LUDD lud⁴, sbst.¹, r. l. m. (SERENIUS 1741 osv.) , äv. n. (SCHULTZE Ordb. 2870 (c. 1755), 2NF 34: Suppl. 162 (1922)); best. -en, ss. n. -et; pl. (†, ss. n.) == (WRETLIND Läk. 4: 39 (1896)). ( lud c. 1740 (: ludig), c. 1755– 1881 (: ludtåtel). ludd 1640 (: luddot), 1651 osv.) [jfr ä. d. lod(d), d. laad, hår, ull, nor. lode, ludenhet hår, nyisl. lod, n., ludenhet, ävensom sv. dial. ludda, grov toffel, lodde, hårsock; till LUDEN]
[LUDD.sbst1 1]
1) hårbeklädnad (på djurkropp) bestående av fina, tättsittande hår. ARVIDI 6 (
1651;
i rim- lista); bet. oviss.
SERENIUS (
1741).
NYBLOM Hum. 93 (
1874).
HEIDENSTAM Svensk. 1: 8 (
1908). – särsk.
[LUDD.sbst1 1.a]
a) om dun (se DUN, sbst.¹ 1) på fågel. VetAH 1782,
s. 139.
Därs. 1804,
s. 93.
[LUDD.sbst1 1.b]
b) i utvidgad anv., om fin o. tät hårbeklädnad på växt l. växtdel. THUNBERG Resa 1: 181 (
1788).
ArkBot. VI. 14: 28 1907. )fr
FILT-,
ROT-,
ROTHÅRS-,
SPINDELVÄVS-,
STJÄLK-,
STJÄRN-LUDD.
[LUDD.sbst1 2]
2) i oeg. anv. av 1, om ngt som mer l. mindre liknar en tät o. fin hårbeklädnad. (Mos- san) öfvertäcker jorden med sit Ludd. SALANDER Gårdzf. 186 (
1731).
På doktorns hvita filthatt bildade myggorna en svart ludd. TurÅ 1898, s.
4. SvSkog. 1223
1928. jfr
BLAD-,
MÖGEL-LUDD. – särsk.
[LUDD.sbst1 2.a]
a) på tyg: lugg; äv. om framskjutande trådar på snöre o. d. Nöta af luddet på sammet. ADLERBETH FörslSAOB 1798.
SYLWAN Ryor 64 (
1934;
i ryor). [LUDD.sbst1 2.b]
b) om ämne som utvittrar i form av en fin hårbeklädnad. BERZELIUS Kem; 1: 233 (1808). Nära vid Neapel utvittrar alun ur marken .. såsom ett hvitt kristalliniskt ludd. ÅKERMAN Kem. Techn. 1: 65 (
1832).
2NF 34: Suppl.
162 1922.
[LUDD.sbst1 2.c]
c) på tunntarmens insida befintlig bekiädnad av tätt sittande slemhinneutskutt; nästan bl. ss. senare led i ssgr. BERZELIUS Kemi 6: 303 (
1830).
ENGSTRÖM Glasög. 192 (
1911). jfr
TARM-LUDD.
Ssgr(i allm. till
1 b. Anm. Nedan anförda växter äro mer l. mindre beklädda med ludd):
–
LUDD-AL.
trädet Alnus pubeseens Tausch. THEDENIUS FlUplSöderm. 445 1871.
–
LUDD-DUNA.
växten Epilobium hirsutum Lin. NYMAN VäxtNatH 2: 33 (
1868).
–
LUDD-DUNTRAV ~⁰² l. ~²⁰. växten Epilobium parviflorum Schreb., hårmjölke. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 171 (
1903).
–
LUDD-FLOKA.
växten Chærophyllum temulum Lin., hårfloka. KINDBERG SvNamn 17 (
1905).
–
LUDD-FRUKTIG bot. om växt: som har frukter beklädda med ludd. BotN 1840,
s. 9.
–
LUDD-GROBLAD ~⁰² l. ~²⁰. växten Plantago lanceolata Lin. var. dubia. LILJEBLAD Fl. 64 (
1798).
–
LUDD-HAVRE.
gräset Avena pubescens Huds., backhavre. RETZIUS FlOec. 96 (
1806).
–
LUDD-HÅRIG.
bot. vars hårbeklädnad utgöres av korta o. fina hår. UtsädT 1892,
s. 11.
–
LUDD-KNOPP.
växten Sedum villosum Lin., klibbknopp. NYMAN FanerogFl. 114 (
1873).
–
LUDD-LAV.
laven Nephroma resupinata Ach. (Nephroma tomentosum Hoffm. o. Nephroma papyraceum Hoffm.). VetAH 1794,
s. 101.
–
LUDD-LIND.
trädet Tilla platyphylla Scop. (Tilla grandifoha Ehrh.), sommarlind. KINDBERG SvNamn 19 (
1905).
–
LUDD-MJÖLKE.
[LUDD-MJÖLKE.ssg 1]
1) växten Epilobium hirsutum Lin. MosskT 1896, 2:
23. [LUDD-MJÖLKE.ssg 2]
2) växten Epilobium parviflorum Schreb. LYTKENS Växtn. 527 1908.
–
(2 a) LUDD-SLITEN,
p. adj. (
föga br.)
luggsliten; särsk. i överförd anv., om person. HEJDENSTAM Karol. 2. 85 1898.
–
LUDD-SPRÖTA,
r. l. f. växten Oxytropis pilosa (Lin.) DC. NormFört. 23 1894.
–
LUDD-STARR.
[LUDD-STARR.ssg 1]
1) halvgräset Carex tomentosa Lin. Liljeblad Fl. 35 1816. [LUDD-STARR.ssg 2]
2) halvgrä-. set Carex hirta Lin. SAHLÉN VenersbFl. 161 (
1854).
–
LUDD-STAV.
växten Pedicularis hirsuta Lin. LILJEBLAD Fl. 232 1792.
–
LUDD-VEDEL.
växten Oxytropis pilosa (Lin.) DC. Krok o. Alm- quist Fl. 1: 182 1935.
–
LUDD-VICKER. förr äv.
-VICKA , r. l. f. västen Vicia villosa Roth. Liljeblad Fl. 414 1816.
–
LUDD-VIOL.
växten Viola hirta Lin., buskviol. NYMAN HbBot. 311 (
1858).
–
LUDD-VÅREL.
växten Arabis hirsuta Scop. NormFört. 27 1894.
–
LUDD-VÅRLÖK.
~⁰² l.~²⁰ växten Gagea arvensis (Pers.) Dum. LILJA SkånFl. 216 (1870).
–
LUDD-ÖRT.
växt tillhörande släktet Filago Tourn., ullört. LILJEBLAD Fl. 284 (
1792).
Avledn.:
–
LUDDIG , förr äv.
LUDDOT, adj.
( ng 1677 osv. -ot 1640) beklädd l. betäckt l. försedd med ludd. [LUDDIG.avl 1]
1) till 1. Linc. Mmmm a
1640; bet. oviss.
BROMAN Glys. 3: 26 (c. (
1740).
HÖGBERG JesuBr. 2: 127 (
1915;
i bild,
om krutrök). jfr
FILT-,
FIN-,
GRÅ-,
GUL-LUDDIG. särsk. till
1 b.
PALMFELT Ecl. 7 (
1740).
HALLER o. JULIUS 97 1908.
[LUDDIG.avl 2]
2) till 2; stundom närmande sig bet.:. trasig i. upptrasslad i kanterna. FKM 1: 200 (
1806).
En trädkäpp, sönderbultad i nerändan, så att den är luddig. STRÖM MinnB 7 (c. (
1865).
På kvällen var snöflingorna stora och luddiga. DN(A) 1934. nr
8,
s. 14. särsk. till
2 a, om tyg: luggig, ruggig.
BoupptSthm 10/6 (
1677).
Form 1934,
s. 132.
Avledn.