LÅRING lå³riŋ², r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [jfr d. laaring, nor. låring; avledn. av LÅR sbst., ²]
[LÅRING 0]
sjöt. aktersta delen av fartygssida, där denna övergår i aktern; särsk., på (större) segelfartyg: den del av skeppssidan som är emellan mesanmasten o. aktern; jfr LÅR sbst.² 2 c; äv. i uttr. på (ena) låringen resp. på styrbords l. babords låring, i fråga om vindriktning l. läget av föremål utombords: i riktning av endera låringen resp. av styrbords l. babords låring (midt emellan rätt akterut o. tvärsut). RAJALIN Skiepzb. 50 (
1730).
Skeppet .. blifver en sämre seglare, .. om det har fylliga Låringar. CHAPMAN Skeppsb. 68 (
1775).
(Vi) hade .. en liten vältacklad bark på ena låringen.
BERGDAHL Antip. 31 (
1906).
(Fartyget) seglade .. med vinden in över styrbords låring. HORNBORG Segelsjöf. 408 (
1923). jfr
BABORDS-,
STYRBORDS-LÅRING.
Ssgr (sjöt.):
A
(
tillf.):
B
:
–
LÅRINGS-BÅT.
skeppsbåt (livbåt) som hänger utombords (i dävertar) över låringen. PLATEN Glascock 1: 5 (
1836).
–
LÅRINGS-PORT.
på krigsfartyg: kanonport i låringen. PLATEN Glascock 1: 268 (
1836).
–
LÅRINGS-SJÖ.
våg(rörelse) i riktning mot ena låringen. 2NF 1912.
–
LÅRINGS-VIND,
r. l. m. ( låring- 1887. lårings- 1887 osv.) vind i riktning in mot ena låringen. Segla för låringsvind. KONOW 1887.
–
LÅRINGS-VIS,
adv. på (ena) låringen. Låringsvis om styrbord l. babord. När skeppet fallit, att vinden kommer låringsvis. ROSWALL Skeppsm. 1: 113 (
1803).