LYNNE lyn³e² förr äv. LYNDE, n. (SCOLUMBUS Vitt. 111 1667 osv.) ((†) r. l. m. l. f. HJÄRNE 2 Anl. 97 (1702)); best. -et; pl. -en (RYDELIUS Förn. 337 1737 osv.) ((†) – (STIERNHIELM Herc. 14 (1658, 1668), VDAtkt. 1798, nr 202); -er HJÄRNE 2Anl. 185 (1706)); förr äv. LYND l. LYNN l. LYHNA, n. ( lynd 1744 – c. 1755. lyndo 1658–1773. lynn c. 1678. lynna c. 1685. lynne c. 1678 osv.) 1) sammanfattningen av de egenskaper som utmärka l. känneteckna ngt, beskaffenhet, karaktär. a) (†) med tanke (huvudsakligen) på i någots yttre egenskaper (som bestämma den yttre formen l. gestaltningen), övergående i bet.: form, gestalt, konstitution, skick, tillstånd, utseende, konsistens, sätt; utan klar avgränsning från b. STIERNHIELM Herc. 14 (1658, 1668) Liungeldens slag skeer i åthskillige lynder. HIÄRNE 2 Anl. 185 (1706). Desze caverners Form och lynde. Därs. 249. Gamla Testamentsens skrifter behålla ännu i denna dag samma lynne och skick, i anseende til språk och skrifning, som de ägt uti första början. BÆLTER JesuH 4: 108 1757 Ehrensvärd .. spelar på ett Blåck af vedträd sammansatt i Lynne af en Lyra. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 99 (c. (1796). På tal om krigets lynne och längd yttrade öfversten: "Jag tror, att kriret blifver mycket långvarit ..." SD(L) 1904, nr 47 s. ; jfr b . jfr KÄGEL-LYNDE. – särsk. α) i pregnant anv.: riktigt i vederbörligt skick o, d (Om vi beflitade, oss om att skriva goda böcker.) så skulle vårt ädla språk snart komma i lynde. SWTEDBERG Gr. Förrspr. 22 (1722). Därs. 4. β) Uppsyn (vittnande om viss sinnesstämning o. d.); ansikte; åtminnstone delvis med anslutning till o. ofta svårt att skilja från 3. LUCIDOR (SVS) 224 1672 En Spartaner .. sade .. med leende lynne, att han var glad, att (osv.). SCOLUMBUS Vitt. 275 (c. 1678 EKBLAD 453 1764. γ) konkretare, om karakteristiskt yttre drag o. d. Et Hufvud i Sculpturen, hvliket .., groft tilhugget, visar er en myckenhet phantastiska lynnen, en näsa med 15 små andra näsor (osv.). THORILD (SVS) 3: 145 1792 b) (utom i numera bl. tillf., starkt arkaiserande) med tanke (huvudsakligen) på någots inre egenskaper (särsk. dem som bestämma föremålet osv. med avs. på dess art l. väsen), övergående i bet.: väsen, natur, art, skaplynne; jfr a. TRIEWALD Bij 87 1728 En del ämnen undergå .. ej allenast en mecanisk söndring, utan ock en innerlig förändring til sitt lynne. BERGMAN Jordlkl. 2: 241 1774 Sedan sjukdomen antagit ett Chroniskt lynne. VetAH 1810, s. 3. Tackjärnet, som användes vid tillverkning af lancashirejärn, är i allmänhet af högst olika lynnen. och egenskaper. JernkA 1901, s. 392; jfr .. – jfr SKAPLYNNE – särsk. α) (†) art (fat tad ss. kategori l. indelningsgrund), slag. VetAH 1743, s. 11. Örter af åtskilliga och särskilta lynnen. KALM VgBah. 33 (1746). Ett .. språk, som man påstår vara af turaniskt lynne. UVTF 12: 40 1875. β) (i vitter stil) i fråga om uttryck för l. yttring av mänsklig värksamhet, begrepp, samfund (särsk. nation), tidsperiod o. d.: väsen, anda, grundprincip, grundstämning; förr stundom närmande sig bet.: innbörd; ofta (o. numera bl.) med anslutning till 2. DALIN Arg. 1: 297 (1733, 1754). Tyda ordens rätta lynd och halt. TOFFTEN Barn. 23 (1744). De mathematiska vetenskapernes beskaffenhet och lynne. 1VittAH 5: 7 (1788). Det var .. en qväll så mörk, regnig och stormig, som hade den speglat tidens eget lynne TOPELIUS Vint I. 1: 157 (1863, 1880). Den ena nationen har .. så mycket att lära av den andras lynne. NordT 1931 s. 14; jfr 2. jfr SPRÅK-, TIDS-LYNNE m. fl. γ) (i vitter stil) i fråga om landskap, trakt o. d.: karaktär; ofta närmande sig bet.: präggel (jfr ); ofta (o. numera väsentligen) mod anslutning till 2. NORDHOLM Djurf. 10 (1749). Ångermanlands Naturliga lynne och beskaffenhet. HÜLPHERS Norrl. 4: (1779). Sambandet mellan landskapets lynne och befolkningens. Böök ResSv. 40 1924. δ) (†) i utvidgad anv.: egenskap, drag, prägel; jfr . JournSvL 1798, s. 460. Då deremot en rå sula, som altid har med sig en rå slagg, genom dessas skärande egenskap, meddelar samma lynne åt det neddrypalnde järnet. ROSBORG StångjSmid. 31 1809 Också låg länge uti Almqvists polemik ett lynne af ödmjnkhet, af undfallande, som (osv). CYGNÆUS 6: 190 1842 2) en människas psykiska egenart, särsk. (o. numera företrädesvis) med avseende på de egenskaper som bestämma känsloreaktionera o. med särskild tanke på det sätt varpå dessa yttra sig vid umgänge med andra människor; delvis liktydigt med: sinesart, själsläggning, temperament, humör; i sht förr äv. allmännare: Sinne(lag), kynne, stundom med inbegrepp av intellekt o. karaktär; tillf. äv. i fråga om djur. Ett gladt, lätt, allvarligt, dystert, tungt, (o)jämnt, oroligt, häftigt, våldsamt, stridigt, krigiskt lynne. Vara häftig till lynnet. VERELIUS 163 (1681). Jag känner nog; hvad det verldsliga lynnet under vishetens skrud, framställer till försvar för vanvården af all yttre Gudstjenst. LEHNBERG Pred. 1: 3 (c. (1800). En hvar sitt lynne har. TEGNÉR (WB) 2: 2 1811 SCHLYTER JurAfh. 2: 34 (1879; i fråga om djur). Herrn i huset själf var en ståtlig man med ett orubbligt lugn i lynnet. DE GEER Minn. 1: 6 1892. I svenskens lynnr finns det ett drag av pojke i uppväxtåren. NILSSON FestdVard. 32 1925 jfr BÄRSÄRKA-, FLICK-, FOLK-, GOSSE-, HJÄLTE-, KVINNO-, NATIONAL-, STRIDS-, TJUVPOJKS-, VIKINGA-LYNNE m. fl. – särsk. (numera bl. tillf., arkaise rande) i uttr. till lynnes, till lynnet. Du vet sjelf,/ hur, ovänlig han är och öfvermodig till lynnes. JOHANSSON HomIl. 15: 94 1848 3) (tillfällig) sinnesstämning, humör .. Vara vid l. på godt, dåligt lynne. Han var dyster till lynnet. Hålla ngn vid, försätta ngn i godt lynne. Dåligt, förr äv. elakt l. ondt lynne. Ett anfall av dåligt lynne. UHIÄRNE Vitt. 105 (1665). Elakt Lynne. LEVIN Kotzebue (1800; boktitel). Qvinnans lynne beror bra mycket af småsaker. KNORRING Ståndsp. 2: 98 (1838). Pojken var i sitt trilska lynne den dagen. LAGERLÖF Holg. 1: 3 (1906). Överallt utdelade .. (Antonius) straff och belöningar, allt efter som lynnet föll på honom. GRIMBERG VärldH 4: 234 (1930). jfr MISS-, SKÄMT-, SOLSKENS-, SPEX-, TJUVPOJKS-LYNNE m. fl. – särsk. a) (numera bl. ngt arkaiserande) i uttr. till lynnes, till lynnet. Hur var hon till lynnes? MoB 7: 160 1811 b) i pregnant anv. α) godt humör; särsk i uttr. vara ur lynne, vara ur humör, vara vid dåligt humör. SWEDBERG Cat. 795 (1709). Råkar jag Tegnér i Vexiö vid lynne, har jag tänkt drifva spass med honom. CFDAHLGREN 1526 bos THOMANDER TankLöj. 148. Landshövdingen som.. började komma i lynne. DAHLBÄCK Åb. 318 1914 β) dåligt humör; särsk. i uttr. visa lynne, visa humör. TAVASTSTJERNA Patriot 135 1896 c) i fråga om (hastigt, oberäkneligt) skiftande sinnesstämningar, särsk. hos person med ojämnt lynne (i bet. 2).

[LYNNE 3.c.α]

α) i pl., övergående i bet.: nycker, "ryck", infall; nyckfullhet. Flickor hafva ofta .. sina lynnen. ELGSTRÖM Frunt. 93 (1809). Ett barn med hundra lynnen. BENEDICTSSON Eftersk. 207 (c. (1885). ANDRÆ GPrästg. 22 (1940; bildl). β) i sg., övergående i bet.: nyck fullhet; jfr 2. CRUSENSTOLPE Ställn. 13: 7 (1848). Ett barn har lynne, en qvinna hjerta, en man grundsatser. TOPELIUS Vint. l. l: 270 (1859, 1880) Visa lynne. ÖSTERGREN 1932 d) mer l. mindre övergående i bet.: (tillfällig) benägenhet (att göra ngt), lust, håg, böjelse; särsk. (o. numera nästan bl.) i sådana uttr. som vara (o. d.) vid l. i lynne att (göra ngt), vara hågad l. disponerad l. ha lust o. d att (göra ngt). Skulle Ni väl vara vid lynne, at låta tala fyra ord med Er? LINDAHL L'avoc. sav. 3 (1757). Urho var ej vid lynne att sjunga. AHRENBERG StRätt 130 (1899). (†) Jag hade fått ett lynne att komma ut ur dom, att plocka hvita ligustrer på en liten äng. ALMQVIST Törnr. 1: 123 1839 e) (†) i utvidgad anv., om ngns inställning (i känslohänseende) till l. känsla l. intresse för ngn l. ngt; äv. bildl. AdP 1789, s 110 (bildl.). Här, i deras glömskas och fattigdoms dal, uppgick lynnet dem emellan i en ännu högre och stillare eld. ALMQVIST Törnr. 1: 124 1839 De kungliga personernas onda lynne mot hertigen af Holstein-Gottorp. 2SAH 55: 210 1878 f) (†) konkretare, om yttring l. manifestation av viss sinnesstämning, lynnesutbrott; särsk.: vredesutbrott. (Gud) har många barn, som tiggiar-uselt krälla, / På them I måsten ei et obildt lynne fälla. KOLMODIN QvSp. 1: 24 1732 FRYXELL Ber. 9: 209 1841 g) bildl. BREMER GVerld 3 16 (1861). Måtte blott vädret stå vid sitt nuvarande goda lynne! DENS. Brev 4: 424 (1865). Vättern var i sitt dåliga lynne. QUENNERSTEDT C12 2: 119 1916 (numera bl. mera tillf.): : (2)