© Svenska Akademien. SAOB spalt: L782; tryckår: 1940
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
LIND lin⁴d, vard. äv. lin⁴, sbst.², r. l. f. l. m. ((†) n. WALLENIUS Proj. D 8 a (1682)); best. -en. vard. (utom i södra Sv.) äv. == (uttalat lin⁴); pl. -ar (SPEGEL GW 33 1685 osv.) ((†) -er STIERNMAN Com. 2: 319 1641, MANDERSTRÖM Rimlex. 143 (1779)). ( lind(h) 1538 osv. linn c. 1645 (: Linneträ) – 1847 (: Skogs-linn))
[fsv. lind; jfr d., nor. lind, isl. äldst (skald.) lindr, f., senare lifid, fsax. lind(i)a, fht. lint(e)a (t. linde), feng. lind (eng. linden o. lind); av ett germ. lindiō, f., trädet varav man får flätvirke (bast), avledn. av en motsvarighet till sv. dial. lind, linn, (bär)ris, mht. lint, t. dial. lind, bast; liksom LINDA, sbst.², av roten i LIND, adj., i dess ursprungliga bet.: böjlig, flätbar; jfr (med avljud lont-) ry. dial. lut, bast, ry. lutie, lindskog där man tar bast]
[LIND.sbst2 1]
1) (individ l. varietet l. art av) lövträdssläktet Tilia Tourn.; särsk. arterna Tilia cordata Mill., skogslind, o. Tilia vulgaris Hayne, parklind. VarRerV 56 (1538). Lindar, planterade dels i alléer och dels i grupper. DE GEER Minn. 1: 13 (1892). Linden ansågs av våra förfäder såsom helig. GENTZ Lindgren 87 (1929). jfr ALLÉ-, BOHUS-, BORG-, PARK-, SKOGS-, SOMMAR-LIND m. fl.
[LIND.sbst2 2]
2) i oeg. anv. av 1.
[LIND.sbst2 2.a]
a) om barrträdet Taxus baccata Lin., idegran; i ssgn BARRLIND.
[LIND.sbst2 2.b]
b) om träd av släktet Cercis Lin.; i ssgn JUDAS-LIND.
[LIND.sbst2 3]
3)
trä l. virke av det under 1 omnämnda . trädslaget, lindträ. Mjölk-käril af Lind. KALM VgBah. 302 (1746). HemslöjdsutsSthm 1890 s. .
Ssgr(i allm. till I)
A
LIND-ALLÉ.
LIND-BARK. särsk. om den inre barken, lindbast. LIND (1749; under past).
LIND-BAST. ( lind- 1749 osv. linde- 1731–1913) jfr BAST sbst.¹ I ¹. SALANDER Gårdzf. 8 1731.
LIND-BLAD. ( lind- 1765. linde- c. 1600
LIND-BLOMMA, r. l. f. lind- 1698 (: Lindblommewattn) osv. linde- c. 1645 (: Lindeblomewatn)– 1739. linden- 1613 (: Linden blomer watn)). om lindens blommor, särsk. förr använda ss. drog; äv. koll. VALLERIA Hush. 61 (c. 1710. GENTZ Lindgren 1929.
Ssgr: –lindblom(me)- l. lindbloms-te, n. NF 1885. -vatten. (förr) farm. om ett destillat på lindblommor. CHESNECOPHERUS Regiter E 1 b 1613.
LIND-BLOMSTER. ( lind- 1698. linda- 1642. linde- 1589–1762. linds- 1765 () == -BLOMMA. BERCHELT PestOrs. D 8 b 1589. HAARTMAN Sjukd. 349 (1765).
Ssg ()
lindblomster(s)-vatten. lindblomsvatten. MÅNSSON Ört. 8 (1628). BRUNO Gumm. 138 (1762).
LIND-BUSKE. ( lind- 1889 osv. linde- 1716 (numera föga br.) om ung lind; lind i buskform. LINDESTOLPE FlWiksb. 37 (1716). Ogenomträngliga snår, bestående hufvudsakligen af 2–4 m. höga lindbuskar. BotN 1889, s. 27. SvNat. 1934 s. 48.
LIND-DRAG biodl. bins insamling av honung från lindar.
LIND-GREN. ( lind- 1906–1936. linde- 1546–1751)
LIND-HONUNG. biodl. erhållen gm binas linddrag. DANM Biet 45 1878.
LIND-KOL. ( lind- 1730 osv. linde- 1578–1648) skogsv. kol av lindved. BOLAVI 192 a 1578.
LIND-KVIST. ( lind- 1906 osv. linde- 1623–1860)
LIND-LÖV. ( lind- 1749 osv. linda- 1816. linde- c. 1600 (: lindelöfswatn)– 1915) MÅNSSON Ört. 307 (1628).
Ssg:
lindlövs-vatten, (förr) farm. om ett destillat på lindlöv. OMARTINI Läk. 53 (c. 1600.
LIND-MÄTARE, m. l. r. entomol. mätarfjärilen Erannis (Hibernia) defoliaria Lin., vars larver leva huvudsakligen på lindar. 1Brehm III. 2: 103 1876.
LIND-OLJA, r. l. f. beredd av lindblommor. JÖNSSON Gagnv. 305 (1910).
LIND-SKOG. ( lind- 1704 osv. linde- c. 1620 – c. 1645 2Saml. 8: 178 (c. 1620.
LIND-SLÄKTE(T). bot. släktet Tilia Tourn., till vilket bl. a. linden hör. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 236 1857.
LIND-STAM.
LIND-STUREE. ( lind- 1852 osv. linde- 1899
LIND-TRÄ. ( lind- 1684 osv. linde- c. 1550–1797)
[LIND-TRÄ.ssg 1]
1) == LIND sbst.,²² ³. IERICI Colerus 2: 107 (c. 1645.
[LIND-TRÄ.ssg 1.2]
2) () -. LIND, sbst.² I. 2LinkBiblH 4: 83 (c. 1550. Orrelius 1797.
LIND-TRÄD. ( lind- 1754 osv. linde- 1739 (: Lindeträds-Barck)– 1775) == LIND, sbst.² 1. LUNDBERG Träg. 102 (1754).
Ssg:
lindträds-bark. lindbark. ApotT 1739 s. 20.
LIND-VED. ( lind- 1543 osv. linde- 1543 SthmSkotteb. 18/3 1543.
B
():
LINDA-BLOMSTER,
LINDA-LÖV, se A.
C
(numera bl. tillf.) :
LINDE-BAST,
LINDE-BLAD,
LINDE-BLOMMA,
LINDE-BLOMSTER,
LINDE-BUSKE,
LINDE-GREN,
LINDE-KOL,
LINDE-KVIST,
LINDE-LÖV,
LINDE-SKOG,
LINDE-STUBBE,
LINDE-TRÄ,
LINDE-TRÅD,
LINDE-VED, se A.
D
():
LINDEN-BLOMMA, se A.
E
():
LINDS-BLOMSTER, se A.