LJUSTER jus⁴ter, n. (WALLENIUS Proj. F 4 b 1682 osv.) , stundom r. l. m. (VetAH 1751, s. 282, VIKSTEN Idyll 29 (1927)); best. -tret, ss. r. l. m. -n: pl. ==, ss. r. l. m. -trar (GripshR 1585. s. 180, SvD 19/2 1922 Söndagsbil. s. 4) ((†) -trer (möjl. till sg. ljustra) BtFinlH 4: 254 1564, SUNDELIUS NorrköpMinne 680 (cit. fr. 1587)); l. (numera bl. ngn gg) LJUSTRA jus³tra², r. l. f.; best. -an: pl. -or. ( ljus- (lju-, ju-) 1529 osv. -tet 1552 osv. -tra 1529 (: liustror, pl.), 1555–1914) 1) fiskredskap som utgöres av ett på ett skaft fastsatt, nedtill gaffel- l. kamliknande, upptill med hylsa l. holk för skaftet försett järn o. som användes att hugga fisken med; äv.: ljusterjärn. Hugga (förr äv. slå) fisk med ljuster. De fiskade ål med ljuster. Ett sjugrenigt ljuster. Fiske med ljuster om natten vid bloss. HSH 37: 3 (1529). Uppå Motala broo .. slår man ock Lax med Liuster, .. kastandes Liustren handlöst på fisken i strömmen. TISELIUS Vätter 1: 117 (1723). VetAH 1751. s. 282 (om ljusterjärn). FFS 1920 s. 484. jfr FISK – GÄDD-, HAND-, LAX-, ÅL-LJUSTER m. fl. särsk. (förr) om liknande redskap användt för sjöfågeljakt. EKMAN NovrlJakt 190 cit. fr. c. (1875). Därs. 189 1910. 2) (†) övergående i bet.: ljustrande, ljusterfiske. (Att) å mång år sedermera ingen braxn gått til lek, hvarest med liuster han bhfvit oroader. BROMAN Glys. 3: 82 (c. (1740). Ljuster eller Ljustra .. är ett godt sätt att fiska, hvartill begagnas ljusterjern och brandjern. UpprFiskaren 49 1847.

Ssgr(till l.

Anm. Här behandlas äv. ssgr som möjl. eg. äro bildade till LJUSTRA v.¹,): DYBECK Runa 1842–43, 2: 27. STIERNSTOLPE Arndt 1: 111 (1807). (Ljustring) bedrevs lugna höstnätter vid skenet av ljusterelden. Landsm. 1926, s. 41.