s. 182. särsk.
[LIK-SÅNG.ssg 2.a]
a) (förr) om sång utförd av skolungdom vid begravningar.
CAROLSTADIUS Pest. D 4 a (
1620).
LdVBl. 1817 nr 52, s. 3.
[LIK-SÅNG.ssg 2.b]
b) bildl., om sång som varslar om ngns död. STRAND Tidsfördr. 2: 100 (
1763).
När korpen kraxande flyger öfver huset mot kyrkan, sjnnger han liksång för någon af husets invånare. WIGSTRÖM Folkd. 2: 135 (
1881).
Ssgr
–
LIK-TAL.
begravningstal hållet av prästen l. av annan deltagare i begravningshögtidligheten. GT 1788,
nr 10, s. 2.
– (
1)
LIK-TORN,
r. l. m. [fsv. likthorn, motsv. ä. dan. o. dan. ligtorn, nor. liktorn, nyisl. likþorn. av mnt. lĭkdorn; jfr t. leich dorn; ordets eg. bet. är: torn l. tagg på kroppen]
förtjockning av överhuden i samband med en därunder liggande hornpropp som går ned i de djupare hudlagren; oftast förekommande på fötterna, särsk. tårna, o. i allm. framkallad av olämplig fotbeklädnad samt vållande smärta vid tryck. VarRerV 15 (
1538).
FolklEtnSt. 5: 146 (
1934).
särsk.
[LIK-TORN.ssg 2.a]
a) i uttr. syftande på en allmänt utbredd tro att liktornar vålla smärta framför allt vid omslag i väderleken. LENNGREN (SVS) 1: 15 (
1775).
Vad beträffar vädret, har jag en liktorn på vänstra fotens lilltå, som aldrig klickar. GYLLANDER Jönsson 69 (
1925).
[LIK-TORN.ssg 2.b]
b) bildl., i uttr. trampa ngn på liktornarna l. på hans liktornar o. d., (råka) nämna ngt sakförhållande o. d. som vederbörande helst icke önskar omnämnt, "träffa ngn på hans ömma punkt".
3SAH 7: 213 (
1835).
SvD(A) 1934,
nr 239, s. 5.
Ssgr:
–
liktorns-fältskär(are). (
†)
== -operatör. SP 1780,
s. 957.
–
liktorns-läkare. (
†)
== -operatör. MÖLLER 1: 113 (
1745,
1755).
–
liktorns-medel.
användt för borttagande av liktornar. –
liktorns-operatör.
person som yrkesmässigt bortopererar liktornar. PT 1758,
nr 64, s. 4.
–
liktorns-ring.
rundt stycke av filt o. d. med hål i midten, avsett att fastklibbas omkring en liktorn för att skydda denna mot tryck.
–
liktorns-väder.
väder under vilket liktornar (anses) vålla smärta; jfr -torn a. CFDAHLGREN (1824) hos THOMANDER TankLöj. 114. –
LIK-TÅ.
[jfr nor. liktå; eg. folketymologisk ombildning av -TORN]
(
i vissa trakter,
vard.)
tå med liktorn; äv.: liktorn. MoB 3: 87 (
1769).
SIRÉN Da Vinci 413 (
1911).
BERGROTH FinlSv. 319 (
1917).
–
LIK-TÄCKE. (
†)
täcke av svart kläde som vid begravningar bredes över likkistan l. likvagnen; jfr BÅR-TÄCKE. InventBjörnskog c. 1575.
DALIN (
1853).
–
LIK-UGGLA.
kattuggla (som trotts förebåda dödsfall). BREMER FamH 2: 207 (
1831).
UppIFmT 29–32:
249 (
1916).
–
LIK-UGN.
i krematorium. TT 1887,
s. 86.
–
LIK-VAGN.
för transport av lik vid begravning; äv. om järnvägsvagn använd för transport av lik. PH 2: m
3 b (
1746).
STRINDBERG NRik. 32 (
1882).
SFS 1925,
s. 721 (om järnvägsvagn).
–
LIK-VAK,
n. (†) == -VAKA. Lius till Lijkwaak. BoupptSthm 22/7 1675 Bil.
–
LIK-VAKA,
r. l. f. vaka som hålles över lik intill begravningen. Landsm. XI. 10: 40 (c. 1888).
NILSSON FestdVard. 88 (1925).
–
LIK-VALV.
gravvalv. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 417 (i handl. fr. c.
1775).
DALIN (
1853).
–
LIK-VAX.
(i fackspr). vaxliknande massa vartill lik stundom förvandlas, om det begraves i visst slag av jord; jfr -FETT 1. THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
–
LIK-VIGNING. (
förr)
(urspr. katolsk) ceremoni som förrättades före den eg. begravningen (innan liket fördes ut från sorgehuset). RA I. 3: 95 (
1593).
BRILIOTH SvKyrkKunsk. 253 (
1933).
–
LIK-ÖL. (
i fråga om ä. förh.)
gravöl. VDP 13/12 1705.
SvKulturb. 5– 6: 30 (
1930).
Ssg:
–
liköls-hus. (
†)
hus vari gravöl hålles. VDAkt. 1681,
nr 132.
–
LIK-ÖPPNING. (
i fackspr.)
obduktion. HdlCollMed. 21/11
1727.
–
LIK-ÖRT.
[örten växte ofta på galgbackar o. ansågs under medeltiden hava spirat upp ur en hängd mans säd]
(
†)
växten Mandragora officinalis Bertol., alruna, mandragora. Linc. (
1640;
under mandragora).
AFZELIUS Sag. VIII. 2: 175 (
1857).
B
(
†):
–
LIKE-KARMEN,
m. l. f.; anträffat bl. i pl. best. -karmarne. (skrivet -carm-) [av lat. carmen, sång]
gravkväde, begravningspoem. BoupptSthm 1676,
s. 1290 a (
1677).
Därs. 1290 b.
–
LIKE-KLAGA,
f. klagosång diktad med anledning av ngns död; jfr KLAGA sbst. 1. LUCIDOR (SVS) 312 (
1673).
C
(
†):
D
(
†):