LINNE lin³e², n.; best. -et; pl. (numera bl. i bet. 4) -n (BENNET Lin. Föret. 3 (1738) osv.) ((†) – (BoptVäxjö 1822)). (förr äv. linde, lindne, lijnne)

[fsv. linnet; jfr fd. lineth, ä. d. linnet, d. linned (varav nor. dial. linan, linent), substantivering av n. av LINNEN. Efter ljudlagsenligt bortfall av -t anslöt sig ordet till neutra på -e (ss. KLÅDE, STYCKE)]

[LINNE 1]

1) linnegarn, linnetråd; i uttr. som beteckna att ngt är tillvärkat av dylikt material, ävensom i ssgr. En bordduk av linne. HELSINGIUS 1587; sannol. hithörande). Förklar. 15/5 1732, s. 3. Att urskilja om en väfnad är blandad af linne och bomull eller ej. BERZELIUS ÅrsbVetA 1844, s. 351 ÖSTERGREN (1931).

[LINNE 2]

2) vävnad av lingarn, linnevävnad; äv. i utvidgad anv., om dylik vävnad som delvis består av hamp- l. bomullsgarn l. dyl. SCHRODERUS Dict. 41 (c. 1635). Fijnt linne (göres) bäst i flandren. RISINGH LandB 59 (1671). SVENSSON SkånFolkdr. 114 (1935). jfr GOBELÄNG-, HALV-, HELLINNE m. fl.

[LINNE 3]

3) (†) om stycke linneväv; linnetrasa l. dyl. Ångerm. quinnor .. läggia .. (barnen) mest i valmarsblöjor och inthet Linne. BUREUS Suml. 24 (c. 1600)

[möjl. elliptiskt för LINNE-BLÖJA]

. VERELIUS 258 (1681). FörordnYppigh. 8/11 1731, s. B 2 b.

[LINNE 4]

4) om av linneväv l. dyl. förfärdigade klädesplagg, i sht underkläder; numera nästan bl. om ett kvinnoplagg (vanl. av trikå, bomullstyg l. dyl. o. utan ärmar) som bäres närmast kroppen, damlinne (i bet. 2); äv. (numera knappast br.) om en omgång underkläder. (Sv.) Linne. (t.) Ein Chorrock. FLORINUS Voc. se (1695). Hvarken Linne eller Halsduk var hos de äldsta Sveriges invånare i bruk. VetAH 1757, s. 143. ("Pi- gor" i Jämtland hava) sydde axelremsor på linnen. Norrls 1– 6: 97 (1798). Om söndagen .. (erhålla) fångarne .. rent linne och rena lakan. OSCAR I Straff 46 (1840). BERGMAN LBrenn. 85 (1928). – jfr BAD-, BLAGGARNS-, BRODYR-, BRUD-, DAG-, DAM-, GÅNG-, LÄRFTS-, MANS-, NATT-, STÄRK-LINNE m. fl. – särsk.

[LINNE 4.a]

a) a) i uttr. i blotta l. bara linnet l. dyl., iklädd endast (natt)linne l. (natt)skjorta (l. underkläder). passagerama räddade sig i blotta linnet (i referat av fartygsolycka). WESTE (1807). Jag ut i bara linnet (springer). FAHLCRANTZ 7: 47 (c. 1830, 1866). NT 1892, s. 351.

[LINNE 4.b]

b) (vard.) i uttr. icke äga l. ha linnet på kroppen l. dyl., vara fullkomligt utblottad (numera bl. om kvinna). HÖPKEN 1: 166 (1740). ÖsTERGREN (1931).

[LINNE 5]

5) koll.: linnevaror; linneförråd; särsk. om till ett hushåll l. viss värksamhet l. dyl. hörande linnesaker l. linneplagg. Giästgifvare .. skola .. til the resandes behof vara försedde med nödige sängkläder, Linne, Bordtyg och annat Husgeråd. GiästgOrdn. 1734, & 10. Linnet blifver .. rödagtigt i tvätten (i vist vatten). NovrlS 1–6: 56 (c. 1770). (Hon) räknade linne. SJÖBERG Kvart. 205 (1924). Linnet (på slottet) förestås av linneförestånderskan. STSD 23/1 1938, Söndagsbil. s. 3. – jfr BAD-, BORDS-, SÅNG-LINNE m. fl.

[LINNE 6]

6) (†) om av (stampad) linnelump framställt papper; äv. i uttr. stampat linne. Skaldinna hvar en rad, som på Ditt Linne står,/ Så högt mitt alt betar, så diupt mitt hierta rörer (osv.). Brenner Dikt. 2: 158 (c. 1725). BELLMAN SkrNS 2: 68 (1777). LILJESTRÅLE PVetA 1784, s. 21 (: stampadt).

Ssgr(i allm. till 1)

– LINN-GARN,

– LINN-HATT,

– LINN-KLUT,

– LINN-KLÄDE,

– LINN-KLÄDER,

– LINN-LAPP,

– LINN-STRUMPA,

– LINN-SÖM.

– LINN-TRÅD, se B.

– LINN-TYG, se d. o.

– LINN-VÄV,

– LINN-VÄVARE.

– LINN-VÄVERI.

– LINN-VÄVERSKA, se B.

– LINNE-ATLAS, r. l. m. l. n. (†) halvatlas. DA 1824, nr 24, Bih. s. 3. DALIN (1853).

– LINNE-BAND. TullbSthm 21/8 1578.

– LINNE-BATIST. SthmModeJ 1847, s. 40.

– LINNE-BINDA, r. l. f. i sht med. till förbindande av sår l. lindande av en sjuk lem l. dyl. MARTIN Bensj. 24 (1782).

– LINNE-BINDEL. EHRENADLER Tel. 223 (1723).

– LINNE-BINNIKA. (†) (smalt) band av linne. OxBr. 11: 694 (1637). KlädkamRSthm 1641 A, s. 22 b.

– (2) LINNE-BLEKERI. (i fackspr.) inrättning l. lokal för (rening o.) blekning av linnevävnader. BERZELIUS Kemi 1: 513 (1817).

– (2) LINNE-BOTTEN. särsk. (i fackspr.) om botten (se d. o. II 1 b) i l. till rya, broderi o. d. SYLWAN Ryor 59 (i handl. fr. 1555).

– LINNE-BULDAN.

– (2) LINNE-BYXOR, pl. GYNTHER Förf. 2: 112 (i handl. fr. 1804).

– LINNE-DAMAST. Orrelius 90 (1797).

Ssg:

– linnedamast-servett. HovstatR 1771.

– (2) LINNE-DRÄKT. WESTERBERG EurNat. 257 (1848).

– LINNE-DRÄLL. Freja 1886, s. 116.

– LINNE-DRÄTT. (i fackspr.) jfr DRÄTT 5 a. RedNardht 1921 s. 7.

– LINNE-DUK. WALLQUIST Ecclsaml. 5– 8: 358 (1679).

– LINNE-FABRIK.

[LINNE-FABRIK.ssg 1]

1) (†) till 1: fabriksmässigt tillvärkad linnevara. NORDENCRANTZ Arc. 250 (1730).

[LINNE-FABRIK.ssg 1.2]

2) till 2: anläggning för fabrikation av linnevaror. ULFF Gvundvitn. 7 (1729).

– LINNE-FODER. jfr FODER, sbst.² 4. GT 1788, nr 100, s. 4.

– (2) LINNE-FÄRGERI. ReglSilkFärg. 1756, s. A 1 a.

– (2) LINNE-FÄRGNING. RINMAN JärnH 708 (1782).

– LINNE-FÖRKLÄDE ~⁰²⁰ l.~²⁰⁰. BoupptVäxjö 1785.

– (6) LINNE-FÖRRÅD.

– LINNE-GARN. ( linn- 1889. linne- 1654 osv.) lingarn. STIERNMAN Com. 2: 772 (1654).

– (2) LINNE-GODS, linnevaror; särsk. om linnevaror som skola färgas; jfr GODS 3. Publ. 23/7 1742, s. 2.

– LINNE-HANK. (förr) med. o. veter. jfr HANK, sbst.¹ 3. ACREL Chir. 107 (1759).

– LINNE-HATT. ( linn- 1590. linne- 1676 osv.) av linneväv. SkrGbgJub. 6: 178 (1590).

– (1, 2) LINNE-INDUSTRI.

– LINNE-KALSONGER, pl. (i sht förr) KrigVAT 1846, s. 376.

– LINNE-KJOL l. -KJORTEL. BoupptSthm 16/3 1675.

– LINNE-KLUT. ( linn- c. 1755. linne- 1624 osv.)

[LINNE-KLUT.ssg 1]

1) (numera mindre br.) linnelapp; linnetrasa. RUDBERUS MHansdr D 1 a (1624). SvTyHlex. (1872).

[LINNE-KLUT.ssg 2]

2) (förr) klut (se d. o. 4) av linne. LINNÉ Sk. 67 (1751).

– LINNE-KLÄDE. ( linn- 1679 – c. 1755. linne- 1526 osv. linnes- 1637) stycke linnetyg som invändes till (apterats för) ngt visst ändamål; numera särsk. om linneduk använd ss. kvinnlig huvudbonad. Mark. 15: 46 (NT 1526). SVENSSON SkånFolkdr. 173 (1935). (†) Linne kläden, såsom lakan, dukar, handdukar med mera. DAHLMAN Reddej. 14 (1743).

– LINNE-KLÄDER, pl. ( linn- 1741–1889. linne- 1603 osv.) särsk. (i sht förr) om underkläder. BoupptSthm 15/4 1603 (om underkläder).

– LINNE-KLÄDNAD, (†) -, -KLÄDER. KIELLBERG KonstnHandtv. Skrädd. 2 (1753).

– (5) LINNE-KLÄDSKÅP. (i vissa trakter) linneskåp. BoupptVäxjö 1860.

– LINNE-KLÄNNING. numera bl. om damklänning. SCHULTZE Ordb. 2329 (c. 1755).

– (2) LINNE-KNAPP. r. l. m. (i sht i fackspr.) knapp (se d. o. 2) bestående av en stomme (av papp, metall l. dyl.) överklädd med linneväv l. bomullsväv l. dyl. Freja 1873, s. 130.

– LINNE-KNYTNING. (i fackspr.) konkret, om ett slags linnespets; jfr KNYTA v. 5 f. RP 9: 437 (1642). SD(L) 1909, nr 29 A, s. 4.

– LINNE-KYPERT. STIERNSTOLPE Arndt 3: 19 (1808).

– LINNE-LAKAN. SERENIUS 1734; under flax).

– LINNE-LAPP, r. l. m. (linn- c. 1755. linne- 1755 osv.) WARG 43 (1755).

– LINNE-LITSKVARD. ( -korn 1636. -quardh 1669) (†) "litskvard" av linne. KlädkamRSthm 1636 A, s. 82 a. Bouppt- Sthm 6/8 1669.

– (2) LINNE-LUMP, förr äv. -LUMPOR . pl. ( -lump 1832 osv. -luvapor c. 1755) lump av linnetyg, särsk. använd för tillvärkning av papper. AMBROSIANI DokumFbrsbr. 37 (i handl. fr. c. 1755),

– LINNE-LÄRFT. TÖRNSTEN Linnel. 15 (1787).

– (2, 4) LINNE-MAGASIN. särsk. om butik där linnevaror o. d. försäljas; vitvaruaffär. SCHULTHESS 1885.

– (2) LINNE-MANUFAKTORI. (†) linneindustri. HSH 37: 440 (1731). DA 1793, nr 69, s. 2.

– (2) LINNE-MANUFAKTUR. (numera mindre br.) linneindustri, linnetillvärkning. CELSIUS HushAlm. 1743, s. 33. NF 1: 36 (1875).

– LINNE-NÄSDUK ~²⁰ l. ~⁰². DA 1771 nr 45, s. 4.

– (jfr 2) LINNE-PAPPER. tillvärkat av linnelump. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 496 (1773).

– LINNE-PERSEDEL. (i sht i ngt fackmässigt spr.) klädespersedel av linne; äv. om andra linnevaror; vanl. i pl.; jfr LINNE 4, 5. SamlFörfArméen 5: 159 (1799).

– LINNE-PLAGG. om (klädes)plagg av linne. WARNMARK Sinnew. 50 (1687;, om liksvepning).

– LINNE-PLYSCH. KlädkamRSthm 1635 A, s. 8 b.

– LINNE-POMETKEN l. -POMETTER, pl. (†) ett slags prydnadsartiklar (till klädesplagg) av linnetråd. Huite Linne Pometter. KläskamRSthm 1653 A, fol. 12. 1. st. Linne Pumetkin. BoupptSthm 6/8 1669. e

– LINNE-PÅSE. RINMAN JärnH 756 (1782).

– LINNE-REMSA, ALMQVIST AMAy 55 (1838).

– (jfr 2) LINNE-RISP. med. charpi. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 3: 86 (1839).

– LINNE-ROCK. BÆLTER JesuH 6: 278 (1760).

– (jfr 2) LINNE-SKAV, upprispat gammalt linne att lägga på sår, charpi. ROLAND Minn. 31 (c. 1748).

– (5) LINNE-SKÅP. särskilt avsett för förvaring av till ett hushåll l. dyl. hörande linnepersedlar, ss. kökslinne, sänglinne, borddukar o. d. LEOPOLD 2: 286 (1800, 1815)

– (2) LINNE-SLARVA. r. l. f. (†) linnelapp, linnotrasa. VetAH 1740, s. 1. HushBibl. 1755, s. 195.

– (1, 2) LINNE-SLÖJD. (i fackspr.) om linberedning o. linnevävning, i sht ss. hemslöjd. HÜLPHERS Nrovrl. 1: 33 (1771).

– LINNE-SPARLAKAN ~⁰²⁰. (förr) BoupptSthm 4/12 1672.

– LINNE-SPETS, förfärdigad (gm knyppling l. dyl.) av linnetråd. BERG Handarb. 11 (1873).

– LINNE-SPINNERI. HforsD 1875, nr 343, s. 4.

– LINNE-SPÅNAD. (mindre br.) linspånad; äv. konkret. PH 6: 3929 (1756). SvH 7: 223 (1902; konkret). -. -STIBLETT. (förr) ett slags (till munderingen hörande) damask av linne. KrigVAT 1846, s. 606.

– LINNE-STRANALJ. Freja 1880, s. 2.

– LINNE-STRUMPA. ( linn- 1713. linne- 1645 osv.) (förr) == LIN-STRUMPA. KlädkamRSthm 1645, s. 48 b. LandTull- Ordn. 1756 s. 62.

– LINNE-SUDD, r. l. m. (mindre br.) linnelapp. WÅHLIN LbLandth. 100 (1804). AUERBACH (1911).

– LINNE-SÄCK. LBÄ 5– 6: 28 (1797).

– LINNE-SÄRK. (i sht förr) RETZIUS FinKran. 124 (1878). SVENSSON SkånFolkdr. 115 (1935).

– (4, 5) LINNE-SÖM, r. l. m. ( linn- 1889. linne- 1788 osv.) linnesömnad. GT 1788, nr 99, s. 4. SFS 1906, nr 10, s. 49.

– (4, 5) LINNE-SÖMMERSKA. jfr -SÖMNAD. SvTyHlex. (1851).

– (4, 5) LINNE-SÖMNAD. om handlingen l. värksamheten att sy linnepersedlar o. d. ENGSTRÖM Schallenfeld 42 (1865).

– LINNE-TRASA, r. l. f. EKELAD 177 (1764).

– LINNE-TRIPP. ( -trijpp 1667. -tripp 1782) (†) ett slags linneplyseh? 63/4 al(na)r swart lijnnetrijpp. BoupptSthm 15/11 1667. SANDELS PVetA 1782, s. 65.

– (2) LINNE-TRYCKERI. inrättning för anbringande av färgade mönster på linneväv gm tryckning. RINGBORG NorrköpKr. 5: 159 (cit. fr. 1750).

– LINNE-TRÅD. ( linn- 1889. linne- 1807 osv.) spunnen av lin. MÖLLER (1807).

– LINNE-TRÖJA. (i sht förr) BoupptSthm 29/4 1680. Fatab. 1935, s. 99.

– (4, 5) LINNE-TVÄTT. ALMAQVIST TrCFr. 3: 2 (1843).

– LINNE-TYG, sbst.¹ tyg av linne; förr äv. om stycke dylikt tyg (avsett för visst ändamål); förr möjl. äv. koll.: linnepersedlar, linneförråd. Fröken Christinas bröllopsklädnat, handhpeningar, knytning och linnetygh. RP 9: 440 (1642). AMBROSIANI DokumPprsbr. 31 (ihandl. fr. 1672). (En tröja med) ett uppslag av rött linnetyg. SVENSSON SkånFolkdr. 82 (1935).

– LINNE-TYG, sbst.², se LINNTYG.

– (5) LINNE-UTSTYRSEL ~⁰²⁰. vanl. om förråd av olika slag av till ett hushåll behövliga linnepersedlar (som en kvinna medför i boet vid giftermål). KatalIndUtstSthm 1897, s. 22.

– LINNE-VANTE. (i sht förr) FörtHertJohLösegend. 1563 s. 40. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 497 (1881).

– (1, 2) LINNE-VARA, r. l. f. CELSIUS HushAlm. 1743 s. 33.

– LINNE-VARP, r. l. m. BARCHÆUS LandthHall. 40 (1773).

– LINNE-VÄV. ( linn- 1815–1889. linne- 1743 osv.) väv av (enbart) lingarn. DAHLMAN Reddej. 199 (1743). jfr HALV-LINNEVÄV.

– (2) LINNE-VÄVARE. ( linn- 1790–1828) . linne- 1654 osv.) (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -VÄVERI. STIERNMAN Com. 2: 773 (1654). SvSlöjdFT 1930, Omsl. s. 16.

– (2) LINNE-VÄVERI ~¹⁰² l. ¹⁰¹⁰⁴. ( linn- 1815–1889. linne- 1654 osv.) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror; äv. konkret, om lokal för dylik värksamhet, linnefabrik. STIERNMAN Com. 2: 770 (1654). Uppl. 2: 251 1906; om förh. 1621).

– (2) LINNE-VÄVERSKA. ( linn- 1790–1828. linne- 1554–1885) (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -VÄVARE, KlädkamRSthm 1554 A, s. 64 b.

– (2) LINNE-VÄVNAD.

[LINNE-VÄVNAD.ssg 1]

1) (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror (o. bomullsvaror). SUNDELIUS NorrköpMinne 121 (1798). 2) -. -VÄV. ReglManuf. 1749, s. D 1 b.

– (3) LINNE-VÄVNING. (yrkesmässig) värksamhet att väva linnevaror. LIEDBECK KemTekn. 987 (1868).

– LINNE-ÖVERTÅG. (†) överdrag (till kudde l. dyl.) av linne. BoupptSthm 18/11, (1673). Därs. 21/2 1684.

– LINNES-KLÄDE, Se B.