LÄKTARE läk³tare², sbst.¹, äv. (numera föga br.)
LIKTARE lik³tare², r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. ==. ( lekt- 1691. licht- 1669–1721. ligt- 1734–1823. likt- 1667–1932. läkt- 1894 osv.) [liksom ä. d.
lechter, lichter, ligter, d.
lægter, t.
lichter, av nt., holl.
lichter, till
lichten (se
LIKTA); jfr eng.
lighter. – Jfr
LÄTTARE]
[LÄKTARE.sbst1 0]
sjöt. (större) präm, särsk. använd vid lossning l. lastning, lastpråm. Går Skipetdiupare än Fahrwatnet, och man för then eller annor orsak skuld måste bruka Liktare, at föra Godset vhr Skip. Siöl. 1667, Skipl. 14:
1. (Man) ämnar .. bygga läktare och sålunda låta bogsera stenen öfver Nordsjön.
GHT 1898,
nr 48 A. s. 3. Ymer
1930,
s. 414. –
Anm. I följ. ex. föreligger möjl. bet.: person som (med läktare) lossar (l. lastar) fartyg
[jfr motsv. anv. i holl.]
. STIERNMAN Com. 4: 21 (
1673).
De Skiep, som komma at hålla Quarantaine, skola låszas genom wisza Lichtare. PH 1: 310 (
1721).
Ssgr: (sjöt.):
A
:
–
LÄKTAR-AVGIFT l.
LÄKTARE-AVGIFT ~⁰² l.~²⁰. avgift för lossning o. d. med läktare. BJÖRKMAN (1889).
–
LÄKTAR-PÄNNINGAR, äv.
-PÄNGAR, pl.
== -avgift.
HafveriStadg. 1750,
s. 38.
B
:
–
LÄKTER-MAN,
m. [jfr holl. lichterman]
(
numera föga br.)
person som för läktare. SERENIUS 1734;
under lighter).
RÖDING SD 56 (
1798).
Avledn.:
–
LÄKTRA ,
v., -ing.
sjöt. lossa (last) med läktare. GHT 1898,
nr 14 B, s. 1.
STENFELT (
1920).