LUNGA luŋ³a², r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. LUNGE,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar ( BROMAN Glys. 3: 241 (c. 1730), LINNÉ Bref I. 7: 124 (1754)). ( liung-1754. lung- 1538 osv. -a, nom. 1538 osv.; -a, oblik form 1621 osv. -e, nom. c. 1580–1749; -e, oblik form 1702 (: Lungen, sg. best.). Se äv. under LUNGSOT) [fsv. lunga, f. o. n. (?), motsv. d., nor., mnt. lunge, fht. lunga, t. lunge; jfr isl. lungu, n. pl.; jfr äv. fsax. lungandia (för -annia), f., fht. lungunnā, feng. lungen(n); av ett germ. lungan-, n., resp. lunganiō(n), -uniō, f.; i avljudsförh. till stammen i LÄTT]
[LUNGA 0]
vart särskilt av de pariga andningsorgan som finnas hos människan o. de högre luftandande djuren o. som genom luftvägarna stå i förbindelse med den yttre luften o. i vilka utbytet mellan blodgaser o. luft äger rum; i sht förr äv. i sg. om båda lungorna tillsammans. VarRerV 6 (
1538).
Hafwer Pijnan tigh swåra twunget, / Hoos tin Mielta eller Lunga, / (så osv.). Bondepract. C 3 b 1662. (Dägg- djuren) andas genom lungorne. RETZIUS Djurr. 10 (
1772).
Den ena lungan var förtärd. DE GEER Minn. 1: 165 (
1892).
PETTERSSON Bakt. 172 (
1926). jfr
DAMM-,
HJORT-,
JÄRN-,
KALV-,
KISEL-,
KOL-,
METALL-,
RÄV-,
SOT-,
STEN-,
VARG-LUNGA. – särsk.
[LUNGA .a]
a) i ordspr. Than för tungo, thet haffuer helbrögda lungo. SvOrds. C
3 a (
1604).
Drucken buk gör lungan sjuk. GRANLUND Ordspr. (c.
1880.
[LUNGA .b]
b) (
vard.)
i den allittererande förb. lever och lunga, förr äv. lever och lungor, se LEVER sbst.², ¹ c. [LUNGA .c]
c) om lunga av slaktat l. dödat djur; äv. koll. l. ss. maträtt. iunii .. (åtgick) tiill lamb och lungor Renst win – 1 1/2 stop. VinkällRSthm 1557.
SUNDELAD GBruk 152 1888. – jfr
HJORTKALV-,
RÄV-,
VARG-LUNGA.
[LUNGA .d]
d) med tanken särskilt riktad på lungornas egenskap av organ för frambringande av ljud. Hava starka l. goda lungor, bildl.- hava stark stämma. Sanningen har stark lunga. KELLGREN 3: 207 (
1792).
Men, när du (måne) lyser, öfvar jag (dvs. trasten) min lunga. BÖTTIGER 1: 17 1856.
NORDSTRÖM 15År 159 (
1921). jfr
JÄRN-LUNGA. – särsk.
) mer l. mindre bildl. (jfr f). Full lustigt dina lungor, höst / låt vattnen bäfva vid din röst. KARLFELDT FridVis. 13 (
1898). I diktsamlingen tala med fulla lungor ruelsens bittra stämmor.
FoU 20: LX 1906. ) oeg., i fråga om blåsbälg (äv. om sådan som icke är avsedd för frambringande av ljud). Orgeln fyller sina lungor re'n.
STURZEN-BECKER 6: 43 (
1868).
Blästern, som bestod av en stor belg med lungor av läder. VästmFmÅ 10: 24 1920.
[LUNGA .e]
e) (
†)
oeg., om andningsorgan hos vissa lägre djur. VetAH 1745,
s. 258 (
om trakéer hos in- sekter).
Därs. 1762, s.
9 (hos pärlmussla).
[LUNGA .f]
f) bildl. (jfr d (). Skogarne .. utgöra hjertat och lungorne i norden. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 357 1856. Veken
(i cykellyktan) är lyktans lungor.
TIdr. 1896,
s. 437. – särsk.
i större städer, om öppna, obebyggda platser (parker o. d.) där invånarna kunna få frisk luft. HENRIKSSON Tyskl. 204 (
1901).
Skansen (har) verkligen blivit en veritabel lunga för hela Stockholm. SvD(A) 1934,
nr 283, s. 14.
Ssgr
A
:
–
LUNG-ABSCESS.
med. == -BÖLD. TLäk. 1832,
s. 102.
–
LUNG-AFFEKTION.
med. jfr AFFEKTION 1 slutet. Hygiea 1840,
s. 282.
–
LUNG-ANDANDE,
p. adj. zool. som andas med lungor; äv. om lägre djur; jfr LUNGA e. Lungandande Mollusker. LOVÉN ÅrsbVetA 1845–49,
s. 176.
FoFl. 1911,
s. 43.
–
LUNG-ARTÄR.
anat. åder som transporterar det venösa blodet från hjärtat till lungorna. THORELL Zool. 1: 8 (
1860).
–
LUNG-BALSAM.
( lung- 1683. lunge- c. 1730. (†) använd mot lungsjukdomar. HdlCollMed. 10/7 1683. EHRENCRONA (c. 1730; under balsam).
–
LUNG-BLÅSA,
r. l. f. anat. om de blåsformiga bildningar som sitta anhopade på luftvägarnas sista förgreningar i lungan. BILLING Hipp. 200 (
1836).
–
LUNG-BLÖDNING.
med. blödning från lungorna. Hygiea 1854,
s. 100.
–
LUNG-BOTA,
r. l. f. ( lung- 1685–1757. lunge- 1694) (
†)
växten Tussilago farfara Lin., hästhov, som användts ss. medel mot lungsjukdomar. RUDBECK HortBot. 16 (
1685).
SERENIUS Iiii 3 b
1757.
–
LUNG-BRAND.
med. == -GANGRÄN. MÖLLER 1807.
–
LUNG-BÖLD.
( lung- 1763 osv. lunga- 1640. lunge- c. 1580 – 1589. lungo- 1538–1746) med. böld l. begränsad varansamling i lungan.
VarVerV 15 1538.
WESTERGREN Lungsj. 146 (
1932).
–
LUNG-FISK.
fisk tillhörande ordningen Dipnoi, med förmåga att andas såväl med gälar som med den ss. lunga fungerande simblåsan; jfr LUNGA e. 1Brehm III. 1: 188 1876.
–
LUNG-FÖRTÄTNING.
med. jfr FÖRTÄTNING a. THOLANDER Ordl. (c. 1875.
–
LUNG-GANGRÄN.
med. svårartad form av varig lunginflammation. HAMMARSTEN FysiolK 544 (
1883).
–
LUNG-GRÄS.
( lung- 1892. lunge- 1638–1727) [fsv. lungo gräs]
[LUNG-GRÄS.ssg 1]
1) == -ÖRT 4. FRANCKENIUS Spec. E 1 a
1638.
ROBERG Beynon 151 1727.
[LUNG-GRÄS.ssg 2]
2) växten Verbascum thapsus Lin., kungsljus. BotN 1892,
s. 265.
–
LUNG-HELA,
f. (†) växten Agrimonia eupatoria Lin., åkermönja, som förr användes ss. medel mot lungsjukdomar. 2LinkBiblH 4: 4 (
c. 1550.
–
LUNG-INFLAMMATION.
( lung- 1825 osv. lunge- 1834 med. o. veter. inflammation av lungornas vävnad. [LUNG-INFLAMMATION.ssg 2.a]
a) med. särsk. om en av vissa bakterier förorsakad sjukdom vid vilken lungblåsorna fyllas av exsudat.
COLLIN Ordl. (
1847).
WESTERGREN LungSj. 113 (
1932).
[LUNG-INFLAMMATION.ssg 2.b]
b) (
mindre br.)
veter. om viss sjukdom hos häst l. nötboskap. DA 1825,
nr 2, s. 1.
LINDSTRÖM Alex. 75 (
1931).
–
LUNG-KAPILLÄR,
sbst. anat. jfr KAPILLÄR, sbst. 2. LUNDELL (
1893).
HANSTRÖM MännParasit. 117 1933.
–
(c) LUNG-KORV.
kok. innehållande bl. a. lunga av nötkreatur l. svin.
DAHLGREN MChDagb. 29 (
i handl. fr. 1826.
–
LUNG-KRETSLOPP ~⁰² l. ~²⁰. anat. (den) del av blodomloppet gm vilken blodet föres från hjärtat genom lungorna o. åter till hjärtat, lilla kretsloppet. NoK 114: 7
1932.
–
LUNG-KRUT.
( lung- c. 1645. lunge- 1690. lungen- c. 1645 – 1755) [av mmt. lungenkrūt]
(
†)
laven Sticta pulmonacea Ach. IERICI Colerus 2: 0 (
c. 1645.
HushBibl. 1755,
s. 177.
–
LUNG-KRÄFTA,
r. l. f. ( lung- 1886 osv. lunge- 1834 med. o. veter. kräfta i lungorna (hos människa l. djur). FLORMAN Hushållsdj. 199 1834. WRETLIND Läk. 7: 111 (1899).
–
LUNG-LAV.
laven Sticta pulmonacea Ach.; äv. koll. VetAH 1794,
s. 4. ort lunglaf.
LEUFVENMARK Vin. 1: 189 (
1869).
–
LUNG-LOB anat. om de lober i vilka lungorna äro uppdelade. ASScF 6: 346 (
1858,
1861).
–
LUNG-MAGNERV ~⁰² anat. hjärnnerv som förgrenar sig bl. a. till andningsorganen o. matsmältningsorganen. FLORMAN Anat. 2: 165 (
1830).
–
LUNG-MASK;
pl. -ar. ( lung- 1841 (: Lung-masksjuka), 1863 osv. lunge- 1752. lungo- c. 1645 (: Lungomatkar)) om vissa trådmaskar av släktet Strongylus, som förekomma i lungorna hos får, stundom hos svin l. nötkreatur. IERICI Colerus 2: 137 (c. 1645. FFS 1922, s. 802.
Ssgr:
–
lungmask-sjuka,
r. l. f. framkallad av lungmaskar. TIDÉN Bosk. 119 (
1841).
–
LUNG-MJÄLTBRAND ~⁰² l. ~²⁰. med. sjukdom i lungorna, uppkommen gm inandning av damm innehållande mjältbrandssporer. WRETLIND Läk. 7: 112 (
1899).
–
(c) LUNG-MOS.
( lung- 1738 osv. lunga- 1640. lunge- 1636–1896. lungo- 1640 kok. viss maträtt vari sönderhackade lungor ingå. HovFörtärSthm 29/8 1636.
–
LUNG-MOSSA.
( lung- 1741 osv. lunge- 1638–1659 om vissa växter, förr använda ss. medel mot lungsjukdomar. [LUNG-MOSSA.ssg 1]
1) ==
-LAV. FRANCKENIUS
Spec. E
1 b
1638.
[LUNG-MOSSA.ssg 2]
2) levermossan Marchantia polymorpha Lin. MosskT 1893 s. 264.
[LUNG-MOSSA.ssg 3]
3) lavarten Cetraria islandica Ach., islandslav. VetAH 1744,
s. 180.
GENTZ Lindgren 91 (
1928).
–
LUNG-PEST.
med. pest som angriper lungorna. PIHL HälsSjukv. 112 (
1908).
SFS 1920,
s. 88.
–
LUNG-PIPARE,
m. l. r. veter. häst som lider av lungpipning. TIdr. 1882,
s. 97.
–
LUNG-PIPNING.
veter. pipande kvickdrag. SFS 1874,
nr 13, s. .
–
LUNG-PROV.
( lung- 1783 osv. lunge- 1759 med. prövning av lungornas lufthalt vid obduktion av späda barnlik, i allm. utförd i rättsmedicinskt syfte för att utröna huruvida barnet andats vid födelsen (o. alltså varit levande födt) l. icke. NEHRMAN PrCr. 91 (1759). WRETLIND Läk. 7: 13 (1899).
–
LUNG-ROT.
[LUNG-ROT.ssg 1]
1) anat. det ställle i lungan där huvudbronkerna träda in för att förgrena sig i allt finare grenar. ASScF 3: 452 (
1847,
1852).
[LUNG-ROT.ssg 2]
2) växten Chenopodium bonus henricus Lin., stolt henrik. LINNÉ Fl. nr 208 (
1745;
fr. Uppl.).
[LUNG-ROT.ssg 3]
3) växten Petasites officinalis Moench, skråp. LEWERÉN Bisköts. 18 (
1900).
–
LUNG-RÖTA,
r. l. f. veter. hos häst: smittsam lunginflammation. DA 1825,
nr 2, s. 1.
FFS 1922,
s. 802.
–
LUNG-SAFT. (
†)
visst slags saft som förr brukades ss. läkemedel mot lungsjukdomar. BoupptSthm 1676,
s. 1400 a, Bil.
ALMQVIST Amor. 43 (
1822,
1839).
–
LUNG-SIKTIG.
(-siktig (-siktig (-sigtig) 1760 osv. -sycktig 1711) [jfr t. lungensüchtig]
som lider av lungsot; äv.: som har anlag för lungsot. BLOCK Pest. 30 (
1711).
WIRGIN Häls. 3: 301 (
1933). särsk.
[LUNG-SIKTIG.ssg 3.a]
a) i överförd anv.: som är utmärkande för personer som lida av lungsot, som röjer lungsot. En lungsiktig rodnad sväfvar öfver kinden. 2SAH 12: 370 1827.
[LUNG-SIKTIG.ssg 3.b]
b) bildl.; särsk.: svag, kraftlös, som saknar must, "blodlös". CFDAHLGREN 1824 hos
THOMANDER TankLöj. 127. Vår moderna lungsigtiga sängkammarkonst.
LUNDGREN MålAnt. 3: 183 1873.
Avledn. –
lungsiktighet ,
r. l. f. (
mindre br.) särsk.
konkret: lungsot; äv.: anlag för lungsot. SvTyHlex. (
1851,
1872).
3SAH 9: 87 1894.
–
LUNG-SJUK.
( lung- 1686 osv. lunga- 1640. lunge- c. 1645. lungo- 1640–1700) som lider av sjukdom i lungorna.
[LUNG-SJUK.ssg 3.a]
a) om människa; i sht: som lider av lungtuberkulos. Linc. Hhh
1 b
1640.
WESTERGREN LungSj. 178 (
1932).
[LUNG-SJUK.ssg 3.b]
b) om djur. IERICI Colerus 2: 137 (
c. 1645.
–
LUNG-SJUKA.
( lung- 1730 osv. lunge- c. 1645–1834) sjukdom i lungorna, lungsjukdom. [LUNG-SJUKA.ssg 3.a]
a) (numera knappast br.) hos människor. l
ERICI Colerus 1: 131 (
c. 1645.
NILSSON Lungsot 5 (
1900;
om lungsot).
[LUNG-SJUKA.ssg 3.b]
b) (†; se dock slutet) hos djur. Lunge-siukan (hos får). CELSIUS HushAlm. 1741,
s. 30. PhusSH 227
1786. särsk. (fullt br.)
veter. i uttr. elakartad lungsjuka, en smittsam lunginflammation hos nötboskap.
FLORMAN Hushållsdj. 199 1834.
–
LUNG-SJUKDOM ~⁰² l. ~²⁰. ( lung- 1851 osv. lunge- 1746 med. o. veter. AKEN Reseap. 259 (1746).
–
LUNG-SLAG.
med. häftig kongestion av blod inom lungan; numera i sht om (plötslig död på grund av) blodpropp i lungan. TLäk. 1835, s.
479.
WESTERGREN LungSj. 50 (
1932).
–
LUNG-SNÄCKA.
zool. snäcka tillhörande ordningen Pulmonata bland snäckdjuren, vars mantelhåla fylles med luft o. fungerar ss. lunga; jfr LUNGA e. KonvLex. (1861). THORELL Zool. 2: 303 (
1865).
–
LUNG-SPETS anat. om den övre, spetsiga delen av lungan. ASScF 6: 14 (
1858,
1861).
–
LUNG-STARK. (
†)
som har kraftiga lungor. LBÄ 36–
38: 45 1800. särsk. bildl.: högröstad; jfr
LUNGA d. LBÄ 4: 19 1797.
–
LUNG-STEN.
med. stenbildning i lungan. BERZELIUS ÅrsbVetA 1836,
s. 372.
–
LUNG-SÄCK.
[LUNG-SÄCK.ssg 1]
1) anat. tunn, dubbel (av tvenne "blad" bestående) hinna som omgiver lungan. THORELL Zool. 1: 104 (
1860).
[LUNG-SÄCK.ssg 2]
2) (
†)
zool. hos vissa lägre djur: hålighet som gör tjänst ss. lunga; jfr LUNGA e. De spindlar, som äga 3 lungsäckar. FRIES ÅrsbVetA 1832,
s. 93.
SUNDSTRÖM Huxley 151 (
1874;
hos lungfsk).
Ssgr (till -SÄCK 1):
–
lungsäcks-blad.
anat. 2NF 16: 1450 1912.
–
lungsäcks-inflammation.
med. SydsvD 1870,
nr 26, s. 2.
–
lungsäcks-rum.
anat. om mellanrummet mellan de båda lungsäcksbladen. WESTERGREN Lungsj. 157 (
1932).
–
LUNG-TUBERKEL.
med. tuberkel bildad i lungan (vid lungtuberkulos); i sht i pl. BERZELIUS ÅrsbVetA 1845, s.
66.
–
LUNG-TUBERKULOS.
med. tuberkulos i lungan, lungsot. Hygiea 1855,
s. 142.
–
LUNG-UTVIDGNING ~⁰²⁰. med. sjuklig utvidgning av lungan. SFS 1891,
Bih. nr 80, s. 3.
–
LUNG-VEN anat. åder varigm arteriellt blod strömmar från lungan till hjärtat. ASScF 5: 246 (
1855,
1858).
–
LUNG-VENTILATION. (
i fackspr.)
om "ventilationen" av lungorna gm andedräkten. WIDE MedGymn. 202 (
1896).
–
LUNG-ÅDER.
( lung- 1578 osv. lunge- 1555–1792) [fsv. lungo adhra]
[LUNG-ÅDER.ssg 1]
1) (
mindre br.)
anat. lungblodåder, lungven. ROSENSTEIN Comp. 287 (
1738).
DALIN (
1853) .
[LUNG-ÅDER.ssg 2]
2) (
†)
om en blodåder som öppnades vid åderlåtning; jfr HJÄRT-ÅDER b. G1R 25: 34 (
1555).
Vena basilica eller kungsådern kallas äfven lung- eller hjertådern. LOVÉN Anv. 34 (
1838).
–
LUNG-ÖPPNING.
( lung- 1858–54. lunge- 1748 hos vissa lägre djur, konkret: öppning i respirationsorganen; numera bl. i fråga om lungsnäckor; jfr LUNGA e. VetAH 1748, s. 225 (hos insekt). BOHEMAN ÅrsbVetA 1853–54 s. 290.
–
LUNG-ÖRT.
( lung- c. 1550 osv. lunge- 1638–1659. lungo- 1640 om vissa växter som förr användts mot lungsjukdomar. jfr BOM-, HAVS-, HJORT-LUNGÖRT. särsk. [LUNG-ÖRT.ssg 1]
1) (
†)
laven Sticta pulmonacea Ach. 2LinkBiblH 4: 9 (
c. 1550.
IERICI Colerus 1: 205 (
c. 1645.
[LUNG-ÖRT.ssg 2]
2) (
i vissa trakter)
Verbascum thapsus Lin., kungsljus. FRIES BotUtfl. 3: 248 (
1864;
fr. Kalmar l.).
[LUNG-ÖRT.ssg 3]
3) (
†)
Marrubium vulgare Lin., andorn; äv. i uttr. vit lungört. FRANCKENIUS Spec. D 1 b (1638: Hwijt Lungört). RUDBECK HortBot. 72 (
1685).
SERENIUS Iiii 4 b
1757.
[LUNG-ÖRT.ssg 4]
4) Pulmonaria officinalis Lin.; äv. kallad fläckig l. allmän l. vanlig lungört. FRANCKENIUS Spec. E
1 b (
1638: Fläckiott Lungeörtt).
LILJA SkånFl. 106 (
1870: Allmän Lungört).
NYMAN FanerogFl. 50 (
1873: Vanlig Lungört).
ASFFlF 42: 119 1915.
) i uttr. smalbladig, förr äv. smal lungört, Pulmonaria angustifolia Lin.
LILJEBLAD Fl. 80 (
1792: Smal Lungört).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 9 (
1903).
) Monotropa hypopithys Lin., tallört.
LINNÉ Fl. nr 351 (
1755;
fr. Uppl.).
FRIES Ordb. 74 (
c. 1870;
fr. Uppl.). ) (†)
Dentaria bulbifera Lin., tandrot. FRANCKENIUS
Spec. B
3 b
1659; bet. oviss. RUDBECK
HortBot. 38 1685.
[LUNG-ÖRT.ssg 8]
8) Chenopodium bonus henricus Lin., stolt henrik. HushJourn. 1779, okt.
s. 9.
[LUNG-ÖRT.ssg 9]
9) (
†)
Chonopodium botrys Lin. FRANCKENIUS Spec. A 4 b (1659). RUDBECK HartBot. 18 (
1685).
B
(
†):
C
(
†):
–
LUNGE-BLOMMA,
f. växten Gentiana pneumonanthe Lin., höstklocka. FRANCKENIUS Spec. D 4 b (
1638).
Därs. D 1 b
1659.
–
LUNGE-INFLAMMATION, se
A. –
LUNGE-KAKA.
om visst slags kakor använda ss. medel mot lungsjukdom. BoupptSthm 1686,
s. 166 a.
–
LUNGE-KRÄFTA,
-MASK -MOS, -MOSSA, se A.
–
(e) LUNGE-PIPA.
r. l. f. hos insekt: andrör, traké. VetAH 1746,
s. 0.
–
LUNGE-SJUK,
-SJUKA -SJUKDOM, se A.
–
LUNGE-STULEN,
p. adj. skadad i lungorna (gm trolldom). Mijn koo är .. lungestulen. BtFinlH 2: 292 (
1666;
i besvärjelseformulär).
D
(
†):
E
(
†):
–
LUNGO-FLÖD.
jfr FLÖDE 1 a. Qvarkan, .. är .. merendels eij annat, än en Lungoflöd hoos hästarna. UnderrSjukdHäst. 20/3 1722,
s. 4.
–
LUNGO-VÄRK,
m. om smärta i lungorna. BOLAVI 197 a 1578.