© Svenska Akademien. SAOB spalt: L1827; tryckår: 1942
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
LÖJLIG löj³lig² adj. -are adv. -A (), Lindc. 1640; under ridicule), SCHULTZE ordb. 1708 (c. 1755)), -EN () SCHRODERUS Sleid. 173 (1610). MEURMAN (1847)), -IT () SCHENBERG (1739)), -T (VERELIUS 2 (1681) osv. ( löi(j)g c. 1550–1699. lög(h)- c. 15501766. lögi(e)- 1603–1766. löj- (löi-, läij-, löy-) 1632 osv. löje- (löije-, löye-) c, 1600–1807. -ligit, n. c. 15951761)
[fsv lögheliker, löghliker, ä. d. løylig, dan. o. not. løierlig, isl. hlógiligr, hløgligr; avledn. av LÖJE]
[LÖJLIG 1]
1) som väcker l. lockar till l. är utsatt för löje, som man skrattar l. kan skratta åt, narraktig, komisk; ofta närmande sig l. övergående dels i bet.: tokigm stollig, bakvänd, befängd, besatt, dels i bet.: egen, underlig, konstig, dels äv. i bet.: fjollig, tafatt, dum. han är löjlig med sitt skryt. han är en löjlig figur. Göra, spela en löjlig figur. hans löjliga ömtålighet om sin värdighet. han ahr sina löjliga sidor. Spela en löjlig roll. han bär sig alltid löjligt åt. kom inte med sådana löjliga påståenden! kan du se något löjligt i det? han har sinne för det löjliga, ser alltid saken från den löjliga sidan. urkFinlÖ 2:79 (c. 1595). Pijgorne (i Torneå) hava en löjeligh hufvudh bonadh. BUREUS Saml. 27 (c. 1600). Thet ähr bådhe ynkeligit och löijeligitt höra dheras fundament till belätes vyrdningh. FinKyrkohSP 2:108 (1643). (En älskare o. en tacksam undersåte9 gifva båda et beröm, som kanske är.. löjligt för alla andra, men sant i deras känsla. KELLGREN 3: 210 (1793). Löjligt nog hade hon låtit vilseleda sig av hans naiva försök att spela den kylige. BERGMAN JoH 16 (1926). – jfr BOTTEN-LÖJLIG m. fl. – särsk.
[LÖJLIG 1.a]
a) i uttr. de löjliga familjerna, se familj 2 e. b) i uttr. göra ngn l. sig löjlig, förlöjliga ngn, ådraga ngn löje resp. uppträda o. d. så att man värkar l. blir löjlig. Nu ska du inte göra dig löjlig! Sedan man hunnit at göra den Onde sjelf löjelig, är der ingen mera som fruktar honom. KELLGREN 3:226 (1793). En gubbe gör sig löjelig genom kärlek. ADLERBETH FörslSAOB (1798). (robespierres) torra röst och .. pedantiska uppträdande (ha) gjort honom löjlig. Almquist VärldH 7: 123 (1928).
[LÖJLIG 1.c]
c) (numera bl. tillf.) estet. substantiverat i n. sg. best. ss. benämning på estetisk stämningstyp: det komiska. THORILD (SVS) 3:38 (1791). NYBLÆUS forskn. I. 1:271 (1873, 1879) d) (ngt vard.) ss. adv. med ngt avbleknad bet.: otroligt, "fantastiskt", ofantligt. För en löjligt ringa penning. BENDZ Piltr. 134 (1916).
[LÖJLIG 2]
2) i uttr. göra sig löjlig över ngt l. ngn, göra sig lustig över ngn l. ngt; jfr LUSTIG 4 d. Männen skulle .. göra sig mycket löjliga öfver din idé. idun 1907, s. 303. NoK 51: 18 (1926).
[LÖJLIG 3]
3) () lustig (se d. o. 5. (Lat) iocularius (sv) lölig. GlTer. 12 (c. 1550). Edra ARk, herr ARgus, som intet heller äro så oäfne, nej värkeligen, utna til at smickra Er, de äro löjliga nog. DALIN Arg. 1:283 (1733, 1754)
Ssgr (till 1):
LÖJLIG-GÖRA, v. (i skriftspr.) göra (ngn l. ngt) löjlig(t), förlöjliga, göra spe av TT 1901, Dek. s. 70. KIHLMAN 2 Skälmrom. 12 (1923).
LÖJLIG-GÖRARE. (tillf.) . BÖTTIGER 5:135 (1869, 1874)
LÖJLIG-GÖRELSE. (tillf.) förlöjligande. THORILD (SVS) 3:38 (1791).
Avledn.:
LÖJLIGHET , r. l. f. till 1; äv. mer l. mindre konkret, om ngt som uppfattas ss. löjligt; löjlig egenskap. DALIN Arg. 1:288 (1733, 1754). Alla menniskor se visserligen hos hvarandra vissa löjligheter eller fel. LEOPOLD 3: 201 (1795, 1816) Sancho sade så många löjligheter, att (osv.). STIERNSTOLPE DQ 4:303 (1819). SMITH Hägr. 83 (1902).
särsk. (tillf.) om person. En äkta man, hvars hustru rymt ifrån honom, är ju nästan en litteraturhistorisk löjlighet. TAVASTSTJERNA Inföd. 212 (1887).