LÖPA lø³pa², v.¹ -er, -te, -t, -t; l. (numera bl. i högre stil l. bygdemålsfärgat i vissa trakter) lopp lop⁴, lupo l³po.² lupit l³pit², lupen l³pen², äv. (i bet. VI ³, bygdemålsfärgat) löpen lø³pen². vbalsbst. -ANDE, -NING (se LÖPNING, sbst.³); -ARE (se d. o), LÖPERSKA (se LÖPARE avledn.). ( inf. o. pr. ind. pl. löpa (-öö-, -e) G1R 1:47 (1523) osv. löppa NorrlS 10:9 (1630), ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 64 (c. 1780). – pr. ind. sg. leper JönkTb. 129 (1534). loper RA I. 1:516 (1547). löper G1R 1:124 (1523( osv. löpper Skråordn. 266 (1589). löpr. FORSIUS Fosz 370 (1621). – ipf. ind. sg. lop (-oo-) SthmSkotteb. 3:187 (1521). BODING Mick. 53 (1741). lopp Mark. 5: 2 (NT 1526) osv. lpå UpplDomb. 3: 125 (1553), KKD 4:44 (1710). låpp FORSIUS Fosz 68 (1621). EKELUND Fielding 48 (1765). löb UpplDomb. 3:95 (1541), Därs. 108. löp G1R 19:24 (1548), LIND (1749). löpp HH 20:190 (c. 1585), KKD 11:238 (1704), löpte WIDEKINDI KrijgH 937 (1671( osv. – ipf. ind. pl. lopo ( -e) O PETRI MenFall L 5 b (1526), DAHLSTIERNA (SVS) 173 (c. 1700). loppo (-e) SVART G1 28 (1561), RP 8:324 (1640). lupo (-e) Mark. 6: (NT 1526) osv. luppo (-e) SVART G1 34 (1561), SCHULTZE Ordb. 2924 (c. 1755). låpo KKD 11:252 (1704), Därs. 8:272 (1713). löpo BtHforsH 1:11 (1558). löpte WIDEKINDI KrijgH 185 (1671) osv. – opg. konj. lope 2Sam. 18: 23 (Bib. 1541). lupe ( -o) SynodA 1:17 (1608) osv. luppe ( -o) ROTHOVIUS BBielke D 2 b (1624), SCHÜCK VittA 3:195 (i handl. fr. 1672) löpo RÅLAMB 8:173 (1691). – sup. lopit (-edh, -et, -itt) P PETRI Clost. E 1 b (1528). BtÅboH I. 6:160 (1634). loppet BtÅboH I. 9:10 (1637). lupit (-et, -idt, -itt(h)) G1R 1:124 (1523) osv. luppit (-edh, -et(t)) 3SthmTb. 1:713 (1593), NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 136. löpit Hovförtär Sthm 1643. löpt CA EHRENSVÄRD Brev 1:26 (1781) osv. – p. pf. lopen (-in) G1R 1:221 1524; forlopin), HSH 5:121 (1645: förelopen). loppen G1R 18:771 (1547). lupen ( -in) G1R 1:225 (1524): forlupen) osv. luppen ( -in) HELSINGIUS Y 2 b (1587), SCHULZENHEIM PVetA 1763, s. 20 (: luppna, sg. best. ). löpen Apg. 27: 9 (NT 1526: förlöpen), SDS 1892, nr 413 s. 4. löppen VetAH 1743, s. 198, Journalisten 1:627 (1791). löpt BERGSTEDT Clèment PolEkon. 116 (1868: löpta, pl.) osv.) jfr AN-, AV-, AX-, BE-, BI-, BORT-, EFTER-, ENT-, FORT-, FRAM-, FRAMOM-, FTÅN-, FÖR-, FÖRBI-, FÖRE-, GENOM-, GLAS-, GRÄS-, HOP-, IN-, IS-, KAPP-, KRING-, MED-, MELLAN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, SKID-, TILL-, TILLÄNDA-, UND-, UNDAN-, UPP-, UT-, ÖVER-LÖPA m. fl., ävensom FEL-, GÅRD-LÖPANDE, n., JÄM(N)-LÖPANDE, p. adj., samt BLOD-, BUSK-, DIM-, HALM-, HÅRD-LUPEN m. fl. . Översikt av betydelserna. I. springa o. i anv. som närmast ansluta sig till denna bet. 1) springa. 2) oeg., i fråga om skid- l. skridskoåkning.

[LÖPA.v1 3]

3) med obj.: springande förflytta sig på (en väg) l. tullryggalägga (en vägsträcka) l. deltaga i l. utföra (en löpning) o. d.

[LÖPA.v1 4]

4) springande avlägsna sig l. begiva sig (från l. till ngn l. ngt); (skyndsamt l. plötsligt) giva sig av l. i väg (från l. till ngn l. ngt).

[LÖPA.v1 5]

5) i uttr. angivande att ngn springer så att han stöter mot ett hinder o. d. 6) i uttr. löpa (i) fara o. d.

[LÖPA.v1 7]

7) i uttr. löpa miste. 8) i uttr. angivande att ngn l. ett antal varelser springer l. förflyttar sig från plats till plats, hit o. dit o. d. 9) sammansmältande med ett obj. till ett enhetligt uttr. med bet.: springa l. färdas omkring i l. genom (ngt) o. d. 10) sträva, bemäda sig. 11) handla, bete sig. II. med saksubj.: förflytta l. röra sig (hastigt), gå.

[LÖPA.v1 1]

1) i fråga om rörelse som innebär l. tänkes ss. en lägeförändring.

[LÖPA.v1 2]

2) i fråga om rörelse som är bunden till viss bana o. d. Härunder löpande band (b).

[LÖPA.v1 3]

3) med obj.: förflytta sig l. röra sig i (en viss linje l. bana), tillryggalägga (viss vägsträcka).

[LÖPA.v1 4]

4) i fråga om rörelse som icke innebär l. tänkes ss. en lägeförändring.

[LÖPA.v1 5]

5) om maskin med en l. flera roternade delar: vara i gång. 6) i uttr. angivande att en muntlig l. skriftlig framställning o. d. är fri från kantigheter l. gör ett ledigt intryck. 7) i uttr. löpa (e)mot ngt, strida mot ngt. III. om (personer som färdas på) fartyg: segla, färdas, styra o. d. IV. i uttr. angivande att ngt förflyttar sig från den ene till den andre o. d. i en krets apersoner.

[LÖPA.v1 1]

1) om skrift, tankar, viskning o. d.

[LÖPA.v1 2]

2) om mynt l. värdepapper. V. sträcka sig o. d. VI. flyta, rinna o. d.

[LÖPA.v1 1]

1) om vätska. 2) om vattendrag. 3) om mjölk: löpna. VII. om ngt vari en vätska o. d. rinner.

[LÖPA.v1 1]

1) om blodåder.

[LÖPA.v1 2]

2) om timglas.

[LÖPA.v1 3]

3) om träd: sava. VIII. i uttr. angivande att ngt kommer l. befinner sig i visst tillstånd.

[LÖPA.v1 1]

1) i uttr. löpa full(t) med l. av ngt.

[LÖPA.v1 2]

2) metall.

[LÖPA.v1 3]

3) i uttr. löpa i stjälk o. d. IX. lossna, upplösas o. s.

[LÖPA.v1 1]

1) om bark l. näver.

[LÖPA.v1 2]

2) om maska l. knut. X. förflyta, förinna, förlöpa, fortgå, (börja) räknas ss. inneväarande, (börja) gälla, (börja) baräknas o. d. 1) om tid: förflyta. 2) om ngt som har utsträckning i tiden. a) fortskrida, fortgå. b) utveckla sig, utfalla, avlöpa.

[LÖPA.v1 3]

3) om ngt som har visst giltighetstid o. d.: (börja) räknas (ss. giltig l. föreliggande) o. d.

[LÖPA.v1 4]

4) om lån, förskott o. d. 5) om ränta. XI. förekomma, finnas, inträffa, yppa sig.

[LÖPA.v1 1]

1) om vara: finnas.

[LÖPA.v1 2]

2) om osed: förekomma. 3) om göromål, ärende, utgift, inkomst o. d.

[LÖPA.v1 4]

4) i uttr. löpa under strecket. XII. i p. pr. i adjekrivisk anv.: koniunuerlig, fortlöpande. 1) konsthist. om ornament.

[LÖPA.v1 2]

2) i uttr. (i) löpande följd, nummer. 3) skogsv. om massatillväxt. 4) om mått, i uttr. löpande meter, fot, mil.

[LÖPA.v1 5]

5) ss. bestämning till pluralt tidsord. 6) i uttr. löpande räkning. XIII. i uttr. angivande att ngt utgör viss kvantitet l. att visss kvantitet (vid fördelning o. d.) kommer på ngn l. ngt.

[LÖPA.v1 1]

1) (upp)gå l. stiga (till ngt) o. d.

[LÖPA.v1 2]

2) i förb. med prep. (up)på l. för: komma l. falla på (ngn l. ngt) o. d. I) springa o. i anv. som närmast ansluta sig till denna bet. 1) (numera i sht i vitter stil; se dock a, v o. d) förflytta sig gm att successivt i raskt tempo framflytta fötterna på så sätt att i ett visst ögonblick ingen av dem stödes mot underlaget (marken osv.); springa, motsatt: gå. Then ther rask är til at löpa. Am. 2: 15 (Bib. 1541). Hestarna lupo thet mästa the orkade. BALCK Es. 214 (1603). Han var sina förföljare uti löpande vida öfverlägsen. De foë RobCr. 85 (1752). (Pkenlöparen, Cursorius sursor Lath.) löper otroligt fort och är en utmärkt flygare. FoFl. 1934, s. 2. – äsrsk. a) (i sht idrott., fullt br.( i fråga om kapplöpning; äv. mer l. mindre bildl. Löpa i kapp. Weten icke j ath the som löpa påå wädiobanen, alle löpa the, män en fåår wädhit? Löper så, ath j fån thet. 1Kor. ). 24 (NT 1526). Genom att löpa hårdt redan omedelbart efter starten (i ett maratonlopp) ansträngas nerver och muskler alltför mycket. HJERTBERG Hbldr. 3:84 (1912). äsrsk. α) deltaga i en viss löpning. Befrielse från skyldigheten att betala vad, ifall hästen icke löper. THästv. 1870, s. 14 β) i uttr. löpa om ram, se RAM, lägligt tillfälle o. d. B) hippol. i uttr. löpa lina o. d., se LINA sbst.¹,d. c) med refl. obj. o. därtill anknutet adjektiviskt predikativ angivande ett visst resultat av rörelsen; äv. bildl. Löpa sigh warm. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 85 b (1623). När en siäl sig änglig trötter luppit. ÖSTERLING Lärops. 120 (1724). LIND (1749). d) Konsthist. oeg., i uttr. löpande hund, ornament liknande en serie vågor med inrullade kammar; jfr II 1 a β, XII 1. ADLER Meyer 169 (1892). 2) oeg.: äka l. gå (på skidor l. skrodskor); äv. i uttr. löpa skidor l. skrodskor; förr äv. löpa med skid. (Lapparnas) piltar löpa knaft medh skijdh. BUREUS Suml. 24 (c. 1600). Så wäl kunna the löpa på Skider, at ingen kan undfly them. PERINGSKIÖLD Hkr. 1:110 (1697). (Två flickor som) löpa skridsko lika bra begge. ALMQVUST A May 21 (1838). Stockholmare, som vilja resa bort och löpa skidor. PALLIN Sprotf. 46 (1921). 3) med innehållsobj.: springande l. på skidor l. skridskor förflytta sig på (en väg) l. tillryggalägga (en vägsträcka) l. deltaga i l. utföra (ngt); numera särsk. idrott. i fråga om kapplöpning; ofta: deltaga i löpning på (viss distans). Löpa terräng (idrott). Löpa dödt lopp (idrott.), i fråga om förhållandet att en löpning blir oavgjord. En ryktbar .. (engelsk) kapplöpningshäst .. lopp en gång något mer än två tredjedels mil på 6 minuter och 2 sekunder. BERLIN Lsb. 40 (1852). Engelsmannen .. löpte alla fyra distanserna. Tldr. 1894, s. 63Ii fråga om hastighetsåkning på skridskor). Sprinterloppen löpas medendels "på tå". IdrlMar. 1935, s. 160. – -särsk. a) (förr) i uttr. löpa gatlopp. springa gatlopp; av. bildl. (jfr b). SCHMEDEMAN Just. 205 (1621). JJ BURMAN (c. 1818) hos CYGNÆUS 2:100 (bildl.). b) (numera mindre br.) mer l. mindre bildl. (jfr a). Iach löper tijn budz wägh, när tu (Gud!) tröstar mitt hierta. Psalt. 119:32 (öv. 1536). Men Säll ok treefold Säll then så snart Wägen hinner / Som löpas böör ! LUCIDOR (SVS) 279 (1672). Hvilken har någon tid lupit litteraturens bana, utan att bäfva för de sår han der sett gifvas? LEOPOLD 3:141 (1798, 1816) (†) Lat oss medh tolamodh löpa then kamp som oss förelagder är. Ebr. 12:1(NT 1526). 4) med särskild tanke på utgångspunkten l. målet (l riktningen) för l. början l. slutet av l. ändamålet med en springande rörelse: springande avlägsna sig l. begiva sig (från l. till ngn l. ngt l. till utförande av ngt); frta allmännare l. förbleknat: (skyndsamt l. plötsligt l. otillbörligt) giva sig av l. i väg (från l. till ngn l. ngt), ila l. skynda (från l. till ngn l. ngt).

[LÖPA.v1 I.4.a]

a) (ofta ngt vard.) med särskild tanke på att ngn avlägsnar sig; ofta: fly undan (för ngn), rymma bort (från ngn l. ngt); äv. bildl., särsk. i uttr. löpa ut rjänsten o. d. Tu äst tinne modhers dotter huilken jfrå sin man och barn lop. Hes. 16: 45 (Bib. 1541). Thett är fast bettre att löpe, / änn illa för skadhann stå. Visb. 1:16 (1572). Man behöfwer intet löpa, förr än man blijr jagad. GRUBB 509 (1665). Löper Smed eller Smedsdräng utur tjensten, .. plikte .. tio daler. PH 8:160 (1766). Jag lopp ifrån gettren och moder min. GEIJER Skald. 6 (1811, 1835) Så glad han ut på ängen sprang, / Som lupe han från boken. SNOILSKY Goethe Ball. 14 (1876). – -särsk. α) i uttr. löpa i väg, springa i väg, skynda bort; äv. löpa sin väg l. sin kos, springa isn väg, (hastigt) giva sig av. 2Mack. 4: 42 (Bib. 1541). (Han slog) honom i pannan med kannen och lop så sin koos. BtSödKultH 12: 28 (1593). (Han) reste sig plötsligt upp liksom för att löpa i väg. MUNTHE Nap. 158 (1885). β) i uttr. låta ngn löpa, låta ngn giva sig i väg (o. därmed undandraga sig straff l. förpliktelser); äv. bildl., dels: icke vidtaga några åtgärder mot ngn, dels: giva ngn respass. Straffa dhen fattiga, och låta dhen rijka löpa. GRUBB 717 (1665). Saken lär .. ha varit den. att regeringen icke vågade taga några energiska steg mot kurderna och därför lät mördarna löpa. HEDIN Indien 1:166 (1910). Att hon skulle låta fästmannen löpa, om bara Schagerström friade. LAGERLÖF CHLöw. 42 (1925). γ) (†) i det bildl. uttr. släppa l. kasta och löpa, för att beteckna att man ger ngt på båten. OxBr. 12:156 (1613). Kasta och löpa är twiflad wärck. GRUBB 414 (1665). b) (ofta ngt vard.) med särskild tanke på att ngn begiver sig till ngn l. ngt. Alle städher skola flyy för resenärars ochskyttors roop, och löpa vthi tiocka skoghar, och krypa in vthi steenklyfftor. Jer. 4: 29 (Bib. 1541). 2SthmTb. 1:161 (1546). Löper kona (dvs. kvinna som födt oäkta barn) i annor sochn och blifwer der intagen (dvs. kyrktagen), tå skal (osv.) KOF II. 2:48 )c. 1655). Tag tre rundstycke löp med låcklös kanna på krogen. BrölBesw. 272 (c. 1670). Renarna lupo till skogs. SvD(A) 1933, nr 232 s. 3. – särsk. α) skynda fram, störta fram o. d.; numera bl. ngn gg (ngt vard.) i uttr. komma löpande. Strax lopp en aff them, och togh en swamp, och fylte honom medh ätikio. Mat. 27: 48 (NT 1526). Peter Steipr .. kom löpandes .. och sade .., at (osv.). DALIN Hist. 2:162 (1750). SAHLSTEDT (1773). β) (†) i sådana uttr. som löpa i vattnet, i ån, hoppa i vattnet osv. HH 20:87 (c. 1580) KOF II. 1:269 (1659). γ) (numera mindre br.) (i mydkenhet) strömma (till en plats). Thå lupo the tijt till foot fthaff alla stedher. Mark. 6: 33 (NT 1526); jfr a. Alle Hedhningar skola löpa ther til, och mykit folck gå tijt. Jes. 2: 2 (Bib. 1541). WENNERBERG 1:64 (1881). δ) (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl. Ja, wår Herre Jesus är sielff thet målet til hwilket wij alle löpa skole. MURÆUS Arndt 1:248 (1647). Ville du värkligen se mig .. / Löpa i snaran igän och betunga min nacke med oket? WULFF Petrarcab. 220 (1905). särsk. α') (†) (i ngn angelägenhet) vända sig (till Gud l. ngn myndighet o. d.). OxBr. 12:530 (1622). Men hon .. löper til Hoffretten .. och wandt genom sin trägenheet lof til at (osv.). VDAkt. 1662, nr 202 (När tu faller, stat strax vp igen, / Och löp til Gudh som til tin bästa wän. Ps. 1695, 109:14 β') (†) i uttr. löpa till vapen, gripa till vapen. KELLGREN (SVS) 3:153 (1786). FRYXELL Ber. 3:19 (1828). γ (†) "gå" till l. undersöka (en källskrift o. d. för att erhålla upplysningar). ENEMAN Resa 2:181 (1712). Ifall man har nödigt att löpa till gamble axter och räkenskaper. Civ Instr. 97 (1723) δ (†) i uttr. angivande att ngn hängiver sig åt ngt l. gör sig skyldig till ngt. FORSIUS Fosz 139 (1621). The som til sådan Willfarelse löpa, skal man (osv.). SCHRODERUS Os. 2: 391 (1635). c) med särskild tanke på ändamålet. α') (numera knappast br.) i uttr. löpa till ngns hjälp skynda l. ila till ngns hjälp. LINDFORS (1815). MEURMAN (1846). β) i uttr. löpa till storms, förr äv. löpa storm, eg.: göra ett stormningsanfall (mot en fiende); numera mästan bl. allmännare l. bildl.: göra ett häftigt l. våldsamt anfall (mot ngn l. ngt). Sedhan the Tree reesor hade förgäfwes luppit til storms. GIRS e1471 (c. 1630). Säg, löper ej hvar dag, ditt blinda knot, din klagan, / Till storms emot Olympens borg? TEGNÉR (WB) 2:1 (1808). Sedan belägringen varat en månad löpte man storm. ASScF 2:31 (1842, 1847) Att kränka det heliga är liktydigt med att löpa till storms mot det, som är starkare än allt annat, mot själva evigheten. NoK 81:8 (1927). 5) (†) i uttr. angivande att ngn av oaktsamhet l. vid försök att forcera ett hinder springer så att han stöter emot ngt, kör huvudet genom ngt hårdt o. d.; vanl. i bild, för att beteckna att ng stöter på l. söker övervinna gårdt motstånd l. en svår motståndare, stöter sin panna blodig, generar ngn, bryter mot ngt o. d.; jfr LÖPA AN 2, EMOT 2. Löp ecke genom muren medh huffuut. SvOrds. B 5 a (1604). Lööp intet N9sze i Näsan. GRUBB 496 (1665). Man måste så wåga, at man intet löper medh hufwudet i wäggen ISOGÆUS Segersk. 623 (c. 1700). En Främling, som ei kände Folcksens lagar och Seder, kunde snart löpa der emot. MÖRK Ad. 1:186 (1743). Löpa med hufvudet emot en ting. WESTE 1807. 6) i uttr. löpa fara l. risk (att) o. d., förr äv. löpa i fara l. löpa (i) hasard l. löpa äventyr, vara utsatt för fara l. risk, riskera 8att). AMBROSIANI DokumPprsbr. 24 8i handl. fr. 1672. i .. hazard). Hoo snart kan där ( dvs. hos Gud) få deel, / Här löper mindre fahra, / Får mindre där att svara / För synd och svaghetsfeel. LINDSCHÖLD Vitt. 170 (1685) HSH 10: 208 (1715: lupet .. dhet äfventyret, att). Jag löper samma fara som han. EHRENADLER Tel. 6 (1723). 2VITTAH 2:326 (1787, 1791: i fara). De offer du bragte, de faror du lopp. TEGNÉR (WB) 2: 26 (1810). Storleken af de löpta riskerna. BERGSTEDT Clèment PolEkon. 116 (1868). HELLSTRÖM Mlamros 141 (1931). – särsk. (numera knappast br.) i uttr. löpa fara om livet, riskera livet. NORDBERG C 12 1:_860 (1740). LAGERBRING 1Hist. 1:247 (1769). 7) (†) i uttr. löpa miste l. mista, se MISTE. 8) i uttr. angivande att ngn l. ett antal varelser (ivrigt l. beställsamt l. rådvillt l. rastlöst o. d.) springer l. förflyttar sig (driver omkring) från plats itll plats, hit o. dit, fram o. tillbaka o. dyl. l. jämt o. ständigt infinner sig ngnstädes l. passerar en plats o. d. Sauls wechtare .. fingo see at hopen skingradhes, och lupo hijt och tijt. 1Sam. 14: 15 (Bib. 1541). Om dagen så löper fålket i genom körckan lyka som här wore en landz wägh. BOLINUS Dagb. 38 (1668). Således lupo folket rådville om hvarannan. CELSIUS G1 1:46 (1746). Vallgossen och vallhunden löpte hit och dit för att se efter, att intet djur vek av från rätta kosan. LAGERLÖF Holg. 2:272 (1907). – särsk. a) (†) i uttr. löpa och leka, springa (omkring) o. leka. Gåssen låp och leekte där på golfwet. CollMedP 11/10 1704. b) (numera bl. vard.) i sådana uttr. som löpa på l. kring gatorna, kring l. över (hela) staden, springa omkring på gatorna l. i staden, förr äv. löpa ute l. utangårds. springa ute; förr äv. löpa om landet l. om land och städer o. d., stryka kring landet sov. O PETRI Clost. A 3 b (1528: om land och städher). Dhet är något swårt at wachta dhen som giärna löper vthangårdz, och nosar effter främmande maath. GRUBB 630 (1665). Var du .. alltid en beskedlig gosse .. samt löp icke mycket ute. MoB 3:1 (1755). Löpa omkring gatorna. BJÖRKMAN (1889). c) (numera br. vard.) i uttr. angivande att ngn gör upprepade besök hos en person l. i en familj, springer i gårdar l. värdshus l. butiker o. dyl. l. på baler l. föreläsningar o. d. The som löpa vthwr thet ena hwset j thet andra. 2Tim. 3: 6 (NT (1526). Jag är så förargad .. öfver denna Käringen, som löper här i huset. STAGNELL BSjelfklok 17 (1753). Löpa på spectakler, på baler otc. WESTE (1807). Hon hade .. löpt hela vecakn ut hos åtskilliga lärda herrar .. (för att) skaffa föredragare. VASENIUS Samkänsl. 77 (1901). d) i uttr. löpa efter ngn l. ngt, (ivrigt) springa efter ngn l. ngt, särsk. för att upphinna l. gripa l. förlja honom sov. Man får löpa länge efter en vildgås, innan man hittar en strutsfjäder efter honom. SvOrdspråksb. 60 (1865). I dessa gångar han som pojke lekte / och yster efter sommarns fjärlar lopp. STURZEN-BECKER 6:12 (1868). – särsk. förbleknat l. i mer l. mindre bildl. anv. α) i uttr. angivande att ngn (envist) följer efter ngn, icke lämnar ngn i fred, söker ställa sig in hos ngn o. d. Her Gudmundt löper her altijd effther oss, och clancker om samme skrijn. G1R 16: 233 (1544). Otto Mörner löper mycket efter bönderna och vill, att de (osv.). LILJECRONA RiksdKul. 377 (1840). Löpa efter kvinnfolk. ÖSTERGREN (1932). särsk. α) i uttr. angivande att ngn l. en grupp personer flitigt söker tillfälle att höra en präst l. förkunnare o. d. J seen ath j kunnen intit skaffa, Sy heela werldhen löper effter honom. Joh. 12: 19 (NT 1526: äv. i Bib. 1917). LINDFORS (1815). KyrkohÅ 1914, s. 306 (om ä. förh.) . β') (†) hålla sig till (ngn) ss. sin gud. The som effter en annan löpa, skola stoor bedröffuelse haffua. Psalt. 16:4 (Bib. 1541; Bib. 1917: taga sig en annan gud). β) (numera bl. ngn gg i religiös stil) i uttr. angivande att ngn strävar l. jagar l. traktar l. står efter ngt. Ephraim gapar effter wädher, och löper effter östan wädher. Hos. 12: 1 (Bib. 1541) Hwadh .. (Gud) intet wil, .. ther effter flyger och springer .. (människan), ther effter löper och rijdher hon. PHRYGIUS HomLif. 121 1615). Det är magten de löpa efter. OELREICH 82 (1755). Hvad är sanning? Hvad är detta för ett rike? Efter sådant må narrar löpa, men icke jag. RUDIN 2 Evigh. 1:188 (1880, 1887) Luk. 17: 23 (Bib. 1917). e) i uttr. öpa med ngt, springa l. driva omkring med ngt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr j). Löpa med limstången, se LIM-STÅNG 2. – särsk. α) ((†); se dock slutet) (springa omkring o.) utsprida l. berätta ngt o. d. HammarkDomb. 8/10 1613. (Tjänare bevisa trohet) När the .. äre Tystlåtighe, icke löpandes medh hwart och itt Ord som säghes vthi hwset. GRUBB ACoyet C 1 b (1618). CRUSENSTOLPE CJ 1:360 (1845). särsk. (numera bl. vard.) i uttr. löpa med skvaller l. osanning (l. lögn), springa omkring med l. utsprida skvaller osv., förr äv. löpa med intriger, springa omkring o. intrigera. RARP 6:123 (1657). The, som deh intriguer löpa. Därs. 9:161 (1657). The, som deh intruguer löpa. Därs. 9:161 (1664). Jag är för gammal att börja löpa med sqvaller. LJUNGGREN Ber. 37 (1883, 1892) β) (†) gå med l. bära l. hava ngt (ett klädesplagg l. dyl.). Thesse stackotta kappor och Hormans Hattar .., som en part af the vnge prestmänn nu löpa medh. KOF 1:525 (c. 1618). särsk. i uttr. löpa med skägg, eg.: bära skägg; om gosse för att beteckan att han låtsar sig vara man l. att han är självklok o. inbilsk. (Två satyrer håna Cupido:) Holla! Hwad är thenne för en Gilliare? / Löpa Gossar här med Skägg? STIERNHIELM Cup. 8 (1649, 1668) Dhet tiähnar illa, at piokar löpa medh Skiägg. GRUBB 89 (1665). ADLERBETH FörslSAOB (1798). f) stryka omkring i brunst; vara brunstig, hava sin brunsttid, vara löpsk; numera företrädesvis om hona av hunddjur l. vissa andra rofdjut l. (i vissa trakter) om ko; stundom (starkt vard.) om kvinna; äv. övergående i bet.: para sig. När then tijdhfödde hiorden lopp, ladhe han keppanar .. för hiordens öghon, så at the wordo haffuandes offuer keppanar. 2Mos. 30:41 (Bib. 1541). Nu will bondans hynda medh hunde löpa, .. tå skal bonde henne inne täppa. Lagförsl. 236 (c. 1609). När en ko löper, och varder icke ikalf. BROOCMAN Hush. 3:18 (1736). Aldrabäst är, at låta Baggarne löpa inne i huset med Tackorna. HASTFER Får 58 (1752). KOCH Arb. 122 (1912). g) i uttr. löpa (i) bes l. brons, se BES sbst.², BROMS, sbst.¹ 1 b.

[LÖPA.v1 I.8.h]

h) (†) sammansmältande med ett adjektiviskt l. substantiviskt predikativ till ett enhetligt uttr. med bet.: springa l. driva omkring i visst tillstånd, bliva l. vara ngt l. uppträda ss. ngt. Ciscentes skola .. Intet grassera om nätterna eller löpa galne. BOTVIDI Gymn. 18 (1633). Den gamla sagan och gåtan, .. att menniskorna fordom här i Swerige hafwa luppit Varg. RUDBECK Atl. 1:519 (1679). De la Chapelle, som lupit tok för at få en plats i Högsta domstolen, fick (osv). FoU 2:249 (1792). i) (†) om häst (tillhörig kronan l. frälseman l. andlig ämbetsman): föras omkring från by till by l. från gård till gård för utfordring ngn tid på vart ställe; jfr HÄST-LOPP 2. G1R 4:87 (1527)=. HH XI. 1:6 (1530). j) (i högre stil) mer l. mindre bildl. (jfr e). (Gud) gör the klokas rådh til galenskap, at the om daghen löpa j merkrena. Job 5: 14 (Bib. 1541). Det folk, som blindt i billor lopp. LIDNER (SVS) 3:106 (1788). I verlden, utan hjelp och hopp, / Som ett öfrloradt får, jag lopp. Ps. 1819, 153; 3. särsk. (†) i uttr. låta (ngn) löpa på sin tunga, tala illa l. ohöviskt om (ngn). Frur och Joomfrur, och howiske quinnor, / tu later them löpe på tinn tunge. Visb. 1:45 (1572). 9) sammansmältande med ett obj. till ett enhetligt uttr. med bet.: springa l. färdas l. vandra omkring i l. genom (ett område o. d.) l. för att uträtta l. utföra ngt o. d.; numera nästan bl. ngn gg (ngt vard.) i uttr. löpa (ngns) ärenden, springa ärenden (åt ngn), äv. allmännare l. bildl.: uträtta uppdrag (åt ngn), göra (ngn) tjänster; förr äv. löpa skjuts, löpa vall o. d. SthmTb. 15/11 (1596). Barnen äro för goda at göra små sysslor och löpa ärender. DALIN Arg. 1: 76 (1733, 1754) Jag löper vall med mina Får. HAMMARSBERG Herdinn. 8 (1741). Jag löper skiutz. Spring! eller stryk! är min dageliga lösen (sade skjutshästen). TESSIN Skr. 84 (1759). Löpa andras ärenden. SUNDÉN (1886). jfr (†) Någon som löper på ärenden. RUNEBERG ESkr. 1:145 (1836). – särsk. a) (†) i uttr. löpa socknar, om skolyngling: gå sockengång, gå djäknegång, viaticera. L PETRI KO 84 a (1571). b) i uttr. löpa april, brudstuga se APRIL e ζ, BRUDSTUGA, sbst.²

[LÖPA.v1 I.10]

10)(†) sträva, bemöda sig; konkurrera l. tävla (om ngt). Gal. 2: 2 (NT 1526). Dee där löpa och sträfwa emoth Laagh. JOHANSSON Noraskog 3:360 (i handl. fr. 1643). Många löpa om Prästalägenheter. SWEDBERG Schibb. 447 (1716). Dät är intet större löpande, än om åäningar. SCHULTZE Ordb. 2815 (c. 1755). De löpa om tjensten. SAHLSTEDT (1773). 11) (†) handla, bete sig, förfara l. bära sig åt (så l. så). I Tysklandh haffve dee, sedan reformationen skedde, illa lupet medh religionen. RP 2:334 (1636). Om någon Prästman detta föraktar och löper efter sit eget hufwud eller sielfswåld, den samma skall (osv.). WALLQUIST EcclSaml. 1-4: 274 (c. 1645). De ostudreade löpa illa med främmande ord, renovera staan för ruinera (osv.). COLUMBIS Ordesk. 107 (1678: uppl. 1908). II) med saksubj.: förflytta l. röra sig (hastigt l. lätt), gå. 1) i fråga om rörelse som innebär l. tänkes ss. en lägeförändring; numera bl. med tanke på att rörelsen försiggår (så l. så) snabbt l. lätt (med ringa friktion). Om Qwinnones Moder löper ifrå then ena sijdan til then andra. The Qwinfolck .. hafwa myckin plåga i Sidorna. MÅNSSON Åderlåt. 53 (1642). Hastigheten af 2:ne löpande kroppar. PALMQUIST Alg. 1:81 (1745). Som hjulet smörjs, så löper vagnen. KELLGREN (SVS) 6:109 (1782). Den glattade skidan / Löper som stålet på is. RUNEBERG q:27 (1832). – särsk. a) (numera bl. ngn gg i fackspr. l.i vitter stil) om ljus, eld, blixt, vind, moln o. d.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: som rör sig hastigt. När Gudh befaler skyianar löpa offuer hela werldena, så göra the hwadh han them biudher. Bar. 6:61 (Bib. 1541; Apokr. 1921: fara ut). Den långa och täta hasselgången visar ofvan en himmel, med löpande skyar. SvMag. 1766, s. 490 (Då (åsk-)viggen i de murar lopp, / Som hyste hennes Son. LIDNER (SVS) 2:137 (1783). Ljuset löper på 8 minuter från solen till jorden. ADLERBETH FörslSAOB (1798). Vinden med makt in i seglen lopp. GEIJER Skald. 6 (1811, 1835) – särsk. α) (†) i uttr. löpande eld l. fyrvärk, ett slags fyrvärkeri. En bysseskyttare som gijorde then löpande Elden på sloth

[et]

som hand streckte öff

[ue]

r borghgård

[en]

. SkeppsgR (1544). ArkliR 1562, avd. 18 β) konsthist. i uttr. löpande våg, löpande hund (se I 1 d); jfr XII 1. ADLER Meyer 169 (1892). b) i uttr. löpa av stapeln, om under byggnad varande fartyg: lämna (glida ned från) stapelbädden, sjösättas. LIND (1749). Efter dejeunern .. fjordes sällskap till holmen, där en större brigg .. lopp utaf stapeln. FORSSTRÖM Dagb. 126 (1800). SD(L) 1901, nr 123 s. 3. – särsk. (†) bildl., om skrift, komposition o. d.: publiceras, tryckas; bliva färdig. (Skrifterna äro) nu snart alldeles färdiga att löpa af stapeln. 2Saml. 27:80 (1822). Slutligen har en hel ny violin-qvartett just till min födelsedag lupit af stapeln. GEIJER I. 8; 559 (1847). c) om redskap (i sht pänna l. nål) som man håller i handen; ofta i uttr. låta löpa; äv. bildl. Pennan löper så lätt. DALIN Arg. 1:34 (1733, 1754) Nådige Herre, pennan löper, och uttrycker illa mitt hjerta. 2Saml. 12:124 (1795). Uret det knäpper – tiden flyr bort, / Och fortare löper din nål. KLOCKHOFF ESkr. 104 (c. 1860). Ju mer jag kan få, dess mer vill jag ha – menade Peder och lät saxen löpa. HEIDENSTAM Birg. 76 (1901). – särsk. (föga br.) i p. pr. i adjektivisk anv.; fjr d α. Gros målade med löpande pensel, pensel, med bravour, som det heter. ESTLANDER KonstH 135 (1867) Hans obenägenhet att ändra hvae han en gång med löpande penna nedskrifvit. 2SAH 50: 75 (1874). d) om finger l. hand; ofta i uttr. låta löpa. FRANZÉN Skald. 1:75 (1797, 1824) Då pianisten .. låter fingrarne omedvetet löpa öfver tangenterna. NordT 1894, s. 467. – särsk. α) (föga br.) i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. löpande handw, bildl., symboliserande framställningskonst som utmärkes av fart o.lätthet; jfr c. slutet. man igenkänner (i G.H. Mellins berättelser) öfverallt en löpande hand och en lätt touche. STURZEN-BECKER 1:106 (1845, 1861) β) i uttr. löpa i väg. Han knöt ena handen .. vid tinningen, medan den andra löpte iväg med pennan över första bästa pappersbit. SIWERTZ JoDr. 309 (1928). e) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., med abstrakt huvudord. Rodnaden lopp öfver ansigtet på honom. LINDFORS (1815). En suck af stum förfäran lopp / Från hvarje gisslad slaf. SNOILKSY 5:127 (†) Han sender sitt taal vppå iordena, hans ord löpa snarligha. Psalt. 147: 15 (öv. 1536; Bib. 1917: löper åstad). – särsk. α) om förnimmelse av smärta, kyla, hetta o. d.: hastigyt fara l. ila (genom ngn); ofta opers. TRANÆUS medewij 35 (1690). Nu får Brundin spraken, tänkte han och kände hur det löpte ljuvligt kallt utefter benen. SIWERTZ Sel. 1:54 (1920). särsk. (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: som hastigt förflyttar sig från det ena stället till det andra. TRANÆUS Medewij 40 (1690). En så kallad löpande ell. flygande gickt. K STORBÆUS (1732) hos FÜRST Stobæus 61 β) i uttr. angivande att tanken l. känslan (hjärtat= r9ktas mot (genomfar l. överfar) ngt l. oscilerar mellan olika föremål l. ämnen l. i sin rörelse hinner så l. så långt l. att en l. flera tankar l. idéer l. känslor plötsligt infinna sig l. uppstå hos ngn; ofta i uttr. låta löpa, särsk.: giva (tanken l. sina tankar) fritt lopp. Så kan .. (själen) låta tankan löpa bådhe offuer thz som framfarit är, och thz som komma skal. O PETRI MenSkap. 11 (c. 1540). När tu tå således Bedher, at tin Anda och Tanckar löpa hijt och tijt. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 30 a (1623). In i Atis siäl en ljuflig känsla lopp. VittArbSamhSthm 2:84 (1762). Min tanke genom rymder lopp, / Som förr den alldrig spanat. RUNEBERG 2:12 (1847). Han lät sina tankar löpa som lössläppta kalfvar. STRINDBERG Hafsb. 29 (1890). särsk. α¹) (numera mindre br.) i uttr. löpa (ngn) i sinnet l. genom huvudet, rinna (ngn) i sinnet resp. /ahstigt) fara genom ngns huvud. L PETRI Kyrkiost. 29 a (1566). Att jag sällan hunnit mer än bli varse i språnget vissa nya ämnen, som lupit mig genom hufvudet. 2Saml. 7: 126 (1788). β') i uttr. löpa i väg, om känsla o. d.. rusa i väg (med förståndet). Hans hjärta löper i väg med förståndet. AUERBACH (1911). γ) (numera br.) i uttr. tankar (bruka) löpa tullfritt o. d., tankar äro (bruka vara) tullfria. Tankar löpa tullfrij. GRUBB 794 (1665). ÖSTERGREN (1932). γ) (†) i uttr. löpa i ngns ögon l. ngn under ögonen, falla ngn i ögonen, tilldraga sig ngns uppmärksamhet; äv.: misshaga ngn. Löper eder domben under ögonen, kunne I appellera under Lagmannen. RP 6:380 (1636). Då Laurentius Andreæ såg det han omöjeligen skulle.. kunna röra de ceremonier, hvilka lupo mäst uti menighetens ögon .. tog han (osv.). CELSIUS G 1 1:381 (1746). 2) (i sht i fackspr.) i fråga om rörelse som är bunden till viss bana o. d.; särsk. om föremål som är rörligt fäst vid l. anbragt på ett annat föremål (t. ex. i en ränna l. på skenor); ofta närmande sig l. övergående i bet.: vara rörligt fäst l. anbragt (på l. i l. över l. genom ngt). Lucka .. som löper i en ränna. WESTE (1807). Under spolningen böra silkesträdarne löpa genom en våt linneklut. EKENMARK Lb. 66 (1847). En hvit gardin, som löpte på ne dragsko. STRINDBERG Hafsb. 97 (1890). Jernvägsvagnar, löpande i bantåg på egna hjul. SFS 1896, nr 28, s. 2. (Sprut-)kolven skall löpa lätt, men sluta absolut tätt i cylindern. LbKir. 1:464 (1920). – särsk. a) sjöt. dels om tåg l. tross som halas l. firas l. släppes i väg l. skär genom block, dels om segel som glider l. släppes ned utefter den mast l. stång l. det stag l. den lejdare vartill det är fäst; ofta i uttr. låta löpa, låta (segel) åka ned, taga ned (segel). Lät löpa Märss Seglen. SkepCommSkepzb. (1689). Trossen löper el. löper ut. WESTE (1807). Om flaggan är liten och sejnfallet icke löper lätt, måste man hala för att få ned flaggan ordentligt. WRANGEL SvFlBok 68 (1897). Låt löpa öfver allt! .. kommenderas när en svåt by nalkas. SMITH (1917). HÄGG Flagga 67 (1937). särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om tågvirke o. d.: avsedd att halas l. firas; skuren genom block; rörlig; motsatt: stående; särsk. i uttr. löpande gods l. tackling; äv. löpande part (av ett tåg o. d.). Löpende takel (dvs. tackling). SkeppsgR (1541). Alt löpande godzet (eller Tågwärcket). RAJALIN Skiepzb. 147 (1730). BERGDAHL Antip. 8 (1906). b) tekn. i uttr. löpande band o. d., vid serietillvärkning: transportanordning med vilken ett arbetsstycke successivt föres fram från den ene till den andre av ett antal arbetare, av vilka var och en skall utföra en detalj i arbetet; äv. i utvidgad l. ibldl. anv. Omkring 1 april 1913 företogo vi våra första experiment med de löpande monteringsbanden (vid Fords fabriker i Detroit) ... Jag tror att detta var det första löpande monteringsband, som någonsin blivit använt. Ford Liv 69 1922; eng. orig.: assembly line .. moving line=. SDS 1942, nr 7, s. 4. jfr: Numera har S(tatens) J(ärnvägar) specialverkstäder för alla slags raparationsarbeten, och det hela går efter "löpande band"principen. SDS 1942, nr 110, s. 18. c) i fråga om rörelse i en sluten bana (särsk. i en cirkel o. d.). α) (numera bl. ngn gg i gackspr. l. i vitter stil) om himlakropp. Thet motte wara en stoor herre, som henne (dvs. solen) giort haffuer, och budhit henne så snart löpa. Syr. 43:5 (öv. 1536: Apokr. 1921: efter hans bud ilar den fram). Tå Månen löper genom Oxens och Kräfwetans Tekn. I ERICI Colerus 1:47 (c. 1645). At jorden har lupit fortare omkring solen förr än nu. SWEDENBORG RabNat. 3:304 (1718). ADLERBETH FörslSAOB (1798). Alla himlakroppar löpa efter Guds bud. FRANZÉN Pred. 1:95 (1841). β) i uttr. löpa rundt (ngn gg rundt omkring); i sht bildl. (o. därvid äv. anslutet till 4 a slutet). Hjelp mig, min son, at jag kan få sätta mig! Alt löper så rundt omkring för mina ögon. ENVALLSSON Schlenzh. 39 (1796). Det löpte rundt i Vahlins hjerna. TAVASTSTJERNA Inföd. 225 (1887). Det var, som om tankarna bara löpte runt i huvudet på honom. LAGERLÖF Holg. 1:95 (1906). Allt löper runt för mig. AUERBACH (1911). 3) med innehållsobj.: förflytta sig l. röra sig i (en viss linje l. bana); tillryggalägga (en viss vägsträcka); numera nästan bl. (i sht astr. l. i vitter stil) om himlakropp o. d. KÖNIG Mex. 3 (1752). Det är en lång väg jorden har att löpa på ett år, mer än 88 millioner mil. BERLIN Lrb. 169 (1852). Alla dessa otaligt många verldar .. löpa sin bana med största ordning och regelbundenhet. MELIN Pred. 3:146 (1852). – särsk. i numera knappast br. anv. Efter att hafva lupit 8 tum. TT 1872, s. 14 (om projektil). 4) i fråga om rörelse som icke innebär l. tänkes ss. lägeförändring: röra sig, gå. a) i sht tekn. i fråga om rörelse kring en axel: rotera. POLHEM Invent. 58 (1729). Man bör icke låta slipstenen löpa i vatten. TT 1872, s. 294. Hjulet löper kring axeln. SUNDÉN (1886). särsk. i uttr. löpa rundt, gå rundt, rotera. ALMROTH Karmarsch 325 (1839). (Man) låter (glass-)dpsan medelst spadens lediga rörelse löpa rundt. GRAFSTRÖM Kond. 118 (1892). b) om mun l. tunga (ss. talorgan): vara i (livlig) värksamhet; ofta med tanke på att den talande icke tänker sig för l. icke ålägger sig några band. De afundfulles tungor löpe fritt. JOLIN UHansDr. 12 (1860). Folk det kommer, folk det går; tungan löper, guldet rinner. HAGBERG Echegaray 97 (1902). (†) Han tunga löper på förtal. SERENIUS 1734; under slander). särsk. α) i uttr. låta (munnen, tungan) löpa, låta (munnen osv.) gå; förr äv. låta onyttig mun löpa på ngn, tala på ett otillbörligt sätt om ngn. Then som.. någon onyttig Mun, opå Hans Kongl. May:t .. löpa låter .., skall teröfwer straffas (osv.). SCHMEDEMAN Just. 36 (1560). Jag .. vet nog att hyfsa mitt språk, mär jag talar inför Konung och Riddarhus .. Men inför min son, på tu man hand, kan jag låta munnen löpa. ALMQVIST Col. 26 (1835). SIWERTZ Sel. 2:204 (1920). β) (numera föga br.) i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. (tala o. d.) med löpande tunga, (tala osv.) ledigt o. hastigt. Ah, hvad den uslingen der dock talar med löpande tunga. JOHANSSON HomOd. 18: 26 (1845). MELLIN Nov. 3:437 (1848, 1867) 5) tekn. om maskin (motor o. d.) med en l. flera roterande delar: vara i rörelse l. gång; spela. Låta en ångmaskin .. löpa med ett betydligt högre hvarfantal än det, för hvilket den är konstruerad. TT 1887, s. 35. Den härfinrättning, gemom hvilken gångverket häfver ifallaren, så att slagverket börjar löpa. ERICSSON Ur. 113 (1897). TT 1899, M. s. 99. 6) i uttr. angivande att en muntlig l. skriftlig framställning, ett samtal, en vers o. d. är fri från kantigheter l. stockningar l. gör ett ledigt intryck; särsk. i uttr. löpa lätt l. ledigt (och jämnt). Vghwalda rijm, som löpa lätt. SPEGEL ÅPar. Föret. 1 (1711). När samtalet icke ville löpa, förmodade kaptenen (osv.). SÖDERHJELM Brytn. 209 (1901). TurForskn. 3:17 (1918). – särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. a) (mera tillf.) ledig. Framställningen är löpande och lätt. Ymer 1913, s. 198. b) metr. . om rim: trestavig, daktylisk. LÖFGREN TySpr. 204 (1885). BECKMAN SvSpr. 266 (1904). c) (i fackspr.) om handstil: lutande (åt höger); motsatt: stående; jfr KURSIV adj. 2. Vanliga löpande handstilar. FSS 13:10 (1856). LfF 1906, s. 93. 7) (†) i uttr. löpa (e)mot ngt, strida mot l. vara oförenlig med ngt; jfr förb. LÖPA EMOT 4. Detd som löper och strijder emott Gudz ordh. RP 6:285 (1636). 2RA 1:704 (1723). RYDBERG DSkön. 96 (1889). III)(numera knappast br.; se dock a) om (personer som färdas på= fartyg: segla, färdas, gå, styra; stundom med obj. (betecknande väg l. fart). At the wille løpa til gotland m(edh) sa(m)ma skip. O PETRI Tb.3 1524; uppl. 1929). Then wägen är ond wäge som skieppet löper j haffuet. SvOrds. C. 4 a (1604). Skeppet löper hard fart. SkepCommSkepzb. (1689). Nu, som du ser mig, jag lupit hitin med skepp och med manskap. LAGERLÖF HomOd. 5 (1908). – särsk. a) (fullt br.) i uttr. löpa till sjöss, styra ut till sjöss; löpa i l. ur hand(en), löpa in i l. ut ur hamn(en). Dhenn 4 Julij lupu dhe svennsche till siös intill denn 14 Julij. HH 20:177 (c. 1585). Löpa utur hamnen. SERENIUS G 4 a (1734). Löp trygg i hamnen det (dvs. sjökortet) dig visat an. TEGNÉR (WB) 6: 61 1830; i bild). OSCAR II I. 1:InlSång (1858, 1885) b) i uttr. löpa på grund, gå på grund. Lop it af Hans Kongl. Maij:tz skeep .. på grundh wid Åhuus. SPEGEL Dagb. 139 (1680). BJÖRKMAN (1889). c) (†) i uttr. löpa (up)på l. för frakt(er), gå i fraktfart. G1R 25:191 (1555). CHYDENIUS 71 (1765). IV)i uttr. angivande att ngt (hastigt) förflyttar sig l. går från den enen till den andre l. cirkulerar l. är i omlopp i en krets av personer o. d. 1) om skrift, tankar, skvaller, rykte, uppmaning, utrop, viskning o. d. Här hafver fuller luppit åtskillite tijdender om fridens fulbordan. OxBr. 10:160 (1649). Rychtet wäxer mädhan dhet löper. GRUBB 695 (1665). Danska manifesteroch uppmaningar till uppror lupå kring landet. GEIJER SvFolkH 2:388 (1834). Ett allmänt utrop af beundran lopp genom sällskapet. WETTERBERGH Sign. 194 (1843). Från rote till rote en hviskning lopp, / Man hörde ett dämpadt knot. RUNEBERG 2:78 (1848). FORSSELL Stud. 1:19 (1866, 1875) Då löper skvallret från mun till mun. SÖRMAN Särl. 89 (1926). – särsk. a) (†) i uttr. löpa mellan ngra, gå mellan ngra, växlas mellan ngra. De scripter som oss emellan lupne ähre. A OXENSTIERNA 2:447 (1622). OxBr. 1:230 (1624) b) (†) i uttr. löpa i handskrift, cirkulera i handskrift. At et dumt .. Pasquill .. gjort långt skadeligare intryck, då det lupit i handskrift, än sedan det blifvit tryckt. Posten 1769, s. 701. 2) (numera föga br.; se dock a β) om mynt l. värdepapper: vara i omlopp, cirkulera; vara gångbar, gå (se d. o. III 1) Posten 1769; s. 547. När stater med ordnadt myntväsen komma i beröring med mindre civiliserade folk, löpa de förras mynt ej sällan hos de sistnämnda. EkonS 1: 253 (1893). – särsk. a) i p. pr. i adjektivisk anv. α) (†) om mynt: gångbar; gängse, jfr KURANT adj. 1. RISINGH KiöpH 61 (1669). Ryska Silfvermyntet skall förblifva Finlands gällande och löpande hufvudmynt. SPF 1840, s. 39. β) (fullt br.) om skuldebrev: utställd att betalas till innehavaren l. till viss person l. order; äv. i utvidgad anv., i uttr. (vara) av löpande beskaffenhet. ÅgerupArk. Brev 9/4 1774, Om fordran grundas på löpande skuldsedel, .. kan (osv.). PALMÉN JurHb. 220 (1859). KALLENBERG CivPr. 1:602 (1922). b) (†) övergående i bet.: gälla l. vara värd (så l. så mycket). (Engelska) Bankens Credit är nu mycket stor, så at Bankens sedlar löpa i Handel och vandel lika med Speciemynt. ZETTERSTEN AnmMynt 126 (1771). V) om långsträckt föremål (vars sträckning man följer med blicken): sträcka sig (från en punkt till en annan l. utmed l. omkring l. på l. över ngt), vara riktad (så l. så), gå; ofta om bärgsträcka, väg, gata, linje, kant, list o. d. G1R 3:310 (1526). Nw löper een ret linea mit igenom Jordenes kä(r)na. Luth Astr. 4 (1584). Ett litet monument, med en rundtomkring löpande Colonnade. Iduna 7:77 (1817). Under långa sträckor löpa Alperna i vester genom franskt, i öster genom tyskt land. SVENSÉN Jord. 37 (1884). Utefter takkanten (på rådhuset) löper en balustrad. HAHR NordeurRenässArkit. 107 (1927). – särsk. i uttr. löpa parallellt (jfr X 2 a β), gå parallellt (med ngt). Fiolen bör .. hållas så .. att fiolhalsen löper tämligen parallellt med den rakt fram stållda vänstra foten. HEDLUND Fiolsp. 16 (1899). Genom fem arkader är .. (moskén) indelad i tre parallellt med kiblaväggen löpande skepp. MUNTHE IslamK 66 (1929). VI) flyta, rinna o. d. 1) om vätska o. d.: flyta, rinna; numera nästan bl. ngn gg (jfr dock b o. c) om cirkulerande l. på ngt sätt ledd l. (i sht i högre stil) hastigt l. i mängd framströmmande vätska (ofta blod). Watnet lopp om Altaret. 1Kon. 18:35 (Bib. 1541). Hoo som tager watnet öffuer huffuudt, så löper thet gerna j ermen. SvOrds. B 1 b (1604). Mykit watn löper, medhan mölnaren soffuer. Därs. B 6 b. Miölck lopp i floderna, och Ekarne svettades Honing ur Barcken. MÖRK Ad. 1:132 (1743). Då lyste fram ett blottadt sår ur barmen, / Och frisk en ström af blod i dagen lopp. RUNEBERG 2:117 (1846). I ungdomen, då blodet ännu löpte .. raskt genom ådrorna. ÖSTERGREN (1932). – särsk. a) (†) om svett l. tårar: avsöndras, avgivas, rinna. I ERICI Mlarsdr 43 (1620). Huru mycken svett, so omärkt löper för fäderneslandet! 1SAH 2:120 (1878, 1802) b) (numera föga br.) om dryckesvara som rinner ur fat o. d.: flöda, strömma. OSPT 1687, nr 20, s. 7. Spara vid svickan och låta löpa vid tappen är dålig hushållning WENSELL Ordspr. 70 (1863). Var ett (vin-)fat öppnadt, fick det ej åter slås igen, utan skulle varan löpa, till dess allt var slut. HILDEBRAND Medelt. 1:681 (1884). c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om uppstigande sav. AHLELÖF SvarVetA 7 (1763). (De) skola tappa björklake och pröfva på, om tallsafven redan löper. NORDMANN BorgåBarn 111 (1906). d) (†) om kvicksilver; i p. pr. i adjektivisk anv.: som flyter hastigt; som befinner sig i flytande form; äv. i överförd anv., i uttr. i l. under löpande form, i flytande form. (Somliga människor äro) Som ett löpande qvicksilfver. SCHERPING Cober 1:199 (1734). BERGMAN Jordkl. 1:226 (1773: under löpande form). THOLANDER Ordl. (c. 1875). 2) om vattendrag: flyta, rinna; numera bl. med anslutning V; förr äv. i uttr. löpa (ut)ur l. av l. i ngt, utgå från resp. utrinna l. tumynna i ngt (en sjö o. d.). Then andra flodhen heter Gihon, then löper kring om hela Ethiopiam. 1Mos. 2: 13 (Bib. 1541) Alla flodher löpa j haffuet. Pred. 1:7 (Därs.). Östannordan på öen ligger en qvärnebäk, som löper aff the 2 insjöer. TEITT klag. 265 (1555). Diupa Strömmar löpa tyst. GRUBB 699 (1665). Löper ström eller bäck genom bys ägor (osv.). BB 20:1 (Lag 1734). ÖSTERGREN (1932). 3) (i vissa trakter; bygdemålsfärgat) om mjölk (l. grädde): ysta sig, skära sig, löpna; jfr VIII samt LÖPA v.³, ³. LIND (1738). Ostlöpe lägges i den upphettade mjölken, hvarefter denna får stå en half timma och löpa. Fatab. 1918, s. 112. – särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som ystat l. skurit sig, som löpnat. Löpt l. (starkt bygdemålsfärgat) löpen mjölk. Löpin miölk. BOLAVI 73 a (1578). SUNDÉN (1886). VII) om ngt vari en vätska l. dyl. rinner l. som utgjuter en vätska l. dyl.: rinna o. d. 1) (†) om blodåder: utgjuta blod, rinna. (Man skall en åder) öpna lathe på Armen (på den sjuke), och wel lathe löpa. BERCHELT PestOrs. F 8 b (1589). Een Häst skal icke dricka för Åderslaget, ty Ådrorna löpa tå intet. I ERICI Coleru 2:341 (c. 1645). 2) (†) i p. pf., om timglas: utrunnen; i det bildl. uttr. ngns glas är lupet, stunden är kommen för ngn. Hans glass war nu löpit, tiden war kommen att Gudh wille straffa honom för hans högmodh. SVARTG1 162 (1561). 3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om träd l. gren: sava; jfr VI 1 c. Rijsbiörk – löper bäst somlige år. BUREUS Suml. 23 (c. 1600). Då tallen lopp, afkläddes barken och safvan aftogs med messingstråd. ÖDMANN Hågk. 83 (c. 1805; uppl. 1918). MODIN GTåsjö 37 (1916). VIII) i uttr. angivande att ngt kommer l. befinner sig i visst tillstånd o. d.; jfr VI 3 samt LÖPA AV 2 slutet, IHOP 5, IN 5, SAMMAN 4.

[LÖPA.v1 VIII.1]

1)

[jfr t. voll laufen]

(†) i uttr. löpa full(t) med l. av ngt, fyllas l. vara full av ngt. a) i fråga om ngt flytande. Dhe Orter som intet gifwa eller löna Stång(g)ångens omkåstnad, låter man löpa fult med watn, hwilket kallas stå i Sump. HIÄRNE Berghl. 444 1687; rättat efter hskr.). b) bildl. (med anslutning till I 8), om väg l. land o. d.: som är full(t) av kringströvande personer. Effther man förnimmer, att i Prydzen löpe alle stråter fulle medh landzknechter (så osv.). G1R 26:529 (1556). Att ej landet måtte löpa fullt af tiggare. CAVALLIN Herdam. 1:103 (cit. fr. c. 1690). 2) (†) metall. i uttr. angivande att malm l. metall gm l. vid smältning l. drivning antager viss form l. kommer i visst tillstånd o. d.; jfr LÖPA v.², ⁴. Vargstål, bör det kallas .., då man låter jernet uti ugnen färska til smälta eller löpa til varg, och hvaraf stundom blifver rent stål. RINMAN jernförädl. 244 (1772). Slutligen löper alt järnet i but. ROSBORG StångjSmid. 17 (1809). – särsk. i uttr. löpa till fälls, se FÄLL sbst.¹, ⁸ slutet.

[LÖPA.v1 VIII.3]

3) (numera knappast br.) i sådana uttr. som löpa i stjälk (förr äv. i stång), i ax l. frö(n) o. d., om växt: bilda stjälk osv. RUDBECK Atl. 2:629 1689; i Stång). AHLICH 95 (1722: i frö). LINNÉ Gothl. 238 (1745, i stielk). Då väderleken är toll och solvarm, löper spinaten hastigt i fröspiror. LUNDSTRÖM Trädg. 92 (1852). – särsk. i uttr. löpa i lägg, se LÄGG sbst.¹, ² c β i slutet.

[LÖPA.v1 IX]

IX) lossna, upplösas o. d.; jfr LÖPA AV 2.

[LÖPA.v1 IX.1]

1) (bygdemålsfärgat o. i fackspr.) om bark l. näver: (lätt) kunna skiljas från stammen, (lätt) gå av l. lossan; jfr LÖPA v.² ⁵. HÜLPHERS Dal. 264 (1762). SvSkog. 1270 (1928). 2) (med prägel av fackspr.) om maska l. knut: gå upp; äv. om tyg: (gm spänning) glesna l. "flyta" (i sömmarna). WESTE (1807; med hänv. till löpa upp). (Tyget) löper väl ej i sömmarne? WETTERBERG Selln. 205 (1853). Självklart får själva knuten ej ha benägenhet att löpa. HAMMARSTRÖM Sprotfiske 65 (1925). X) förflyta, förrinna, förlöpa, fortgå (under viss tid l. från viss tidpunkt), (börja) räknas ss. innevarande l. föreliggande, (börja) gälla, (börja) beräknas o. d.

[LÖPA.v1 X.1]

1) (i sht i vitter stil, se dock d) om tid: förflyta, förrinna, gå o. d. Sanrt löper tijdhen mädan måltidh görs. SvOrds. C 2 a (1604). Din Swärmoder så och din Moder ähre här, och åldres mehra ähn tilförrendhe, at man sir huru åhren och dagarne löpa. A OXENSTIERNA Bref 4: 209 (1645). Du måste dö! Så ropar till oss.. den löpande tiden. FRANZÉN Pred. 5:239 (1845). KARLFELDT FlPom. 82 (1906). – särsk. a) (numera föga br.) i uttr. löpa sin kos, förflyta. Jtt åår, tw, tiyo eller tiughu, löpa snart sin koos. L PETRI 1post. C 4 a (1555). b) (†) opers.: det lider (till höst l. jul o. d.). VDAkt. 1722, nr 293. Snart löper det til Jul. Posten 1769, s. 1054. c) i uttr. löpa till ända (jfr 3 slutet), gå till ända, utlöpa, upphöra, sluta. Innan åhret lopp till ända. SCHRODERUS Sleid. 28 (1610). (O.II:s) långa regeringstid .. är nu lupen till ända.THYRÉN O2 22 (1908). d) i uttr. angivande att viss tid för tillfället är inne l. räknas ss. innevarande; numera företrädesvis (i fackspr.) om giltighetstid, räkenskapsår o. d., i sht i p. pr. i adjektivisk anv. Nu löper thet 5589 Werldennes åår. LAURINUS KHänkelsson C 3 a (1638). Mit nu löpande 42 ålders år. VDAkt. 1760, nr 352 (Denna bok har jag) försummat att skaffa mig .. ända till denna löpande juli månad. WULFF Värsb. 4 (1896). Vad dbeträffar det nu löpande budgetåret .. kna (osv.). NordT 1929, s. 147. 2) om ngt som har utsträckning i tiden. a) fortskrida, fortgå. α) (mera tillf.) i uttr. livet löper i sina vanliga gängor o. d. ÖSTENSON Räikkönen SvinhSib. 166 (1929). β) i uttr. löpa parallellt l. jämsides (jfr V slutet), fortgå parallellt (med ngt). Jonas' liv uppdelade sig .. i två jämsides löpande handlingar. SIWERTZ JoDr. 79 (1928). Jämsides med de topografiska förändringarna (av mossarna) löpa .. växlingar i vegetationen och floran. SvGeogrÅb. 1930, s. 118 γ) i p. pr. i adjektivisk anv., om tidningsårgång o. d.: som håller på att utkomma (är under utgivning); motsatt: avslutad. Excerpering af löpande tidningsårgångar. LJUNGGREN SAOB 20 (1904). b) (numera bl. någon gg starkt arkaiserande) utveckla sig l. utfalla l. avlöpa (så l. så). Lyckan för them så wäl låp / the fingo thär egen biskop. HB 1:85 (1629). Medh tractaten må löpa som det kan. RP 10:541 (1644). "Säg mig, morbror, / om du ser förut, / hur livet för Sigurd / löpa skall?" BRATE Edda 141 (1913). jfr (†): Ijlla lyckans terningh / för honom låp. HB 1:93 (1629). särsk. (†) refl.: falla sig, komma sig. Jagh weet icke huru thet sigh lop, / The goffue honom thå Slottet op. HUND E14 71 (1605). 3) (i fackspr.= om något som har viss giltighetstid l. för vilket fiss tid blivit bestämd: täknas (ss. giltig l. föreliggande) , vara i kraft l. gälla (under viss tid l. från viss tidpunkt); i sht i p. pr. i adjektivisk anv.: som gäller l. hänför sig till den tid (det år= som för tillfället är inne. Löpande budget, riksstat, statsreglering. NORDSTRÖM Samh. 2:153 (1840). (Hyresvärdarna) får tillfälle att höja hyran litet oftare (om hyrorna räknas per månad), än om kontrakten löpte på år eller kvartal. CEDERSCHIÖLD Maghreb 82 (1918). ST(A) 1930, nr 10 s. 5. – särsk. i uttr. löpa till ända (jfr 1 c), gå till ända, utlöpa. Den hielp, sidst är vewiliat (av ständerna för krigets skull) löper med detta året till ända. RARP 1:111 (1629). Arrendet lopp till ända med 1839 års utgång. LJUNGGREN SAHist. 2:73 (1886). 4) om lån, förskott o. d., för att beteckna att lånet osv. under viss tid är (får vara) utestående l. att det därvid är underkastat ränteberäkning. Lånet löper med 5% ränta. V'xelbref .., som hafva högst 2 månaders tid at löpa på. ZETTERSTEN AnnMynt 149 (1771). Till grundfond skall statsverket reversera en med 4 pro:t löpande skuld till banken. HT 1922, s. 173 (1829). TT 1927, Allm. s. 276. (†) Banquen (bör) allenast låta det pantsatte och låntagne Capitalet löpa med Interesse i Böckerne, in til des 3 år äro förflutne. PH 3:1752 (1741). 5) om ränta: beräknas l. utgå (från viss tidpunkt l. under viss tid). Vid infallande missväxt-år (må) vara tillåtit återbetalningen innehålla af gjorda lånet, emot derå löpande ränta. PH 8: 6 (1759). Denna ränta löper från och med den dag, då anspråk å ersättning blifvit framställdt. SFS 1908, nr 38, s. 31. XI) förekomma, finnas, inträffa, yppa sig o. d. 1) (†) om vara: finnas (till salu). Alldenstundh fast öfwer heele Rijkedt .. Lijn i myckenheet löper. STIERNMAN Com. 1:716 (1619). 2) (†) om osed o. d.: förekomma. Dedt löpa och inrijta många oordninger i stifften. RP 6:464 (1636). 3) om göromål, ärende, utgift, inkomst o. d.: (successivt) förekomma l. förefalla (ombestyras, handläggas, erhållas o. d.) i det dagliga livet (den dagliga tjänsten o. d.I, regelbundet återkomma; numera bl. i p. pr. i adjektivisk anv. Handlägga löpande ärenden. At .. Præsedenterne eller någon ledamot af andre collegier .. måge af cantzliepræsidenten anmodas at biträda i des rum, hvad dersammastädes förefaller af .. sådane mål, som löpa i deras förrättningar. 2RA 1:330 (1723). De löpande göromålen. EKELUND 1FädH II. 2:232 (1831). Kontorspulpeten, der .. penningar brukade försvaras för veckans löpande utgifter. ALMQVIST TreFr. 1:31 (1842). I verkligheten måste en hög arvsskatt alltid betalas av löpande besparingar. SvD(A) 1933, nr 64, s. 4. 4) (mera tillf.) i uttr. löpa under strecket, successivt (med ett stycke åt gången) inflyta l. införas under strecket (i en tidning). (Rydbergs Den siste athenaren) är skriven för att löpa under strecket i Göteborgs Handelstidning. OoB 1928, s. 646. XII) i p. pr. i adjektivisk anv.: som visar ett obrutet sammanhang; som fortsätter utan avbrott; kontinuerlig, fortlöpande. 1) konsthist. om ornament: som består av fortsättningsmönster, jfr I 1 d, II 1 a β. Det löpande ornamentet. UB 1:221 (1873). 2) i uttr. (i) löpande följd, (i) fortlöpande följd; löpande nummer, nummer i fortlöpande följd. Bergv. 4:175 (1802). Skeppsdagbok skall folieras med nummer för hvart uppslag i löpande följd. SFS 1902, nr 8, s. 3. Sina texter hämtade .. (Rudbeckius) företrädesvis i löpande följd ur Första Samuelsboken. AHNLUND GA 75 (1932). 3) skogsv. om massatillväxt (hos enskilt träd l. ett tr'dbestånd): som försiggår successivt under ett visst år l. under ivss kortare period. KINMAN Guttenberg 63 (1890). 2NF 37:466 (1925). 4) (i fackspr.) i uttr. löpande meter, fot, mil o. d., meter osv. beräknad i en sammanhängande o. fortlöpande följd. Betala åkningen per löpande mil. ROTHSTEIN Byggn. 536 ((1859). Några (parkett-)fabriker beräkna (priset å) friserna per löpande fot. TT 1877, s. 31. HbSkogstekn. 191 (1922). 5) i sht sjöt. ss. bestämning till pluralt tidsord: som komma i en följd (särsk. utan hänsyn till sön- l helgdagar resp. till dag l. natt). Löpande lastdagar. PH 5:2971 (1750). Till lastningen äro Tio .. löpande arbetsdagar bestämda. SMEDMAN Kont. 5:5 (1872). Löpande timmar. RAMSTEN o. STENFELT (1917). 6) (i fackspr.) i uttr. löpande räkning, räkning (fåkenskapsföring) som i förtlöpande följd (o. med avräkning vid bestämda tider) upptager affärerna mellan ett par personer, firmor osv.; förr äv. om viss krediträkning i affärsbank (med räntegodtgörelse för insatta belopp, sedan skuldsaldo utjämnats), numera sammanförd med kassakreditivet i checkräkning; jfr KONTOKURANT. SCHMEDEMAN Just. 1482 (1697). ZETTERSTRÖM AnmMynt 158 (1771). LEANDER TidnHand. 111 (1926). XIII) (†) i uttr. angivande att ngt utgör viss kvantitet l. att viss kvantitet (vid fördelning l. beräkning) kommer på ngn l. ngt o. i närstående anv.

[LÖPA.v1 XIII.1]

1) (upp)gå l. stiga (till ngt l. så l. så högt), utgöra (ngt), belöpa sig (till ngt); med obj. l. adverbial; i sht i förb. med prep. till; äv. refl.; jfr BELÖPA I 1. Tha lop skotth(e)t (dvs. skatten) xvjcxx marck. SthmSkotteb. 3: 187 (1521). Hans häär lopp til talet wel tusende sinnom tusend. L PETRI ChrPred. F 8 b (1561). Althenstund at samme Skiutzfärder och Gästningar, löpe om åhret olijke meere än som Almoghens åhrlige vthskylder (så osv.). SvRStBesl. 1604, s. B 3 b. Ox lop sigh samma summa så högt, at han bekom för fångarna 3000 Rublar. PETREIUS Beskr. 2:19 (1614). NoraskogArk. 5:123 (1621). Suman löper sigh till 15 1/2 [markland] sölfuer mynt. ÅngermDomb. 14/6 1639. fol. . LIND (1749). 29 i för. med prep. (up)på l. för: (vid fördelning l. beräkning) komma l. falla på (ngn l. ngt), tillkomma l. tillfalla (ngn l. ngt); (böra) utgå l. erläggas för (ngt); (vid beräkning av en mängd) svara emot (ngt), innehållas i l. gå på (ngt); jfr BELÖPA I 2. a9 om ekonomiskt värde (pänningsumma), mått, vikt oc. d. Atj gefwe mijn fogate skindwara .. saa mykith som kan löpa paa för:da peninga summa. G1R 1:47 (1523). Så monge penninger som på theres dell Löpe kann effther öre och ortigh. UpplDomb. 2.41 (1579). Löper på 1 L℔ besmansvigt 20 skålpund eller 20 markpund. FALKMAN Mått 2:5 (i handl. fr. 1625). När pundet kostar 6 daler, huru mycket löper på marken? IHRE 2:96 (1769). DELEEN (1829). b) i annan anv. α) om förstånd, kunskap, fint uppträdande o. d.: finnas hos l. kunna väntas av (ngn), passa ihop med (ngn l. ngns ställning o. d.). WIDEKINDI KrijgH 75 (1671). (Mången förringar en soldats stånd genom att9 såija. på en soldat löper litet wett och förstånd. ISOGÆUS Segersk. 728 (c. 1700). Detta företagande borde väl ske, af den, som har mera öfning och kundskap i saken, än som löper på min lilla lått. VetAH 1741, s. 30 β) behövas, erfordras. Tijn Häst lära tumbla / Skiut', och ränna te Rings så mycke som ther vppå löper; / At tu måskyns war' af adeligh ätt, och meer än en bonde. STIERNHIELM Herc. 186 (1658, 1668)