LOTUS lω⁴tus, r. l. m.; best. -en: pl. -ar, ngn gg == (NORDLING IjjobB 86 (1877)). ( -os 1813–1910. -us 1780 osv.)

[av lat. lotus, av gr. λωτός. – Jfr LOTOFAGER]

[LOTUS 0]

bot. benämning på vissa sydländska växter; särsk.

[LOTUS .a]

a) om vissa arter av familjen Nymphæaceæ (näckrosväxteG); särsk. Nelumbo nucifera Gärtn. (Nelumbium speciosum Willd.) (indisk lotus), Nymphasa Lotus Lin. (vit lotus), Nymphæa cœrulea Savigny), (blå l. egyptisk lo- tus). EKELUND Kal. 15 (1821). KARLFELDT FlPom. 47 (1906).

[LOTUS .b]

b) om vissa träd l. buskväxter med ätbar frukt; särsk. om den art (enl. det vanl. antagandet Zizyphus Lotus (Lin.) Lam.) vars frukt, enligt Odysséns berättelse, tjänade lotofagerna till föda; äv. om frukten. BBERGIUS PVetA 1780, 1: 176. Den honungsljufliga lotos. LAGERLÖF HomOd. 101 (1908).

Ssgr(i sht bot. o. konst.):

(†) : (b) LOTO- FRÄTARE. ==

– LOTUS-ÄTARE.

RUDBECK Atl. 3: 561 (1698).

(a)

– LOTUS-BLOMMA, r. l. f. äv. om växten; ofta om blomman använd ss. ornamentmotiv. PoetK 1818, Suppl. s. 207. HAHR ArkitH 21 (1902; om ornamentmönster).

– (b) LOTUS-FRUKT. BJÖRKMAN (1889). LAGERLÖF HomOd. 101 (1908).

– (a) LOTUS-KAPITÄL. konst. med ornamentmotiv hämtat från lotusblomma. Iduna 7: 68 (1817).

– (a) LOTUS-KNOPP. lotusblommans knopp (särsk. använd ss. ornamentmotiv). WRANGEL Konststil. 6 (1897).

– (a) LOTUS-KOLONN. konst. jfr -KAPITÄL. HEIDENSTAM Vallf. 43 (1888).

– (b) LOTUS-TRÄ. (i fackspr.) trä av veden hos vissa sydländska trädslag (Diospyros lotus Lin. o. Celtis australis Lin.). ÅSTRAND (1855). NISBETH 901 (1869).

– (b) LOTUS-TRÄD. SvSaml. 3– 6: 112 (1765).

– (b) LOTUS-ÄTARE.

[jfr t. lotusesser, eng. lotus-eater. efter lat. lothorhagus, gr. λωτοφάγος (se LOTOFAGER)) (i vitter stil; nu- mera bl. mera tillf.) person tillhörande loto- fagernas folk; äv. bildl., om bekymmerslös, för alla sorger glömsk person.

RYDBERG Faust 299 1878; bildl.). Turkiet med dess .. befolkning af ohjälpliga lotusätare. NYSTRÖM NKina 2: 301 (1914).