LJUNG juŋ⁴, sbst.¹, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) LYNG lyŋ⁴, sbst.¹, r. l. m. l. f. (BROMELIUS Chl. 27 1694 osv.) l. n. (numera knappast br.; WALLENIUS Proj. F 4 b 1682, PrisförtAlnarpTrädg. 1896, s. 27); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 2) -ar. ( ling 1824 – c. 1870. ljung(h) (ju-, liu-, liv-) 1538 osv. lyng 1745 osv. löng 1747 – c. 1870

[fsv. liung; jfr sv. dial., d., nor., isl. lyng, ävensom sv. dial. ling, n., (bär)ris; av ett urnord. lingwa-, sannol. till en ieur. rot lenk, kröka sig, växelform till den ieur. rot slenk som föreligger i bl. a. SLINGA, v. o. sbst. SLUNGA. v. o. sbst., SLÄNGA. – Jfr LINGBÄR, LINGON, LYNG, sbst.²]

[LJUNG.sbst1 1]

1) om (den på hedmark o. d. växande) buskväxten Calluna vulgaris (Lin.) Salisb. (äv. benämnd vanlig l. allmän ljung); äv. (utom tillf. numera bl. i ssg l. elliptiskt för dylik) om vissa, om vanlig ljung påminnande arter av familjen Bicornes, företrädesvis av underfamiljen Ericaceæ, särsk. arten Erica tetralix Lin. (klockljung); dels om växtslaget, dels om växtens ovanjordiska delar (stående på rot l. avmejade, förr använda ss. kreatursfoder o. d.) l. den av växten bildade vegetationen. VarRerV 7 (1538; om Ledum palustre Lin.). Man pläger .. (till kreatursfoder) bruke höö, .. allehånde löffträ, liungh och annett sådant. G1R 27: 141 (1557). Liung medh blomma. RUDBECK HortBot. 40 (1685; om Erica tetra- lix Lin). Lyser icke sjelfva ljungen grönast / På den torfva, der vi lekt som barn? CVASTRANDBERG 1: 170 (1856). Det finnes .. omkring 400 arter af ljung. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 2 (1857). Jag (låg) långa timmar ute i ljungen och läste. BÖÖK ResSv. 62 1924. jfr BLIND-, BLOM-, FJÄLL-, HED-, HÄST-, KLOCK-, KRYP-, LAPP-, MOSS-LJUNG m. fl.

[LJUNG.sbst1 2]

2) med ljung bevuxet fält, ljungfält, ljunghed. LINNÉ Sk. Föret. 4 a (1751). Skanörs ljung. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 356 1856.

Ssgr (till1. Anm. I ssgr som äro nanm på djur l. växter betecknar förleden i allm. att djuret l. växten ofta uppehåller sig resp. växer på ljungmark o. d.)

– LJUNG-BACKE. jfr -HED. BOLINUS Dagb. 21 (1667).

– LJUNG-BEVUXEN l. -BEVÄXT, p. adj.

– LJUNG-BLOMMA, r. l. f. Hildebrand MagNat 3 1650.

– LJUNG-BLOMSTER. ( ljung- 1759 osv. ljungs- 1765

[LJUNG-BLOMSTER.ssg 1]

1) (numera bl. mera tillf.) ljungblomma. HAARTMAN Sjukd. 174 1759.

[LJUNG-BLOMSTER.ssg 2]

2) bot. == -PINNAR a. AHB 5: 45 1858.

[LJUNG-BLOMSTER.ssg 3]

3) bot. växten Thymus serpyllum Lin., backtimjan. LILJA SkånFl. 424 (1870).

– LJUNG-BRAND. brand (se BRAND, sbst.¹ I ²) i växande ljung.

– LJUNG-BRÄCKA, r. l. f. bot. växten Saxifraga oppositifolia Lin., purpurbräcka. NYMAN VäxtNatH 2: 12 (1868).

– LJUNG-BRÄNNA, v. -ing. (i fackspr.) svedja av ljungen på (markområde o. d.); i sht ss. vbalsbst. -ing. VgFmT I. 6–7: 40 (1755: liungbränning).

– LJUNG-BUSKE. RISINGH LandB 19 (1671).

– LJUNG-DRAG biodl. bins insamling av blomnektar o. frömjöl från ljungblommor; äv. konkretare, om de möjligheter till dylik insamling som en trakt erbjuder. LEWERÉN Bisköts. 11 (1900). Trakter utan ljungdrag. Handtv- LBl. 1905, s. 259.

– LJUNG-FÄLLA, r. l. f. (i vissa trakter) ljungbevuxen "fälla" (se FÄLLA, sbst.² 3. TurÅ 1888, 1: 36.

– LJUNG-FÄLT. jfr -HED. 2RA 3: 865 1734.

– LJUNG-GINST bot. växten Genista pilosa Lin., hårginst. NormFört. 24 1894.

– LJUNG-HED. ( ljung- 1727 osv. ljunga- 1891. lynges- 1737 ljungbevuxen hed. SERENIUS EngÅkerm. 284 (1727).

– LJUNG-HONUNG biodl. av blomnektar från ljungblommor. DAHM Biet 45 (1878).

– LJUNG-HUMUS. (i fackspr.) == -JORD. MosskT 1886, s. 16.

– LJUNG-HÖ. (i sht förr) skördad o. torkad ljung. SJÖGREN Journ. 8/8 1788.

– LJUNG-JORD. (i sht i fackspr.) av ljung bildad, mer l. mindre ofullständigt förmultnad mylla. LINNÉ Sk. 106 (1751).

– LJUNG-KVIST.

– LJUNG-LIE. (förr) för avmejande av ljung. LB 1: 148 1899.

– LJUNG-LUPEN, p. adj. (numera bl. i vitter stil, föga br.) ljungbevuxen. PH 5: 3381 1752. LAHT 1912, s. 326.

– LJUNG-MARK. ( ljung- 1688 osv. ljungs- 1773. lynges- 1737 ljungbevuxen mark. CivInstr. 275 1688.

– LJUNG-MATTA, r. l. f. == -TÄCKE. BihVetAH XXV. 3: nr 10, s. 12 1900.

– LJUNG-MO. jfr -HED. VDAkt. 1694, nr 84.

– LJUNG-MOSSA. (†) bot. laven Cetraria islandica Lin., islandslav. LENÆUS Delsbo 150 (1764).

– LJUNG-MOSSE. med ljungtorv. VetAH 1744, s. 126.

– LJUNG-MYLLA, r. l. f. (i fackspr.) == -JORD. LUNDEQUIST Landtbr. 146 (1840).

– LJUNG-PIGGAR, pl. (i vissa trakter) bot. == -PINNAR a. ASPEGREN BlekFl. 52 (1823).

– LJUNG-PINNAR, pl., äv. -PINN. ( -pinn 1805. -pinnar 1744 osv.) (i vissa trakter) bot. om vissa växter med hårda, sega rötter. FRIES Ordb. (c. 1870. särsk.

[LJUNG-PINNAR.ssg 3.a]

a) växt av släktet Ononis Lin., särsk. om arterna Ononis repens Lin. (puktörne) o. Ononis spinosa Lin. (busktörne). VetAH 1744, s. 278.

[LJUNG-PINNAR.ssg 3.b]

b) om Rubus cæsius Lin., blåhallon. LYTTKENS Ogräs 70 (1885).

– LJUNG-PIPARE, m. l. r. zool. vadarfågeln Charadrius apricarius Lin., brockfågel; jfr -SPOLE 1, -SPOV, -VIPA. SCHEUTZ NatH 101 (1843). jfr HovförtärSthm 1586 A (om matnyttigt villebråd; bet. ovis.).

Ssg:

– ljungpipar(e)-släkte(t). zool. släktet Charadrius Lin. LÖNNBERG RyggrDj. 2: 200 (1915).

– LJUNG-PUNGAR, pl. (†) bot. == -PINNAR a. SERENIUS Kkkk 2 b 1757.

– LJUNG-RIS. (utom i Finl. mera tillf.) koll., om ljungens risiga ovanjordiska delar; äv. om växten. FRÖDING Guit. 113 (1891). BotN 1896, s. 4 (om växten). Anm. Den hos SERENIUS EngÅkerm. 117 1727 förekommande formen liungonris är sannol. felaktig för ljungris, möjl. bildad i anslutning till LINGON-RIS.

– LJUNG-ROT.

[LJUNG-ROT.ssg 1]

1) rot av ljung; vanl. i pl. JBARCK 1759 i HTSkån. 2: 380.

[LJUNG-ROT.ssg 2]

2) (i fackspr.) == -TRÄ. EKENBERG (o. LANDIN) 250 1889.

– LJUNG-RY l. -RYA, r. l. f., l. -RYD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ljungbevuxet svedjeland. LINNÉ Ungd. 2: 377 (1735).

– LJUNG-RÖD. (i sht i vitter stil) som har ljungblommans rödaktiga färg; äv.: färgad röd av blommande ljung. BÅÅTH NDikt. 168 (1881). Ljungröd mo. THUNMAN Olandssång. 26 (1927).

– LJUNG-SILKE.

[jfr d. lyngsilke]

bot. == -SNÄRJA. RETZIUS FlOec. 204 (1806).

– LJUNG-SKÄRA. r. l. f. (förr) jfr -LIE. BJÖRKMAN Skogssk. 276 (1868).

– LJUNG-SLÄKTE(T), bot. släktena Erica Lin. o. Calluna Salisb. (Erica Lin.). WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1838, s. 118.

– LJUNG-SNÄRJA, r. l. f. bot. (den på ljungväxter parasiterande) växten Cuscuta epithymum Murr.; jfr -SILKE. NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 190 1901.

– LJUNG-SNÖRE. (†) bot. växten Pulsatilla vernalis (Lin.) Mill., mosippa. FRIES BotUtfl. 3: 238 (1864; fr. Hall.). LILJA SkånFl. 394 1870.

– LJUNG-SPOLE, m. l. r. zool.

[LJUNG-SPOLE.ssg 1]

1) (i vissa trakter) == -PIPARE. BRUMMER 87 1789.

[LJUNG-SPOLE.ssg 2]

2) (numera knappast br.) fågel av släktet Numenius Briss., spov. LINNÉ MethAv. 24 (1731; om Numenius arquatus Lin.). GREIFF Jagt 89 (1828).

– LJUNG-SPOV. (i vissa trakter) zool. == -PIPARE. AllmogHemsl. 122 (i handl. fr. (1741). ERICSON Fågelkås. 2: 115 1907.

– LJUNG-STARR.

[jfr d. lyngstar]

bot. starrgräset Carex ericetorum Poll., backstarr. NYMAN HbBot. 359 1858.

– LJUNG-TORV. bildad av ljung. VetAH 1744, s. 126.

– LJUNG-TRÄ. (i fackspr.) trävirke av roten o. jordstammen till den i medelhavsländerna förekommande ljungväxten Erica arborea Lin. (särsk. brukat till tobakspipor). JÖNSSON Gagnv. 479 (1910).

– LJUNG-TRÖST bot. växten Euphrasia gracilis Fr. NYMAN HbBot. 285 (1858).

– LJUNG-TÄCKE. växttäcke av ljung. TSkogshush. 1901, s. 33.

– LJUNG-TÖRNE. bot. växten Rosa pimpinellifolia Lin., pimpinellros. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 140 (1901).

– LJUNG-VIPA.

[jfr d. lyngvibe]

(i vissa trakter) zool. == -PIPARE. Åhstrand Öl 62 (1768; fr. Skåne).

– LJUNG-VIPPA, r. l. f. (†) bot. == -SNÖRE. LILJA SkånFl. 394 (1870).

– LJUNG-VÄXT. särsk. bot.

[LJUNG-VÄXT.ssg 1]

1) växt av familjen Bicornes l. underfamiljen Ericaceæ; i pl. äv. ss. benämning på denna familj resp. underfamilj. Rebau NatH 2: 132 1879.

[LJUNG-VÄXT.ssg 2]

2) (mera tillf.) växt som växer på ljungmark o. d. (bland ljung). BotN 1851, s. 3.

– LJUNG-ÖGONTRÖST ~⁰⁰². bot. == -TRÖST. NATHORST SvVäxtn. 16 1905.

(†):

– LJUNGA-DÖD, r. l. m. ljungens utdöende på en plats. Ljunga-död är kunga-död. BARCHÆUS LandthBall. 97 (1773; ordspr.).

– LJUNGA-HED, se A.

(†):

– LJUNGS-BLOMSTER,

– LJUNGS-MARK, se A.

(†):

– LYNGES-HED,

– LYNGES-MARK, se A.