© Svenska Akademien. SAOB spalt: M48; tryckår: 1942
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
MAGNESIA maŋne⁴sia, stundom ⁰³⁰², r. l. f.; best. -an.
[jfr t. o. eng. magnesia, fr. magnésie; efter nylat. magnesia lapis, brunsten (efter den mörka färgen äv. kallad magnesia nigra; jfr 2), efter gr. μαγνησία λίϑος, brunsten, eg.: magnetsten (vilka båda till det yttre likna varandra). – Jfr MAGNET]
[MAGNESIA 1]
1) () brunsten, mangansuperoxid. FORSIUS Min. 140 (c. 1613). Magnesia eller Brunsten, brytes i Tijweden wid Wettern i stor myckehet. HIÄRNE Berghl. 449 1687; rättat efter hskr.). SYNNERBERG (1815). PFEIFFER (1837).
[MAGNESIA 2]
2) () kem. om basiskt magnesiumkarbonat; äv.
[efter nylat. magnesia alba, efter preparatets färg]
kallat vit magnesia.
SCHEELE Bref 46 (1770; bet. oviss). WALLERIUS Tank. 39 (1776: hvit). ALMSTRÖM KemTekn. 1: 543 (1844).
[MAGNESIA 3]
3) kem. om oxiden av metallen magnesium; bitterjord, "bränd magnesia", talkjord. BERZELIUS Kemi 1: 279 (1808). STARCK Kemi 141 (1931).
Ssgr i fackspr.)
A
(3)
MAGNESIA-GLIMMER. miner. sammanfattande benämning på vissa magnesiumhaltiga glimmerarter, biotit. ASJÖGREN Min. 160 (1865). STARCK Kemi 143 (1931).
– (1, 3) MAGNESIA-HALTIG. ( magnesia- 1899 osv. magnesie- 1782 ) RINMAN JärnH 58l (1782).
– (3) MAGNESIA-STEN. ett slags konstgjord, eldfast sten (vari bl. a. ingår magnesia). EKENBERG (o. LANDIN) 142 (1888).
– (3) MAGNESIA-TEGEL. (mindre br.) magnesittegel. JernkA 1881, s. 296. Därs. 1894, s. 325.
B
():
MAGNESIE-HALTIG, se A.