LÄM läm⁴, r. l. m; best. lämmen; pl. lämmar; förr äv. LÄMMA,
sbst.¹, r. l. f.; pl. -or. ( lem(m) 1557 (: tornlemmen, sg. best.) – c. 1606. läm(m) 1640 osv. lämb 1680. lämma c. 1730 (: lämmor, pl.)– 1737) [fsv. läm, ett slags giller (CodUps. C 20
1: 167); jfr äv. sv. dial.
lämm, lucka, fallucka, giller, tvärslå, bom, d.
lem, lucka, nor.
lem, lucka, brädgolv på bjälkarna överst i ett hus, vind, isl.
hlemmr, lucka (för golvöppning o. d.), vind, ävensom feng.
hlemm, smäll; eg.: ngt som slår (igen) med en smäll; besläktat med isl.
hlamm, buller, dån, got.
hlamma, fälla, giller; avledn. till roten i isl.
hlimma, st. v., braka,
hlamma, slå ihop med en smäll, skrälla, nor. dial.
lamra, skramla, larma, fht.
hlamŏn, brusa, feng.
hlimman, st. v., ljuda, larma, brusa,
hlemman, komma att ljuda]
[LÄM 1]
1) större, plan (trä)skiva, lucka (se LUCKA, sbst.² 1; särsk. om dylik skiva som i ena kanten är fastgjord vid ett föremål (medelst gångjärn) o. kan föras upp o. ned l. åt sidan. jfr
FALL-,
FÖNSTER-,
KOL-,
KÄLLAR-,
SKORSTENS-,
TAK-LÄM m. fl. – särsk.
[LÄM 1.a]
a) (
i vissa trakter)
lucka (se LUCKA, sbst.² 1. SPEGEL (
1712).
Käringen (lade) en lämma eller luka däröfver (dvs. över gropen). BJÖR- NER Sorle 8 (1737). (Tjuven) är icke sen att .. lyfta upp lämmen (till källaren) ock taga bort fläsk- sidan. Landsm. V. 6: 70 (
1885).
VgFmT II. 8–9: 93 (
1908).
[LÄM 1.b]
b) (
i sht i fackspr.)
löst, vanl. på gångjärn fastsatt sidostycke till lastflak på lastfordon o. d. (Vagns-)Korgens långsidor äro försedda med uppfällbara lämmar. HufvudkatalSonesson 1920,
7: 71.
SFS 1930,
s. 963.
[LÄM 1.c]
c) (
i vissa trakter)
nedfällbar skiva på ett slagbord. STOLT Minn. 14 1879;
om förh. på 1820-talet).
[LÄM 1.d]
d) (på västkusten) fisk. om vartdera av de två bord (se BORD, sbst.¹ 2) vid vilka draglinorna till en uttertrål äro fästa. TurÅ 1917, s. 131. SkrGbgJun. 19: 200 (
1923).
[LÄM 2.e]
e) (
i vissa trakter)
(trä)slå l. bom varmed en grind l. dörr hålles stängd. WRANGEL FornTid. 15 (
1926).
[LÄM 2.f]
f) (
i vissa trakter)
i utvidgad anv., om det övre, nedfällbara framstycket på byxor med sprund i sidorna. Landsm. II. 9: 31 (1883). jfr
BYX-LÄM 1.
[LÄM 2]
2) jakt. flake (se d. o. 6; gillor. Lagförsl. 510 (c. 1606). Lämmar som upgildras i Skogen att taga Foglar och Diur under, är breda som dörar. VERELIUS 151 (
1681).
SVEDERUS Jagt 87 (
1831).
NORLIND AllmogL 37 (
1912). jfr
BJÖRN-,
EKORR-,
GRÄVLINGS-LÄM m. fl.
[LÄM 3]
3) [jfr bet. "vind" i nor. o. isl.]
(
†)
visst slags utrymme (bl. a. användt till förvaring av fångar) i slottstorn. NORDSTRÖM o. DAHLANDER ÖrebroSl. 75 (cit. fr.
1676).
Därs. 86 (cit. fr.
1753).
Ssgr A
: (1
[LÄM 3.f]
f) –
LÄM-BYXOR, pl.
( läm- 1908–1937. lämma- 1902–1926) (
i vissa trakter)
(
1902).
B
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) (1
[LÄM-BYXOR.ssg 3.c]
c) ERIXON Möbl. 2: XIX 1926;
fr. Västergötl.).
Avledn. –
LÄMMA ,
v.¹ [jfr sv. dial. (Väster- götl.) lämma igen, skjuta till (dörr o. d.)]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
stänga till (en dörr), utan att låsa den, skjuta igen; jfr läm 1. CAR- LÉN Ensl. 2: 161 (
1846).
4GbgVSH V--VI.
4: 49 (
1903;
fr. Västergötl.).