© Svenska Akademien. SAOB spalt: L1726; tryckår: 1942
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
LÄRK lær⁴k, sbst.¹, r. l. m; pl. -ar. ( lark- 1752 (: Larkträ) – 1816 (: Larke Gran). lerk- 1675 (: Lerkenswamp). lärck- 1638 (: Lärckieträ). lärk- 1640 (: Lärketrää) osv.)
[jfr d. lærk, nor. lerk; av t. lärche, motsv. mht. larche, lerche; liksom eng. larch, holl. lariks, av lat. larix (gen. laricis); av ovisst urspr.]
[LÄRK.sbst1 0]
i sht skogsv. o. bot. == LÄRKTRÄD. Vanliga l. europeiska lärken (Larix europæa DC.). Skogvakt. 1890, s. 17.. Redan i slutet på 1780 talet infördes den europeiska lärken (Larix europæa) i de svenska skogarna. GEETE o. GRINNDAL 59 (1923). På 1890-talet fick den sibiriska lärken (Larix sibirica) användning .. (i Sverge) och något senare gjordes försök även med den japanska lärken (Larix leptolepis). Därs.
Ssgr:
A
:
LÄRK-ART. bot. SkogsvT 1906, s. 19.
LÄRK-BESTÅND. skogsv. jfr bestånd 11 a. SkogsvT 1909, s. 486.
LÄRK-FRÖ. skogsv. STRÖM Skogsh. 247 (1830).
LÄRK-GRAN, r. l. f. ( lärk- 1827 osv. lärke- 1792–1879) (numera knappast br.)
[LÄRK-GRAN.ssg 1]
1) bot. lärkträd. LILJEBLAD Fl. 207 (1792). LILJA SkånFl. 704 (1870).
[LÄRK-GRAN.ssg 2]
2) lärkträ. (EKENBERG o.) LANDIN 600 (1893).
LÄRK-KOTTE l. (i bet. 2) -KOTT.
[LÄRK-KOTTE.ssg 1]
1) jfr kotte I 1. VerdS 85: 12 (1900).
[LÄRK-KOTTE.ssg 2]
2) skogsv. koll.; jfr kotte I 2. SkogsvT 1904, s. 104.
LÄRK-KRÄFTA, r. l. f. i sht skogsv. den av svampen Dasyscyha calycina Fuck. (Willkommii Hartig) förorsakade sjukdomen hos lärkträdet, som yttrar sig i svulst- o. sårliknande missbildningar. TSkogshush. 1896, s. 17. SvSkog. 348 (1928).
LÄRK-MAL. lärkträdsmal. 2NF 17: 628 (1912).
LÄRK-SKOG. CASTRÉN Res. 2: 269 (1847).
LÄRK-SOPP. svampen Boletus elegans Fr., som växer under l. i närheten av lärkträd, brandgul l. guldgul rörsopp. ROMELL Lindblad 74 (1901).
LÄRK-SVAMP. ( lärk- 1785 osv. lärke- 1698–1834. lärken- 1675)
[jfr t. lärchenschwamm, d. lærkesvamp]
[LÄRK-SVAMP.ssg 1]
1) i sht farm. svampen Polyporus offcinalis Fr., som växer på lärkträd; i sht förr använd ss. läkemedel. LINDH Huuszapot. 81 (1675). Torkad lärksvamp. 3NF 1: 263 (1923).
[LÄRK-SVAMP.ssg 2]
2) () geol. bärgmjöl, vittringsjord. WALLERIUS Min. 14 (1747). FISCHERSTRÖM 2: 90 (1780).
Ssgr (till -svamp 1):
lärksvamp(s)-kaka. () farm. jfr kaka, sbst. 5 a. ApotT 1698, s. 1. AKEN Reseap. 92 (1746).
lärksvamp(s)-kåda, r. l. f. () farm. harts som erhålles från lärksvampen. ApotT 1698, s. 67. Därs. 1739, s. 64.
LÄRK-TALL. () lärkträd. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 146 (1857).
LÄRK-TERPENTIN. venetiansk terpentin, som erhålles från lärkträdet. JÖNSSON Gagnv. 327 (1910).
LÄRK-TRÄ. ( lark- 1752. larke- 1757. lärk- 1807 osv. lärke- 1638–1858)
[LÄRK-TRÄ.ssg 1]
1) trä l. virke av lärkträd. WESTE 1807.
[LÄRK-TRÄ.ssg 2]
2) () lärkträd. FRANCKENIUS Spec. F 2 b (1638). IVERUS VästmFanerog. 288 (1877).
LÄRK-TRÄD, se d. o.
LÄRK-VED. NormFört. 65 (1894).
LÄRK-VIRKE. Skogvakt. 1891, s. 40.
LÄRK-ÖRT bot. art av släktet Calandrinia H. B. K., särsk. C. speciosa Lindl., grandiflora Lindl. o. umbellata DC. HbTrädg. 6: 35 (1876). SVENSSON Kulturv. 164 (1893).
B
():
LÄRKE-GRAN,
LÄRKE-SVAMP,
LÄRKE-TRÄ, se A.
LÄRKE-TRÄD, se lärkträd.
C
():
LÄRKEN-SVAMP, se A.