LITTERATUR lit¹eratɯ⁴r l. li¹-. (-ty'r DALIN), r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er. ( lit- 1686–1905. litt- 1768 osv. -tur 1686 osv. -ture 1768–1802)

[jfr dan. o. t. lit(t)eratur, eng. literature, fr. littérature; av lat. lit(t)eratura, alfabet, skrift(lig framställning) till lat. lit(t)era, bokstav, i pl.: skriftlig framställning (se LITTERA)]

[LITTERATUR 1]

1) (†) sammanfattande, om ett språks skrifttecken, skrift. Runda penningar .. uppå hwilka det frabiske språketz Literatnr eller bookstäfwer uttryckeligen äre tilfinnandes. DIJKMAN Obs. A 1 a (1686).

[LITTERATUR 2]

2) (†) boksynthet; lärdom. En man af mycken litteratur. ADLERBETH FörslSAOB (1798).

[LITTERATUR 3]

3) sammanfattande, om de skrivna l. tryckta kulturalstren, särsk. hos ett visst folk l. på ett visst språk, under en viss tid l. epok l. hos mänskligheten över huvud taget; i sht om de tryckta alstren av den litterära produktionen, bokvärlden; äv. sammanfattande, om litterära alster som äro likartade till innehållet l. framställngngssättet l. behandla samma ämne o. d.; äv. (i fackspr.) i utvidgad anv., om littorär alstring som ännu icke blivit upptecknad l. fixerad i skrift. Professor i latinska språket och litteraturen. Klassisk litteratur. Vetenskaplig, religiös, botanisk litteratnr. Behärska littera- turen i ett ämne. Lätt litteratur. Anmäla ny- utkommen litteratur. Litteratur och konst (jfr c). Det finns en hel litteratur om honom. Skön litte- ratur se SKÖN. Vår literaturs utbredande i främmande länder. LLAUREL (1751) hos HERNLUND Laurel 29. SP 1792, nr 3, s. 1 (rubrik över bokförteck- ning). Flickunge är vissgrligen ett i litteraturen så pass sällsynt ord, att (osv.). 3SAH 6: 232 (1891). Ända till 1500-talets början hade Itahen på sätt och vis haft tvänne htteraturer, en lärd, latinsk .. och en italiensk litteratur. SCHÜCK (o. WARBURG) LittH 1: 242 (1896). jfr DAGS-, DEKADENS-, FACK-, FORN-, FÖRSTRÖELSE-, JUL-, KOLPORTAGE-, KONST-, MEDELTIDS-, MEMOAR-, NATIONAL-, PIG-, PROBLEM-, RESE-, SANSKRIT-, SKILLINGS-, SKOL-, SKÖN-, SMUTS-, TEATER-, TENDENS-, UNDERHÅLLNINGS-LITTERATUR m. fl. – särsk.

[LITTERATUR 3.a]

[jfr motsv. anv. i d.]

(†) om ngn författares produktion. CJLALMQVIST (1846) i OoB 1904, s. 11.

[LITTERATUR 3.b]

b) om de tryckta skrifter som användts för viss framställning. SvLitTidn. 1820, sp. 658. GRIMBERG VärldH 7: 106 (1936).

[LITTERATUR 3.c]

c) pregnant, om den del av litteraturen som ställer särskilda krav på konstnärlighet i formen o. icke är av fackligt innehåll, vitterhet, skönlitteratur; stundom med särskild betoning av den konstnärliga prägeln. Läsebok i svensk littera- tur. Dramatisk litteratur. Vår mening (är) icke, at Academiens anmärkningar skola sträcka sig til Théologiska och Politiska skrifter utan endast til dem, som under Litteratur höra och räknas kunna. 1VittAH 1: 6 (1755). Litteratur förstod han icke. LUNDEGÅRD Prom. 1: 12 (1893). Jag hör invändningen: det är ju inte litteratur Munk velat prestera, utan lätt underhållning. GHT 1940, nr 99, s. 8. – särsk. ss. motsats till värklighetsiakttagelse, upplevelse o. d. Att personerna (i Schillers "Kabale und Liebe") äro foster oftare av litteratur och fantasi än av iakttagelser, må så vara. SYLWAN (o. Bing) 1: 527 (1910).

Ssgr (till3, i sht 3 c)

– LITTERATUR-ALSTER. LYSANDER RomLittH 10 (1858).

– LITTERATUR-ANMÄLAN ~⁰²⁰. litteraturrecension.

– LITTERATUR-ANMÄLARE ~⁰²⁰⁰. recensent, litteraturkritiker. STRINDBERG NRik. 81 (1882).

– LITTERATUR-ANMÄLNING ~⁰²⁰. == -ANMALAN; numera företrädesvis i pl. SydsvD 1870, nr 26 s. 3.

– LITTERATUR-ANVISNING ~⁰²⁰ anvisning om (för visst ändamål lämplig) litteratur; i sht i pl. PedT 1896, s. 736.

– LITTERATUR-ART.

– LITTERATUR-AVDELNING ~⁰²⁰. jfr AVDELNING 3 b slutet.

– LITTERATUR-BLAD. jfr -TIDNING. Litteraturbladet, utgivet av EGGEIJER 1838–40.

– LITTERATUR-CHEF. chef för den litterära avdelningen i bokförlag o. d. SvTeolKv. 1933, s. 67.

– LITTERATUR-CITAT.

– LITTERATUR-FORSKARE, 2SAH 58: 66 (1882).

– LITTERATUR-FORSKNING.

– (jfr 3 b) LITTERATUR-FÖRTECKNING. förteckning över (den viktigaste) litteraturen på visst område l. i visst ämne l. över den litteratur som användts för viss framställning. GRAPE StPersonn. IV (1911). Nordisk litteraturförteckning 1921; boktitel).

– LITTERATUR-GRANSKARE.

– LITTERATUR-GREN. ( litteratur- 1793 osv. litteraturs-- 1802) jfr. GREN, sbst.¹ ⁵ a. KELLGREN 3: 209 (1793).

– LITTERATUR-HISTORIA. (vetenskapen om) litteraturens, i sht skönlitteraturens, utvecklingshistoria; äv. konkret, om lärobok i litteraturhistoria; förr äv. liktydigt med: lärdomshistoria (inom visst ämne). Allmän, komparativ, svensk litteraturhistoria. (Grekernas o. romarnas) Litteratur-historia. BetUnd. 1828, s. 52. Sveriges litteratur- och konst-historia i utkast. LENSTRÖM (1841; boktitel). Den Studerande (bör) alltid i sin CandidatExamen ådagalägga kännedom af sin hufvudvetenskaps Littevatur-Historia. BOSTRÖM 3: 440 (1846). Illustrerad svensk Litteraturhistoria. SCHÜCK o. WARBURG 1895; boktitel).

– LITTERATUR-HISTORIKER; pl. == l. -historici, jfr -HISTORIA. NDA 1863, nr 268, s. 2.

– LITTERATUR-HISTORISK. jfr -HISTORIA. LENSTRÖM SvLittH Föret. (1857).

– LITTERATUR-HÄNVISNING ~⁰²⁰. hänvisning till skrift l. skrifter som är(o) källa (källor) för l. so0m behandla(r) l. berör(a) viss(t) påstående l. uppgift; källhänvisning; i sht konkret. LdVBl. 1887, nr 10, s. 3.

– LITTERATUR-KRITIK. abstr. o. (i sht i pl.) konkret. Teateranmälningar och literaturkritiker. LUNDIN NSthm 420 (1888).

– LITTERATUR-KRITIKER.

– LITTERATUR-KRITISK.

– LITTERATUR-KÄNNARE. jfr KÄNNARE 2.

– LITTERATUR-KÄNNEDON ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰.

– LITTERATUR-LEXIKON. författarlexikon. LENSTRÖM SvLittKonstH 8 (1841).

– LITTERATUR-LÄSNING. i sht pedag. PedBl. 1875, s. 139.

– LITTERATUR-MINNESMÄRKE ~⁰⁰²⁰. om ngt som är bevarat av ett folks äldsta litteratur. Handskriftliga literaturminnesmärken af frisiskan. NF 5: 410 (1882).

– LITTERATUR-PERIOD. (Frankrikes) mest lysande litteraturperiod. Phosph. 1811, s. 12.

– LITTERATUR-PRIS(ET). särsk. om nobelpriset i litteratur. STSD(A) 1933, nr 271, s. 1.

– LITTERATUR-PRODUKT. PORTHAN BrSamt. 1: 141 (1788).

– LITTERATUR-PSYKOLOG. person som analyserar litteraturen psykologiskt. LARSSON Stud. 34 (1899).

– LITTERATUR-PSYKOLOGI. jfr -PSYKOLOG. LARSSON PoesLog. 54 (1899).

– LITTERATUR-PSYKOLOGISK.

– LITTERATUR-RECENSENT. STRINDBERG NRik. 81 (1882).

– LITTERATUR-RECENSION.

– LITTERATUR-SKATT. om (samling av) litteraturalster av högt värde. ALMQVIST GrSpr. 19 (1837).

– LITTERATUR-SKEDE. jfr -PERIOD.

– LITTERATUR-SPRÅK.

[LITTERATUR-SPRÅK.ssg 1]

1) det i litteraturen använda språket; skriftspråk. UVTF 12: 48 (1875).

[LITTERATUR-SPRÅK.ssg 2]

2) språk som har. litteratur. De stora, lefvande literaturspråken. PedT 1891, s. 314.

– LITTERATUR-STRÖMNING. bildl.; jfr KULTURSTRÖMNING. LUNDIN NSthm 463 (1889).

– LITTERATUR-STUDIUM.

– LITTERATUR-STÄLEE. "ställe" i litteraturen som man citerar l. bänvisar till. 2NF 15: 1353 (1911).

– LITTERATUR-SÄLLSKAP ~²⁰ l. ~⁰². Svenska Litteratursällskapet, Stiftat 1880. Svenska litteratursällskapet i Finland, stiftat 1885. Finska litteratursällskapet i Helsingfors. AHLMAN (1872).

– LITTERATUR-TIDNING. periodisk skrift som huvudsakligen behandlar litteraturen. Littera- turtidning, utgiven 1795–97. Svensk literatur- tidning, utgiven 1813–24(25).

– LITTERATUR-TIDSKRIFT ~⁰² l. ~²⁰. jfr -TIDNING. Svensk literaturtidskrift, utgiven 1865–69.

– LITTERATUR-VETENSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰.

[jfr t. literaturwissenschaft]

vetenskap(en) om litteraturen; numera i sht om analytisk litteraturforskning. NOREEN VS 1: 44 (1903). SvUppslB 17: 402 (1933).

– LITTERATUR-VETENSKAPLIG ~⁰⁰²⁰.

– LITTERATUR-VÄN, m.||ig. jfr -ÄLSKARE. Litteraturvännerna, namn på ett i Stockholm 1865–1910 värksamt sällskap. EICHHORN Stud. 3: 20 (1881).

– LITTERATUR-VÄRK, n. Genom .. Wulfila, kunna .. germanerna sägas hafva erhållit sitt första litteraturverk. BOETHIUS HistLäsn. 2: 28 (1898).

– LITTERATUR-VÄRLD(EN). (i sht i vittert spr.) jfr KONST-VÄRLD, 3SAH 16: 84 (1901).

– LITTERATUR-ÄLSKARE. jfr -VÄN.

– LITTERATUR-ÖVERSIKT ~⁰⁰². SydsvD 1870, nr 26, s. 8 (rubrik).

(†) :

– LITTERATURS-GREN, se A.