((†) n.
)); pl.
, pl. best.
)); förr äv.
[fsv.
liver, f.; jfr d.
lever, nor. dial.
liver, isl.
lifr, mnt.
lever, fht.
lebara, libara, t.
leber, feng.
lifer, eng.
liver, sannol. till germ.
liƀ-, ieur.
lip-, vara fet l. klibbig; jfr gr. λιπαϱός, fet, smord; jfr äv.
BLIVA v.,
LIBBA]
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
.
.
).
).
). – särsk.
).
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
.
).
).
). – särsk.
).
).
).
).
[jfr d. tale frit fra leveren, t. frei von der leber weg reden]
).
.
). – särsk.
).
).
.
. jfr
.
Ssgr(i allm. till
1. Anm. Åtskilliga av här nedan anförda växter hava tidigare användts ss. medel mot leversjukdomar):
A
:
–
LEVER-ABSCESS.
med. varbildning i levern. VetHLäk. III. 3: 18 (
1796).
– (
3)
LEVER-ALOE ~²⁰⁰ farm. till en leverbrun massa med matt brottyta intorkad saft av vissa arter av växtsläktet Aloe Lin.; jfr ALOE 1 b. NEMNICH Waarenlex. 97 (
1797).
Ll NDGREN Läkem. 6 (
1912).
–
LEVER-ARTÄR anat. pulsåder som för syrsatt blod till levern. Lo VÉN Huxley 103 (
1871).
–
LEVER-BALSAM.
[LEVER-BALSAM.ssg 1]
1) (
†)
växten Achillea ageratum Lin.; äv. i uttr. vit leverbalsam. FRANCKENIUS Spec. A 2 b (
1638).
RUDBECK HortBot. 4 (
1685).
ÖoL (1852). [LEVER-BALSAM.ssg 2]
2) (art av) växtsläktet Ageratum Lin. NF 1: 260 (
1875).
SVENSSON Kulturv. 540 (
1903).
[LEVER-BALSAM.ssg 3]
3) växten Bidens tripartita Lin., brunskära; i ssgn VATTEN-LEVERBALSAM. [LEVER-BALSAM.ssg 4]
4) växten Erinus alpinus Lin. HbTrädg. 6: 92 (
1876).
SVENSSON Kulturv. 444 (
1903).
[LEVER-BALSAM.ssg 5]
5) (
†)
i uttr. indiansk leverbalsam, växten Eupatorium purpureum Lin. RUDBECK HortBot. 42 (
1685).
[LEVER-BALSAM.ssg 6]
6) växten Eupatorium cannabinum Lin., hampflox; i ssgn HAMP-LEVERBALSAM, [LEVER-BALSAM.ssg 7]
7) (†) i uttr. gul leverbalsam, växten Gnaphalium sordidum Lin. l. Tanacetum crithmifolium Lin. (?). RUDBECK HortBot. 4 (
1685).
–
LEVER-BLAD. (
†)
art av det till levermossorna hörande släktet Marchantia Lin.; jfr -MOSSA 2. LILJEBLAD Fl. 324 (
1792).
–
LEVER-BLOMMA,
r. l. f. [jfr t. leberblume]
[LEVER-BLOMMA.ssg 1]
1) växten Parnassia palustris Lin., slåtterblomma; äv. i uttr. vit leverblomma; jfr -GRÄS 1. FRANCKENIUS Spec. C
1 a (
1638).
WESTE (
1807) .
[LEVER-BLOMMA.ssg 2]
2) växten Anemone hepatica Lin., blåsippa; jfr -GRÄS 2, -KLÖVER, -ÖRT 1. TORÉN Rebau o. Hochstetter 106 (
1851).
–
LEVER-BRUN.
[fsv. liverbrun]
som har sådan brun färg som är utmärkande för levern. HH 1: 22 (
1543).
–
LEVER-BRUNT.
n. jfr -BRUN. AHB 38: 48 (
1869).
–
LEVER-FETT,
n. i l. invid levern förekommande fett. BERZELIUS Kemi 6: 203 (
1830).
–
LEVER-FLUNDRA.
zool. masken Fasciola (Distomum) hepatica Lin., som anträffas ss. parasit i levern hos vissa djur; jfr -IGEL, -MASK samt FLUNDRA 2 a. VetAH 1787,
s. 221.
–
LEVER-FLÄCK.
mörk, gulbrun l leverbrun fläck på huden. LINDESTOLPE Frans 29 (
1713).
–
LEVER-FÄRG. förr äv.
-FÄRGA , sbst. sådan brun färg som är utmärkande för levern. FORSIUS Min. 87 (
c. 1613).
Fatab. 1907,
s. 103. särsk. (†) närmande sig bet. av ett adj. Iij
(dvs. [LEVER-FÄRG.ssg 3]
3) stycker skellert .. annet stycket huit och leffuerferge. G1R 8: 100 (
1532).
KlädkamRSthm 1565 a,
s. 2 b.
–
LEVER-GRÄS.
[fsv. livergräs]
[LEVER-GRÄS.ssg 1]
1) (
†)
växten Parnassia palustris Lin., slåtterblmma; äv. i uttr. brun levergräs; jfr -BLOMMA 1. FRANCKENIUS Spec. C
1 a (
1638).
ApotT 1698,
s. 37.
[LEVER-GRÄS.ssg 2]
2) (
†)
växten Anemone hepatica Lin.; blåsippa; äv. i uttr. ädel levergräs; jfr -BLOMMA 2, -KLÖVER, -ÖRT 1. BOLAVI 98 a (
1578).
PALMBERG Ört. 344 (
1684).
FISCHERSTRÖM 1: 105 1779;
efter ä. källa).
[LEVER-GRÄS.ssg 3]
3) (
†)
växten Agrimonia eupatoria Lin., åkermönja; jfr -ÖRT 2. BROMELIUS Chl. 3 (
1694).
LINDESTOLPE FlWiksb. 2 (
1716).
[LEVER-GRÄS.ssg 4]
4) (
†)
växten Asperula odorata Lin., myskmadra; jfr -KRUT 1, -ÖRT 3; i ssgn STJÄRN-LEVERGRÄS. [LEVER-GRÄS.ssg 5]
5) (†) laven Sticta pulmonacea Ach., lunglav; jfr -KRUT 3 (?). PALMBERG Ört. 64 (
1684).
–
(1 d slutet) LEVER-HO,
r. l. m. (
förr)
ho l. tråg vari lever sönderstöttes. BoupptSthm 10/5 (
1683).
BoupptRasbo 1767.
–
LEVER-IGEL.
zool. == -FLUNDRA. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1836,
s. 126.
Ssg:
–
leverigel-sjuka,
r. l. f. sjukdom hos nötkreatur o. får, förorsakad gm anhop- ning av leveriglar i leverns gallgångar. VetMed- UppslB 793 (1938).
–
LEVER-KAKA.
[LEVER-KAKA.ssg 1]
1) kok. till 1 d slutet: korvkaka. Oec. 41 (
1730).
KEYLAND Allmogekost 1: 81 1919; fr. Medelpad).
[LEVER-KAKA.ssg 2]
2) till 3 a: kaka av levrat blod.
–
LEVER-KANAL. (
föga br.)
anat. gallgång. HERNQUIST Hästanat. 57 (
1778).
HARTELIUS Anat. 137 (
1874).
– (jfr
3 b)
LEVER-KIS. (
mindre br.)
geol. mineral av mer l. mindre leverbrun färg, innehållande huvudsakligen järn o. svavel. [LEVER-KIS.ssg 1]
1) markasit. RETZIUS Min. 92 (
1795).
SvUppslB 18: 327 (
1934).
[LEVER-KIS.ssg 2]
2) pyrrhotin, magnetkis. HISINGER Ant. 2: 41 (
1820).
SvUppslB 17: 1212 (
1933).
–
LEVER-KLÖVER. (
†)
växten Anemone hepatica Lin., blåsippa; jfr -BLOMMA 2, -GRÄS 2, -ÖRT 1. FRANCKENIUS Spec. B
4 a (
1659).
–
LEVER-KOLIK. (
föga br.)
med. gallstenskolik. ÖoL (
1852).
3NF 8: 342 (
1928).
–
(1 d slutet) LEVER-KORV.
[jfr t. leberwurst]
korv vari lever är en huvudbeståndsdel. VarRerV 27 (
1538).
–
LEVER-KRUT.
[LEVER-KRUT.ssg 1]
1) (
†)
växten Asperula odorata Lin., myskmadra; jfr -GRÄS 4, -ÖRT 3. BOLAVI 173 a (
1578); bet. oviss.
IERICI Colerus 2: 392 (
c. 1645).
[LEVER-KRUT.ssg 2]
2) (
†)
den till levermossorna hörande arten Marchantia polymorpha Lin. (?). IERICI Colerus 2: 385 (
c. 1645).
[LEVER-KRUT.ssg 3]
3) laven Sticta pulmonacea Ach., lunglav. HushBibl. 1755,
s. 177.
–
LEVER-KRÄFTA.
med. kräfta (se KRÄFTA, sbst. 5) i levern. HUSS Alcohol. 2: 64 (
1851).
–
LEVER-LIDANDE,
n. leversjukdom. Hygiea 1842,
s. 327.
–
LEVER-LOB anat. var särskild av leverns lober. Hygiea 1893, 2:
596. – (jfr
3 b)
LEVER-MALM. (
†)
geol. benämning på olika malmer av leverbrun färg. LINNÉ Ungd. 2: 224 (
1734).
WoJ (1891). –
LEVER-MASK; pl.
-ar.
zool. ==
-FLUNDRA.
HASTFER Får 120 (
1752).
Ssgr:
–
LEVER-MOSSA,
[jfr t. lebermoos]
[LEVER-MOSSA.ssg 1]
1) (
†)
laven Sticta pulmonacea Ach., lunglav; jfr -GRÄS 5, -KRUT 3. FRANCKENIUS Spec. B 4 a (
1659).
BROMELIUS Chl. 56 (
1694).
[LEVER-MOSSA.ssg 2]
2) art av det till levermossorna hörande släktet Marchantia Lin.; jfr -BLAD. HOLMBERG 1: 1018 (
1795).
[LEVER-MOSSA.ssg 3]
3) bot. art l. släkte av klassen Hepaticæ Juss. bland mossorna. WIKSTRÖM Årsb VetA 1821,
s. 332.
–
(1 d slutet) LEVER-PALT.
kok. Leverpalt. Beredes av lever och kornrmjöl. KEYLAND Allmogekost 1: 81 (
1919).
–
LEVER-PORT(EN) anat. det ställe på leverns undre yta där blodkärl o. nerver m. m. gå in i leversubstansen.
LEVERTIN Eschricht 1: 128 (
1858).
–
(1 d slutet) LEVER-PUDDING.
kok. korvkaka. WARG 474 1755;
rubrik).
–
(1 d slutet) LEVER-RIM.
[jfr t. leberreim]
(
förr)
rimmad vers som framsades undbr måltiden, då rätt som innehöll lever serverades; jfr GRÖTRIM. TrenchierB 52 (
1696).
NORLIND AlimogL 603 (
1912).
–
LEVER-SJUK. (
mindre br.)
som lider av sjukdom i levern; äv.: som vittnar om dylik sjukdom. IERICI Colerus 1: 195 (
c. 1645).
Lefversjuk ansigts- färg. Samtiden 1874,
s. 220.
–
LEVER-SJUKA,
r. l. f. (
numera föga br.; se dock nedan under b)
== -SJUKDOM. Linc. Ll 5 a (
1640).
Den blekgula hyn tycktes antyda lefversjuka. 3SAH 14: 116 (
1853).
[LEVER-SJUKA.ssg 3.b.slutet]
särsk. i fråga om djur.
[LEVER-SJUKA.ssg 3.a]
a) (
numera knappast br.)
leverigelsjuka. BOHM Husdj. 58 (
1902).
[LEVER-SJUKA.ssg 3.b]
b) (
fullt br.)
om tuberkulos hos höns, som i synnerhet ger sig till känna gm förändringar i levern. –
LEVER-SKRUMPNING.
med. o.
veter. sjuklig inskrumpning av levern.
NF 2: 1313 (
1878).
SCHMIDT HbVeter. 111 1911;
hos häst).
– (jfr
3 b)
LEVER-SLAG. (
†)
om vissa mineral av mer l. mindre leverbrun färg. [LEVER-SLAG.ssg 1]
1) == -KIS 1. CRONSTEDT Min. 133 (
1758).RETZIUS Min. 92 (
1795).
[LEVER-SLAG.ssg 2]
2) == -KIS 2. VetAH 1743,
s. 68.
[LEVER-SLAG.ssg 3]
3) kopparkis? LINNÉ PlutoSv. 32 (
1734).
MÖLLER (
1790,
1807)
–
LEVER-STEN geol. om vissa stenarter som till färgen i viss mån erinra om lever; jfr LEVER sbst.² ³ b. [LEVER-STEN.ssg 1]
1) om den övre, grå ortocerkalken på Kinnekulle; jfr GORR-STEN. VetAH 1747,
s. 55.
LINNARSSON Vg Camber. 32 (
1869).
[LEVER-STEN.ssg 2]
2) (
mindre br.)
benämning på ett slags kristallimsk, bituminös tungspat, hepatit (se HEPATIT sbst.².).
CRONSTEDT Min. 25 (
1758).
2NF 11: 464 (
1909).
–
LEVER-STULEN,
p. adj. (
†)
skadad i levern (gm trolleri); jfr BLOD-STULEN. BtFinlH 2: 292 (
1666; i
besvärjelse).
–
LEVER-STÄRKELSE.
kem. i sht i djurs lever förekommande stärkelseart, glykogen. LOVÉN Huxley 106 (
1871).
–
(1 d slutet) LEVER-STÖT,
sbst.¹ (
förr)
redsgap varmed lever sönderstöttes. BoupptRasbo 1750.
–
LEVER-STÖT,
sbst.² (
föga br.)
idrott. mot undre revbensranden riktat slag vid boxning. HOLMBERG Boxas 53 (
1921).
–
LEVER-SVAMP. (
†)
svampen Fistulina hepatica (Schaeff.) Fr., oxtungsvamp. FRIES Ant. 57 (
1836).
BtFinlNF 37: 20 (
1882).
–
LEVER-SVULLNAD,
r. med. svullnad i levern. BERZBLIUS Årsb VetA 1828, s. 305.
–
LEVER-SVULST.
med. BERZBLIUS Kemi 6: 207 (
1830).
–
LEVER-SYL. (
†)
(art av) det till levermossorna hörande släktet Anthoceros Lin., som har långa, syllika sporkapslar. LILJEBLAD Fl. 324 (
1792). LUN- DELL (
1893).
–
LEVER-TISTEL.
[LEVER-TISTEL.ssg 1]
1) växten Cichorium endivia Lin., endivia. BOLAVI 173 a (
1578); möjl. till
2. FRANCKENIUS Spec. E
2 b (
1638).
LINNÉ Ungd. 1: 342 (
1731).
[LEVER-TISTEL.ssg 2]
2) växten Cichorium intybus Lin., vägvårda. TILLANDZ B 2 b (
1683).
SERENIUS Iiii 4 a (
1757).
– (jfr
3)
LEVER-TORV. (
mindre br.)
gyttja (oftast planktongyttja, stundom detritusgyttja) av färg o. konsistens erinrande om leverns. Ymer 1906,
s. 425.
Därs. 1931 s. 178.
–
(1 d) LEVER-TRAN.
om tran beredd av fisklever, särsk. av levern av vissa arter av torsksläktet; jfr FISK-OLJA. Orrelius (
1797). jfr
FISK-,
HAJ-,
JÄRN-,
TORSK-LEVERTRAN.
–
LEVER-VEN.
r. anat. blodåder som för blodet fråh levern. BILLING Hipp. 205 (1836).
–
LEVER-ÅDER, förr äv.
-ÅDRA .
( lever- 1578 osv. levre- 1734) [LEVER-ÅDER.ssg 1]
1) om åder som står i mera direkt förbindelse med levern. SERENIUS Tt 2 a
1734;
om portådern).
HERNQUIST Hästanat. 50 1778;
om leverpulsåder).
LÖWEGREN Hippokr. 2: 604 (
1910).
[LEVER-ÅDER.ssg 1.slutet]
särsk. (†) om navelsträngsven.
HOORN Jordg. 1: 62 (
1697).
[LEVER-ÅDER.ssg 2]
2) (
förr)
benämning på viss åder som öppnades vid åderlåtning, särsk. för att bota sjukdomar i levern. BOLAVI 71 a (
1578).
MÖLLER 1745;
under basilique).
–
LEVER-ÖRT.
[LEVER-ÖRT.ssg 1]
1) (
†)
växten Anemone hepatica Lin., blåsippa; äv. i uttr. ädel leverört; jfr -BLOMMA 2, -GRÄS 2, -KLÖVER. FRANCKENIUS Spec. B
4 a (
1659).
RUDBECK HortBot. 52 (
1685).
FRIES BotUtfl. 3: 206 1864;
angivet ss. br. i äldre tider).
[LEVER-ÖRT.ssg 2]
2) (
†)
växten Aagrimonia eupatoria Lin., åkermönja; jfr -GRÄS 3. Linc. 1640;
nnder agrimonia).
LINDESTOLPE Fl Wiksb. 2 (
1716).
[LEVER-ÖRT.ssg 3]
3) (
†)
växten Asperula odorata Lin., myskmadra; äv. i uttr. välluktande leverört; jfr -GRÄS 4, -KRUT 1. 2LinkBiblH 4:
71 (c. 1550).
LINDESTOLPE FlWiksb. 4 (
1716).
[LEVER-ÖRT.ssg 4]
4) växten Batrachium heterophyllum Gray., grodnate; i ssgn VATTEN-LEVERÖRT. [LEVER-ÖRT.ssg 5]
5) (†) den till levermossorna hörande arten Marchantia polymorpha Lin., i uttr. mindre leverört; jfr -KRUT 2. BROMELIUS Chl. 57 (
1694).
B
(
†):
–
LEVRE-STINGANDE,
p. adj. som liksom åstadkommer ett styng i ngns lever; jfr LEVER sbst.² ². Ditt anlets prackt, din lefvre-stingand' ögnestråhlar. LILLIENSTEDT Vitt. 272 (
1680).