LOPPA lop³a², sbst.¹, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [fsv. loppa; jfr d. loppe, nor. loppa, även- som (lånat från nord. spr.) eng. (dial.) lop; sam- hörigt med nor. lopp, liten tott, nyisl. lopi, ulltott, samt LUBB. sbst.²]
[LOPPA.sbst1 1]
1) insekt av ordningen Aphaniptera, som suger blod av däggdjur o. fåglar o. som utmärker sig gm sina snabba, hoppande rörelser; vanl. om den hos människan förekommande arten Pulex irritans Lin. (vanliga loppan). Få loppor på sig. Jaga loppor. Taga en loppa. Full med loppor. Loppor och löss. OPETRI PEliæ e 2 b (1527). Jw magrare Hund, jw större Loppor. GRUBB 408 (
1665).
När loppan stinger någon ofwan knä, så ståår hennes pels i faara. TÖRNING 116 (
1677).
HANSTRÖM MännParasit. 158 (
1933). jfr
HUND-,
MÄNNISKO-,
PEST-,
RÅTT-,
SAND-LOPPA m. fl. – särsk.
[LOPPA.sbst1 1.a]
a) i jämförelse l. bildl., i sht för att beteckna ngn l. ngt ss. mycket liten (litet) l. obetydlig(t) l. utan värde.
Jsraels Konung är vthdraghen til at sökia ena loppo. 1Sam. 26: 20 (
Bib. 1541).
Dhet är mig en stoor iämmer och klagan, att iag hålles som en död hund eller loppa. VDAkt. 1686,
nr 13.
CAVALLIN Kipling Kung 70 (
1897).
[LOPPA.sbst1 1.b]
b) [jfr motsv. uttr. i d., t., eng. o. fr.]
(
†)
bildl., i uttr. sätta l. giva ngn l. sätta på ngn loppor i örat l. öronen, få l. hava loppan l. loppor i örat o. d., göra det obehagligt för ngn, sätta myror i huvudet på ngn, göra det hett om öronen för ngn, äv.: sätta ngn otrevlig l. oroande idé i ngns huvud resp. få l. hava det obehagligt l. hett om öronen. Ther med få wij tå .. loppon i örat, och bliffuer oss nogh göra, til at taga oss wara. LPETRI 2Post. 283 a (
1555).
BRASK Pufendorf Hist. 141 (
1680).
Han har loppor i öronen. Mont-Louis FrSpr. 279 (
1739).
Då en ny upståndelse i Pohlen äfven kunde sätta Loppor i öronen på Gumman (dvs. Katarina II). CALONIUS Bref 97 (
1795).
jfr: Jag får loppor af att sjelf be- söka den jesuiten .. han är en lurifax. TOPELIUS Vint. I. 1: 78 (
1863,
1880)
[LOPPA.sbst1 1.c]
c) (
starkt vard.)
i uttr. leva loppan, leva "rullan", leva "lusen". NORDLINDH Chans. 124 (
1907).
BERGMAN MVBar. 23 (
1926).
[LOPPA.sbst1 2]
2) i utvidgad anv., om vissa andra små, hoppande insekter; i sht ss. senare led i ssgr. Loppor, små, svarta och kringt farande diur öfver vatnbrynan. BROMAN Glys. 3: 690 (
c. 1740). – jfr
BLAD-,
GLETSCHER-,
HAVS-,
JORD-,
SNÖ-,
STRÅ-,
TÅNG-,
VATTEN-LOPPA m. fl.
Ssgr(i allm. till
1)
A
–
LOPP-BETT.
( lopp- 1732 osv. loppe- 1650 --c. 1880. loppo- 1599) [fsv. loppo bit]
[LOPP-BETT.ssg 1]
1) bett (se d. o. 2) av loppa. Leyonet achtar intet Loppebeet. GRUBB 451 (
1665); jfr slu- tet. särsk. bildl., i sht om ngt mycket litet l. obetydligt. Thet lidandet
(dvs. i skärselden) är icke annat än itt loppobet.
BALCK Ridd. N 2 a (
1599).
VLitt. 3: 535 (
1902).
[LOPP-BETT.ssg 2]
2) märke efter loppbett (i bet. 1). En svartachtig fläk, stor som ett stort loppbet. LINNÉ Skr. 5: 96 (
1732).
–
LOPP-BITEN,
p. adj. SERENIUS U 2 b (
1734).
–
LOPP-CIRKUS.
förevisning av dresserade loppor; äv. om lokalen. BJÖRKMAN (
1889).
LINDER Tid. 141 1924;
om förh. på 1870-talet). –
LOPP-FLÄCK.
fläck av loppexkrementer på underkläder, lakan o. d. LIND (
1749).
–
LOPP-FRÖ,
n. ( lopp- 1689 osv. loppe- 1638 (: Loppefröögräs)– 1815) (i fackspr.)
om de loppliknande fröna av vissa arter av växtsläktet Plantago Lin., i sht av P. psyllium Lin., vilka i sht förr användes för tekniskt l. medicinskt bruk; vanl. ss. ämnesnamn; förr äv. om själva växten. RUDBECK HortBot. 94 1685;
om P. psyllium Lin.).
3NF 8: 1089 (
1928).
Ssgr:
–
loppfrö-växt.
bot. växten Plantago psyllium Lin. JÖNSSON Gagnv. 345 (
1910).
–
LOPP-FULL.
( lopp- c. 1635–1847. loppe- 1745–1755) (
†)
full av loppor. SCHRODERUS Dict. 173 (
c. 1635). Mina lus- och loppfulla kläder.
WALLIN Bref 80 (
1847).
–
LOPP-FÄRG.
[jfr t. flohfarbe, fr. couleur de puce]
(i rödt gående) mörkbrun färg som liknar loppans; äv. om färgämne för sådan färg. MÖLLER 1: 745 (
1782).
AHB 53: 60 (
1871).
–
LOPP-GRÄS.
( lopp- 1734 osv. loppe- c. 1613–1757. loppo- 1685) [i 1 med syftning på frönas utseende, i 2–5 med syftning på växternas anv. mot loppor]
ss. namn på vissa växter. [LOPP-GRÄS.ssg 1]
1) (
†)
om Plantago psyllium Lin., loppfröväxt. FORSIUS Min. 54 (
c. 1613.
DALIN (
1853).
[LOPP-GRÄS.ssg 2]
2) (art av) växtsläktet Polygonum Lin.; särsk. [LOPP-GRÄS.ssg 2.a]
a) om P. hydropiper Lin., jungfrutvål. FRANCKENIUS Spec. C
4 a (
1638).
[LOPP-GRÄS.ssg 2.b]
b) (
†)
om P. persicaria Lin., mild pilört; i uttr. ofläckat loppgräs o. loppgräs som intet biter på tungan. FRANCKENIUS Spec. D 1 a (
1659).
LINDESTOLPE FlWiksb. 28 (
1716).
[LOPP-GRÄS.ssg 2.c]
c) (
†)
om F. mite Schrank., småpilört; i uttr. (lilla) krypande lopp- gräs o. d. RUDBECK HortBot. 88 (
1685).
LINDESTOLPE FlWiksb. 28 (
1716).
[LOPP-GRÄS.ssg 2.d]
d) (
†)
om P. lapathifolium Ait., rödknäa. LINDESTOLPE FlWiksb. 28 (
1716).
[LOPP-GRÄS.ssg 3]
3) (
†)
om Conyza squarrosa Lin. (Inula conyza DC). Linc. 1640;
under conyza).
[LOPP-GRÄS.ssg 4]
4) (
†)
== -ÖRT 3. SALANDER Gårdzf. 34 (
1727).
[LOPP-GRÄS.ssg 5]
5) (
†)
lopplummer. Linné Bref I. 7: 69 11748). RETZIUS FlOec. 436 (
1806).
Ssg:
–
loppgräs-frö. (
†)
till -gräs 1: loppfrö. ApotT 1698,
s. 74.
Därs. 1739,
s. 70.
–
LOPP-JAKT.
( lopp- 1906 osv. loppe- 1746) jakt efter loppor. DÄHNERT 73 (
1746). – (jfr
2)
-KNOTT.
[jfr det lat. namnet]
myggarten Ceratopogon pulicarius Lin., svidknott; förr äv. om mygga av släktet Simulia Latr. SCHEUTZ NatH 191 (
1843).
2NF (
1912).
– (jfr
2)
LOPP-KRÄFTA.
zool. [LOPP-KRÄFTA.ssg 1]
1) kräftdjur av ordningen Copepoda; i pl. äv. ss. namn på denna ordning. Rebau NatH 1: 687 (
1879).
[LOPP-KRÄFTA.ssg 2]
2) (
†)
kräftdjuret Daphnia pulex Lin., vattenloppa. VetAH 1794,
s. 173.
[LOPP-KRÄFTA.ssg 3]
3) kräftdjuret Gammarus pulex de Geer. TULLBERG Djurr. 292 (
1886).
– (
2)
LOPP-KÄRRA.
landt. ett slags på hjul gående apparat för infångande av jordloppor. LAHT 1920,
s. 116.
–
LOPP-LUMMER.
[dekokt av växten användes mot ohyra]
bot. växten Lycopodium selago Lin., luslummer. GOSSELMAN BlekFl. 177 (
1865).
–
LOPP-MARKNAD.
[jfr fr. marché aux puces]
om marknad, i sht i Paris, där gammalt husgeråd o. d. försäljeS. WRANGEL 1Paris 53 (
1910).
– (jfr
2)
LOPP-MASK;
pl. -ar. [LOPP-MASK.ssg 1]
1) larv av vissa till familjen Chrysomelidae, bladbaggar, hörande släkten, i sht släktet Haltica Lin., jordloppa; äv. liktydigt med: jordloppa. SERENIUS EngÅkerm. 223 (
1727).
VetAH 1782,
s. 164 (om art av släktet Chrysomela).
DALIN (
1853).
[LOPP-MASK.ssg 2]
2) om hoppstjärt (se d. o. 2. BRANDER NatH 37 1785;
om släktet Podura Lin.).
LINDFORS (
1815).
–
LOPP-NÄT. (
förr)
om stickad lapp av vita harhår som lades i sängen, för att lopporna skulle samla sig på den. LINNÉ Diet. 2: 45 (
c. 1750).
–
LOPP-RIS.
( lopp- 1762 – c. 1870. loppe- 1751–1864) [trol. syftande på bärens utseende]
(
†)
växten Empetrum nigrum Lin., kråkris, kråkbär. LINNÉ Sk. 221 (
1751;
fr. Skåne).
FRIES Ordb. (
c. 1870;
fr. Skåne).
–
LOPP-SEXA.
[jfr -SUP]
(
skämts.)
om (liten) nattsexa. SD(L) 1903,
nr 263, s. 5.
–
LOPP-SPEL.
visst sällskapsspel ("Tiddledy Winks") med små flata, kulörta brickor som gm tryck med en större bricka bringas att hoppa upp i en bägare. KLINT (
1906).
SIWERTZ Varuh. 214 (
1926).
–
LOPP-STARR.
( lopp- 1745 osv. loppe- 1870) [syftande på de i moget tillstånd mörkbruna fruktgömmena]
bot. växten Carex pulicaris Lin. LINNÉ Fl. nr 747 (
1745).
–
LOPP-SUP.
(i folkligt spr., förr) sup som gavs (på kalas), då man gick till sängs. STRINDBERG SvFolk. 1: 72 (
1881).
–
LOPP-ÖRT.
( lopp- c. 1645 osv. loppe- 1638–1755) [jfr t. flohkraut; jfr för namngivningen -GRÄS]
[LOPP-ÖRT.ssg 1]
1) (
†)
== -GRÄS 1. ODENIUS 2Celsus 656 (
1906).
[LOPP-ÖRT.ssg 2]
2) (
†)
== -GRÄS 2. särsk. [LOPP-ÖRT.ssg 2.a]
a) == -GRÄS 2 a. IERICI Colerus 1: 193 (
c. 1645).
FRIES BotUtfl. 3: 237 (
1864).
[LOPP-ÖRT.ssg 2.b]
b) i uttr. fläckot l. fläckbla- dat loppört, == -GRÄS 2 d. FRANCKENIUS Spec. D
1 a (
1659).
BROMELIUS Chl. 81 (
1694).
[LOPP-ÖRT.ssg 3]
3) växten Pulicaria (Inula) vulgaris Gærtn. FRANCKENIUS Spec. B 3 b (
1638).
NATHORST SvVäxtn. 6 (
1905).
B
(
†):
–
LOPPE-DÖDA,
r. l. f. [jfr eng. flea-bane o. LOPP-GRÄS]
== LOPP-ÖRT 3. FRANCKENIUS Spec. B 3 b (
1638).
SERENIUS Iiii 4 a (
1757).
–
LOPPE-FÅNG,
n. loppjakt. IHOLMSTRÖM (c. 1700) i 2Saml. 2: 96.
–
LOPPE-FÄNGERI.
loppjakt. LINNÉ Diet. 2: 45 (
c. 1750).
C
(
†):
Avledn. (till
1):
–
LOPPA .
v., -ning.
[LOPPA.v.avl 1]
1) (
vard.)
plocka av (ngn) loppor (som sitta på ngns kropp l. i ngns kläder l. i pälsen på ngt djur o. d.). fånga loppor; vanl. refl. SCHRODERUS JMCr. 141 1620;
refl).
BELLMAN (BellmS) 1: 272 (
1790).
DN 18/11
1928, Söndagsbil.
s. 3.
[LOPPA.v.avl 2]
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.]
(i slangartat spr.) "plocka" (ngn på ngt), "klå" (ngn på en summa). Landsm. XVIII. 8: 26 1900;
studentuttr. fr. Upps.).
JANSON Gast. 140 (
1902).
–
LOPPIG , förr äv.
LOPPOT ,
adj. ( lopp- 1639 osv. lupp- c. 1635– 1637. -ig 1738 osv. -ot(t) c. 1635– 1639) full mod loppor. SCHRODERUS Dict. 179 (
c. 1635).
En loppiger fäll. TOPELIUS Dagb. 2: 231 (
1836).
ÖSTERGREN (
1932).