LYSA ly³sa² v.², förr äv. LJUSA, v. -er, -te -t. -t ((†) pr. ind. sg. lys(s) LUCIDOR (SVS) 153 1571, WEXELL Rol. 166 1755; lysar SPEGEL GW 246 (1685)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se LYSNING, sbst.²); -ARE (se avledn.). (liuss(-) 1541 – c. 1620. ljus- (lius-) 1620–1868. ly(y)s- 1524 osv. lyss(-) 1569 (: Lÿss, imper. sg.), 1631 (: lyssa, inf.) – c. 1690 (: lysz, Pr. ind. sg.). lÿus- (lÿws-) 1547 – c. 1620 A i eg. o. närstående bildl. anv 1) om föremål o. d. (ljuskälla): avgiva l. utsända l. utstråla ljus; äv. oeg., om ljussken o. d.: utstråla, skina; äv. opers., särsk. i uttr. det lyser av ngt.

[LYSA.v2 1.a]

a) i fråga om ljus från primär ljuskälla (glödande l. brinnande l. fosforescerande kropp, belysningsredskap o. d.) l. starkt, reflekterat ljus som liknar dylikt (t. ex. från månen l. strålkastare; jfr b); om belysningsredskap o. d. äv. (i sht förr): brinna, vara tänd. Lysa klart, starkt, svagt, med gult, vitt, rödt ljus. Solen lyser. Månen lyser med lånat ljus. En stakt, svagt lysande stjärna. Syr. 43: 9 (öv. 1536. (Beträffande gatubelysningen bör) i akt tagas, at alla Lyktor hållas lysande ifrån och med d. 1 Oct . .. kl. . PH 6: 4465 (1756). Vid vissa tillfällen lyser vågen der ett skepp går fram, som en ansenlig eldsträcka BERGMAN Jordkl. 221 (1766). Solstrålarna .. sönderdelas (i prismat) i lysande .. och .. värmande strålar. BERZELIUS Kemi 1: 11 (1808). Några slocknande glöd lyste i en .. kakelugn. CARLEN Repr. 6 (1839). På aftonhimmelen, den mörka, höga/ Ett präktigt stjernfall lyste och försvann. SNOILSKY Son. 8 (1863, 1871). Lysande organismer. Ljus B 1–2: 452 (1925- rubrik). En låga blir kraftigt lysande, när ett fast ämne glöder i lågan. STARCK Kemi 287 (1931). – särsk. med tanke väsentligen på utstrålningens värkan på ljuskällans omgivning (belysning av ett visst område, ett föremål l. en punkt), mer l. mindre övergående i bet.: sprida ljus, åstadkomma belysning. Solen lyste mellan träden. En stråle lyste genom lövvärket. ljuset lyste honom i ögonen. Lampan lyser bra, dåligt. Det lyser i våningen. Upp. 21: 23 (NT (1526). Liufliga Sool ../ Lysz vppå wårt Bool. WIVALLIUS Dikt. 105 (c. (1642). Månen går ur moln, och lyser / på bleka anletsdrag. TEGNÉR (WB) 4: 30 (1822). Månen lyste öfver en snöbetäckt gårdplan. RYDBERG Vap. 99 (1891). (Jag skall) skicka er till en plats, där varken sol eller måne lyser. GRIP JunkG 101 (1926). b) i fråga om (jämförelsevis starkt) reflexsken från föremål med blank(polerad) l. fuktig l. fet yta o. d. (jfr a, c): glänsa, skina; blänka, glimma; äv. om person, dräkt o. d. som bär resp. är besatt med juveler o. d. Dräkten lyste av guld. FORSIUS Fosz, 422 (1621). (Hon) af jouvelers skimring lyste / Ur hårets brutna lockar små. BELLMAN Gell. 96 (1793). Mera än hjelmar och svärd dock sköldarne lyste i salen. TEGNÉR (WB) 5: 20 (1825). Han konstaterade .. att sjön var otroligt djupblå och lysande. HALLSTRÖM Händ. 289 1927; jfr c. jfr GULD-, SILVER-LYSANDE c) i fråga om utstrålning av diffust ljus (stundom tillika med annat reflexljus) från ett gm dagsljus l. artificiellt ljus o. d. belyst föremål som ger föremålet ett ljust utseende l. en viss (ljus) färg l. varigm föremålet särskilt starkt framträder, särsk. gm ljusa l. skarpa färger, i sht mot en mörkare bakgrund; stundom svårt att skilja från o. ; ofta i sådana uttr. som lysa vit l. röd l. gul l. blå o. dyl. l. vitt l. rödt osv. Hwar Tulipaner förr medh theras Fägring lyste. LUCIDOR (SVS) 224 1672; jfr . OSBECK Resa 56 (1751, 1757). Lyser icke sjelfva ljungen grönast / På den torfva, der vi lekt som barn? CVASTRANDBERG 1: 170 (1856). Snön lyser hvit på taken. RYDBERG Dikt. 1: 139 (1882). Hans hvita hår och hans hvita skägg lyste öfver kanten af tidningen. LUNDEGÅRD Tit. 21 (1892). Deras kläder voro så nya och brokiga, att det lyste långa vägar av dem. LAGERLÖF Holg. 2: 161 (1907). jfr FÄRG-, RÖD-, VIT-LYSANDE m. fl. – särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om färg: lyskraftig, stark o. ljus; stundom: gräll, prunkande; motsatt: blek, matt. BJÖRKEGREN 2830 (1786). LINDBLOM Rokokon 80 (1929). d) i fråga om den glans som utstrålar från ngns ögon l. ansikte, särsk. vid glädje, hänförelse l. "ljus" sinnesstämning o. d.: stråla, skina, glänsa; med subj. betecknande öga, blick, ansikte o. dyl. l. person; äv. i uttr. lysa av glädje o. d.; äv. opers., särsk. i uttr. det lyser av ngn. AWOLLIMHAUS (c. 1669 i 2Saml. 1: 114. Hans blickar lyste af öfvermod. RUNEBERG 5: 27 1860. Hon lyser som ett vinterny. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Anne-Marie lyste af glädje. HALLSTRÖM GHist. 32 (1895). Det tunga ansiktet blev .. nästan lysande i sin ondska. SIWERTZ JoDr. 335 (1928). – särsk. i uttr. glädje, hat o. d. lyser ur l. i (stundom från l. av) ngns ögon l. ansikte o. dyl. l. ur l. av ngn; i sht förr ofta närmande sig . EHRENADLER Tel. 34 (1723). Tjufven lyser ibland ur mångens ögon och upsyn. NICANDER GSann. 0 1766; jfr . Hälsan lyst; från Hans kind. LIDNER (SVS) 2: 203 (c. (1785). Hatet lyser med elak glans i hans ögon. FAHLCRANTZ Kyrkoh. 218 (1907). Tacksamheten lyste av henne. MOBERG Rosell 296 1932 e) (i vitter stil) i mer l. mindre utförd bild (jfr B). Så låter idhart liws lesa för menniskiomen, ath the mågha see idhra godha gerningar. Mat. 5: 16 (NT (1526). Dygden lyser i mörkret. SCHULTZE Ordb. 2797 (c. (1755). Lyckan lyser öfer hans stig. 2SAH 46: 23 1(1870). HEDIN Pol 2: 141 (1911). – särsk. α) 1863, 1871 under a] i uttr. lysa och försvinna; jfr , 6. BERNDTSON 1889. Hans enka .., hvilken i slutet af 8320-talet kom till Stockholm och här på olika sällskapshorizonter lyste och – försvann. SCHÖLDSTRÖM Skuggor 200 (1883). β) i uttr. låta sitt an- sikte lysa o. d., se ANSIKTE II 8 j.

[LYSA.v2 2]

2) om person: hålla l. bära belysningsredskap så att dess ljus tjänar ngn till belysning l. till belysning av ngt; hålla l. rikta belysningaredskap så att dess ljus faller (på ngt l. i viss riktning o. d.); jfr 3. Tå .. (sade) Bencht till sin tienere sora hade en lücht Lÿss hijt. SthTb. 25/3 (1569). Mnken tänder sin lykta och lyser på väggarnas bilder. RETZIUS Sicil. 92 (1892). 3) om ljuskälla l. person; tr.

[LYSA.v2 3.a]

a) (numera bl. i vitter stil, ngt arkaiserande) med avs. på (konkret) föremål l. område o. d. (jfr c): låta sitt ljus falla resp. (om person) bära l. hålla l. rikta belysningsredskap så att dess ljus faller på (ngt), belysa; äv. (med avs. på natt, rum o. d.): sprida ljusi, göra ljus, upplysa; äv. bildl. En Här-stråt, den Gud sielfwer han lyser och leder. STIERNHIELM Herc. 383 (1658, 1668; i bild); jfr c. Hvem lyser månans mörka kropp? GFGYLLENBORG Vitt. 1: 244 (1786, 1795). En fyrbåk byggd att lysa strand och haf. TEGNÉR WB) 3: 106 (1820). Skogen är mitt slott. Min sal / lyser månen. BJÖRKMAN Hesp. 3: 38 (1897). – jfr BE-, KRING-LYSA, ävensom MÅN-, NORRSKENS-, SOL-LYST. b) med avs. på person: tjäna (ngn) till belysning resp. (om person) bära l. hålla l. rikta belysningsredskap så att dess ljus tjänar (ngn) till belysning; äv. med refl. obj., särsk. i uttr. lysa sig med ngt, använda ngt l. låta ngt tjäna till belysning åt sig; äv. i bild (jfr ). 2Kor. 4: 4 (NT 1526; i bild). Rettwisonnes liws haffuer icke lyyst oss. Vish. 5: (Bib. (1541). Samma pijgga hadhe Lÿst .. Peder Nilsson dit i Stufwan t)ll Sängz. ÅngermDomb 18/4 1644, fol. . Eviga stjernor / lysa oss. TEGNÉR (WB) 2: 21 (1809). Falk lyste honom utför trapporna. STRINDBERG RödaR 228 (1879). c) (numera bl. i vitter stil) med sakobj. betecknande ngns värksamhet, förd, väg (i abstr. bet.) o. dyl. o. (utsatt l. bl. tänkt) personobj.: tjäna resp. (om person) låta ljuset från belysningsredskap tjäna (ngn) till belysning vid (dennes värksamhet, fard osv.). WIDEGREN 1788. Vid skogsbrynet sprang en lyktgubbe och lyste färden (vid den nattliga slädfärden). RYDBERG Vigg 16 (1875). Du sjunkande sol,.. / .. lys mina helsningar vägen / Till hemlandets blånande skär! WENNERBERG 4: 5 (1885). Månens lykta hänger tänd och lyser mitt bestyr. GULLBERG FrämStad 13 (1927). 4) (†) om dag: ijusna, randas, gry; äv. bildl-, om tid o. d.; äv. opers., särsk. i uttr. det lyser för dagen, det ljusnar. VarRerV 5 (1538). Förr än Daghen begynte lysa, börde man i alla stadzens Gathur och Wincklar, Trommetares Liudh. TEGEL G 1 1: 4 (1622). SKOGEKÄR BÄRGBO Klag. A 4 a (c. 1632; bildl.). Tidigt om morgonen, innan det lyste för dagen, gick käringen ut. SvFolks. 156 1844. B) i vissa bildl. anv. (jfr 1 e, 3 a, b, 4.

[LYSA.v2 5]

5)

[bildl. anv. av 1]

sprida glans orokring sig; vara strålande; glänsa; framträda på ett markerat, iögonenfallande sätt på grund av särskilt framstående egenskaper (ss. prakt, ett glänsande yttre, duglighet, utomordentlig begåvning) utmärka sig gm ett glansfullt uppträdande, vältalighet, bragder o. d.; om sak äv.: pråla; stundom med förbleknad bet. o. närmande sig ; utom i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr b) numera företrädesvis om person. Lysa med sin intelligens, sina talanger sina kunskfaper, sin lärdom. Lysa med sin frånvaro, se FRÅNVARO 1 b. På .. (Påven Johannes) lyste ingen ting, thet nampnkunnigt war, mehra än thet han aff Naturen war wältalande. SCRRODERUS Os. 2: 7 (1635). Giör han wäl, så lyser hans Dygd; Giör han illa, så skijn hans Odygd. GRUBB 79 (1665). En rôle att lysa i. LEOPOLD 1: 285 (1808, 1814); jfr d. De hänsofna ätter,/ Som lyste i fejd och i fred/../ Banerer och Bondar i led efter led. SNOILSKY 5: 9 (1888 1897. – särsk. a) (†) i uttr. lysa (ut)av l. (ut)i ngt, lysa l. ståta med ngt, utmärka sig för ngt. AWOLLIMHAUS (c. 1669 i 2Saml. 1: 124. Han lyser i förstånd. SAHLSTEDT (1773). En man, som icke lyste af naran ägodelar rangtitlar. REIZIUS Åm VetA 1810 s. . AGARDH ThSkr. 2: 17 (1842, 1856). b) i p. pr. i adjektivisk anv.: glänsande, strålande; praktfull, härlig; utomordentligt god l. praäktig l. ståtlig l. förnäm o. d.; storartad, storslagen; utmärkt, framstående; berömd. Lysande prakt. En lysande fest. ett lysnnde följe. Lysande bejåvning, vältalighet. Lysande bragder, segrar. Lysande utsikter, resultat. Lysande prov på tapperhet. Göra ett lysande parti. Han har en föga lysande stälining. En lysande ädling. Ett lysande namn. EHRENADLER Tel. Föret. 3 a 1721. (G. III:) hof var lysande och glädtigt. EKELUND 1FädH II. 2: 139 (1831). Medicéernes lysande tidehvarf. BOLIN Statsl. 1: 48 (1868). Taine har gifvit följande verkligen lysande skildring af det engelska nationallynnet. Samtiden 1872, s. 415. En lysande krets af hufvudstadens mest framstående personligheter. 3SAH 2: 122 (1887). Denna parad var det mest lysande milltära skådespel jag någonsin sett. IllMilRevy 1898, s. 18. Tentamen gick allt utom lysande. HågkLivsintr. 5: 166 1924. jfr HÖGST-LYSANDE. c) mer l. mindre nedsättande, om ngn l. ngt med tanke (enbart l. väsentligen) på hur denne resp. detta ter sig i yttre avseende l. utåt. Lysande elände, se ELÄNDE 2. Ingen hade .. mera förakt (än von Fersen) för det som lyste utan verkligt gagn. ROSENSTEIN 1: 234 1794, Gustaf III var af naturen ämnad att blifva en stor konung; och ban blef endast en lysande. AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 1: 187 1852. d) mer l. mindre nedsättande, om person: ståta l. pråla (med ngt, numera företrädesvis begåvning, talanger o. d.), briljera; göra sig bemärkt, utmärka sig, "visa sig på styva linan"; skryta, bravera; särsk. i uttr. vilja l. soka lysa med ngt. SAHLSTEDT Veckobl. 1767, nr 2, s. . (Messenius hade) en utmärkt fåfänga att vilja lysa och skryta. HALLENBERG Hist. 4: 35 (1794). Man lyser med Equipager. LBÄ 16– 17: 112 (1798). Den nybakade magistern .. hade efter bästa förmåga sökt lysa med hvassa repliker. 3SAH 9: 28 1894. – särsk. i uttr. lysa med andras l. lånta fjädrar, förr äv. med lånt ljus, ståta o. briljera o. d. med ngt som icke är ens eget (särsk. med andras idéer o. d.); se för övr. FJÄDER I 1 h SAHLSTEDT (1773). Lysa .. med lånt ljus. LINDFORS 1815. 6) framträda klart, komma till synes, träda i dagen, visa l. röja l. yppa sig, skönjas; framskymta; framgå; förefalla,; synas vara för handen, synas vara (ngt), framstå uppträda, förekomma; stundom med starkt avbleknad bet. o. närmande sig bet.: finnas, vara; ofta svårt att skilja från o. numera (utom i a samt i vissa förb. o. motsv. ssgr) nästan bl. (i sht i vitter stil) med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 l. ; förr äv. i uttr. ngt lyser av l. i ngt, ngt framgår o. d. av ngt. LPETRI 4Post. 14 a (1555). Kongen i Danmark moste haffua ett krig emott oss i sinnedt, som lyser aff åthskillige hans procedurer i förledne tijder. AOXENSTIERNA 1: 80 (1643). Guds vishet lyser äfven deruti, at .. Sonen blifvit utgifven. NOHRBORG 102; (c. 1765. En mogen insigt lyser öfver alt i hans skrifter. LAGERBRING JHist. 1: 2 (1769). Efter någon tid lysa utdragna bitar .. (av den gamla dagboken) i den dåvarande stockholms Posten. JGOXENSTIERNA 1805 i 2Saml. 3: 36. Inom "julliteraturen" lyser i år oss till möte en grann bok med eldröda permar. FORSSELL Stud. 1: 252; (1869, (1875). Ur Kellgrens senare diktning lyser en så sund och lifsvarm längtan efter kontakt med naturen. SÖDERHJELM Runebg 2: 19 (1906). – jfr ERLYSA. – särsk. a) (vard. o. i vitter stil, fullt br.) i uttr. lysa (ngn) i ögonen l. i ögonen på ngn, gm sin åsyn locka l. fresta ngn l. väcka ngns begär i åtrå l. avund l. väcka förargelse hos ngn o. d., sticka ngn i ögonen; i sht förr av. allmännare: vara i ögonenfallande l. påtaglig l. tydlig l. klart framstå (för ngn). ÖB 35 (1712). Det lyser väl straxt hvar och en ..; ögonen, at de naturlige kroppar äre sammansatte ting utaf monga små delar. TRIBWALD Förel. 1: 1 (1728, 1735). Denna oordning begynte lysa för mycket i ögonen. SAHLSTEDT Veckobl. 1767, nr 4, s. 14 ("13"). (Holstein) var ett skönt och fruktbart land, som städse lyste de Danska Konungarne i ögonen. AFZELIUS Sag. X. 2: 172 (1866). b) (†) i uttr. lysa (klart o. d.) för ögonen l. för ngns ögon, vara iögonenfallande l. påtaglig l. tydlig l. klart framstå för ngn. Ehuruväl af alt detta (ovan anförda).. min oskull lyser klarligen för hvars mans ögon. KyrkohÅ 1905, s. 138 1724. Förbud 25/2 1745 s. . c) om ngns sinnelag mot ngn; särsk. i uttr. ngn låter sin nåd o. d. lysa l. ngns nåd o. d. lyser emot ngn, ngn visar sig nådig osv. mot ngn. (Kristus) läter .. här lysa sin omäteliga kärleek och barmhertigheet emoot oss. PERICI Musæus 1: 167 b (1582). E:r .. Excellens betackar iagh ödmiukeligen för den höga ynnest och nåde E. .. Excell:s Höghgunstigt hafwer täcktz på åtskillighe sätt emoot migh lysa låta. BraheBrevväxl. II. 1: 170 (1660). Det var år 1668, som den kungliga nåden började lysa över maiss Arabella Churchill. HAGBERG VärldB 85 1927. 7) (i vitter stil) vara förebild för ngn; ge ngn vägledning l. upplysning l. klarhet; numera bl. med anslutning till 1 l. 3.

[LYSA.v2 7.a]

a) (†) stå ss. förebild (för ngn). Sedan han bekom gradum, bleff Man och skulle lysa för andra. BraheBrevväxl. II. 1: 012 1658. b) tr., med avs. på person: vara förebild för (ngn), tjäna (ngn) till ledning l. upplysning, vägleda, upplysa. (Herrens) ord lyser oss. WALLIN Rel. 1: 250 (1817, 1825); jfr 3 b. De store skriftställarne tillhör det att i allt hvad de ega godt och svenskt lysa oss sova förebilder. RYDBERG i SvTidskr. 1873 s. 489. c) tr., med avs. på ngns förstånd, tankar o. d.: upplysa. GYLLENBORG Bält 28; (1785). Lys vårt förstånd. WALLIN Vitt. 1: 101 (1811). ALMQVIST i Hermes 1821, 1: 41. d) (†) i uttr. lysa ngn ngt, upplysa ngn om ngt, visa ngn ngt. Gudz Ansichte lyser osz Ähran. STIERNHIELM Herc. 368 (1658, 1668). 8) i sht adm. o. rättshist. offentligt tillkännagiva l. kungöra ngt, särsk. från predikstolen i en kyrka.

[LYSA.v2 8.a]

a) (utom i numera bl. mera tillf., i fråga om ä. förh.) tr., med avs. på sak: offentligt kungöra l. tillkännagiva l. lämna meddelande om (ngt); med avs. på förordning o. d. stundora övergdende i bet.: påbjuda, stadga, fastställa. G1R 1: 204 (1524). Hafue Wij och nu befalet, at lyse och sättie wist köp (dvs. pris) på alle Swenske och Inländske wharur. STIERNMAN Com. 1: 377 (1591). Tä lyste Konungen det på Ting, at han giorde Rolf Landsflychtig af Norrige PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 100 (1697). Att öfverenskommelsen (mellan äkta makar rörande vissa ekommiska förh.) offentligen skulle på tinget lysas. NORDSTRÖM Samh. 2: 1 (1840). Presten och brudparet (intogo) sina platser vid bordet och presten lyste brudgåfvorna. WENGELIN GMinn. 148 (1893). Redan år 1352 var landslagen lyst på tingen i Östergötland och där antagen. Minnesskr1734LAg 1: 13 1934. jfr FRI-LYSA. – särsk. α) (i sht i fråga om ä. förh.) med avs. på hittegods o. d.: kungöra. MB 48: 1 (Lag (1734). Låter mam ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgat är; böte (osv.). SFS 1864, nr 11, s. 88. β) med avs. på (tid för) sammankomst o. d., särsk. ting l. marknad: utlysa; utom i fråga om ä. förh. numera nästan bl. (jur.) i uttr. lysa ting. Alla marknader i städerne måtte lysas udi rettan tid. RA I. 1:. 39 (1559). Är .. then Junij lysth landztingh i Gestringelandh. HH XIII. 1: 147 (1564). Sedan lyse Häradshöfding Ting och tingsfrid. RB 2: 3 (Lag 1734); jfr . γ) (fullt br.; utom i bildl. anv. l. oeg;. nästan bl. om ä. förh.) i fråga om (kungörelse angående) försättande av ngn l. ngt i visst (rättsligt) tillstånd o. d.; äv. bildl.; särsk. i uttr. lysa frid l. fred (förr äv. konungens frid l. fred) över ngn l. ngt (jfr FRED 4 c). OPETRI Tb. 85 (1525; uppl. 1929). Schall ware lyysth konung fridh them emellan, att ingen then andre skall öffuerfalle antingen medh ordh eller gierningar. SkrGbgJub. 6: 28 (1587). Det .. större bannet .. fick af ingen prest utan förmäns tillstånd lysas öfver någon. ANJOU Kyrkoh. 83 (1848). Det bör .. lysas arbetsfred för dem, som sakna de maktmedel för såväl försvar som anfall, vilka (osv.). SYD(A) 1929, nr 22, s. 4. särsk. (i vitter stil) oeg., i uttr. lysa frid l. välsignelse o. d. över ngn l. ngt, (offentligt, i högtidlig form) nedkalla frid l. välsignelse osv. över ngn l. ngt. Till slut ../ lyste han (dvs. kyrkoherden) himmelens frid, välsignelsen, öfver dem alla. TEGNÉR (WB) 3: 118 (1820). Sedan kistan sänkts i graven. höll prosten -. N.N ett kort anförande och lyste frid över den döde. SvD(A) 1933, nr 282, s. . b) (utom i numera bl. mera tillf., i fråga om ä. förh.) utan obj.: utfärda l. uppläsa offentlig kungörelse angående ngt. LPETRI KO 11 a (1561, 1571). – särsk. α) (numera föga br.) i uttr. lysa efter ngn l. ngt, efterlysa ngn l. ngt. Tå hade hustrw Brita dragit vti skärenn, och låtid allestädes ther om Kringh lysa efter (de bort- komna) Kläderna i Kyrkior. SthmTb. 27/8 1597. Han hafuer latit lysa efter sijn hustru i månge Sochner. UppsDP 12/7 1600. "Jag har intet låtit lysa efter herren såsom tjuf," ordade länsmannen. LIVIJN 1: 386 (1824). ÖSTERGREN 4: 261 1932. jfr EFTERLYSA β) (†) i uttr. lysa för ngn (jfr ), från predikstolen tilikännagiva att ngn hade rätt att inom viss församling o. d. bedriva tiggeri, insamling av studiebidrag o. d. (gå sockengång). KOF 1: 255 1575. SynolA 1: 122 1663. γ) (fullt br.) från predikstoleln uppläsa kungörelse att ett trolovningspar ämnar ingå äktenskap, avkunna lysning; ofta opers., dels i pass., dels (numera vanl.) i akt. med pass. bet., ofta med tanke på hela lysningstiden ss. ett särskilt stadium före aktenskapet,; särsk. i uttr. lysa för ngn. Lysa till äktenskap. Har du hört att det lyser för dem nu i HSH 29: 103 (1541). Förr än vigsel sker, skal tre söndagar lysas af Predikostolen i then församling. ther biuden tages. GB 7: 2 (Lag (1734). Att låta lysa på tora tunna, d. v. s. innan bröllopsölet ännu är brygdt, är olyckligt och förebådar ett elakt egtenskap. RÄÄF Ydre 1: 110 (1856). De "unga tu", för hvilka det första gången lyser i morgon, bygga luftslott. ENGELKE Prästg. 109 (1905). SFS 1920 s. 966. c) (utom i bildl. anv. nästan bl. om ä. förh.) tr., med avs. på person l. sak: gm offentlig kungörelse förklara (ngn l. ngt) för ngt l. försatt i visst (rättsligt) tillstånd l. påbjuda att ett visst (rättsligt) tillstånd skall råda med avseende på (ngn l. ngt); äv. bildl.; numera bl. i uttr. lysa ngn l. ngt i bann l. (mindre br.) i frid; förr äv. i sådana uttr. som lysa ngn l. ngt i helgd, lysa ngn fredlös l. biltog l. för helig o. d. Bödh påwen strengeligha at erchebispen och the andre bisperna skulle lysa her steen i ban. OPETRI Hr. 281 (c. (1540). STIERNMAN Cum. 1: 44 (1615: lysa .. frijdlöös). (Birgitta) skulle för en helig qvinna blifva lyst och utropad. BURMAN Alm. 1728, s. 28. Varder någor del af almänning i frid lyst, at skogen tilväxa må, .. böte then, som ther hugger, för åvärkan. BB 16: 3 (Lag (1734). Stadga .. hvarigennm en af Kyrkin krönt Koning lystes uti besynnerlig helgd. LAGERBRING 1Hist. 2: 56 (1773). De som icke infunno sig vid mönstringen (för uttagning till krigstjänst) lystes biltoge. HALLENBERG Hist. 4: 25 (1794). Professor Knud Sand i Köpenhamn har lyst trafiken och den moderna tidens jäkt och rastlöshet i bann. SvD(A) 1933, nr 20, s. 3. jfr BANN-, FRID-LYSA. – särsk. (†) kyrkl. i uttr. lysa ngn till bättrinj, gm offentlig kungörelse (från predikstolen) uppmana ngn att bättra sig. LPETRI KO 5 a (1561, 1571). Kyrkol. 10: 2 1686. 1) till 1 c: bryta av mot en mörkare bakgrund på grund av ljusare förg. LINNÉ Ungd. 2: 270 1734. 2) till 8 a.

[LYSA AV.fb 1.a]

a) offentligt påbjuda avskaffandet l. bortläggandet av (ngt), avlysa; närmande sig bet.: avskaffa, bortlägga. 2SthmTb. 3: 137 (1555). Sam[m]e dag lyste för [nemde] Jacob Bagge och Erich Matzson vpå h[ögzstbemelte] K: Mtz wegne Klippingz Mynth[et] aldelis af. SthmTb 16/6, (1576). WESTE (1807). DALIN (1853) . b) offentligt påbjuda l. tillkännagiva avslutan det av (ngt). Lysa af Riksdag. ADLERBETH FörslSAOB (1798). DALIN (1853) . 3) till 8 c; i uttr. lysa ngn av församlingen, gm offentligt tillkännagivande förklara ngn utesluten ur kyrkans gemenskap. KyrkohÅ 1922, s. 328 1648.