LIM lim⁴, sbst.², n. (TullbSthm 1584, Bil., osv.), stundom r. l. m. l. f. (SCHRODERUS Comenins 104 1639, SvKulturb. 3–4: 2 (1930)); best. limmet resp. limmen; pl. (i fackspr., i bet.: arter l. slag av lim) == (SAHLSTEDT 1757, ÖSTERGREN (1931; i bet. 2)) (utan pl. WESTE 1807, WoJ (1891)). ( liim (lijm) 1541–1745. lim 1536 osv. limb 1581. limm 1640–1889)

[fsv. lim, n., lim, kalk, motsv. d. lim, lim, i d. dial. äv.: kalk, isl. lim, lim, kalk, fsax., fht. līm, m., lim (t. leim), feng. līm, m., lim, kalk (eng. lime); av en rot li-, smörja, föreliggande i lat. limus, dy, linere, smörja, samt i LEN, adj. LERA, sbst.¹]

[LIM.sbst2 1]

1) benämning på ett i fuktigt tillstånd kllibbigt, men vid torkning småningom hårdnande ämne som framställes gm kokning av hudavfall, horn, ben m. fl. animaliska substanser o. som bl. a. användes till hopfogande av föremål av trä m. m.; äv. i utvidgad anv., om vissa bindemedel framställda av andra ämnen än djuravfall o. d.; jfr c. TullbSthm 1536, s. 8 a. Limets sammandragande kraft. VetAH 1740, s. 219. Flytande eller liqvid lim. LIEDBECK KemTekn. 735 (1867). Handgjordt papper .. innehåller vanligen .. animaliskt lim som bindemedel. ROOSVAL Schmidt 262 (1896). Ett vegetabiliskt lim (till tapetfärger) framställes genom förklistring av potatisstärkelse med alkali. HantvB I. 1: 258 1934. jfr BEN-, BINDVÄVS-, BROSK-, DJUR-, DRAG-, FISK-, GARV-, GARVAR(E)-, GLUTEN-, HANDSK-, HANDSKMAKAR(E)-, HARTS-, HORN-, HUD-, HUSBLOSS-, KASEIN-, LÄDER-, MUN-, RISGRYNS-, SNICKAR(E)-, SÄMSKMAKAR(E)-, VÄXT-LIM m. fl. – särsk.

[LIM.sbst2 1.a]

a) (mindre br.) bildl. (Kärleken) är weridens lim. RUNIUS (SVS) 1: 162 (1703). (Fäfängan o. dumheten) äro det lim som hopbinder den menskliga sammanlefnaden. LEOPOLD 3: 447 (1795, 1816). (†) (Hon) hölt .. (vikedomarna) ey wärdige, at hennes Högädla hierta wijd sådant Jordiskt lijm skulle låda. COLUMBUS BiblW P 1 a 1674.

[LIM.sbst2 1.b]

b) (i fackspr.) i inskränktare anv., om hydrolysprodukt av äggviteämnet kollagen. GADOLIN InlChem. 134 (1798). BROMAN Männ. 1: 2 1925.

[LIM.sbst2 1.c]

[jfr t. judenleim]

(†) oeg., i uttr. judiskt lim, naturlig asfalt, bärgbeck; jfr JUDE-BECK. SCHRODERUS Cemenius 104 (1639). IERICI Colerus 2: 0 (c. 1645.

[LIM.sbst2 1.d]

d) klibbigt ämne som strykes på kvistar l. spön för fångst av småfåglar; äv. bildl. BRENNER Dikt. 1: 41 (1684, 1713). Fånga fogel med lim. WESTE 1807. VLitt. 3: 483 (1902; bildl.). jfr FÅGEL-LIM.

[LIM.sbst2 2]

2) kalk (se KALK, sbst.² ¹, 2); numera bl. (mindre br.) bärgv. om kalksten som uppsättes på masugn för att underlätta malmens Smältning. VgFmT II. 1: 5 (c. 1670. NoraskogArk. 4: 8 (1673). KALM VgBah. 24 (1746). ODELSTIERNA JärnM 101 (1913).

Ssgr: (i allm. till 1; i sht i fackspr.):

– LIM-ARTAD, p. adj.

DALIN 1853.

– LIM-ARTIG. (†) == -ARTAD. WALLCRIUS Åkerbr. 7 (1761).

– LIM-BALJA. r. l. f. (förr) balja vari vid pappersbruk papperet doppades vid limningen.

BoupptVäxjö 1856 (vid pappersbruk). AMBROSIANI DokumPprsbr. 371 1923.

– LIM-BEREDNING.

BERZELIUS Kemi 6: 800 (1830).

– (1 b) LIM-BILDARE, r. l. m. kem. äggviteämne som vid kokning lämnar lim, kollagen.

UVTF 16: 92 1875.

– LIM-BLANDA. (†)

[LIM-BLANDA.ssg 1]

1) till 1: blanda (ngt) med lim. ROTHOF 126 1762.

[LIM-BLANDA.ssg 2]

2) till 2, i p. pf.: blandad med kalksten. JOHANSSON Noraskog 3: 250 (i handl. fr. 1684.

– (2) LIM-BOD. (förr) bärgv. för förvaring av kalksten.

SvKulturb. 3– 4: 48 1930.

– LIM-BORSTE.

[LIM-BORSTE.ssg 1]

1) till 1; för påstrykning av lim. ROTHOF 12 1762.

[LIM-BORSTE.ssg 2]

2) (†) till 2; för kalkning av väggar o. d. BtÅboH I. 1: 114 (c. 1630.

– (2) LIM-BROTT. (mindre br.) bärgv. kalkstensbrott. NoraskogArk. 4: 293 1733. JernkA 1900, s. 576.

– (2) LIM-BRYTNING. (mindre br.) brytning av kalksten. NoraskogArk. 4: 293 1733.

– LIM-BRÄDE.

[LIM-BRÄDE.ssg 1]

1) (förr) bokb. bräde varpå pappor fuktades med limvatten. Thon o. Kirsch 3 1856.

[LIM-BRÄDE.ssg 1.2]

2) (föga br.) bräde bestående av tunna, hoplimmade träskivor. SFS 1911, nr 80, s. 40.

– (2) LIM-BÄRG. (†) bärg bestående av kalksten. NoraskogArk. 4: 302 (1751). BERGMAN Jordkl. 106 (1766).

– LIM-DEGEL. för smältning av lim; jfr DEGEL sbst.¹ ³; stundom om inre panna i en limpanna. BoupptSthm 1676, s. 15 b 1673. Landsm. XVIII 1: 1912.

– LIM-DRÄNKA, -ning. indränka l. fukta (ngt) med lim l. limvatten. ROTHOF 295 1762.

– LIM-FAST.

[LIM-FAST.ssg 1]

1) (i fackspr.) om papper: limmat så att bläck icke slår igenom detsamma l. sprider sig på dess yta. TT 1877, s. 212.

[LIM-FAST.ssg 2]

2) (†) Seg l. styv som lim. Limfast lera. JGHALLMAN Vitt. 183 (1735).

Avledn.

– limfasthet , r. l. f. (i fackspr.) till -fast 1 TT 1875, s. 45.

– (2) LIM-FATARE. (†) bärgv. arbetare vid masugn vars sysselsättning består i att krossa o. med fat o. andra hjälpmedel transportera kalksten upp på masugnen. JernkA 1895, s. 325.

– LIM-FERNISSA, r. l. f. lösning av lim i vatten. DALIN 1853.

– LIM-FOG. ställe där tvenne sammanlimmade bräden beröra varandra; äv.: det av lim utfyllda mellanrummet mellan tvenne sammanlimmade bräden. ENEBERG Karmarsch 1: 172 1858. HantvB I. 2: 188 1934.

– LIM-FOGNING. hopfogning (av bräden o. d.) medelst lim; äv. konkret, == -FOG. MÖLLER 2: 257 1785.

– LIM-FÄRG, r. l. m., förr äv. -FÄRGA , r. l. f. färgämne uppslammat i vatten med lim som bindemedel; äv.: färgämne som lämpligen uppslammas på detta sätt. På väf med lim färga målade Tapeter. ÅgerupArk. Bouppt. (1744).

Ssgr:

– limfärgs-målning. äv. konkret. NORLANDER LingFäktsal 18 (i handl. fr. 1805).

– limfärgs-strykning. äv. konkret. ENEBERG Karmarsch 1: 214 (1858).

– limfärgs-tapet. med färgbeläggning av limfärg. UNT 1929, nr 10345, s. 1.

– LIM-FÄRGA, v., -ning. måla (ngt) med limfärg; i sht i pass., särsk. i p. pf. LIND 1: 1094 1749.

– (1 b) LIM-GIVANDE, p. adj. (i fackspr.) om animaliskt ämne: som vid kokning övergår till lim. En limgifvande väfnad, lik hudens. BERZELIUS Kemi 6: 06 1830.

– LIM-GRUND, r. l. m. bottenfärg innehållande lim; tunt lager av lim ss. underlag för förgyllning o. d.; jfr GRUND sbst.¹ I ³ b. Målning på limgrund. WIKFORSS 2: 6 1804.

– LIM-GRÄS. (†) i uttr. brunt limgräs, om växten Lychhnis viscaria Lin., tjärblomster. RUDBECK HortBot. 118 (1685).

– LIM-GÖRDEL. trädg. == -RING. SD(L) 1902, nr 94, s. 2.

– (2) LIM-HAMMARE. (†) bärgv. för krossning av kalksten. NoraskogArk. 4: 445 1797.

– LIM-KAPSEL.

[jfr t. leimkapsel]

farm. använd vid intagning av läkemedel, gelatinkapsel. Hygiea 1839, s. 92.

– LIM-KITT. innehållande lim. HjelpMåln. 54 1857.

– LIM-KNEKT. snick. större, ställbar skruvtving använd för att sammanhålla hoplimmade trästycken, medan limmet torkar. ENEBERG Karmarsch 1: 8 1858.

– LIM-KOK. == -KOKNING 1; äv. konkret: massa av hudavfall o. d. som (på en gång) kokas för erhållande av lim. WESTRING SvLafv. 158 (1805; kon- kret). Garveriets limkok och pyr stank odrägligt. SUNESON GGrund 83 1926.

– LIM-KOKARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.

[LIM-KOKARE.ssg 1]

1) person som tillvärkar lim gm kokning av hudavfall o. d. MÖLLER 2: 257 1785.

[LIM-KOKARE.ssg 2]

2) apparat vari lim smältes. PT 1900, nr 257, s. 1.

– LIM-KOKERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². inrättning för fabriksmässig tillvärkning av lim. HÜLPHERS Norrl. V. 3: 106 (1797).

– LIM-KOKNING.

[LIM-KOKNING.ssg 1]

1) utvinning av lim gm kokning av hudavfall, horn o. d. VetAH 1780, s. 155.

[LIM-KOKNING.ssg 2]

2) smältning av stelnat lim gm kokning i vatten (i o. för användning vid limning). BERGQVIST UndPlanRealsk. 183 (1906).

– (1 d) LIM-KVIST. bestruken med lim för fångst av småfåglar. STRÖM Skogsh. 80 (1837).

– LIM-KÖK. apparat l. inrättning för smältning av lim. TT 1872, s. 301.

– LIM-LAV bot.

[LIM-LAV.ssg 1]

1) lav tillhörande familjen Collemaceæ Fr., gelélav, i sht släktet Collema Hoffm. Liljeblad Fl. 639 (1816). FRIES Ordb. (c. 1870. särsk. om arten Collema pulposum var. tenax SW. ACHARIUS Lich. 128 (1798).

[LIM-LAV.ssg 2]

2) lav arten Ramalina calicaris Lin., särsk. var. fraxinea (Lichen fraxineus Lin.), asklav. WESTRING SvLafv. 145 1805.

– LIM-LÄDER. (i fackspr.) läderavfall från garverier, varav lim beredes. CLEMENSSON 1KlippanPprsbr. 248 (i handl. fr. 1792.

– LIM-PANNA. redskap vari lim smältes för användning vid limning. ArkliR 1562: 12 1562.

– LIM-PINNE.

[LIM-PINNE.ssg 1]

1) till 1: pinne använd för omröring i limpanna o. för påstrykning av lim. ÖSTERGREN 1931.

[LIM-PINNE.ssg 2]

2) till 1 d: pinne bestruken med lim för fångst av småfåglar; jfr -SPÖ, -STICKA; äv. bildl. Skogvakt. 1891, s. 3. CEDERCREUTZ Blomst. 12 (1919; bildl.).

– LIM-PLÅSTER farm. taft som på ena sidan är bestruket med husbloss, muschplåster. NYBLÆUS Pharm. 141 (1846).

– LIM-POTTA. (†) == -PANNA. BoupptSthm 1676, s. 4 (1673). ÖoL 1852.

– LIM-PRESS.

[LIM-PRESS.ssg 1]

1) snick. för sammanpressning av hoplimmade arbetsstycken, tills limmet torkat. GNT 1892, nr 192, B, s. 1.

[LIM-PRESS.ssg 2]

2) (förr) i pappersbruk: press vari de limmade pappersrisen pressades. AMBROSIANI DokumPprsbr. 72 (i handl. fr. 1830.

– LIM-PÄNSEL. för påstrykning av lim. WESTE 1807.

– LIM-RING. skogsv. o. trädg. limbestruken ring (av papp) som anbringas rundt en trädstam för att hindra skadliga insekter att krypa uppåt stammen. SD 1899, nr 135, s. 3.

– LIM-SJUDARE. (numera knappast br.) == -KOKARE 1. KryddR- Sthm 1570 d s. 8. DALIN 1853.

– LIM-SJUDERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². (numera knappast br.) == -KOKERI. STIERNMAN Com. 3: 878 1671. 2NF 16: 1047 1912.

– LIM-SKIVLING. bot. svamp tillhörande släktet Gomphidius Fr., slemskivling. LÖNNEGREN Svampb. 29 (1895).

– (2) LIM-SLÅ, v. (†) kalkslå (se d. o. 2. VgFmT II. 1: 5 (c. 1670.

– LIM-SOCKER. kem. glycin, glykokoll. BERZELIUS Kemi 6: 842 1830.

– (1 d) LIM-SPÖ. bestruket med lim för fångst av småfåglar o. d. SCHRODERUS Comenius 428 1639. 2SvKulturb. 7–8: 296 1937. särsk. bildl. CVASTRANDBERG 4: 244 (1857). Ett nytt limspö för den socialdemokratiska röstfångsten bland jurdbruksarbetarna. SvD(A) 1932, nr 95, s. .

– (2) LIM-STAMP. (förr) bärgv. stampvärk för krossning av kalksten. NoraskogArk. 4: 247 1743.

– LIM-STARK.

[LIM-STARK.ssg 1]

1) (i fackspr.) till 1: som innehåller mycket lim.

[LIM-STARK.ssg 1.a]

a) om papper; jfr -FAST 1. SFS 1847, nr 32, s. 28.

[LIM-STARK.ssg 1.b]

b) om limvatten l. limfärg. ROTHSTEIN Byggn. 191 (1856).

[LIM-STARK.ssg 2]

2) (†) bärgv. till 2: som innehåller mycket kalk. JernkA 1850, s. 117.

– (jfr 2) LIM-STEN.

[fsv. limsten]

(mindre br.) bärgv. kalksten; i sht om kalksten som tillsättes i masugn för att underlätta malmens smältning. BtRiksdP 1869, I. 1: UtlåtKamKoll. s. 7 1586. SvKulturb. 3–4: 2 (1930; om ä. förh.).

Ssgr:

– limstens-pänningar, pl. (förr) om en skattepost, urspr. utgörande ersättning för befrielse från en naturaprestation av kalksten till kronans järnbruk. LMil 2: 87 1687. Bt- RiksdP 1869, I. 1: UtlåtKamKoll. s. 7.

– limstens-varv. (†) lager l. skikt av kalksten. VetAH 1767, s. 25. Därs. 1802, s. 96.

– (1 d) LIM-STICKA, r. l. f. == -SPÖ. NORDFORSS 1805.

– LIM-STRYKA, -ning.

[LIM-STRYKA.ssg 1]

1) bestryka (ngt) med lim. l ERICI Colerus 1: 140 (c. 1645.

[LIM-STRYKA.ssg 2]

2) bestryka (ngt) med limfärg; äv.: kalkstryka l. kalka (ngt); jfr LIM sbst.² ². SundhetscollBer. 1857, s. 167. KEY HjälpDSjälv 59 (1917).

– (1 d) LIM-STÅNG.

[jfr dan. o. nor. limstang, t. leinstange]

[LIM-STÅNG.ssg 1]

1) (förr) till fångst av småfåglar använd lång stång som var bestruken med fågellim l. försedd med vidfästa smärre, limbestrukna pinnar; jfr -SPÖ, -STICKA. HovförtärSthm 1557 a, s. 6. Fogelfängaren pipar liufligt tå han sticker vt lim-stången. SCHERPING Cober 1: 186 (1734). NF 4: 1535 1881. särsk. bildl. (jfr 2–4). Emot mamsell Sara brukade .. (han) Napoleons namn blott som en limstång, hvarmed han drog hennes tankar från hvarjehanda olägliga utflygter. SNELLMAN Gift. 2–3: 8 (1842). DN(A) 1933, nr 2, s. 2.

[LIM-STÅNG.ssg 2]

[jfr d. løbe med limstangen, nor. løpe med limstangen, efter t. mit der leimstange laufen, särsk. bildl.: springa efter flickor (liksom fågelfängaren efter fåglar), bete sig som en (förälskad) narr. Jfr anm. nedan]

bildl., i uttr. löpa (förr äv. löpa kring) l. springa med limstången, stundom limstång.

[LIM-STÅNG.ssg 2.a]

a) bete sig ss. en narr, fjanta, bära sig dumt åt; numera bl. ngn gg övergående i bet.: besvära sig i onödan, icke ha ngt för sitt besvär, (bli narrad att) göra sig onödigt besvär, bli "dragen vid näsan". Jagh bekenner gerna, att nhär de gråhårige löpa medh limstången, ähr inthe på de unga att förundra. OxBr. 3: 366 (1635). Fjellen komma nu att falla af många blindas ögon och – bönder och borgare att se, huru de lupit med limstången. STENHAMMAR Riksd. 2: 114 (1840).

[LIM-STÅNG.ssg 2.b]

b) försöka att ställa sig in (hos ngn), fjäska (för ngn); smickra; intrigera; äv.: springa omkring med skvaller, skvallra. VDAkt. 1674, nr 265. (Gud) weeth att wij intett liuga eller löpa medh lijmstången. Därs. 1680, nr 354. Han lopp med limstången mellan begge partierna. ADLERBETH FörslSAOB (1798). Kom vid denna dejeuner någon misstänkt person in, som ansågs löpa med limstången, tog Ukko .. och gömde mig under bordet. AHRENBERG Männ. 1: 1904. Anm. till 2. COLUMBUS Ordesk. 10 (1678; uppl. 1908) anser ordets eg. bet. vara "stång som sättes tvärt över nosen på svin l. annat djur för att hindra det från att tränga genom gärdsgårdar o. d." (jfr KNÄVEL, sbst.¹ 1 b), samt härleder ur denna bet. uttr. löpa med limstången, som enl. honom användes om en som icke kan styra sig själv. Denna bet. ansluter sig nära till a ovan, men den kunde möjl. vara utvecklad ur en bet. 'kvastskaft', i vilket fall ordet vore en ssg till LIMME.

[LIM-STÅNG.ssg 3]

3) (i Finl.) bildl., i uttr. låta ngn löpa långs limstången, narra (ngn), hålla (ngn) för narr. KalSvFolkskV 1907, s. 7.

[LIM-STÅNG.ssg 4]

4) (†) bildl. i uttr. bära den långa limstången, bete sig ss. en narr, bära sig narraktigt åt; jfr 2 a. SPEGEL GW 157 (1685).

Ssgr:

– limstångs-fågel. (†) fångad med "limstång"; jfr -stång 1. HovförtärSthm 1577 b, s. 41.

– limstångs-fågel. (†) smickrare; intrigant; jfr -stång 2 b. DALIN Arg. 2: nr 29, s. 2 1734. THOMANDER 3: 263 1826.

– LIM-STÖPA, -ning. (†) bestryka (ngt) med lim; äv.: indränka (ngt) med lim. SCHRODERUS Comenius c 4 a (1639). MEURMAN (1846; med hänv. till limdränka).

– LIM-SUBSTANS. == -ÄMNE 1. ARRHENIUS Jordbr. 1: 131 (1859).

– LIM-SVAMP.

[svampen är fylld av ett segt slem]

bot. svamp tillhörande släktet Bulgaria Fr.; särsk. om arten Bulgaria inquinans Fr., bollsvamp. VetAH 1762, s. 105. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 338 (1907). jfr KLOT-, TRÄD-LIMSVAMP.

– (2) LIM-SÄTTNING. (föga br.) bärgv. den mängd av kalksten som på en gång påfylles ("uppsättes") i en masugn. JernkA 1821, s. 22.

– LIM-TVING, ngn gg -TVINGE. snick. skruvtving använd för att sammanhålla tvenne hoplimmade trästycken, medan limmet torkar. ENEBERG Karmarsch 1: 6 1858. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 105.

– LIM-TVINGARE, r. l. m. (knappast br.) snick. == -TVING. BoupptSthm 26/1 (1655). BJÖRKMAN 1839.

– LIM-TVÅNG. (knappast br.) snick. == -TVING. WIKFORSS 2: 6 (1804). BJÖRKMAN (1889) .

– LIM-TVÄTTA. (†) bestryka (ngt) med limvatten. SERENIUS Eee 2 a 1734.

– LIM-VATTEN. vatten vari lim upplösts; vatten som innehåller lim. LINNÉ Skr. 5: 4 (1732). HantvB I. 1: 137 1934.

– LIM-ÄMNE.

[LIM-ÄMNE.ssg 1]

1) ämne varav lim kan framställas. WESTRING SvLafv. 92 (1805).

[LIM-ÄMNE.ssg 2]

2) ämne som kan användas för limning. NISBETH 877 1868. SvSkog. 1143 1928. särsk. (tillf.) allmännare: klibbigt ämne. RAMSAY Barnaår 1: 140 (1904). Anm. till 2. I denna bet. kan ordet äv. anslutas till LIMMA v.,

– LIM-ÖRT.

[LIM-ÖRT.ssg 1]

1) i uttr. vit limört, växten Lychnis viscaria Lin., tjärblomster. RUDBECK HortBot. 118 (1685).

[LIM-ÖRT.ssg 2]

2) växt tillhörande släktet Silene Lin., glim, glimster. HbTrädg. 6: 222 (1876). SVENSSON Kulturv. 167 (1893).

Avledn.:

– LIMAKTIG , adj. till 1: limartad; äv.: klibbig, slemmig. JBUREUS (c. 1630 hos LINDROTH Bureus 104. (Växtens) limagtiga stjälkar. ASPELIN Fl. 27 1749.

Avledn.

– limaktighet , r. l. f. SERENIUS EngÅkerm. 175 (1727). särsk. (†) konkret. Gummi eller annan limagtighet. GbgMag. 1760, s. 358. FISCHERSTRÖM 1: 354 1779.

– LIMMA , v., se d. o.

– LIMMIG , förr äv. LIMMOT , adj. ( lijm- 1639. lim- 1734 (: limoghet)– 1738. limm- 1640 osv. -ig 1717 osv. -og(h) 1640--c. 1755. -ot(t) 1639--c. 1755 till 1.

[LIMMIG.avl 1]

1) limaktig; äv.: klibbig, slemmig. SCHRODERUS Comenius c 4 a (1639). Then (kinabark) som seg är och limmig, är falsk. LINDESTOLPE Fross. 1 (1717). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 153.

[LIMMIG.avl 2]

2) (mindre br.) bestruken l. nedsmord med lim. Han är limig om händerna. ADLERBETH FörslSAOB (1796). ÖSTERGREN (1931) .

Avledn.

– limmighet , r. l. f. till limmig 1. SERENIUS Mmm 2 a 1734.