LÄGGA läg³a², v. -er, lade la³de², vard. äv. la la⁴, i vissa trakter äv. lag la⁴g, lagt lak⁴t, lagd lag⁴d. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.). jfr LÄGG sbst.² ( inf. o. pr. ind. pl. leg(h)a Visb. 1: 112 (c. 1620: ighen leghas). leg(h)ia OPETRI Tb. 126 1526; uppl. 1929, MURENIUS AV 555 (1664). leygia HT 1891, s. 274 (c. 1573). läga VDAkt. 1686, nr 143. lägg(h)a (le-, læ-, -ge) G1R 1: 53 (1523) osv. lägg(h)ia (le-, -ie) G1R 1: 160 (1523), HOF Skifts. 168. (1753). lägia (læ-, -ie) OPETRI Tb. 6 1524; uppl. 1929), Därs. 44 (1525). – pr. ind. sg. legher Visb. 1: 120 (c. 1620). lägger (le-, -är) Apg. 24: 16 (NT 1526) osv. pass. lägg(h)es (le-) G1R 3: 316 (1526) osv. läggs (le-) Job 14: 12 (Bib. 1541) osv. – ipf. la LUCIDOR (SVS) 188 (1672), BERGMAN LBrenn. 17 (1928). laa LEYONCRONA Vitt. 180 (1689). lad(h) FORSIUS Fosz 20 (1621; i vers), ROSENFELDT Vitt. 237 (c. 1630; i vers). lade SthmSkotteb. 3: 171 (1521) osv. lae KKD 3: 105 (1706). lag JOLIN Ber. 5: 146 (1881), SPARRE Fyrmäst. 8 (1920). lagde OPETRI Tb. 6 1524; uppl. 1929), TRIEWALD Kost. 27 (1734). – sup. lacht(t) G1R 15: 277 (1543), VDAkt. 1662, nr 88. laget EKEBLAD Bref 2: 440 (1662). lag(g)t (-dt, -ht, -tt) G1R 1: 7 (1521) osv. lakt (-ct, -ckt, -tt) G1R 1: 271 (1524), BtFinlH 2: 51 (1546). – p. pf. sg. m., f. o. r. lachtt OxBr. 5: 376 (1625). ladt KKD 4: 138 (1712: förladt). lagd Apg. 13: 36 (NT 1526) osv. logtt BtFinlH 4: 253 (1564). lägd KKD 1: 116 (1707: förlägde)) jfr AN-, AV-, BANN-, BAR-, BE-, BESLAG-, BI-, BJÄLKE-, BLOTT-, BLY-, BLÖT-, BORD-, BORT-, BRO-, BRÄD-, BÖT-, CEMENT-, DAMM-, DIT-, EFTER-, ER-, FRAM-, FRI-, FRÅN-, FÄRG-, FÖR-, FÖRE-, GAT-, GOLV-, GRAV-, GRUND-, HAMN-, HAND-, HARV-, HOP-, HOS-, HÖG-, HÖST-, I-, IGEN-, IN-, INNE-, IORDNING-, IS-, JORD-, KAL-, KIST-, KLAR-, KLASS-, KLOSS-, KONPOST-, KORS-, KRING-, KRYSS-, KULL-, KÖL-, LAND-, MÖRK-, NED-, NEDER-, NÄR-, OM-, PLAN-, PLOG-, PRESS-, PÅ-, RÅD-, RÖR-, RÖS-, SAMMAN-, SKATT-, SKRIN-, SPÅN-, STEN-, STRAFF-, SÄNG-, TAK-, TILL-, TILLRÄTTA-, TORR-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UT-, VEDER-, VID-, VINN-, Å-, ÅDAGA-, ÅTER-, ÖDE-, ÖVERLÄGGA m. fl., ävensom BLEK-, LJUS-, LÅNG-, MAGER-, MÖRK-, RUND-, RÖD-, SVART-, TRIND-LAGD, p. adj. m. fl, Översikt av betydelserna. I) tr. 1) bringa (ngn l. ngt) i horisontalt läge, placera (ngn l. ngt) i liggande ställning (ngnstädes), styra om att ngn l. ngt kommer att ligga (ngnstädes l. så l. så) o. d.

[LÄGGA I.1.a]

a) med avs. på människa l. djur.

[LÄGGA I.1.b]

b) med sakobj.

[LÄGGA I.2]

2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1.

[LÄGGA I.3]

3) framlägga o. d.

[LÄGGA I.4]

4) hänskjuta.

[LÄGGA I.5]

5) i uttr. lägga genom livet o. d. 6) i uttr. lägga på käften o. d.

[LÄGGA I.7]

7) övertäcka l. bekläda (ett golv l. tak m. m. med ngt).

[LÄGGA I.8]

8) isbelägga (ett vatten).

[LÄGGA I.9]

9) i uttr. angivande att ngn avgiver l. befriar sig från l. gör sig av med ngt l. använder ngt på visst sätt o. d. 10) med avs. på pänningar o. d.: giva ut l. förbruka l. erlägga, använda (på l. till ngt). 11) successivt anbringa l. iordningställa l. utföra (ngt) gm att (på visst sätt) hoplägga l. sammanfoga olika föremål l. materialier. 12) i fråga om byggnadsvärksamhet o. d: successivt anbringa l. iordningställa (tak, golv, fundament o. d.). 13) ordna l. anordna l. gestalta l. utforma (ngt så l. så). 14) bearbeta (jord). 15) i p. pf. i adjektivisk anv.

[LÄGGA I.9.a]

a) (så l. så) beskaffad i fysiskt avs.

[LÄGGA I.9.b]

b) (så l. så) beskaffad med hänsyn till själsliga anlag o. d. 16) fastställa, bestämma, avtala, besluta. 17) skattlägga, taxera o. d. 18) fixera l. utstaka (en gräns, ett utmål). 19) utan tanke pa att obj. bibringas en liggande ställning l. transporteras med händerna o. d.: giva (ngn l. ngt) en viss plats, anbringa, placera. 20) antaga att ngt har sin plats (ngnstädes), datera (en händelse till viss tid) o. d. 21) tillryggalägga (viss vägsträcka). 22) i uttr. angivande att ngn l. ngt försättes i viss situation (visst predikament) l. visst tillstånd l. underkastas ngt. 23) i uttr. angivande att man (planmässigt) uppdelar ett arv l. ett omrade i lotter resp. i skiften l. att man gör en visa (administrativ) indelning av olika områden l. låter ett l. flera områden bilda en (administrativ) enhet. 24) bringa (jord, distrikt, land o. dyl. l. innehavare av jord osv.) att höra (till ngn l. ngt) l. att (i visst avseende) lyda (under ngn l. ngt).

[LÄGGA II]

II) refl. 1) försätta sig l. komma (nedsjunka) i liggande ställning, placera sig i liggande ställning (ngnstädes) o. d. a) om människa l. djur. b) med saksubj. 2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. 3) om vatten: isbeläggas; om istäcke: uppstå, bildas.

[LÄGGA II.4]

4) placera sig (ngnstädes); giva sig att stanna l. ligga stilla (ngnstädes).

[LÄGGA II.5]

5) försätta sig (i viss situation o. d.).

[LÄGGA II.6]

6) spelt.

[LÄGGA II.7]

7) i uttr. lägga sig under landsrätt.

[LÄGGA III]

III) intr.

[LÄGGA III.1]

1) i fråga om förh. att ett fartyg lägger sig på sidan.

[LÄGGA III.2]

2) i uttr. lägga på fläsket, hullet o. d.

[LÄGGA III.3]

3) i fråga om förh. att ngn inriktar sina strävanden l. bemödanden på ngt l. utvecklar (livlig) värksamhet o. d.

[LÄGGA III.4]

4) i fråga om förh. att ngn angriper l. ansätter l. förföljer ngn l. ngt.

[LÄGGA III.5]

5) om vatten l. is: lägga sig.

[LÄGGA III.6]

6) placera sig o. d. Därunder lägga i land o. d. (b).

[LÄGGA III.7]

7) styra l. färdas l. begiva sig (åt ett håll l. mot l. till en plats l. genom en farled). I finlandssvenskan användes ordet ofta i stället för ställa o. sätta; se BERGROTH FinlSv. 222 ff. (1917). Här tages endast undantagsvis hänsyn till denna anv., som sannol. väsentligen beror på att finska språket har ett enda verb (panna) för hela bet.-sfären lägga, ställa o. sätta. I) tr. 1) bringa (ngn l. ngt) i horisontalt läge (i sht på visst underlag); placera (ngn l. ngt) i liggande ställning (ngnstädes); styra om att ngn l. ngt kommer att ligga (ngnatädes l. så l. så); vända (ngn l. ngt som ligger) så att han osv. kommer att vila (på viss sida o. d.); motsatt: sätta o. ställa.

[LÄGGA I.1.a]

a) med avs. på människa o. djur; ofta: låta (ngn) ligga (ngnstädes), bereda ngn sängplats (ngnstädes). Lägga den avsvimmade på en soffa. Lägga den sjuke på andra sidan. Det var ett problem var man skulle lägga alla gäs- terna. Lägga (foster) å lönn, se LÖNN sbst.², Iagh haffuer lagdt mina tiänistaqwinno när tigh. 1Mos. 16: 5 (Bib. 1541); jfr LIGGA 1 a β. Lägh paddan på hyiende, hon springer wel sielff vthaff. SvOrds. B 4 b (1604). Ondt läggia dhet i 2. Sängiar, som skal i een. GRUBB 628 (1665); jfr LIGGA 1 a β. Till straff (för en förment förseelse) dömdes .. (S:t Lauren- tius) att läggas på ett halster och stekas till döds. Schück o. Lundahl Lb. 1: 99 (1901). – särsk. α) se till att ett barn blir avklädt o. kommer i säng, natta (ett barn). HOLMBERG 1: 475 (1795). Så kom sköterskan och skulle lägga lille Georg. SIWERTZ Sel. 1: 205 (1920). β) (†) i pass. med intr. l. refl. bet., i sådana uttr. som vara lagd, ha gått till sängs, ha lagt sig; läggas l. bliva lagd till sängs l. till sängen l. på sin sotsäng, vara lagd sjuk, bliva l. vara sängliggande på grund av sjukdom, bliva l. vara sjuk. Sedan han lagder var och en stund soffvid hade. G1R 23: 431 (1552). Then som genom någon kropsens kranckheet blifwer lagd uppå sin sottesäng. KOF II. 2: 164 (c. 1655). Han är lagder siuk. RARP 8: 100 (1660). Min fattiga hustru är blifen lagd till sängen af en swår sjukdom. CAVALLIN Herdam. 5: 206 (i handl. fr. 1710). FRYXELL Ber. 10: 9 (1842). γ) i fråga om placerande av avliden person i kista l. på bår l. i grav(hög) o. d.; ofta (i sht i högre stil) i bildl. uttr. med bet.: vålla ngns död resp. (i pass.): dö, avlida. Lägga (ngn) i graven l. i jorden, se GRAV sbst.¹, 3 f α γ', JORD 6 a. Läggas l. bliva lagd på bår, se BÅR sbst.¹, ³. Kommer och seer rwmet som herren war laghder vthi Mat. 28: 6 (NT 1526). The smorde honom, och ladhe honom vthi ena kisto. 1Mos. 50: 26 (Bib. 1541). Läggen oss, I Söner, i högar två, / på hvar sin sida fjärden vid bölja blå. TEGNÉR (WB) 5: 18 (1825). – särsk. (numera föga br.) i uttr. läggas l. bliva (varda) lagd till sina fäder, samlas till sina fäder, dö, avlida. Thå Dauiå j sinom ålder hadhe tient gudz wilia, somnadhe han och wort lagd til sina fädher. Apg. 13: 36 (NT 1526; Bib. 1917 samlad). ÖSTERGREN (1932). δ) med särskild tanke på att våld l. tvång användes för att bringa ngn i horisontalt läge; särsk. i uttr. lägga (ngn) till marken (stundom jorden) l. i golvet. (Vittnena) bekienna honom på skiämt lagdt bonden i golfwet. ConsAcAboP 3: 488 (1671). Den här smeden, som hvar dag handterar släggan, vill lägga en man som bara sköter pennan. TurÅ 1907, s. 64. särsk. α') i det bildl. uttr. lägga ngn för sina fötter l. under fötterna o. d., se FOT 1 c κ β', l. β') (†) bringa (en fiende l. ett villebråd) att död l. dödligt sårad l. illa tilltygad falla (till marken), nedlägga, döda; äv. i uttr. lägga till döds. IERICI Colerus 1: 16 (c. 1645). (Jag hade) den lyckan att brede-wijd Hans Maij:ts sijda fälla och till dödz lägga tvenne af Fiendens föllie. KKD 12: 364 (1723). (Han) smälde löst och lade Haren der. KNÖPPEL Förtret. 26 (1740). ε) landt. låta (höns, gäss o. d.) ligga på (ruva) ägg. IERICI Colerus 2: 167 (c. 1645). Stina hade lagt en höna denne våren .. och fått en bra hop kycklingar. BONDESON Glimm. 9 (1892). ζ) (i poesi, tillf.) oeg., om placerande av ngn i stående ställning intill en annan (så att han stöder sig, "vilar", mot denne). Han lade rörd / den kära systern intill Frithiofs trogna bröst. TEGNÉR (WB) 5: 159 (1822). b) med sakobj; särsk. med avs. på ngt som anbringas mer l. mindre löst ngnstädes; ofta: utbreda (en duk l. ett täcke o. d.) i horisontalt läge (över ngt); äv. allmännare, för att beteckna att ngt anbringas på ett utbredt sätt på l. omkring l. i ngt l. med en större yta mot ngt; ofta med särskild tanke på att man med anbringandet avser att täcka l. hölja ngt l. förse ngt med ett) tillbehör l. att utöva en viss invärkan på ngt; ofta förbleknat, med tanken på horisontalt läge starkt skjuten i bakgrunden (l. helt uppgiven): (med händerna l. ngt redskap) anbringa l. placera (ngt ngnstädes); jfr 19. Lägg boken, tidningen på bordet! Lägga ved i spisen, på brasan, på elden. Brukar du lägga eller resa veden? Lägga ett brev i brevlådan, på posten. Lägga ngt på smörgåsen. Lägga en schal över axlarna. Lägga (en) duk på bordet. Lägga armen l. sin arm l. höger arm om ngns liv l. om livet på ngn. Lägga händerna l. sina händer o. d. på ngn, se HAND 2 b α. Lägga geväret till axeln, stundom till ögat (för att sikta l. skjuta). Lägga handen på hjärtat, på munnen o. d., se HAND 2 b (β). Lägga örat l. sitt öra (intill nyckelhålet (för att lyssna). (Jesus) sågh vppå hwruledhes folkit lagde penningar i kistona. Mark. 12: 41 (NT 1526). Han toogh en steen .. och ladhe honom vnder sitt hoffuudh. 1Mos. 28: 11 (Bib. 1541). Nu är galgen til redz ..; kom hijt, jag skall läggia snaran om halsen på tig. VERELIUS Gothr. 37 (1664). Gumman upptog och lade henne (dvs. pannkakan) på en stentallrik. CFDAHLGREN 4: 124 (1831). Konung Erik på sin luta leker, / Lutan lagd på silkesstickadt knä. SNOILSKY 1: 165 (1870, 1874) Dupré (tog) fram sminkburk och puderask .., lade rött på läpparna och pudrade .. (skyltdockans) kinder. SIWERTZ Varuh. 115 (1926). – särsk. α) (mera tillf; se dock β', γ') med tanke företrädesvis på att ngt bringas att övergå till horisontalt läge. Försöka att lägga en celluloid- docka med tyngd i fötterna. särsk. α') (†) i uttr. lägga hand på rör, eg: nedfälla hanen på bössa; symboliske för: avlossa bösskott. SCEMEDEMAN Just. 96 (1590). β') (fullt br.) i utvidgad anv: bringa (damm) att sjunka till marken (o. hålla sig kvar där). RYDBERG Ath. 8 (1859). Det har regnat i natt; mycket litet, men nog för att lägga dammet. BILDT Ital. 236 (1896). γ') (i sht i högre stil) bildl: bringa (ngt) att avtaga i intensitet l. styrka; upphöra med (ngt). The berg-höge böllier / Läggia sitt ijfrige raas, bullra nu icke som förr. STIERNHIELM Parn. 3: 1 (1651, 1668) När hafvet lagt sitt böljesvall. RISBERG Aich. 20 (1890). β) i uttr. lägga sitt huvud till vila lägga sig till vila; äv. bildl: avsomna, dö; lägga sitt hu- vud l. huvudet i ngns knä l. sköte o. d. lägga sig så att huvudet vilar på ngns knä osv. HAGBERG Pred. 4: 104 (1818: till hvila). Kom, så skall jag lägga hufvudet i ditt sköte! HAGBERG Shaksp. 3: 191 (1848). Det kom en dag .., då jarlen .. måste lägga sitt huvud till vila. LAGERLÖF Holg. 2: 235 (1907). γ) om anbringande av byggnadsmaterial; jfr 12. ofta mer l. mindre bildl. Lägga ngt till grund (för ngt) se GRUND sbst.¹, III 1 d β. Han skal leggia then första stenen (till byggnaden). Sak. 4: 7 (Bib. 1541). Till kyrkan St. Laurents sig glad beger. / "Du Finn, kom ner, /../ På tornet der fattas en endaste sten, / den lägges sen". TEGNÉR (WB) 5: 167 (c. 1825). – särsk. (†) med indirekt obj. Hoo haffuer henne (dvs. jorden) en hörnsteen lagdt? Job 38: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: lade hennes hörnsten). δ) om anbringande av förband, plåster l. salva o. d. på en skadad kroppsdel; äv. mer l. mindre bildl. Jesaia badh at man skulle tagha itt plåster aff fikon och leggia vppå hans böld. Jes. 33: 21 (Bib. 1541). OMARTINI Pred. D 4 a (1606; bildl.). 2NF 24: 1372 (1916). – särsk. (†) i det bildl. uttr. lägga ngt på ngns ögon, muta l. besticka ngn med ngt. (Främlingar äro förbjudna att föra ut ris m. m., men) då de lägga på Turkarnes ögon några Rdr och Ducater, så går lastningen fort för sig. ENEMAN Resa 1: 156 (1712). jfr (†) Han har icke det han kan lägga på ögat (dvs. han är utfattig?). RHODIN Ordspr. 62 (1807). ε) i fråga om anbringande på ngn l. ngt av bojor l. annat som hindrar hans (dess) fria rörelse; numera företrädesvis mer l. mindre bildl. Lägga band på ngn (sig) l. ngt, se BAND sbst.¹, 4 d slutet. Lägga en hämsko på ngt, se HÄMSKO 2. ζ) med avs. på ngt som placeras i förvar ngnstädes; äv. övergående i bet: samla (på lager). OPETRI Kr. 296 (c. 1540). (Klockaren bör) prestens korn läggia i ladhu, så at thet blifwer wäl bewarat. RUDBECKIUS Kyrkiost. 42 (c. 1635). Lägg inte mjöl och bröd på lager! SvD(B) 1941 nr 79, s. 8 (rubrik). (†) Vij behöffve een hoop thomfaatt och tunne trä till Stocholms slott ath lathe leggie någett skepzöll utij. G1R 23: 248 (1552). η) (i vissa trakter) trädg. sätta l. plantera (ngt); numera bl. med avs. på (växt som sättes gm) rot, knölstam l. dyl. TROZELIUS Rosensten 74 (1752). Dahlian lägges om våren när frosten upphört, medels rotknölar direkt på kalljord. ABELIN MTr. 100 (1902). θ) i fråga om undanläggande av ngt; äv. mer l. mindre bildl. Lägga ngt åt sidan l. åsido (förr äv. av vägen l. avsides l. sin kos). Lägga ngt till handlingarna, ad acta, se HANDLING 10 a, AKT, sbst.¹ II anm. ²:o. Lägga på hyllan, se HYLLA, sbst. 1 b β. SCHRODERUS Comenius 745 (1639: sin kos). Att iagh E:s H. E. W:tz skrijfwelse .. hafwer aff wägen lagt, och altså förgätet att beswara. VDAkt. 1668, nr 23. WIDEKINDI KrijgH 430 (1671: affsijdes). NILSSON FestdVard. 86 (1925: åt sidan). – särsk. spelt. bortlägga (kort varmed man icke skall spela). Grand Misere spelas med alla Kort, så at intet lägges. UnderrBostSp. 8 (1803). ι) i fråga om placerande av ngt i l. på ngt för att där prepareras på visst sätt; äv. bildl. Lägga i blöt, se BLÖT sbst., Lägga i vatn något som är salt. SERENIUS X 4 a (1734). AUERBACH (1911). κ) i fråga om anbringande av ngt ss. beståndsdel l. ingrediens i ngt. Lägga socker i kaffet, salt i gröten. AUERBACH (1911). särsk. bildl. α') (i sht i högre stil) ingjuta (ngt i ngt); låta (ngt) ingå ss. innehåll l, värkande kraft o. d. (i ngt); inlägga (känsla l. allvar l. iver o. d. i ngt); jfr INLÄGGA 9. Lägg stål i svärd och allvar i leken, konung. TEGNÉR (WB) 5: 15 (1825). (Man såg i kyrkan) att alla lade sin själ i den jublande åkallan af (Gud). RYDBERG 8: 232 (1874). All makt hon ägde lade hon i blicken. LAGERLÖF Länk. 57 (1894). β') i uttr. angivande att ngn vid användande l. uppfattande av ett ord o. d. giver detta en viss innebörd. Lägger du en mening i ordet (se) och jag en annan, varder resultatet icke klarhet, utan förvirring. RYDBERG Varia 39 (1890, 1894) λ) i uttr. angivande att ngt anbringas ngnstädes ss. ett medel att fånga ngn l. ngt l. att hindra ngn l. ngt att komma fram på en väg o. d; ofta mer l. mindre bildl; äv. övergående i bet: anordna (hinder o. d.). Lägga hinder i vägen o. d., se HINDER 3 c. särsk. α') fisk. med avs. på nät, langrev o. d: lägga ut, sätta ut, kasta ut. Dömdes Bentt .. fför han haffuer lachtt siäll nätt fför sancte Peders dagh. BtFinlH 2: 32 (1544). Att fara ut med skötarne kallas (i Gävle- borgs län) genomgående "fara och lägga". ARWIDSSON Strömm. 18 (1913). β') (numera föga br.) i uttr. lägga en snara l. snaror för ngn l. ngns fötter; i sht bildl. The haffua .. lagdt ena snaro för mina föter. Jer. 18: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917 snaror hava de lagt ut för mina fötter). EKELUND Fielding 6 (1765). γ') (i sht i Finl.) i uttr. lägga (ett) krokben för ngn, sätta krokben för ngn; äv. bildl. Jag lade likasom oförvarandes ett krokben för henne i dörrn. TOPELIUS Vint. I. 2: 90 (1867, 1880) De egenskaper, som lägga krokben för den ekonomiska karriären. ESSÉN Doll. 133 (1917). υ) i uttr. angivande att ngt placeras så att det ligger ordnat resp. oordnat l. bildar en figur l. stapel o. d; äv. mer l. mindre bildl. Lägga ved i travar. Lägga ngt huller om buller. Lägga (armarna, benen, händerna, två strån) i kors, se ARM, sbst. I 1 c β, HAND 2 b η, KORS I 9 a (α, β). Lägga ngt på hög, se HÖG sbst.¹, 1 c slutet. (Man skall) Läggia bemelte Miöl på ett rent Bord, vthi en högh. Salé 107 (1664). I krets lagda stenar. HAHR ArkitH 43 (1902). särsk. α') i uttr. lägga ngt i ordning l. till rätta, placera ngt (särsk. en samling föremål) så att det ligger ordnat; äv. i utvidgad anv., för att beteckna att ngt bringas att få en slät l. jämn yta; äv. bildl., i fråga om arrangering av förhållanden o. d. på ett lämpligt sätt. SCHRODERUS Os. 2: 185 (1635: lagdt .. til rätta). Då jag dagen förut hade lagt min samling af Riksdags-Beslut i ordning. Posten 1769 s. 402. Sedan han lagt i ordning sitt af blåsten något oordnade hår. KLOCRHOFF ESkr. 87 (c. 1860). (Naturen) fick icke vara fullt sig sjelf, den skulle läggas till rätta för det romantiska ögat. LJUNGGREN SmSkr. 2: 185 (1879). Lägg sanden till rätta, så att ingen ser, att den har varit rubbad! LAGERLÖF Holg. 2: 430 (1907). β') i uttr. lägga ngt i veck, lägga ngt så att det bildar veck; vanl. i utvidgad anv: behandla ngt så att dess yta bildar veck- SAHLSTEDT (1773). Då lägger han (dvs. Mefisto) sitt anlete i veck / i visa veck som Senecas och Platos. FRÖDING Guit. 93 (1891). ν) (i vissa trakter) med omsorg nedstuva (strömming); särsk. i uttr. lagd strömming, motsatt: föst strömming. PH 4: 2576 (1748). FoFl. 1907, s. 263. χ) i uttr. angivande att ngt vändes så att det vilar på viss sida; äv. oeg. (utan tanke på att objektet anbringas på l. mot ngt): vrida l. vända (ngt, så att det får en viss riktning l. ett visst läge); ofta i uttr. lägga huvudet l. sitt huvud på sned, stundom lägga huvudet l. öronen bakåt (förr äv. åt) ryggen. ALMQVIST Törnr. 3: 152 (1850: åt ryggen). Älgen hade lagt huvudet bakåt ryggen och sprang med största hastighet. LAGERLÖF Holg. 2: 38 (1907). Fru Cecilia lade huvudet på sned och stirrade virrigt framför sig. BERGMAN JoH 254 (1926). – särsk. sjöt. i uttr. angivande att ett roder vändes l. vrides åt höger l. vänster l. (övergående i bet. 19) att ett fartyg bringas i annat läge i förhållande till vinden o. d. Lägg Roor om styrbord. SkepCommSkepzb. (1689). Korvetten lades bidevind med kurs litet söder om Kap Antonio. MELANDER Långtur 149 (1896). STENFELT Skepp. 44 (1903). 2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 a γ, δ α', b β – ε, θc – μ). Lägga hand(en) l. sista handen vid ngt o. d., se HAND 9 g. lägga benen på nacken l. ryggen, se BEN sbst.¹, II ¹ c δ. Lägga hyende under lasten o. d., se HYENDE b. Se, naturen är död. / Natten ../ på dess bleknade pragt i har sitt bårtäcke lagt. TEGNÉR (WB) 2: 134 (1813). Laura hade i god tid lagt ett mjukt, skyddande späcklager mellan sig och världens grymma fimbulvinter. SIWERTZ Sel. 2: 222 (1920). – särsk. a) i uttr. angivande att ngn överlämnar l. anförtror ngt åt ngn, giver l. tilldelar ngn ngt o. d. Lägga ngt för l. vid ngns fötter o. d., se FOT 1 c κ δ'. När .. (bibelöversättarna) lade den heliga skrift i svenska folkets händer. SvTidskr. 1873, s. 492. Riksförmyndarne, de gamle, / Lägga i den ungas (dvs. drottning Kristinas) händer / Frukterna af tolf års bragder;/ Magt och skatter, nya länder. SNOILSKY 2: 21 (1881). (†) (Drottning Kristinas för- myndare) lägge Äplet, Swärd och Crono, Nykel; Scepter, / til Hennes Sköt, och skötsl. STIERNHIELM Jub. 129 (1644, 1668) särsk. α) (†) i uttr. lägga ära på ngt, hedra ngt. The (lemmar) wij holla icke alstings höwisk wara, them lägge wij mästa ären vppå. 1Kor. 12: 23 (Nt 1526; Bib. 1917 bekläda vi med så mycket större heder). β) (†) i uttr. lägga hugg l. slag å ngn, tilldela ngn hugg l. slag; lägga ett sår på ngn med ngt, såra ngn med ngt. Itt wåda sår, han hade lagt på en quinna mz en knif. VRP 1623, s. 30 MB 24: 6 (Lag 1734: hugg eller slag). γ) (i ålderdomligt spr.) i uttr. lägga smälek på ngn, smäda ngn; lägga lack och lyte på ngn (se LACK, sbst.¹ 1; förr äv. lägga beskyllningar l. blam l. klick på ngn 1. ngt, framställa beskyllningar mot ngn l. ngt resp. tillvita ngn l. ngt vanhedrande fel o. d; förr äv. lägga en skamfläck på ngn, (gm sitt uppträdande) draga vanära över ngn. Biskoparna moste forordna vtöfwer them Kyrkiestraff, som medh laster och ond Exempel lade på Församblingen en Skamfläck. SCRRODERUS Os. 1: 239 (1635). De beskyldninger hon hafuer lagdt på sin man och H. Susanna. VRP 1646, s. 147. SWEDBERG Schibb. 253 (1716: klick). Medan de lärde i Israel endast sågo ringhet hos Jesus och lade smälek på honom (så osv.). BESRKOV Pred. 143 (1901). δ) (mindre br) i uttr. lägga namn l. öknamn på ngn l. ngt, giva ngn l. ngt namn (av icko officiell karaktär) l. öknamn. Det öknamn. Det öknamn som de .. hade lagt på mig, gjorde mig mången gång harmsen. ROMAN Holbg 100 (1746). LAGERLÖF Jerus. 2: 237 (1902). b) med särskild tanke på att det som lägges ngnstädes tynger l. trycker på underlaget l. giver det större tyngd l. vikt l. hämmar dess fria rörelse o. d. Lägga vikt vid l. på ngt, markera l. poängtera ngt, uppfatta l. behandla ngt ss. viktigt. Lägga vantarna på ngt l. ngn (vard.) , bemäktiga sig l. lägga beslag på ngt l. ngn. Lägga beslag l. kvarstad på ngt, se BESLAG II 1, 2, KVARSTAD 2. (Armfelt) ville .., att Sverige .. skulle lägga sitt Svärd i vågskålen för Napoleons störtande. TEGNÉR Armfelt 3: 415 (1887). Vid tornbyggnaden och vid rikt sirade portaler lade man särskild vikt. HAHR ArkitH 224 (1902). särsk. α) med avs. på andligt l. ekonomiskt tryck, arbetsbörda, bekymmer, sorg o. d. som bringas att påvila l. trycka lign (l. ngt). J leggien byrdher på menniskionar, som the icke dragha kunna. Luk. 11: 46 (NT 1526). (Han) bad .. at thet höga ärendet måtte icke läggias på honom. RA l. 3: 43 (1598). Döm ej strax den vilseförda,/ stolte Vise, med förakt. / Icke vägde du den börda / Ödet på hans skullra lagt. TEGNÉR (WB) 1: 204 (1806). På dig, o Helge, lägger jag fadrens sorg, / o älska som en dotter min Ingeborg. Därs. 5: 18 (1825). β) om påläggande av skatter l. avgifter o. d. Lägga tull (i sht förr äv. böter l. straff l. vite) på ngt, belägga ngt med tull (resp. böter osv.). G1R l: 203 (1524: straffh). Almogen besvera sigh alredha öfver de pålager han på dem lachtt haffver. OxBr. 5: 302 (1624). På blåcker haffver Regeringen lagt så stoor tull, som giöras kan. RP 8: 41 (1640). (Redan) under 1200-talet (funnos) i Sverige för ankommande köpmän afgifter, dels lagda på personerna, dels på varorna. HILDEBRAND Medelt. 1: 619 (1884). c) i uttr. angivande att ngn låter ngt göra ett djupt intryck på sitt sinne, allvarligt beaktar ngt l. hos en annan inskärper ngt o. dyl. l. att ngn riktar sin uppmärksamhet l. sitt intresse mot ngt, fäster sitt hjärta vid ngt o. d.

[LÄGGA I.2.c.α]

α)

[delvis specialanv. av b]

med obj. betecknande ngt som gör intryck l. beaktas l. inskärpes o. d; numera särsk. i uttr. lägga ngt på minnet, inprägla ngt i sitt minne, lägga (ngn) ngt på hjärtat o. d. (se HJÄRTA I 1 f ε γ') förr äv. lägga ngt på hågen l. sin håg (ae HÅO 1 b ε) Si thetta skole wi höra och leggia på minnet- SWEDBERG Cat. 17 (1709). ÖSTERGREN (1982). särsk. α') (†) i uttr. lägga ngt på ngn samvete, göra (utförandet av) ngt till en samvetssak för ngn. ADLERBETH FörslSAOB (1798). MELLIN Nov. 1: 270 (1846, 1865). β') i uttr. lägga ngt på sinnet (förr äv. på sinne), låta ngt g sig till sinnes; taga sig när av ngt; förr äv: beakta l. fästa avseende vid l. bry sig om ngt. LPETRI Ec. 69 1559; i bet.'beakta'. Lägg icke sådana små saker på sinnet. RUNEBERG 4: 253 (1836). Hans benägenhet att lägga saker tungt på sinnet. WIRSÉN Krit. 42 (1901). γ') i uttr. lägga sig ngt när(a) l. förnär, låta ngt ligga sig varmt om hjärtat, vinnlägga sig om ngt; jfr 9 c β β'. Oss synes somlighe leggia sigh thetta ærendit (dvs. insamlingen av en gärd icke fornær en doch thet wil ligewel gella alla paa. G1R 3: 109 (1526). Så när lade han (dvs. aposteln; Andreas) sigh icke .. thenna sakena (dvs. omsorgen om sin familjs underhåll),.. at han (osv.). LPETRI 3Post.3 a (1555). DENS. KO 91 a (1561, 1571)

[LÄGGA I.2.c.β]

β) med obj. betecknande uppmärksamhet, håg l. sinnelag o. d. α') (†) i uttr. lägga öra till ngt, uppmärksamt lyssna till ngt. KOLMODIN QvSp. 1: 16 (1782). β') (†) i uttr. lägga en tanke på ngt, ägna en tanke åt ngt. STIERNHIELM Fateb. Föret. 2 b (1643). γ') i uttr. lägga märke till ngn l. ngt, märka l. varsna ngn l. ngt. Hos många vexter äro .. (blommorna) små och obetydliga, så att de flesta menniskor icke lägga märke till dem. BERLIN Lsb. 154 (1852). LAGERLÖF Holg. 2: 445 (1907). δ' (†) i uttr. lägga hjärta(t) l. sitt hjärta på ngt, se HJÄRTA II 2 e slutet. ε') (†) i uttr. lägga hågen l. sin håg l. sitt sinne på l. till l. vid ngt, vända sin håg mot ngt; ägna sitt intresse åt ngt; med liv o. lust uppg i ngt. FORSIUS Fosz 458 (1621). (Han) ladhe sitt Sinne til at sambla Rijkedomar. SCHRODERUS Os. 1: 203 (1635). Sedan jag min håg på rim och Verser lagt. BRENNER Dikt. 2: 103 (1696). Lägga all sin håg vid sysslan. SAHLSTEDT (1773). d) i uttr. angivande att man låter ngt utöka l. förstora ngt l. bilda ett tillskott l. komplement till ngt l. att man låter ngt följa på ngt. Lägga räntan till kapitalet (bankv.), överföra räntan till kapitalet (för ränteberäkning på det sålunda förstorade kapitalet). Lägga sten på börda(n), se BÖRDA sbst., 4 a. Lægh ther till saa monga klippinga som tu kan giissa her bærendt behoof hafwer. G1R 1: 60 (1523). Man föractar jw icke ene menniskios testamente, thå thet gillat är, Man lägger ey heller någhot ther till. Gal. 3: 15 (NT 1526). Lägg lijtet til lijtet, dhet blijr fulle en gång stoort. GRUBB 482 (1665). Tyst lägger tiden stund till stund. GEIJER Skald. 12 (1811, 1835) Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd? Mat. 6: 27 (Bib. 1917; NT 1526: sätia). När .. behovet av högre bildning hade blivit större, lades till den gamla skolan från medeltiden en högre skola, ett gymnasium. BygdFolk 1: 210 (1927). särsk. α i fråga om addition. Tenna 2 mijlor legg til te förra, sa får tu 152. LUTH Astr. 80 (1584). ZWEIGBERK Räkn. 25 (1839). β) språkv. i fråga om fogande av ett orbildningselement till en stam o. d. WAL LENIUS Proj. G 6 a (1682). Vanligtvis läggas böjningsändelserna till utgångsformen, antingen oförändrad eller med bortkastande av ett trycksvagt -a eller- -e, t. ex. gosse (-en, -ar). Lo W inl. 55 (1911). γ) (i sht i skriftspr.) i uttr. vari man efter omnämnande av flera sammanhörande saker l. omständigheter fäster uppmärksamheten på ännu en l. flera saker osv. som höra med i sammanhanget; särsk. i imper. o. konditionala bisatser, i sådana uttr. som lägg här-. till l. därtill, om man härtill l. därtill lägger l. om härtill l. därtill lägges att osv. RUNERERG 2: 68 (1846). (Han hade) lång, rak näsa och två raka ögonbryn . .. Lägg därtill ett avmätt, ibland nästan kyligt väsen och en röst, som var låg utan förtrolighet. SIWERTZ Varuh. 58 (1926). δ) (i religiöst spr.) i uttr. lägga en ed till (förr äv. på) ngt, bekräfta ngt med en ed. Thå gudh wille ymneligha bewisa sitt vpsåtz fastheet, them som arffuinga skulle wara till lyfftet, ladhe han ther en eedh vppå. Ebr. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1917: lade -. därtill en ed). SVART Gensw. K 3 a (1558). 3) i uttr. angivande att ngn lägger (i bet. 1

[LÄGGA I.3.b]

b) ngt ngnstädes, för att det skall vara tillgängligt l. kunna ses l. undersökas o. d; ofta bildl. lägga ngt på bordet, se BORD sbst.¹, ⁵ a y, b a. Sa[m]ma dag kom Olaff swart .. och lagde jt fulm[ac]te b[re]ff paa disken (dvs. på domar- bordet) lydend[es]at (osv.). OPETRI Tb. 6 (1524; uppl. 1929). särsk. a) (†) i uttr. lägga ngt i rätt(en), framlämna l. förete ngt vid domstol(en). HH XIII. 1: 4 (1561). Kom för Rätten Bärendt Hanneman, och ladhe een Rechningh i Rätten emot Jörren Wvoole. EkenäsDomb. 1: 55 (1641). b) (†) i uttr. lägga ngn ngt för l. under ögonen l. lägga ngt för. l. under ngns ögon, låta ngn se l. få del av ngt, (upp)visa l. utveckla l. framställa l. klargöra ngt för ngn; äv. lägga ngt under ögonen, taga ngt i (närmare) betraktande, skärskåda ngt; äv. lägga för ögonen, med saksubj: visa, ådagalägga. STIERNHIELM Arch. 0 2 b (1644: vnder ögonen). DALIN Arg. I: 49 (1733, 1754: för ögonen). Så at jag härvid har intet mera at erindra, än hvad sielfva hufvuddocumenterne .. innehålla, och för ögonen lägga. VDAkt. 1749, nr 568. SCHARTAU Pred. 463 (1820: för allas ögon). om man lägger dessa begge olika fenomener (dvs. ytlighet och be- drägeri) skarpare under ögonen, så skall man finna (osv.). ALMQVIST Monogr. 358 (1845). Samtiden 1873, s. 471. c) (†) övergående i bet: framlägga l. utveckla (skäl, bevis o. d.), framställa (en invändning o. d.). Theremott ladhe Söffringh för rätte godh skäll och bewijss medh breff och seghell. HH XIII 1: 83 (1568). (Hövitsmannens) naturliga omdöme hade .. kunnat lägga för Frälsaren åtskilliga inkast. BÆLTER JesuH 3: 203 (1756). 4) (†) hänskjuta (ngt till ngn). Her om lades till nempnden, huad dom de wille afseije om Mårten. HellestadDomb. 14/9 1605. 5) (i poesi, numera föga br.) i uttr. lägga ngt genom livet o. d. på ngn, köra ngt genom livet på ngn; stundom (med objektsväxling) lägga ngn genom huvud(et) med ngt, genomborra ngns huvud med ngt. Annan en straxt lade: / Mig genom hufvud med ett loo. ODEL Sincl 46 (1739). blott jag mitt svärd nu hade /.. / jag genom lifvet lade / på dig den hvassa egg. TEGNÉR (WB) 5: 81 (1825). 6) (starkt vard.) i uttr. lägga ngn på käften l. truten, ge ngn ett slag på munnen. Låten edra pojkar .. lägga hvar. andra på truten! SöndN 1862, nr 41, s. 2. JANSON Gast. 98 (1902). 7) (i sht i fackspr.) (över)täcka l. bekläda l. belägga (ett golv l. tak, en väg l. gata o. d., med ngt). VarRer V 24 (1538). (Golvet) som lagdt war medh gröön, hwijt, goll och swart Marmorsteen. Est. 1: 6 (Bib. 1541). Brunnen räntzas grafves diupare och lägges med Steen in uti. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Vid 1400-talets midt tyckas .. alla de viktigare samfärdsvägarna (i Florens) ha varit lagda naed sten eller tegel. PT 1913, nr 154, s. 3. 8) (mera tillf.) om vinter, kyla o. d: isbelägga (ett vatten); förr äv. i pass. med intr. l. refl. bet., om vatten l. is: isbeläggas resp. bildas ss. ett täcke, lägga sig (se II 3). För æn siön legghes i nærwarandis vintther. G1R 3: 316 (1526). Jag (lopp) längre ut på en klarare is utan att vetta, det den första natten förut lagder var. ROLAND Minnn. 13 (c. 1748). När vintern hade lagt älfven, så att man kunde både gå och rida öfver den. CEDERSCHIÖLD Erikskr. 167 (1899). 9) i uttr. angivande att ngn (stundom i samband med placering) avgiver (giver ifrån sig) l. befriar sig från l. gör sig av med ngt l. använder ngt på visst sätt o. d; jfr förb. LÄGGA AV 3, 5, av SIG, BORT 1, IFRÅN SIG 1, TILL 9, 10.

[LÄGGA I.9.a]

a) om fågelhonas l. fiskhonas anbringande av ägg resp. rom ngnstädes i samband med värpningen l. rommens utgjutande; äv: värpa (ägg) resp. utgjuta (rom). I det rum Ankan öfver vintren hyses, bör hon äfven få lägga sina ägg. DAHLMAN Reddej. 121 (1743). Då fisk-)honorna lagt sin rom, fugtar hanen dem med mjölke. BERLIN Lrb. 42 (1852). I dessa bruna nästen .. lägga de bruna näktergalarna sina bruna ägg. ROSENIUS SvFågl. 1: 4 (1913). b) (†) om däggdjur l. fåglar: framföda l. få (ungar); sätta (en kull). Dessa gåsungar äro lagda här vid gården. ADLERBETH FörslSAOB (1798). (Suggan) lägger vanligen två kullar om året. NILSSON Fauna l: 455 (1847). (Skatorna) parade sig och lade ungar. ALLVIN Mo VIII (1857). – särsk. i uttr. lagd efter (visst avelsdjur), fallen efter (visst avelsdjur). VexjöBl. 1848, nr 7, Bih. s. 1. c) med mer l. mindre abastrakt obj; jfr 2 c β b' γ'; numera företrädeavis (jfr dock β β') i uttr. lägga ett (godt) ord för ngn, förr äv. lägga ett ord (för) ngn till godo l. lägga ngn till godo l. lägga till godo för ngn, fälla ett godt ord för ngn, lägga sig ut för ngn. På thet hann skulle läggie et ordh eller thu för hännes dotter Margrethe tilgodhe. SthmTb. 3/7 (1599). Jag vet at k. Bror lärer såsom deras ganala vän .. lägga för dem (dvs. fångarna) til godo. BARK Bref 1: 204 (1704). Om ett ord ni ville / För fosterlandet lägga, ack, det skulle (osv.). HAGBERG Shaksp 1: 240 (1847). ANNERSTEDT Rudbeck Bref CxvIII (1899). särsk. α) (†) i uttr. lägga många l. flera ord (på ngt), använda l. spilla många l. flera ord (på ngt); äv. lägga många ord l. mycket på skogen, spilla många ord, vara mångordig (i onödan). OPETRI MenFall N 6 b (1526). (Vi förmoda att) thet är alle nock vitterligit, så att ther upå icke behöfvis nu månge eller flere ord lägges. Ra I. 1: 709 (1560). Oanseedt .. vtskickade goffue före och mycket lade på Skogen, om stoor .. hielp som the förmodde aff Keyseren (så osv.). TEGEL G1 2: 367 (1622). jfr (†) Men iag må intet meer läggia här om, wäl wetande, att begge desse ordspråken äro sanna. RUDBECK Bref 180 (1679). β) (numera föga br.; se dock β') med avs. på arbete, möda, omsorg konstfärdighet o. d: nedlägga, utveckla, göra o. d. Hwad konst på händer och föter och flere vthwartes lemmar lagd är, thz ser man för öghonen. OPETRI MenSkap. 9 (c. 1540). (Drottningen be- gär av.) Ständerne, att dee af dem, som sådant (dvs. skolfrågor) bäst förstå, läggie deres omaak härtill. RARP 4: 240 (1649). Särdeles omsorg måste läggas vid behandlingen af de ytor, som skola nielleras. TT 1871, s. 58. jfr (†) Then thär noghott viidht här uthi (dvs. i studier) komma vill, han måste halff heller snarare heela sin ålder här upå läggia och förnöta. OxBr. 12: 568 (1614). särsk. α') i uttr. läggga (sin) flit på ngt o. d., se FLIT 1 b. β')

[fsv. läggia vin, läggia sikk vin; jfr fsv. giva sik vin; möjl.delvis (med indirekt refl. obj.) utgående från 2 b]

(fullt br.) i uttr. lägga sig vinn (om ngt), förr äv. lägga sig vinning l. lägga (sin) vinn l. vinning (om l. på l. å ngt), bemöda sig l. beflita sig l. vinnlägga sig (om ngt). Taa wil iak .. lggge meg vijn om edart bezsta. G1R I: 53 (1523). The förwerffua penningar och leggia sigh ther winning om. Bar. 3: 18 (Bib. 1541). Regera mit hiartha hugh och sindh, / lat inghen migh frå tigh skilia, / at iagh på gudz fruchtan legher vin. Visb. 1: 120 (c. 1620). (Då förf.) endast lade sin vinning om uttryckets frapperande elegans. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 253 (1818). Med sitt poetiska sinne skulle Sibbern säkert blifvit en framstående lyrisk poet, om han därom lagt sig vinn. DE GEER Minn. 1: 230 (1892). γ') (†) i uttr. lägga bättring l. böter l. böte på ngt, åstadkomma bättring i ngt, göra bättring l. bättra sig i ngt. Ther någor Scholemestare wil wara försumelig och oflitigh j sitt embete .. tå skal han först .. förmanas, och hwar han tå icke legger ther böter på, tå skal Ordinarius settia honom aff. LPETRI KO 84 b (1561, 1571) UppsDP 25/2 1595 (: bättring). SCHRODERUS Os. 1: 215 (1685: Böte). 10) ((†); se dock slutet) med avs. på pänningmedel o. d: giva ut, släppa till, erlägga, betala, använda (på visst sätt). Sa ath then læggie mera som mera formectha. G1R 4: 95 (1527; i fråga om en gärd). Skall same penning

[ier]

legges till ath bethalla stadzsenns gield med. SkrGbgJub. 6: 264 (1592). Å ömse sidor vidgås, at drängen lagt en hop penningar til at godtgöra Enkans skulder. VDAkt. 1798, nr 60. När man lägger sina pengar, vill man också ha sin vara. HEDENSTIERNA Marie 224 (1896). – särsk. (numera bl. vard.) i förb. med prep. på l. (ut)i: använda l. förbruka (pängar) på ngt (till köp av ngt); äv. nedlägga l. investera (pängar) i (en egen. dom l. ett företag o. d.); förr äv: utgöra (skatt i ngt). Lägga en massa pängar på struntsaker. G1R 17: 190 (1545). Osz vore .. icke obehageligith, att the små partzeler, som bönderne thär i läneth åhrligenn utgöre pläga .., motte bliffve lagde i boskap. Därs. 28: 138 (1558). Effther hon haffwer lagt sam[m]e peninger i th[et] hus som hon köpte på Skomakere gathenn, Derföre (osv.). SthmTb. 23/2 (1590). Sin sold skal .. (krigsmannen) läggia på godhe Wapn och Wärjor, och icke på Pracht och Pråål. SCHRODERUS Os. 1: 207 (1635). Sedan förmöget folk lagt ansenliga medel i dessa näringar (dvs. industrierna). SvMerc. 1764, s. 901. BREMER Hertha 394 (1856). Lägga sina pengar i en egendom. ÖSTERGREN (1932). 11) successivt anbringa l. iordningställa l. utföra (ngt) gm att (på visst sätt) hoplägga l. sammanfoga l. utlägga olika föremål l. materialier. lägga (en) patience, en stjärna.. Wedhuggaren .. lägger Wedhkastar. SCHRODERUS Comenius 529 (1639). Flickan sitter på tufvan / Med rosor i sin famn, / Och gossen lägger af bladen / Det fagra barnets namn. KLOCKHOFF ESkr. 97 (c. 1860). särak. a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. lägga matsäck (till ngn), göra i ordning matsäck (åt ngn); äv. med indirekt obj. Iag bade maatsäck medh mig som min fromma och dygdesamma maattmoder mig lade. VDAkt. 1711, nr 158. BROMAN Glys. 3: 22 (c. 1730). WÄGNER Sval. 137 (1929). b) korgmak. i uttr. lägga (en) kant, gm olika slags flätning börja l. avsluta ett korgmakeriarbete så att stakarna o. skenorna bli atadigt fästa. HIERTA-RETZIUS ArbStug. 97 (1897). c) (i fackapr.) (för hand) hopsno (ett rep o. d.). Lägga .. tömmar. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 188 (1863). Lägga platting. RAMSTEN o. STENFELT (1917). d) sjöt. åstadkomma (ett öga i ena ändan av en tross) gm kombination av lång- o. kortsplits; i sht i uttr. lagt öga. PLATEN Glascock 1: 243 (1886). ÖHRVALL Knut. 94 (1908). 12) i fråga om byggnadsvärksamhet o. d: successivt anbringa l. iordningställa (tak, golv, fundament, bro o. d.), anlägga, bygga, göra; jfr 1 b γ. Lägga tak på en byggnad, golv i ett rum. Att golffwet j Store salen är halff parten lagt .. behager oss. G1R 15: 164 (1548). Theras wäg låg öfwer några moratzer och diken, öfwer hwilka stenbroar uthuggne och lagde woro. PERINGSKIÖLD Hkr. 2: 227 (1697). Golfvet lägges .. af .. hårdbrändt tegel. TByggn. 1859 s. 55. Trappstegen äro breda och lagda av vitaste marmorsten. LAGERLÖF Troll 2: 242 (1921). särsk. a) i uttr. lägga grund(en) l. grundvalen (till ngt); äv. i oeg. l. utvidgad l. bildl. auv. (jfr c, d); se GRUND, sbst.¹ III ¹ (a, d (a)), GRUNDVAL 2 a.

[LÄGGA I.12.b]

b) byggn. i uttr. lägga (en mur o. d.) i (mur)- bruk, uppbygga (en mur o. d.) med användande av murbruk ss. binde medel; äv. lägga (ett golv o. d.) i (visat slags) trä l. i mönster o. d., förfärdiga (ett golv o. d.) av (visst slags) trä resp. låta (ett golv o. d.) bilda mönster. Golfvet lades i olika färgadt trä och i mönster, öfverensstämmande med takindelningen. BÖTTIGER Drottnh. 25 (1889). Fornv. 1938, s. 169 (: läggas i bruk), c) (i fackspr.) oeg. (jfr a, med avs. på väg drivbänk l. blomstersäng l. tjärdal (förr äv. humlegård) o. d. Ati huar i szin stadt, wele legge eder humble gårder. G1R 12: 146 (1539). Gata lägges af oskifto mellan hvarje tomt i by. BB 1: 1 (Lag 1734); jfr 19 c. En (driv-)bänk som lägges i januari eller början af februari måste ha omkring 3–4 fot hög ströbädd. HbTrädg. 1: 115 (1872). Man hade kommit överens om att anordna märkesåkning under (skid-)kursen och denna kväll lades ett spår. PåSkid. 1931, s. 93. d) bildl. (jfr a, med mer l. mindre abstrakt obj; särsk.

[LÄGGA I.12.d.α]

α) med avs. på plan o. d: (i detalj) uppgöra, uttänka; ofta i fråga om plan som uppgöres av flera personer i gemenskap; särsk. i uttr. lägga råd (om ngt), lägga planer, äv. lägga planen (i sht förr äv. plan l. en plan) till ngt. om mor gonen skal man leggia rådh, och om afftonen j gestebudh gåå. SvOrds. B 8 a (1604). Lägga plan till något. ADLERBETH FörslSAOB (1798). Under samma tid hade de allierade .. sinsemellan lagt råd om formerna för en europeisk fredskongress. 3SAH 3: 308 (1888). Nu satte han sig som en väl rustad general att lägga planen till kampanjen. STRINDBERG Hafsb. 35 (1890). HEDIN Pol 2: 157 (1911). särsk. i fråga om onda planer (riktade mot ngn). The phariseer .. ladhe rådh emoot honom huru the motte förgöra honom. Mat. 12: 14 (NT 1526). Det är dock orätt, att du inte varnar kolonisterna, då du vet, att det lägges planer emot dem. LAGERLÖF Jerus. 2: 252 (1902). β) (†) upprätta l. inrätta (ngt som skall ha viss varaktighet), ingå (ett vänskapsförhållande), stifta (ett bolag), sluta (fred l. stillestånd). (Man skall) sky och undfly allehanda Last och lättfärdigt Sälskap, och ingen Wänskap läggia med them. BRAHE Oec. 26 (1581; uppl. 1920. Sedan lades en godh fridh mellen Sverige och Danmarck. HH 20: 219 (c. 1595). Vil man med annan bolag lägga, och drifva handel samman; tå skal afhandling ther om skrifteliga ske. HB 15: 1 (Lag 1734). γ) (†) i uttr. lägga sällskap (1. följe l. lag, se FÖLJE 1 b, LAG, sbst.³ ¹³ a, göra följe l. sällskap (med ngn). Hoo selskap legger medh Gudh han skilies icke widh honom. SvOrds. B 1 b (1604). 13) ordna l. anordna l. gestalta i utforma (ngt så l. så) o. d; numera företrädesvis med mer l. mindre abstrakt obj. Barnets natur är enl. Rousseau) god, och uppfostran skall läggas i enlighet med erfarenheten om denna. SYLWAN (o. Bing) 1: 461 (1910). (F. Månsson) Sancte Eriks gård, en bredt lagd medeltidsskildring. 2NF 37: 660 (1925). Till nyåret skulle det komma en ny veckotidning, billig och lagd för en bred publik. HEDBERG Räkn. 40 (1932). Särsk. a) (†) i uttr. angivande att en karta förses med gradnät, att en åker indelas i tegar o. d. Den som rätteligen förstår en sådan General Charta lägga uti gradus Latitudinis & Longitudinis, han må det giöra. ILandtmät. 1725, s. D 4 a. Der (potatis-)åkrarne ej äro lagde i tegar, blifva de dock nu (vid potatissättningen) indelade i sådana. QLm. 1: 26 (1888). b) uttr. lägga sina ord l. ordet (så l. så), uttrycka sig (så l. så); förr äv. lägga sina ord i lod och kvintin, se KVINTIN a. Ej illa, sade kungen, du lägger dina ord. TEGNlÉR (WB) 5: 121 (1820). (Han var) i sitt sätt att lägga ordet i ett samtal en skrodör af aldra första sorten. STURZEN-BECKER 1: 171 (1861). Mon lade gärna sina ord litet högtidligt och lillgalmmalt. LAGERLÖF Holg. 2: 344 (1907). c) (†) i uttr. lägga ngt till godo, till det bästa, ordna upp ngt (stridigheter o. d.) på fredlig väg (i godo). Then ther så legger all ting til thet betzsta at han fridh behalla kan, .. han haffuer lagdt större äro och prijs in. OPETRI Kr. 57 (c. 1540). DALIN Hist. 2: 363 (1750: till godo). 14) (†) (med plog l. harv o. d.) bearbeta l. iordningställa (jord); äv: utföra (vårarbete på jord); jfr HARV-, PLOG-, VÅR-LÄGGA. Fägnar mig, at han håller mit maner at kiöra och lägga åkeren godt. WETTERSTEN Forssa 64 (c. 1750). Vid Hinneryd kommer Södra kyrkotaket .. at, efter lagd våhr, tiäras. VDAkt. 1760, nr 257. 15) i p. pf. i adjektivisk anv. a) (numera knappast br. utom ss. senare led i ssgr) av naturen (Så l. så) beskaffad l. gestaltad i fysiskt avseende; som har (sådan l. sådan) växt l. form l. färg o. d; äv: som har anlag (att bliva fet o. d.). sin häst som war .. wäll lagd öfwer Creutz och bröst men håller ey mer än 9 qvarteer bakom sadelen. Gen. MRulla 1687, s. 379 (1688). Om honom (dvs. en hund) må här wäl then domen wara sagd: / I hela Werlden fins ej någon bättre lagd. RUNIUS (SVS) 2: 44 (1705). Han är lagd at blifva fet. SAHLSTEDT 291 (1773). (Han) kastade en blick på sina vackra, väl lagda, men ännu icke serdeles Herkuliska händer. KNORRING Förh. 2: 276 (1843). SANDER o. FLODMAN 102 (1871). b) (så l. så) beskaffad l. danad med hänsyn till själsliga anlag l. böjelser l. lynne l. temperament o. d; som har lust l. fallenhet l. anlag (för visa värksamhet o d.); som ligger för ngt; äv. om lynne l. temperament o. d; jfr LIGGA 9. Vara lagd för (förr äv. till ngt). Vara allvarligt, djupt, optimistiskt, pessimistiskt, romantiskt lagd. Man är inthet sÿnnerligen lagder till dhet weridzlighe, der före Woro wäll och önskeligit han sluppe militiæ tiensten. VDAkt. 1676, nr 151. Från barnsben känna de (dvs. gamla nordbor) inom sig en svällande kämpakraft, och deras sinne är lagdt för storverk. LYSANDER Faust 185 (1875). Det lesbiska folklynnet var ock lagdt för lyrisk diktning- SCHÜCK VLittH 1: 94 (1898). För att bliva en acceptabel präst fordras .. mera än att vara lagd för att uppträda offentligt. GHT 1924 nr 60, s. 3. 16) fastställa, bestämma, besluta, avtala o. d. a) (†) i fråga om bestämmelse som träffas angående fullgörande av en viss prestation o. d; särsk: bestämma storleken av (en skatt l. avgift); äv: bestämma priset på (en vara); äv. med indirekt obj: bestämma storleken av (ngt) för (ngn). Sedhan maa then skatt leggias effter som mann kann finna redeligit wara- G1R 7: 196 (1530). Att the icke Köpa Oxarna dyrana änn som wij och Rikisins Rådh them lagtt baffua nemplig för xvj (dvs. 16) marcer dansca parett. Därs. 8: 243 (1533). (Vi hava) förstått, huru schatten ther i landett (dvs. Öster. botten) ähr nu lagt effter jordetalet, så att effter ett karpelandh jordh uthgörs i schatpenningar en öre. Därs. 27: 80 (1557). Denna gårder .. haffua liditt skade aff haggelett, och nämden lade huar gård, sitt skadestånd, efft

[er]

som de skadan lidit hade. HammarkDomb. 7/10 (1613). ÅngermDomb. 1645, fol. . b) (numera knappast br.) jur. i uttir. lägga (e)mellan ngra l. ngra (e)mel- lan, fälla skiljedom mellan ngra, ordna upp för. hållandena mellan ngra, medla mellan ngra. The gode men .. forku[n]nade at the haffde lagdt th[e]ml saa emellen at hemi[n]g skulle giffua lucas x [markland] for syn skada (osv.). OPETRI Tb. 89 (1525; uppl. 1929). Tvista kronohemman, ett eller flere, om jord och byaskilnad; lägge them Konungens Befalningshafvande mellan. RB 10: 16 (Lag 1734). SFS 1862, nr 51, s. 24. c) i annan anv. α) (†) i uttr. ngt är lagt ngn till glädjen l. sorgen, ngt är av ödet bestämt att inträffa för ngn o. bereda honom glädje resp. sorg. Är thet tigh til Glädien lagdt, / At tu skal winna then Möö, / Så är thet migh til sorgen lagdt, / För hennes skul skalt tu döö. PolitVis. 28 (1688). β) (†) i uttr. (vara) lagd till döden, om sjukdom: (vara) bestämd att leda till döden. HOLM NSv. 151 (1702). Drängen frågades, om han kunde bota alla sjukdomar? Hvartil han svarade ja, däräst det icke voro til döden lagdt. LINNÉ Vg. 101 (1747). γ) (†) i uttr. lägga till livs, låta (boskap) leva; uppföda l. lägga på (boskap). BROMAN Glys. 3: 147 (c. 1730). Efter Ållon år läggas ganska få gamla Svin til lifs. HdlÅgerupArk. 19/7 1787. δ) (†) i uttr. lägga (ett) möte l. (en) stämma (med ngn), träffa överenskommelse (med ngn) att träffas, stämma möte (med ngn). Så hafua the båda stemnan lagt. ASTEROPHERUS 40 (1609). De hade .. lagt möte med Trueworth och Bazil i parken. CHENON Heywood 2– 3: 211 (1773). jfr (†): På ingen anner rum the (dvs. danskarna) möten ladhe, / Vthen ther the sielffue öffwerhanden hade. SVART Gensw. K 3 a (1558). 17) (†) låta uttagandet av en avgift l. skatt o. d. av (ngn l. ngt) gå (efter en viss princip); (så l. så) fastställa l. beräkna en utgående avgift l. skatt o. d. för (ngn l. ngt); (så l. så) skattlägga l. taxera (ngn l. ngt); äv. i Sådana uttr. som lägga för (ett) fullgärds- l. fjärdingshemman, för 10 öres jord o. d., vid skattläggning räkna (en egendom) ss. ett fullgärdshemman resp. som en egendom med 10 öres skatt. TullbSthm 1536, s. 56 b. Mene thet rigesens råd gott vare .., att skattebonden till 3 mark och landbonden till 12 ore må lagder blifve. RA I. 1: 429 (1545). (Hon beklagade sig att) hon war lagd för högtt j skotth

[et]

. 2SthmTb. 3: 56 (1554). (Gården) war lagdh för 10 öris Jordh. SthmTb. 9/2 (1576). Tolff sedeslandh jordh skall recknes och leggies för ett fulgerdzhemman. THULIN Mant. I: 75 (i handl. fr. 1602). LandtmFörordn. 199 (1765). 18) (i fackspr., föga br.) fixera l. utstaka (en gräns l. ett inmutat område, ett "utmål"). Ransake och rätwiisligen läggie grentzerne. SvTr. V. 1: 86 (1595). I händelse (gruv-)anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder lagdt, vare inmutaren.. skyldig att (osv.). SFS 1884, nr 24, s. 5. 19) utan tanke på att objektet bibringas en liggande ställning l. utbredes över ngt l. tranaporceras med händerna: giva (ngn l. ngt) en visa plats, placera, anbringa; utom i a-e nästan bl. med avs. på båt l. fartyg som man efter användandet i vid uppehåll i resa l. vid stillaliggande ger viss plats i vattnet (särsk. vid strand l. på redd); äv. närmande sig l. övergående i bet. 22, i sådana uttr. som lägga (en båt, ett fartyg) för ankar, på svaj. Lägga båten vid bryggan, flottan på redden. ADLERBETH FörslSAOB (1798). Fäll nu åran, slupen lägg på svaj – / Vagga utan mål en natt i vackra Maj! SNOILSKY 1: 164 (1870, 1874) särsk. a) (numera bl. tillf.) i fråga om förläggning av trupp l. fartyg (flotta) till viss plats; ofta (i sht förr) äv. om inkvartering av trupp l. därtill hörande enskild soldat l. häst; ngn gg (i sht förr) äv. om inkvartering av andra personer än militärer; jfr FÖRLÄGGA v.² ¹ a. Verduge fader haffue vi lakt oc förskicket vort folk kring om menige riikit i köpstæder clöster oc annerstadz om kring landit. G1R 1: 271 (1524). Item besväre the sigh, att ther som lägges hooss hvar bonde två hästar för fodringen, ther (osv.). Därs. 23: 215 (1552). För:ne Erik drauant war lagd till Måns i Kullersta, till en Skiushest, och till nesta granner war han lagdtt til nat härberges. HammarkDomb. 11/5 1614. I Norköping blef Christer Horn och jag lagda hooss en köpman .. och fingo rätt gott qvarteer. KFAb. 1912, s. 331 (1700). I Vaxholm lades 5 stora krigsskepp och lika många pråmar bestyckade med nära 400 kanoner. MALMSTRÖM Hist. 1: 65 (1855). särsk. (i fråga om ä. förh.) närmande sig l. övergående i bet. 33, i sådana uttr. som lägga (trupp o. d.) i borgläger, garnison, (vinter)kvarter. SVARTG1 85 (1561: i borgelege). Lägga troppar i vinterquarter. ADLERBETH FörslSAOB (1798). NF 1: 973 (1876: i borgläger). b) i uttr. angivande att ngn l. ngt placeras ngnstädes för att där hållas berövad (berövat) sin fulla rörelsefrihet; ofta närmande sig l. övergående i bet. 22; numera bl. i uttr. lägga (personer l. fartyg) i karantän, förr äv. lägga (ngn) i fängelse l. häktelse l. kistan l. tornet o. d. Tå toogh hans herre honom och ladhe honom i fengilse. 1MOS. 39: 20 (Bib. 1541). UpplDomb. 3: 123 (1553: i tomedt). ÄARäfst 104 (1596: i kistan). LRCg. 111 (1618: i Hechtelsse). (Han) lades .. i ett ännu hårdare fängelse. Samtiden 1871, s. 555. ÖSTERGREN 3: 975 (1929: i karantän). c) Med avs. på ngt som bygges l. anlägges på en plats; stundom svgrt att skilja från 12 (c). Lägga slottet på en högd. ADLERBETH FörslSAOB (1798). Täckta diken läggas på 6–15.., öppna ej gerna närmre än 12 m. från hvarandra. JUHLIN-DANNFELT 4 (1886). Somilga (villor) stodo i trädgårdar, men de flesta voro lagda i lövskogen .. utan vidare plantering. LAGERLÖF Holg. 2: 112 (1907). d) idrott. med avs. på fotboll o. d: placera, driva (in). Det ögonblick, då .. (centerforwarden) lägger bollen i hörnet af nätet. ZETTERSTEN Tait 37 (1906). SDS 1924, nr 175, s. 8. e) med mer. l. mindre abatrakt obj. (Vi kunna) icke eller leggia skullen på någhon annan. PPGOTHUS Und. G 1 a (1890); jfr 2 b. Man missförstår .. helt och hållet denna skilnad (dvs. mellan real- skola och lärdomsskola), om man blott lägger den i moderna och klassiska språk. GEIJER I. 4: 267 (1829). Mur vi lägga trycket (dvs. tonvikten i ett ord), beror .. Äfven till en del på vana. BECKMAN SvSpr. 3 (1904). Ågrens anteckningar om .. Nordinska samlingen med huvudvikten lagd på dess tillkomsthistoria. NordT 1922, s. 149. särsk. ( α) (numera bl. tillf.) med avs. pa värksamhet o. d; jfr FÖRLÄGGA v.² 1 b. Effther the Danska .. lagt then Marknadt till Wårdberg, som vdi Lödze ståå tilförendhe plägede. G1B 18: 659 (1547). Man skall läggia Ölandzhandelen till staden. RP 8: 43 (1640). β) i uttr. lägga vägen l. sin väg o. d. till l. över l. genom ngt, färdas (vandra o. d.) så att man kommer till l. passerar ngt. STURZEN-BECKER 3: 218 (1861: till). Förmodligen hade han för afsikt att lägga vägen öfver Rom och Florens. WULPF Petrarcab. 71 (1905). (†) Hans krijgsmän äro til lijka kompne, och baffua lagdt sin wägh offuer migh. Job 19: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: bereda sig väg till anfall). γ) i uttr. lägga (ngt) på ngng läppar l. i ngns mun l. i munnen på ngn, i sht förr äv. ngn i munnen. α') för att beteckna att ngn ingiver en annan vad han skall säga; numera nästan bl. uttr. lägga på ngns läppar. Gudh .. lägger osz, nästan så tiltalandes, i Munn, huru och hwad wij bedia skole. RUDBECKIUS Luther Cat. 171 (1667). (Harpolekaren i bön: Lägg på mina läppar de ord, som främja mandom, heder, godhet hos mitt folk. RYDBERG Vap. 12 (1891). β') framställa l. angiva (ngt) ss. yttrat av ngn, (i en skrift o. d.) låta ngn yttra (ngt). ROSENSTEIN 3: 366 (1788: lagt i .. Stolpes mun). SvTidskr. 1873, s. 501 (:lade .. på Jesu läppar). Sannolikt hade .. icke ett ord lagts i hennes mun, som hon icke sagt. DE GEER Minn. 2: 118 (1892). 20) (mera tillf.) antaga att ngt har (haft) sin plats (ngnstädes); äv: datera (en händelse till visa tid); äv: (på karta) angiva (ngts) läge (så l. så); jfr FÖRLÄGGA, v.² 1 f γ. Såsom orterne äro lagde på Hr de Roux Charta. Björnståhl Resa 5: 6 (1783). Septuaginta lägger israeliternas uttåg ur Egypten till början af Tutmoses' regering. RYDBERG Urpatr. 59 (1873). 21) (†; ae dock

[LÄGGA I.21.a]

a) tillryggalägga (viss vägsträcka); äv. uttr. lägga (en vägsträcka) på ryggen. På detta sättet färdades vi vid pass 4 timmar och lade flera mil på ryggen. ULLMAN Frök. 99 (1780). Jag kan till fots lägga om det vore en mils väg på 2:ne timmar. VUAkt. 1795, nr 180. särsk. a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. lägga till rygga¹⁰ ⁰ ³², fullborda en rörelae som omfattar (så l. så stor vägsträcka); äv. (föga br.) : vid en färd hinna så långt att man lämnar (viss plats o. d.) bakom sig; äv. (numera knappast br.) bildl. (jfr b): genomleva l. hinna till slutet av (en tid o. d.). Och är nu 17 år lagde til rygga sedan iag reste til Academien i Åbo. VDAkt. 1749, nr 41. Ändtligen, sedan vi lagt en mängd klippor och backar till rygga, sänkte sig vägen. ATTERBOM Minn. 341 (1818). En karta, som skulle framställa den väg, man hade att lägga till rygga. OaB 1892 s. 395. b) bildl. (jfr a), uttr. lägga till ända, genomleva (en tid) till slutet. Önskar .. at E. K. och thes kiärkomne herre .. månge gode nyår måge lefwa, och till ända legga. GUSTAF II ADOLF 573 (1632). 22) i uttr. angivande att ngn l. ngt (stundom i samband med lokal placering) försättea i en viss situation (visst predikament) l. visst tillstånd l. underkastas ngt o. d. Lägga i bann, se BANN 1 c. Lägga i dagen, för (en) dag, å daga, se DAG II 5 c, 6 c δ, 7 a β, b α, c α. Lägga i l. under pressen (förr äv. på trycket), börja trycka (en skrift). I dessa dagar blir min Macbeth färdig att läggas på trycket. GEIJER Brev 142 (1812). Tilllika förkunnade .. (Tieck), att fjerde delen af Phantasus snart skall läggas under pressen. ATTERBOM Minn. 614 (1819). Genom branden lades stora delar av staden i mörker. SvD(B) 1941 nr 127 s. 3. – särsk. a) (†) i sådana uttr. som lägga (ngn l. ngt) under lydnad l. under ok(et) l. under livegeneka- p(en) l. under ngns l. ngts våld l. herradöme l. herravälde o. d. Effter Gudh haffuer giffuitt .. (för- äldrarna) befolningh offuer barnen och lagdtt them vnder theras voldh, såå (osv.). LPETRI Ec. (1559). SYLVIUS Curtius 705 (1682: under mitt Herrewälde). At dejligheten under lydna/ Otalig tusen siälar lagt. BRENNER Dikt. 1: 163 (1708, 1713) FRYXELL Ber. 6: 108 (1833: under oket). AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 26 (1856: under lifegenskapen). b) (†) i uttr. lägga (ngn) till träl under ngn, göra (ngn) till ngns träl. SUFinlH 2: 317 (1607). c) (i poesi l. vitter stil, numera särsk. arkaiserande) i uttr. lägga (ngn l. ngt) i bojor l. band, stundom i kedjor, förr äv. i tvång. Honn haffuer mitth hierte lagt vdi tuång, / min hugh och alt mith sinne. Visb. 1: 6 (1572). RYDBERG Dikt. 1: 63 (1876, 1882: i kedjor; bildl.). LAGERLÖF Troll 2: 261 (1921: i bojor; bildl.). d) (†) i uttr. lägga (ngn) under straff. Then brotzlighe skal leggias vnder tilbörligit straff. LPETRI KO 55 a (1561, 1571) e) (i fråga om ä. förh.) i uttr. lägga under l. i skatt (förr äv. skatten) l. kontribution o. d., förr äv. för avrad l. tull o. d., göra (en gård l. stad l. ett land o. d.) skyldig(t) att betala akatt osv. RA I. 1: 273 (1540: under skatten). SthmTb. 4/6 1577 (: för Affredb). Lägga en stad under contribution. SERENIUS K 2 b (1784). (Karl den store) öfver saltan haf till England dragit/ och landet lagt i skatt för helge fadren. VLitt. 2: 17 (1887). f) (†) i uttr. lägga (ngn l. ngt) i dvala, försätta (ngn l. ngt) i dvala, äv: plaga (ngn); lägga ögonen l. sina ögon i sömn l. blund, sluta sina ögon i sömn, äv. bildl: avsomna, avlida. Quinnan skall altidh mannen hugsuala, / Och aldrigh bedröffuan eller leggian i dualla. CreatMundi 6 (c. 1570). Dwäler i Dwalm, .. (dvs.) lägger i dwala. STIERNHIELM Vt. (1658, 1668) 2Saml. 35:222 (1662: i sömpn). KALM Resa 2: 472 (1756: i .. blund). g) (†) i uttr. lagd i lik, se LIK sbst.¹, ² f.

[LÄGGA I.22.h]

h) (†) i uttr. lägga ngt i glömska l. förgä- tenhet, glömma (bort) ngt. AAANGERMANNUS FörsprKyrkiost. A 7 a (1587: vthi förgätenheet). ENEMAN Resa 2: 91 (1712: i glömska). i) uttr. läggå (ngt) i ruiner l. (i poesi l. vitter stil) lägga (ngt) i grus, förvandla (ngt) till ruiner; lägga i aska, se ASKA sbst., 1 c α. CVASTRANDBERG 1: 259 (c. 1870 = i grus). En stor del av Belgrad lades (gm luftbombardemanget) i ruiner. Arbetet 1941, nr 82, s. 16. j) (†) i uttr. lägga i öde, göra öde; ödelägga, förstöra; upphöra att bruka (jord); jfr lägga öde (se l α). Rysszeine fare huar dagh och ströffe på en 2 eller 3 miler när Räffuel och leggie vdi öde. huad the kunne. BtFinlH 3: 475 (1560). (Hemmanen kunde) efter bondens behag .. läggas i öde eller hållas i bruk. BOTIN Hist. 2: 201 (c. 1790). – särsk. med personobj: kuva l. tillintetgöra (ngn). Straffa och i ödhe leggie samme tiuffwe hoop. G1R 15: 212 (1543). k) landt. i uttr. lägga i träde l. i linda l. i vall, låta (åkerjord) bli träde l. linda l. vall; äv. (i utpräglat fackspr.) lägga i gräs l. havre o. d., börja använda (åkerjord) för gräs- l. havreodling; äv. lägga för fäfot, göra (åkerjord) till betesområde. TEITT Klag. 269 (1555: i lindhe). Lägga i träde. WESTE 2: 1323 (1807). Ett år var kvar på arrendet, cch jorden skulle läggas i hafre. STRINDBERG GötR 98 (1904). SvKulturb. 5–6: 280 (1930: för fäfot). l) med obj. predikatsfyllnad angivande visst tillstånd vari ngn l. ngt försättes: göra; utom i α numera företrädeavis (i sht i fackspr.) i uttr. lägga bar, fri, blotta, frilägga (ngt), förr äv. lägga lam (se LAM, adj. 3 e) l. lägga full, fylla (ngt med ngt). Läggia widöpen- WOLLIMHAUS Ind. (1652). De hafva lagt veriden full, full, full med snaror och förargelse. BORG Luther 1: 222 (1753). En dag i maj skockas trastar och kvittrande sparfvar på vallen, som solen lagt bar. TurÅ 1901 s. 297. Själfva fönstergluggarna (i slottet) ha igensatts, men nischerna lagts fria inåt salen. Därs. 1910 s. 200. särsk. α) (i sht i högre stil) i uttr. lägga öde, göra (ett land l. byggnad o. d.) öde (tom på invånare l. levande varelser); äv: lägga igen (jord); ofta i utvidgad anv: bringa (ngt) i förfall, (i grund) förstöra (ngt), ödelägga (ngt). Klosteren leggias ödhe, Munkane fördriffuas, och Clenodierne borttages. G1R 6: 144 (1529). Där någon Åker eller Äng lägges öde, så begynna strax Trään at wäxa. RUDBECK Atl. 1: 45 (1679). Hunger som plågat landet .. och smittosamma sjukdomar, som .. fortforo at lägga det öde. LOENBOM Stenbock 2: 149 (1758). Väfveriet förstördes af en eldsvåda, som äfven lade öde det äldre spinneriet. HÖJER Sv. 2: 1062 (1879). I läggen öde / landet på folk. BRATE Edda 176 (1913). Särsk. α') (†) med avs. på studier: försumma, vansköta. BP 2: 227 (1632). Wij lofwom ock, at Wij wåre Wanlige studeringar uti Gudz ord och all lofligh lärdom ingalunda skolom öde läggia. KOF II. 2: 199 (c. 1655; möjl. ssg). β') med personobj: göra (ngn) utblottad, försätta (ngn) i ekonomiakt trångmål o. d. Herre christ wÿ tigh nu prise,/ .. / tin rundhet till oss (må) gå, / mädh klädhe och lifsens födho, / at wÿ icke leges ödhe. Visb. 1: 134 (c. 1620). (De två små flickorna) härja mig, de kufva naig som goter och alaner,/ de lägga mig platt öde med sitt krig. FRÖDING Stänk 88 (1896). Att kriget lagt oss öde. HALLSTRÖM K11 117 (1918). 17) β) (i fråga om ä. förh.) i uttr. lägga (ngn) biltog l. fredlös, förklara l. göra (ngn) fredlös. Dhe haffwe .. lagtt h F N:des tiänere Billtoge. SthmTb. 4/8 (1599). (Trälen) kunde ej vittna och lika litet läggas fredlös. HILDEBRAND Statsförf. 27 (1896). 23) (†) i uttr. angivande att man (planmässigt) uppdelar ett arv l. ett område i lotter resp. skiften l. att man gör en viss (administrativ) indelning av olika omräden l. låter ett l. flera områden bilda en (administrativ) enhet. Effter Hustru Brittha på Årestadh haffwer the thwå gaardher, som hon haffwer i Edh .. lagtt wti en gaardh (så osv.). G1R 1: 7 (1521). Att han samme små sochner .. udi prästegäld leggie och ordne .. skall. Därs. 27: 14 (1557). Kan henda R. K. M:t låter leggia alt (dvs. hela Finland) uthi it stifft, son tilförne varit haffver. OxBr. 12: 246 (1629). Vid skiftet skal egendomen i fast och löst, redbart, och fordringar, i jämngoda delar läggas. ÄB 12: 4 (Lag 1734). Åker och Äng skola (vid landtmäterförrättningen) läggas i så många stora skiften, som (osv.). StadgStorskifts- deln. 1762, s. 5. ADLERBETH FörslSAOB (1798). 24) bringa (jord, distrikt, land o. dyl. l. innehavare av jord osv.) att höra (till ngn l. ngt) l. att (i visst avseende) lyda (under ngn l. ngt); numera särsk. (i fackspr.) i uttr. lägga (ngt) under (l. till) kronan. (Konung Olof Haraldsso,i Norge) pläghade leggia theras godz vnder Cronona som icke wille Christne bliffua. OPETRI Kr. 52 (c. 1540). Någre bönder och kyrkeherbergen här i Finlandh, huillke vnder thenne Konungzlige Academien här i Åboo leggues skulle. BraheBrevväxl. II. 1: 23 (1643). När Skåne, Hallund och Bleking lades till svenska kronan. NF 4: 243 (1880). Den del af Göttorp, som ligger närmast Torpa, är utbruten från arrendehemmanet och lagd till hufvudgården. ROAMAN BjÄrksÄb. 3: 278 (1927). särsk. (i fackapr.) i uttr. lägga under lands- rätt, bringa (en stad) att lyda under landsrätt (landtdomstol). HÖJER Sv. I: 511 (1875). Lag om stads läggande under landsrätt. SFS 1924, s. 250 II) refl. 1) försätta sig l. komma (nedsjunka) i liggande ställning, placera sig i liggande ställning (ngnstädes), (i liggande ställning) vända sig så att man vilar (på viss sida o. d.); jfr I 1.

[LÄGGA II.1.a]

a) om människa l. djur; vanl. i fråga om liggande stälining för vila (sömn) l. på grund av sjukdom l. svaghet o. d; ofta: gå till sängs. Lägga sig raklång på marken. Lägga sig på ryggen, på högra, vänstra sidan. Lägga sig i l. på soffan, sängen. Lägga sig att (i sht förr v. till att) sova, vila (förr äv. lägga sig vila), stundom (i högre stil) lägga sig till (förr äv. i) ro (förr äv. till sömns l. till sömn). Lägga sig med kläderna på. (Han) ladhe sigh i samma rwm til at soffua. 1Mos. 28: 11 (Bib. 1541). Leggia sigh hwila. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. Om soon wore klädd i Gyllendwk, så lägger hon sigh ändå i skarnet. GRUBD 613 (1665). När .. Supare willia läggia sig till sömns, så kommer dhem alt vnderligit före. FERNANDER Theatr. 363 (1695). Vår Dumbom lade sig en afton / Helt frisk och sund til själ och kropp; / Men steg om morgon stendöd opp. KELLGREN (SVS) 2: 329 (1790). Gerna han lagt sig i ro, då han dagen igenom arbetat. RUNEBERG 1: 4 (1832). En gång kom han till mig efter kl. 11 på aftonen, sedan jag lagt mig. DE GEER Minn. 1: 198 (1892). särsk. α) i uttr. gå och lägga sig (förr äv. gå lägga sig), gå till sängs; äv. gå hem och lägga sig, begiva sig hem för att gå till sängs; ofta (vard.) bildl., i imper. ss. föraktfull tillsägelse till ngn att avlägsna sig. Förlåten mig, att jag intet orkar skrifva mer, utan vill därmed gå lägga migh. EKEBLAD Bref 1: 267 (1653; rättat efter hskr.). Så begärte Ynglingarne .. at få gå och lägga sig, efter som de voro trötte af Resan. LAGERSTRÖM Bunyan 2: 159 (1727). Så gjorde jag en konstpaus .. lyfte på sombreron och gick hem och lag mej. ESSÉN Brilj. 76 (1918). Gå hem och lägg dig pojke och ta någonting gammalt på dig. BERGMAN LBrenn. 179 (1928). β) i uttr. lägga sig till sängs (förr äv. i säng), gå till sängs; numera företrädesvis: gå till sängs för sjukdom. När iagh migh j säng legger, så tencker iagh vppå tigh. Psalt. 63: 7 (Bib. 1541). Lägga sig till sängs. ADLERBETH FörslSAOB (1798). r

[LÄGGA II.1.a.γ]

γ) i uttr. lägga sig sjuk, gå till sängs för sjukdom; numera företrädesvis (ngt vard.) i fråga om simulerad sjukdom. Nu skall iag gåå heem och läggia mig siuck. VDAkt. 1696 nr 83. HEDENSTIERNA Jensson 141 (1894). δ) i uttr. lägga sig (till) att (stundom och) dö, eg: lägga sig till sängs för att dö; ofta med försvagad bet: "gå och dö'. Största förtreten skulle wara om man lade sig att dö, innan (osv.). KKD 6: 51 (1708). LAGERLÖF Holg. 2: 92 (1907). ε) (mera tillf.) om fågelhona: börja ligga (på ägg), börja ruva. Så snart honan lagt sig, är det slut med kärleken. KOLTHOFF DjurL 89 (1899). ζ) (mera tillf.) falla omkull; äv. om villebråd: stupa; jfr I 1 a δ. WESTE (1807). Ett och annat smått har .. (under mina strövtåg i skogen) råkat lägga sig för bösspipan. STRINDBERG Blomst. 57 (1888). η) ridk. oeg., i uttr. lägga sig på bettet, på handen, om häst: söka ett kraftigt stöd pg bettet (så att ryttaren får bära upp en del av framkroppena vikt); jfr LIGGA 3 b β. WRANGEL HbHästv. 253 (1885: på bettet). RidI 1897, s. 41 (: på handen). b) med saksubj. (stundom, i sht i poesi l. vitter stil, mer l. mindre personifierat). Du stenblock lägg dig, du jernkramp, håll, / väx hög som troll, / du mur som trollet har grundat! TEGNÉR (WB) 5: 1 (c. 1825); jfr I 1 b γ. Ur de ägg, som der (dvs. i vatten) ställa sig på ändan. bli tuppkycklingar, ur de som lägga sig, bli hönor. WIGSTRÖM Folkd. 2: 136 (1881); jfr I 1 b α. Båten lägger sig på sidan. SANDSTRÖM NatArb. 1: 238 (1908); jfr I 1 b ζ. särsk. α) om gräs, säd, träd o. d: (gm invärkan av rägn, hagel l. storm o. d.) nedsjunka i liggande ställning; jfr I 1 b α. TROLLE-BONDE Hesselby 147 (i handl. fr. 1740). Säd, som lagt sig till följd af regn eller hagel. LfF 1909, s. 116, β) placera sig l. utbreda aig ss. en beläggning l. ett täcke l. hölje o. d. (på l. över l. omkring l. i ngt); ofta om damm, rök, snö, vätska o. dyl. l. (i sht i vitter stil) om ljusaken, färgskinimer, mörker o. d; om damm o. d. särsk: (nedfalla o.) avsätta sig (på ngt); äv. bildl. Det lägger sig som bomull kring hjärtat, se BOMULL a. Om man klädher en purpur mantel vppå .. (avgudabilderna), så moste man affiska them stofftet som legger sigh ther på. Bar. 6: 12 (Bib. 1541). Ej rök i sal sig lade. TEGNÉR (WB) 5: 83 (1825). Hon teg, och en hög purpur lade sig på hennes kinder. ALMQVIST Ekols. 2: 128 (1847). En stjernklar sommarnatts milda skymning lade sig öfver hafvet. RYDBERG Frib. 372 (1857). Det mörker, hvilket likt breda slagskuggor lagt sig öfver verlden och menniskolifvet. WIRNER Tank. 75 (1872). En plötalig dimma lade sig över hans ögon. LAGERLÖF Körk. 212 (1912). γ) i utvidgad anv. α') avtaga i höjd, sjunka ihop, falla ihop; ofta om våg(or); äv. om av vinden upprört vatten: få lägre vågor, lugna sig, stillas; ofta mer l. mindre bildl., om vind l oväder l. oväsen o. dgl. l. om feber, smärta, sorg, uppjagad l. exalterad sinnesstämning o. d. ColldledP 20/10 (1693). Så snart febern har lagdt sig, .. bör man (osv.). LINDESTOLPE Fross. 43 (1717). Omsider lugnade det af och sjön lade sig något. VFl. 1911, s. 96 (c. 1841). Mot kvällen lade sig vinden hastigt. LAGERLÖF Holg. 2: 103 (1907). Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig. Job 33: 11 (Bib. 1917; Bib. 1541: settia sigh). (Svedelius') självbiografi .. utkom 1890 och mottogs med en hänförelse, som något lade sig vid läsningen. LAURIN 2fMinn. 18 (1930). β') (i fackspr.) om ägg hos skärande värktyg: vika sig. Äggen på knifven lägger sig. WIDEGREN (1788). WoL 1558 (1889). 2) i mer l. mindrc bildl. anv. av 1 (jfr 1 a α, b β, γ α'); jfr I 3. Lägga sig för ngns fötter, se FOT 1 c κ α' slutet. Lägga sig på latsidan, se LAT-SIDA(N). Den poetiska stylen lägger sig som rythm i språket. LJUNGGREN Est. 2: 365 (1860). Dessa föremål äro dig till förargelse, om de lägga sig emellan dig och Gud, så att de .. blifva dig dyrbarare än Guds vilja. WIGNER Pred. 46 (1871). – särsk. a) i uttr. angivande att ngn vänder sin håg l. sitt intresse mot ngt, insätter l. inriktar sina krafter l. anaträngningar på l. för ngt, börjar ägna tid o. krafter åt ngt, inlåter sig i l. på en värksamhet l. handling o. d.; jfr I 2 c α γ', β δ', ε', 9 c β, 22, samt LÄGGA SIG OM 1, UT.

[LÄGGA II.2.a.α]

α) (†) I uttr. lägga sig därom, vinnlägga sig därom l. nedlägga arbete därpå l. stå därefter; lägga sig när(a), vinnlägga sig, bemöda sig; lägga sig nära om ngt, stå efter ngt. Tå Gvdh wille hafwa Dawid till Konungh, kunde ingen aff hans äldre Bröder komma ther till, fast the än mycket hade lagt sig ther om. RUDBECKIUS KonReg. 364 (1618). (Gre- gorius i Tours) ladhe sigh .. storligen ther om, huru han motte förlijka Konungarna i Franckrijke. SCHRODERUS Os. 2: 184 (1685). En som högsta flijt och omaak hafwer, sigh nogh när lägger, seendt och bittigha släpar. GALLIUS AÅkeson D 1 b (1643). Hwi legge wi osz så nära om rikedom och ståt? SWEDBERG SabbRo 405 (1688, 1710) KyrkohÅ 1903, s. 316 (1732). β) (ngt vard.) i uttr. lägga sig på (förr äv. uppå) ngt, med flit l. på ett regelbundet sätt börja ägna sig åt (bedrivande l. studium l. förvärv o. d. av) ngt, slå sig på ngt; förr äv. lägga sig (till) att, inlåta sig på att osv., slå sig på att osv. Opå tiggerij och lettia sigh leggia. GUSTAF II ADOLF 279 (1626). (Augustinus) ladhe .. sigh aldeles til at läsa then H. Skrifft, och bereedde sigh til at vndfå Dopet. SCRRODERUS Os. 1: 540 (1635). (Jag) lade mig ock något på hebreiska och fransyska språken. BRAHE Tb. 4 (c. 1660). Lägger sig någor at röfva til lands, eller vatn, .. tå skal han (osv). MB 21: 1 (Lag 1734). PedT 1897, s. 394. γ.) γ) (†) i sådana uttr. som lägga sig i handel l. traktat l. konferens l. tal o. d. med ngn, inlåta sig i underhandlingar l. rådplägning l. samtal o. d. med ngn. Våre och gott, att E. K. M:tt lade sigh i handell medh hermesterenn. G1R 29: 586 (1559). Låt oss leggia oss i tractat och handling med Churförsten af Brandenburg. RP 8: 332 (1640). RARP 4: 345 (1650: uthi någor conferens). För något sedan, kom jag i Compagnie med en mig tilförena obekant Person, hvilken lade sig med mig i tahl. SedolärMertur. 3: nr 20, s. 5 (1731). δ) (†) i sådana uttr. som lägga sig i disputation l. gräl o. d. med ngn, giva sig i dispyt osv. med ngn. Ändoch vij icke tilsijnnes äre läggie oss udi någen synnerlig dispu

[ta]

tion medt tig um samme sack (så osv.). G1B 20: 222 (1549). THOMANDER 3: 506 (1826: i gräl). ε) (†) i uttr. lägga sig i försvar (för. ngn l. ngt), giva sig att försvara (ngn l. ngt), taga (ngn l. ngt) i försvar. Doch behöffwer thu icke läggie tich så mykit J förswar för slijke skalker och Förrädere. G1R 16: 210 (1544). VDAkt. 1720, nr 110. b) i uttr. angivande att ngn angriper l. ansätter (förföljer) l. motarbetar ngn i ngt; numera bl. ngn gg (i skriftspr.) i uttr. lägga sig däremot, motsätta sig det; jfr LÄGGA SIG EFTER, EMOT. Så warder wårt hierta fult medh glädhe, thet än hela weriden ladhe sich ther emoot. OPETRI 1Post. 57 a (1528). (Jag har för avsikt att) vthförligare beskrifwa the swenske Wapnens framgång, jemwäl och andre nationers, som sigh hoptals moot them lagt hafwa. WIDEKINDI KrijgH 69 (1671). Tänkte .. gå läkarevägen, om ej både far och mor absomt lagt sig däremot. HAGSTRÖM Herdam. 2: 241 (1898). c) i uttr. lägga sig på ngt (jfr a β), om sjukdom l. sjukdomsorsak o. d: angripa l. besvära (en kroppsdel l. ett kroppsligt organ), slå aig på (ngt). VetAH 1746, s. 42. Den allmänna sjukligheten lade sig slutligen på ögonen. LENBERG (1831) hos LEOPOLD 4: XVII. Jo jo, vinterkylan lägger sig på ögonen. BLANCHE Våln. 453 (1847). ÖSTERGREN (1932). d) i uttr. angivande att ngn ingriper l. inskrider l. intervenerar i ngt; numera bl. (vard.) i klandrande mening, i uttr. lägga sig i andras affärer o. d; förr äv. lägga sig däri l. däremellan l. härutinnan o. d. Med hwilke i förtage At ingin Man sig her wdinnan leggie kan Eder tiil Nogot bestondt. G1R 1: 160 (1523). Godhemän skulle leggia sigh ther emellan, och förlijka them bådha. OPETRI Kr. 309 (c. 1540). Iag har fögo orsak att läggia mig der i att intercedera för honom. VDAkt. 1670, nr 129Dock lade .. (hustrun) sig snart ther emel lan (när mannen ville köpa en tavla). Weise 18 (1697). ÖSTERGREN (1932). e) (†) (i ord) utbreda sig (över ngt); jfr I 9 c α. Huarföre vij och onödigtt ja onyttigt hafue hollett att legge oss deröfuer i videre skrifftlige discurs. AOXENSTIERNA 2: 693 (1624). 3) om vatten: isbeläggas; om istäcke: uppstå, bildas; jfr I 8. HC11H 1: 99 1677; om vatten- drag). Kölden blef om natten så stark, at isen lade sig öfver alt. DALIN Bist. III. I: 64 (1761). Redan fjorton dar före jul hade det kommit en hård vinterknäpp så att fjärdarne lagt sig. MÅNSSON Rättf 2: 423 (1916). Isen hade ännu inte lagt sig. HELLSTRÖM Malmros 96 (1931). 4) placera sig (ngnstädes); ofta: giva sig att stanna l. ligga stilla (ngnstädes); i sht om (personer som färdas på) fartyg (jfr dock a-d); äv. närmande sig bet. 5, t. ex. i uttr. lägga sig stilla, låta det fartyg l. den båt varpå man fär- das ligga stilla; jfr I 19. HT 1916, s. 122 (1790). Är .. väderleken ostadig, så att storm eller oväder fruktas, är rådligast att fiskaren lägger sig med båten tätt invid garnen. EKSTRÖM AfhFiska 19 (1845). Vakthafvande befäl bör ihågkomma att lägga sig stilla, då han är osäker, helire än att rusa på blindbocksvis mot land. STENFELT Skepp. 207 (1903). särak. a) i fråga om förläggning av fartyg l. flotta l. trupp l. enskild soldat o. d. för militära l. därmed likartade operationer; särak. i uttr. lägga sig framför (förr äv. för) l. omkring en plats, för belägring o. d. stanna o. hålla sig kvar framför l. omkring en plats; förr äv. lägga sig på en plats, innesluta sig på en plata. En part aff Bispaine toge sig .. obestånd före, .. ther the lade sig på sijn slott och feste, pockade och wexerade Rijekezens Herre. SVARTG1 125 (1561). Den 29. så lade wij oss för Christianstadh. BOLINUS Dagb. 74 (1677). Nu gick en del af Ryssarna bort til Dorpt, och lade sig i 5 dagar kring Fästningen. NORDBERG C12 1: 311 (1740). ÖSTERGREN (1932). (†) Om en häär lagde sich emoot mich skal än tå mitt hierta icke rädhas. Psalt. 27: 3 (öv. 1536; Bib. 19Z7: lägrar sig mot). särsk. i uttr. lägga sig i (vinter)kvarter, gå i (vinter)kvarter; jfr 6. KKD 3: 105 (1706). ÖSTERGREN (1932). b) i sådana uttr. som lägga sig på lan- det, lägga sig vid en badort, vid universitetet o. d; jfr LIGGA 10. Lägga sig på landet. ADLERBETH FörslSAOB (1798). Om jag lägger mig vid Oxford så blir det nog för att läsa juridik. WIMNELL Kennedy Skilsm. 153 (1987). c) (†) i uttr. lägga sig i kost l. härbärge l. till logement ngnstädes, inkvartera sig (i konten) ngnstädes; jfr 5. G1R 27: 284 (1557: till lossemänth). Bastian hafuer lagdt sig vti herberg hoos Per Knifuasmidh. VRP 1651, s. 588. Vinterliggarne .. (måste) lägga sig .. i kost hos någon borgare. HILDEBRAND Medelt. I: 333 (1881). d) idrott. i sådana uttr. som lägga sig först, sist, i täten, närmast ngn o. d., i fråga om tävling; jfr LIGGA 14 a. JONASON Fotb. 128 (1917). e) i det bildl. uttr. lägga sig ombord med ngn l. ngt, se BORD sbst.¹, ⁴ a α γ'.

[LÄGGA II.5]

5) försätta sig (i viss kroppsstälining l. viss situation l. visst predikament o. d.); jfr 2 a, 4 samt I 22; numera särsk. dels fäkt. i fråga om intagande av viss fäktställning, dels i sådana uttr. som lägga sig i bakhåll, i försåt (se BAKHÅLL 3 a, FÖRSÅT, sbst.¹). PORATH Pal. 2: A 1 b (1698). Förste män lägga sig i kvartparad. HELLSTEN Florettf. 55 1922; kommandoord). särska) (mera tillf.) i uttr. lägga sig i skuld för ngt, sätta sig i skuld för ngt. Norrskensfl. 1927, nr 163, s. 3. b) (†) i uttr. lägga sig i lag l. sällskap l. med ngn, giva sig i lag l. sällskap med ngn: jfr I 12 d γ. Han kunde ej neka, det han besöker krogen stundom, .. dock lägger sig aldrig i sälskap medh slemt folk. CAVALLIN Herdam. 3: 435 (i handl. fr. 1699). Polyfem V. 23: 4 (1812: i lag). 6) spelt. i fråga om vissa kortspel, i uttr. angivande att ngn sätter bet o. nedlägger spelet ss. ospelbart.

[LÄGGA II.6.a]

a) i uttr. lägga sig bet l. för (en) bet, se SET sbst.⁷, ¹ c, 3 a.

[LÄGGA II.6.b]

b) elliptiskt, enbart i uttr. lägga sig. Så'na impertinenta kort; – jag är tvungen att lägga mig. BLANCHE Läk. 49 (1846). ESSÉN Vap. 176 (1917). 7) (i fackspr.) i uttr. lägga sig under lartds- rätt, om stad: övergå till att lyda under landsrätt; jfr I 24 slutet. Samtiden 1871, s. 115, III) intr. 1) i fråga om förhållandet att ett fartyg lägger sig på sidan; se LÄGGA ÖVER 4; jfr I 1 b ζ.

[LÄGGA III.2]

2) tilltaga (i vikt l. omfång); dels i förb. LÄGGA TILL 8, UT 3, dels i uttr. lägga på fläsket, hullet (se FLÄSK 2 a, HULL, sbst.¹ 2; jfr I 2 d.

[LÄGGA III.3]

3) i fråga om förhållandet att ngn inriktar sina strävanden l. bemödanden på ngt l. utvecklar (livlig) värksamhet o. d; se LÄGGA AN 2, 3, LÅGGA I 2, LÄGGA TILL 10 slutet.

[LÄGGA III.4]

4) i fråga om förhållandet att ngn angriper l. ansätter l. förföljer ngn l. ngt; se LÄGGA EFTER, IN 6; jfr II 2 b.

[LÄGGA III.5]

5) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vatten l. is: lägga sig (se II 3). Um höstenn. för änn isen lägger. G1R 21: 523 (1550). (Sjön Vessman) lägger sent. HÜLPHERS Dal. 636 (1762). Då första isen lagt. SCHAGER Nöjesfiske 29 (1916). 6) placera sig o. d; jfr I 19, II 4.

[LÄGGA III.6.a]

a) i uttr. lägga ombord, se BORD sbst.¹, ⁴ a α α'.

[LÄGGA III.6.b]

b) i uttr. angivande att (ngn med) ett fartyg stannar vid en strand l. anlöper en hamn o. d; numera bl. i uttr. lägga i land (förr äv. till land l. lands), stundom lägga i hamn, landa, lägga till (ngnstädes). (De) lagde ther j hampn. Mark. 6: 53 (NT 1526). Skall och tillhollas skepparen, att lian intet legger till landz om nattetijdh, uthan ligger för ankar. RP 6: 204 (1686). (De varseblevo) ett Pheaciskt skiepp, som hade lagt iland vid en liten obebodd Öö. EHRENADLER Tel. 987 (1723). Wieselgren 303 (1900). särak. (†) i uttr. lägga till en hamn l. stad l. ö l. brygga o. d., lägga till vid l. angöra en hamn osv; jfr LÄGGA TILL 12. Daghen ther efter ladhom wij till Sidonem. Apg. 27: 3 (NT 1526). Tå han var kommen något litet bettre fram för Göcksholm, .. lade han ther till een lithen holma. LPETRI Kr. 116 (1559). Gondolen .. lade till trappan. NICANDER Hesp. 218 (1885). Hon beslöt .. (att med båten) lägga till Brunsbüttel. MELLIN Nov. 2: 257 (1849, 1867) c) (†) i uttr. lägga i vinter- läge, stanna för att övervintra (ngnstädes). Effter ther war icke hampn till ath leggia ther winterläghe, togho the (osv.). Apg. 27: 12 (NT 1526; Bib. 1917 då hamnen icke låg väl till för övervintring). 7) styra l. färdas l. begiva sig (åt ett håll l. mot l. till en plats l. genom en farled). a) († utom i β o. vissa särskilda förbindelser) om (personer som färdas på) fartyg. Så måtte the löpe genast ått Korpström, sedan ått Helsingfors och inthett lägge hiit til Åboo. G1R 25: 373 (1555). Att the så wäll som andre opstäders boer, som medh theres Skutor leggie egenom Strömen, måge gifwe Strömepenninger. SUFinlH 3: 10 (1609). Vele vij innan fåå dagar läggia medh vär skepzflåta åt Elfznabben. OxBr. 1: 254 (1624). Den slup, som nyss .. / Mot slottet lade, nu helt nära står. WECKSELL DHjort 57 (1862). särsk. α) i uttr. lägga till sjöss, styra ut till sjöss. Han lät them leggia til siöös. OPETRI 2Post. 39 a (1530). SvFolks. 125 (1844). β) i uttr. lägga från ngt o. d., styra bort från ngt, lägga ut från ngt; numera bl. (fullt br.) i uttr. lägga från land (förr äv. från landet), stundom från bryggan, styra ut l. lägga ut från land osv.; förr äv. lägga dädan, lägga ut därifrån. Apg. 27: 12 (NT 1526: läggia tädhan). Thå the ladhe frå Asson seghladhe the fram om Cretam. Därs. 13 (Därs.; Bib. 1917: lyfte ankar). LANDELL Bligh 103 (1795: ifrån landet). Vi lade från land – och .. en fläkt fyllde våra segel. TOPELIUS Dagb. 4: 187 (1839). Nu, Svante, lägga vi från bryggan. RYDBERG Vap. 72 (1891). b) (vard.) i annan anv.; i vissa särskilda förbindelser samt i uttr. lägga i väg¹⁰ ⁰ ⁴, förr äv. till vägs, giva sig av l. i väg; numera företrädesvis: skyndsamt giva sig i väg, sätta i väg, springa fort. LPETRI Kr. 26 (1559: till vägs). Så läggiom til wägz medh itt frist modh. BRASCK Apg. D 2 a (1648). Du får lägga i väg som Jehu, om du skall hinna henne. CAVALLIN Kipling Gadsby 72 (1897). LAGERKVIST Böd. 21 (1933).